Tack för allt, Saku Koivu
Efter 13 säsonger, 792 matcher och 641 poäng fick sagan i dag sitt slut. Saku Koivu lämnar, eller rättare sagt stängs ute från, Montreal och fortsätter karriären i Anaheim. I Montreal kommer han bli ihågkommen som en av de stora för sina prestationer på isen såväl som för sina åtaganden i världen utanför.
Saku draftades av Montreal i första rundan 1993, som nummer 21 totalt. Två år senare anlände han till ett stjärnspäckat Montreal, med spelare som Vincent Damphousse, Pierre Turgeon, Mark Recchi och Patrick Roy. Efter en lovande rookiesäsong hittade han på allvar spelet under sin andra säsong, då han svarade för 56 poäng på bara 50 matcher.
Besegrade cancern
Samtidigt som spelet började stämma ordentligt kom tyvärr också skadeproblemen. Det skulle dröja ända till 2002-03 innan Saku skulle få uppleva sin andra hela NHL-säsong. Den absolut tyngsta incidenten under de problemfyllda åren var självklart den cancer han diagnosticerades för efter att han mått dåligt under flyget över Atlanten inför säsongsstarten 2001.
Saku stod inför en lång behandling och vetskapen om att hans chans att överleva inte var större än risken att stryka med. Med hjälp av nära och kära lyckades han dock besegra cancern, och mot alla odds lyckades han göra comeback på isen med en vecka kvar till slutspelet samma säsong. Återkomsten blev minnesvärd, med en fem minuters lång stående ovation. I det efterföljande slutspelet visade han att han var tillbaka på allvar genom att leda Montreal till seger över förstaseedade Boston i första rundan.
Cancersjukdomen satte sina spår i Saku. När han repat sig startade han en stiftelse i sitt namn med målet att kunna finansiera en PET-scan för $8 miljoner till Montreal General Hospital. Detta lyckades och stiftelsen fortsätter samla in pengar till förmån för cancerdrabbade i Montreal med omnejd.
Bar laget på sina axlar
De följande säsongerna svarade Koivu för stabilt spel och respektabla nummer. År efter år var han Montreals bäste spelare och han visade bortom alla tvivel att han var rätt man att leda Montreal som kapten, vilket han utsetts till efter en intern omröstning 1999. Saku visade också genom sin karriär i Montreal att han var som bäst när det gällde, då han alltid höjde sig en nivå när det var dags för slutspel. 48 poäng på 54 matcher noterades han för i slutspelssammanhang.
2006-07 var Sakus bästa poängmässigt bästa i karriären. Med Chris Higgins och Michael Ryder som yttrar svarade han för 22 mål och 53 poäng för 75 poäng på 81 matcher. Saku har annars genomgående under sin tid i Montreal haft undermåliga yttrar till sin hjälp, vilket har stjälpt hans poängproduktion. Efter ett par säsonger i mitten av 90-talet med god uppbackning fick han fram till lockouten i princip bära laget på sina axlar, då med spelare som Oleg Petrov och Brian Savage som yttrar.
Skadefylld sista säsong
Den sista säsongen i Montreal blev på inget sätt någon kanonsäsong för Saku. Precis innan den gemensamma försäsongen startade drog han på sig en fotskada som gjorde att han var borta ända fram till premiären, och stället för att träna sig i form fick han ägna försäsongen åt att rehabilitera sin skada. Ändå lyckades han med Alex Tanguay som vänsterytter starta säsongen med bländande spel och tio poäng på de sju inledande matcherna.
I början av december kom nästa smäll för Saku, då han återigen drog på sig en fotskada. Denna gång skulle han missa drygt sex veckors spel, innan han var tillbaka i slutet av januari. Han hade sedan lite problem med att hitta den nivå han hade innan skadan, men när han i slutskedet av grundserien parades ihop med Kovalev kunde han trots allt avsluta säsongen på ett snyggt sätt med elva poäng på de tio sista matcherna.
I det efterföljande slutspelet var Koivu återigen en av Montreals absolut bästa spelare, men denna gång var man chanslösa mot ett starkt Boston. Således fick Saku till slut se sig besegrad i en matchserie mot rivalerna. Tidigare hade han ställts och vunnit mot dem tre gånger, varav två var rejäla skrällar.
Fick inte förnyat förtroende
Efter sortin ur slutspelet tog Saku sig lite tid för att bestämma sig om det skulle bli en fortsättning i Montreal. Han bestämde sig för att han ville spela ut sin karriär i klubben, men det skulle visa sig att det inte var hans beslut att ta. Montreals GM Bob Gainey ville nämligen annorlunda. Saku inbjöds inte ens till förhandlingar, utan Gainey meddelade helt sonika att Sakus tid i laget var till ända. En hjälte skulle bli tvungen att söka lyckan på annat håll.
Det var ett oväntat och framförallt sorgligt besked från Gainey. Saku tog efter beskedet god tid på sig att välja en lämplig klubb att spela sina sista år i och förhoppningsvis få lyfta Stanley Cup-pokalen i. Valet föll till slut på Anaheim och jag önskar honom all lycka i sina nya färger, för oavsett vad som händer kommer han alltid vara Montreals hjärta och själ.
Tack för allt, Saku Koivu.
