Det "nya" Montreal mot slutspel
Med blott tio matcher kvar av säsongen ser Montreal ut att gå mot ännu ett slutspel. Sex poäng skiljer ner till Atlanta på nionde plats och laget har tagit 13 av 14 möjliga poäng under de sju senaste matcherna.
Inför säsongen genomförde dåvarande GM Bob Gainey något som närmast kan liknas vid en totalrenovering av laget. Spelare som Saku Koivu, Alex Kovalev, Alex Tanguay och Mike Komisarek fick lämna som fria agenter. För att påvisa spelarflyktens storlek kan nämnas att spelarna som lämnade svarade för sammanlagt 317 poäng förra säsongen.
Gainey öppnade sedan plånboken ordentligt för första gången under sin tid i klubben. In kom Scott Gomez, Mike Cammalleri, Brian Gionta och Jaroslav Spacek, alla på välbetalda långtidskontrakt. Det var tydligt att Gainey hade tappat tålamodet med lagets tidigare stöttespelare och deras i många fall inkonsekventa produktion.
In kom även under sommaren en ny huvudtränare, nämligen Jacques Martin. Som tränare är Martin känd för sin disciplinerade defensiva spelplan, något som fattades i de senaste årens upplagor av "les Canadiens".
Många var de som kritiserade Gainey för hans agerande under sommaren. Dels ansågs det dumt att inte behålla Alex Kovalev och Mike Komisarek, men den största kritiken riktades mot att han plockade in tre småväxta forwards i Gomez, Cammalleri och Gionta. Laget saknade tyngden redan tidigare och detta skulle väl knappast hjälpa situationen.
Faktum är dock att Gainey visst hade adresserat behovet av storlek och tuffhet i laget. Travis Moen införskaffades för att göra livet surt för motståndarna, Moen som också har en imponerande slutspelsinsats på meritlistan.
Därutöver förstärktes också backbesättningen med två bjässar i form av Hal Gill och Paul Mara. Med Gill, Mara samt Ryan O'Byrne och Roman Hamrlik kunde en storvuxen back i varje backpar garanteras. Spelskicklige Spacek skulle sedan se till att uppgraderingen i storlek inte skulle leda till tappad spelskicklighet i backleden.
Nu när grundserien snart är färdigspelad kan konstateras att Martins lagbygge fått ett riktigt skapligt premiärår. Trots att man drabbats av en hel del skador har man hängt med i tabellen, och efter de senaste veckornas uppryckning ser slutspelsplatsen tämligen säker ut.
Nyförvärven har skött sig bra, med Cammalleri som sticker ut något med sitt fina målskytte. Gomez har visserligen inte öst in poäng men han är mycket nyttig och hans spelstil passar utmärkt i den spelstil Martin förespråkar. Det enda nyförvärv som inte levererat är väl Paul Mara, som inte rosat marknaden med sitt spel i vinter.
Marc-Andre Bergeron samt Benoit Pouliot, som båda anslöt en bit in på säsongen, har visat sig otroligt nyttiga. Bergeron fyllde det hål som de tre senaste säsongerna fyllts av Sheldon Souray, Mark Streit respektive Mathieu Schneider. Det vill säga platsen som skytt bredvid Andrei Markov i powerplay. Pouliot har äntligen hittat rätt i NHL och producerar numera mål i stadig takt.
Jag kan inte låta bli att nämna Guillaume Latendresse. Efter traden till Minnesota har han fullkomligt exploderat och han har äntligen fått ut den potential han glimtvis visade i blått, rött och vitt. Det ska bli otroligt intressant att följa hans första hela säsong i Wild nästa vinter.
I övrigt finns det tre spelare som överraskat positivt och bidragit till den angenäma tabellplaceringen. Tomas Plekanec har fått en pånyttfödelse efter fiaskosäsongen ifjol. Med Cammalleri som radarpartner har han producerat poäng i en rasande fart och var länge med och kämpade i poängligans absoluta topp. Lägligt med tanke på att han blir fri agent i sommar.
Även Glen Metropolit kommer få testa marknaden till sommaren och han har stärkt sina aktier rejält. Förutom stabilt spel i egen zon har han också tagit en viktig roll i powerplay, där han står framför mål och trycker in returerna. Tio mål i spelformen har det blivit hittills för veteranen.
Sist men inte minst har vi Jaroslav Halak. Efter att under flera säsonger presterat toppsiffror utan att få chansen på allvar har ledningen nu äntligen insett hans värde. Han går från klarhet till klarhet och frågan är om Carey Price någonsin kommer kunna ta tillbaka förstaspaden. Annars kan man tänka att han har ett hyfsat tradevärde och en klubb som vill säkra målvaktsposten kan nog tänka sig att ge en hel del för en målvakt med Prices potential.
