StartnhlNHLMontreal CanadiensVeckans profil #49

Veckans profil #49

Denna vecka har vi valt ut en spelare som varit som en farsa för laget under sin spelar- och tränarkarriär i Montreal. Dock blev hans tränarkarriär avsevärt mycket kortare än sin tid som spelare i klubben. Han vann sin första Stanley Cup med klubben 1985-86 och ledde senare laget som lagkapten till en Stanley Cup-titel 1992-93, och han är känd som att ha varit en av de bästa defensiva forwarderna genom tiderna. Här är nummer 49 på listan:

Nr 49: Guy Carbonneau

Guy Carbonneau var en spelare som inte alls utmärkte sig mycket med poäng och mål. Nej han utmärkte sig mest för det hårda arbete han utförde på isen. Tillsammans med sina kedjekamrater kunde han stänga ner de mest målfarliga kedjorna och spelarna i hela NHL. Med Bob Gainey som lärare kunde Carbonneau lära sig att bemästra konsterna att jobba hemåt, de smarta dragen när det gällde att ta bort en farlig målskytt som spelet och för detta minns vi alla honom (särskilt de största måltjuvarna från den tiden) att Carbonneau var en otroligt jobbig defensiv forward att möta som allt gav 100 % när det gällde att jobba hemåt för laget.

Matcher: 914 (+ 161 i slutspelet)
Mål: 221 (+ 30 i slutspelet)
Assist: 326 (+ 43 i slutspelet)
Poäng: 547 (+ 73 i slutspelet)
Total +/-: 158 (+/- 3 i slutspelet)
Kontrakt: Pensionerad sedan 2000
Tröjnummer: 21

Bakgrunden
Guy Carbonneau föddes den 18:e mars 1960 i Sept-Îles, Quebec i Kanada. Och tidigt blev ishockey ett intresse för den unge grabben från nordöstra Quebec. Hans karriär började mest ta fart under hans tid i QMJHL (Quebec Major Junior Hockey League) när han spelade i Chicoutimi Saguenéens från 1976 till 1980. Under hans juniortid var han en riktig poängmaskin som verkade klara av att näta nästan hela tiden på isen. Hans poängbästa säsonger blev 1978-79 när han gjorde 62 mål och 79 assist (totalt 141 poäng) och 1979-80 då han gjorde 72 mål och 110 assist. Otroliga 182 poäng totalt den säsongen.

Genombrottet
Hans genombrott blev 1978-79 då han gjorde 141 poäng och senare samma vår blev draftad. I tredje rundan (totalt 44) valde Montreal honom som en ung, målfarlig centerforward som man förväntade stora ting utifrån. Och stora ting skulle komma, men inte i form av mål eller inte i stora drag, poäng. Debutsäsongen kom redan 1980 men det blev bara 2 matcher totalt och med en assist på de två matcherna visste man inte om Carbonneau behövde mer tid att vänja sig i AHL (dåvarande farmarlag Nova Scotia Voyagers). Han spelade resten av säsongen i Nova Scotia där han i slutet av säsongen noterades för 35 mål och 88 poäng på 78 matcher.

Säsongen därpå blev det bara spel i Nova Scotia och Carbonneau noterades för 27 mål och 94 poäng på 77 matcher. Och det blev den sista säsongen någonsin i ett AHL-lag för Guy Carbonneau. Resten av sin karriär skulle han skåda på en is och från en bänk i NHL.

Under sin rookiesäsong 82’-83’ fick han se sig paras ihop i en kedja med lagkaptenen och defensivkungen Bob Gainey som var välkänd som en av NHL:s bästa defensiva forwarder. Han kom att bli den som lärde upp Carbonneau som också kom i sin karriär att bli en av de bästa defensiva forwarder inom NHL och Montreal Canadiens. 3 säsonger senare år 1986 fick han sin dröm uppfylld och han fick se sig själv och laget vinna klubbens 23:e Stanley Cup-titel.

Lagkapten och härförare
I sin fortsätta karriär blev aldrig Carbonneau den poängkung som han var i QMJHL och i AHL. Utan han såg sig själv aldrig prestera mer än cirka 50 poäng per säsong, då hans personbästa var 5 raka med 50 poäng per säsong och bästa i karriären var 57 poäng på en säsong. Men ingen tyckte mindre om honom för det. Han var en av de mest populära spelarna i Canadiens under hans tid och så fort han rörde pucken började publiken ropa ”Guy, Guy, Guy”! precis som de hade gjort med Guy Lafleur.

Säsongerna 87’-88’ och 88’-89’ utmärkte sig Guy mest av alla nominerade och fick utmärkelsen ”Mest defensive forward”. Även mer känd som ”Frank J. Selke Trophy”, det visade vilken bra spelare han var som inte bara jobbade framåt utan visade att man måste försvara också för att kunna vinna. Och det tog han med sig till säsongen 1993. Det var då som publiken kom att ropa ännu mer ”Guy”. Spelaren efterträdde sin tidigare ”lärare” och även lagkapten tog sin andra Stanley Cup-titel i sin karriär och klubbens 24:e totalt med ett ”C” på bröstet (som också är den senaste i klubbens historia).

Han spelade en sista säsong som lagkapten 93’-94’ tills han då strax före säsongen 95’ blev tradad till St. Louis Blues. Där han spelade en väldigt kort tid innan han till slut hamnade i Dallas Stars. Där han senare vann sin tredje Stanley Cup 1999 och kom till en andra raka final med Dallas år 2000. Men där förlorade dem titeln till New Jersey Devils. Det blev Guy Carbonneaus sista match i karriären och han avslutade den med stil säger man i Montreal.

Han blev hyllad som en underbart skicklig spelare som gav allt för sitt lag, offensivt och defensivt. Han spenderade 14 år i Canadiens organisation och vann 2 Stanley Cup, 3 Frank J. Selke Trophies och blev en otroligt populär spelare bland fans och spelare. Han kom tillbaka från Dallas samma år och jobbade som Ass. Tränare i två säsonger tills han åkte tillbaka år 2002 till Dallas, för att senare återvända till Montreal år 2006 som tränare. Tills i 2009 då han fick sparken och ersattes då av nuvarande General Managern Bob Gainey. Numera ser vi Carbonneau som en av de större profilerna bland hockeyspelare och kommer alltid att bli ihågkommen i Canadiens som en lagkapten och en härförare.