Carey is bringing sexy back
"The Rocket", Lafleur, Beliveau, Roy. Åren går i Montreal. En stad som kräver ett slutspel varje år. En stad som inte tillåter sitt lag att börja om. Le Habs ska alltid vara med mot slutet av den enda anledningen att de alltid har varit det.
Det har saknats något i Montreal de senaste tio-femton åren. Det har saknats en ledstjärna, ett ljus i mörkret, någonting snyggt och sexigt. Det har inte funnits sedan Patrick Roys dagar i klubben och det finns klara anledningar till varför det blivit på det här viset. Montreal har under 2000-talet plockat följande spelare i sitt första draftval:
2000 - Ron Hainsey (nr 13)
2001 - Mike Komisarek (nr 7)
2002 - Chris Higgins (nr 14)
2003 - Andrei Kostitsyn (nr 10)
2004 - Kyle chipchura (nr 18)
2005 - Carey Price (nr 5)
2006 - David Fischer (nr 20)
2007 - Ryan McDonaugh (nr 12)
2008 - Danny Kristo (nr 56)
2009 - Louis Leblanc (nr 18)
2010 - Jarred Tinordi (nr 22)
2011 - Nathan Beaulieu (nr 17)
Var är Le Habs Crosby? Forsberg? Ovechkin? År efter år tingas dessa fantastiska hockeyspelare mitt framför näsan på Nhls mest framgångsrika organisation. Några mil innåt i landet ligger en av lagets huvudkonkurenter Toronto Maple leafs som har befunnit sig i samma pekära situation i en om inte ännu längre tid. Två föreningar som är plågade av sin egens stads kärlek till klubben. Två föreningar som ej tillåts tid för ombyggnad.
Dagens kanadensare föredrar en lugnare tillvaro, de ville spela för Canadiens eller för Leafs fram till vuxendomen då de slutligen insåg att pressen i dessa hockeytokiga städer förmodligen är mer än vad de klarar av. Vem vill inte ha ett privatliv? Ta ut frun på restaurang? Ta med ungarna på bio? Inte i Montreal, inte om du inte älskar rampljuset eller åtminstone kan hantera ett rampljus. Det är press nog att vara stjärna i Philadelphia, eller i Washington. Varför utsätta sig för ännu mer?
2005 tingade Le Habs en ung målvakt i deras förstaval vid draften. För första gången på väldigt lång tid hade klubben äntligen ett top-fem val. Halva staden var mer eller mindre i uppror då klubben valde att plocka hem en målvakt till Montreal. Den andra halvan av staden valde att långsamt en efter en stämma in i den kör som häcklade sin klubb för att slänga bort ett sådant viktigt val. För målvakten utförde inte underverk, det bjöds inte ens på en kanin ur en hatt? Ett lätt trick ju?. Istället klev den slovakiske andremålvakten in i bilden och fullständigt manövrerade ut den unge pojkvaskern. Ett skämt! Vilket slöseri! Han klarar inte pressen tyckte många, men det fanns även de som såg potential i den unge burväktaren. Han ser saker innan de händer, han är blixtsnabb i sidled, sades det på tavernan vissa hockeykvällar.
Slutspelet 2009-10 slutar som vanligt i tårar då Montreal åker ur i conferencefinalen mot Philadelphia Flyers. Men det finns trots allt skäl till glädje. Laget har en slovakisk burväktare som visade upp ett sådant fantastiskt målvaktspel så att en hel stads förväntningar och hopp om en god framtid än en gång tänds. Några veckor senare meddelas det att klubbens General Manager Pierre Gauthier valt att byta bort deras målvaktsfantom mot en ung dansk center och en kanadensisk högerytter. Klubbens agerande är tydligt, man kommer att satsa på lagets unge målvaktslöfte.
För många fans var detta helt obegripligt, men fans har inte insikt att se vad som sker bakom stängda dörrar, de vet inte vad som hände på dagens träning, de har ingen aning om vad det snackas om inne i omklädningsrummet. De kan vara bedrövade och förbannade, de kan tro sig veta bäst. Men framför allt kan ett fan inte hållas skyldig vid ett misslyckande och det ger dem friheten att agera efter eget huvud. Pierre Gauthiers beslut att satsa på sin unge målvaktstalang kan visa sig vara det bästa beslut han någonsin tagit. För Carey Price is bringing sexy back to Montreal.
