Taket snart fullt, inga fler in i laget
Som min kollega på Montreals NHL-sida här på Svenskafans har nämnt i sin senaste artikel så börjar det svalna en hel del för Montreal på Free Agent-marknaden. Bara två stycken RFA’s kvar som man möjligvis har kvar att signa med bara $800 000 kvar att använda under lönecapen. Som det ser ut, så signar inte Montreal fler spelare den här försäsongen.
Nytt lagbygge
Bob Gainey, nuvarande General Manager och före detta Montrealspelare gav löften om ”guld och gröna skogar”. Att Habs skulle bli ett slagkraftigt lag att räkna med än en gång och med ett löfte om att man skulle än en gång slåss om Stanley Cup igen. Och med en skarp kritik mot Gainey säger jag att han överbetalt nyförvärven Jaroslav Spacek och Hal Gill. Samtidigt som det var ett stort misstag att släppa Saku Koivu, Alexei Kovalev, Alex Tanguay och Mike Komisarek.
Tar jag en titt på truppen nu, och om jag letar efter några som kan leda laget och skapa mycket. Så ser jag bara fyra stycken namn på listan. Det är Scott Gomez, Brian Gionta, Carey Price och Mike Cammalleri. Jag ser ingen annan på resten av listan som riktigt tilltalar mig så som de spelare jag nämnt gör. De som tilltalade mig tidigare var just de som lämnat klubben i namn Koivu, Kovalev, Komisarek, Tanguay, Bouillon och även Brisebois där de två sistnämnda inte ens fick ett erbjudande om kontrakt.
Ungdomens tid är spådomen för Montreal om man tänker efter, men Gainey satsar mycket på äldre, mer erfarna spelare som inte har mycket tid kvar alls i sin karriär. Spacek närmar sig åren vid 35, Hal Gill är 34, Gionta närmar sig åren vid 30 och Gomez närmar sig sakta också. ”To old too late” är ett gammalt ordspråk som kanske är passande i denna liknelse. Om året 1993 (som är senaste gången man tog hem bucklan) vill upprepas ska man bygga upp laget från en början och få fram det bästa i laget genom samarbete och talanger.
Likna det med Pittsburghs och Washingtons lagbygge. Pittsburgh har varit i två raka finaler och tog hem bucklan i år. Allt började genom att man byggde upp laget runt om franchise spelare. Så som Marc-André Fleury, Sidney Crosby, Evgeni Malkin och Jordan Staal. Washington tog sig till en konferensfinal denna säsong men räckte inte i slutändan. Men lagbygget runt Alex Ovechkin, Alexander Semin, Mike Green och Niklas Bäckström har tagit dem längre än vad de varit på åratal.
En ny St. Patrick
Vad man ser när man kollar på Montreals slutspelsstatistik är helt enkelt så här; de släpper in för enkla mål. En ny ”St.Patrick” är vad laget behöver. Men finns det en ny Patrick Roy att ta in till Habs? Jag tror inte det. Den Roy vi har sett har kommit och gått ur NHL-historien som målvakten som ”alltid var i vägen” till en ledare som nu ser sina söner växa upp som kanske framtida NHL-spelare, varav en kanske kan bli lika bra i mål som sin pappa (den äldste sonen Jonathan).
Carey Price har kapaciteten till att kanske göra en repris på Roys underbara spel 1993, men då måste han jobba hårdare än någonsin. Roy spelade när NHL inte var lika snabbt, Price är i det ”nya NHL” där spelet är snabbare än någonsin. Det är hårt arbete som gäller för honom.
Ett storslaget Montreal ser jag kanske inte på isen den här säsongen. Men ser jag att de leder sin konferens vid All-star uppehållet så kommer jag att be om ursäkt för min kritik emot Gaineys värvningar. Men just nu, ser jag inte så mycket i detta laget.
