Inför Heritage Classic 2011. del 1
Klassiska möten mellan Calgary och Montreal. Lag från Calgary och Montreal har mötts i 3 Stanley Cup finaler: 1924, 1986 och 1989. Calgary Tigers - Montreal Canadiens möttes 1924.
Vi börjar väl med den första, 1924 möttes Montreal Canadiens från NHL och Calgary Tigers från WCHL. Under den här tiden fanns det 3 proffsligor i hockey: NHL med lagen Ottawa Senators, Montreal Canadiens, Toronto St. Patricks och Hamilton Tigers. WCHL med lagen Calgary Tigers, Regina Capitals, Saskatoon Crescents och Edmonton Eskimos. PCHA: med lagen Seattle Metropolitans, Vancouver Maroons och Victoria Cougars. PCHA (Pacific Coast Hockey Association) förde en tynade tillvaro och lades ned efter säsongen och lagen från Vancouver och Victoria gick över till WCHL (Western Canada Hockey League) som då bytte namn till WHL (Western Hockey League). WHL höll ut till 1926 men var tvungen att lägga ned till säsongen 26-27. En del lag bildade en halvprofessionell liga PHL (Prairie Hockey League) men den klarade sig bara 2 säsonger. Två av lagen från WHL köptes upp av två nya lag i NHL, Portland Rosebuds som kommit tillbaka efter några års uppehåll blev Chicago Black Hawks (bytte till Blackhawks 1986) och Victoria Cougars blev Detroit Cougars, laget som skulle byta namn 2 gånger först till Falcons 1930 och 1932 blev namnet Red Wings.
Tillbaka till 1924, vi börjar med WCHL säsongen. Lagen spelade 30 matcher under säsongen och Calgary Tigers slutade etta och fick möta tvåan Regina i en serie av två matcher för att bestämma vilket lag som skulle bli WCHL mästare och gå vidare till att möta PCHA mästarna i en serie på 3 matcher för att få fram vilket lag som skulle gå till Stanley Cup finalen. Matcherna mellan Calgary och Regina slutade 2-2 och 2-0 till Calgary som gick vidare med 4-2 sammanlagt (två matchers serier avgjordes via målskillnad, vid lika hade det blivit förlängning). PCHA spelade också 30 matcher, Seattle och Vancouver möttes i sin final och Vancouver gick vidare med sammanlagt 4-3.
Vancouver Maroons och Calgary Tigers möttes alltså för att avgöra vilket lag som skulle gå till Stanley Cup final, nu i bäst av tre matcher och den tredje matchen spelades på neutral plan i Winnipeg. Vancouver vann första matchen med 3-1 sedan vann Calgary två raka med 6-3 och 3-1, bägge lagen vann sina hemmamatcher. Det lag som förlorade serien skulle få en ny chans att nå finalen genom att de nu skulle möta NHL mästarna för att bestämma vem som skulle få den sista finalplatsen.
I Calgary Tigers lag ingick 4 stycken som skulle bli invalda i Hockey Hall of Fame, nämligen Red Dutton, Harry Oliver, Herb Gardiner och Rusty Crawford.
Red Dutton var en riktig tuffing som skulle komma att spela 10 säsonger i NHL när WHL lagts ned och under 7 säsonger var han coach för New York Americans/Brooklyn Americans i NHL. Han blev sedan vald till att efterträda Frank Calder som NHL's president 1943, under tiden som president fortsatte han att jobba för att New York Americans skulle återkomma till NHL som han hade blivit lovad när han tog jobbet. När han förstod att Rangers aldrig skulle släppa in ett lag till i New York avgick han och yttrade ”You can stick your franchise up your ass”. Han svor också att Rangers aldrig skulle vinna Stanley Cup under hans livstid, hans ed blev känd som ”Duttons Curse”. När Dutton dog 1987 hade Rangers inte vunnit Stanley Cup på 47 säsonger, förbannelsen bröts inte förrän säsongen 1993-94. Han var så bitter på NHL att han aldrig satte sin fot på en NHL arena igen, 1980 blev han ombedd som ende då levande spelare från Calgary Tigers att göra det ceremoniella första nedsläppet inför Calgary Flames första hemmamatch, han vägrade. Däremot hade han accepterat att bli en av de två som var ansvariga för själva Stanley Cup pokalen och han var medlem i uttagningskomittén till HHoF under 15 år. Efter tiden som president för NHL blev han en mycket framgångsrik affärsman i Calgary, det var bl.a. hans företag som byggde McMahon Stadium den arena som Heritage Classic 2011 kommer att spelas i. Han blev invald i HHoF 1958.
Harry Oliver var Calgary stora stjärna, han var poängbäst i laget 3 säsonger i rad: 22-23, 23-24 och 24-25.
Han spelade 11 säsonger i NHL efter WHL's kollaps och vann 1 Stanley Cup med Boston Bruins 1929. Han blev invald i HHoF 1967.
Herb Gardiner försvarsspelare, den förste spelare i NHL att ha nummer 1 på tröjan utan att vara målvakt. Som 35-årig rookie i NHL spelade han varenda sekund för Montreal Canadiens säsongen 1926-27. En av två spelare som vunnit Hart Memorial Trophy under deras första säsong i NHL, den andre är givetvis Wayne Gretzky. Spelade 4 säsonger i NHL, blev invald i HHoF 1958.
Rusty Crawford var en veteran som redan vunnit Stanley Cup 2 gånger under 1910-talet.. Han spelade proffshockey sammanlagt 19 säsonger och lade inte av förrän han fyllt 45 år. Han blev invald i HHoF 1962.
Nu till NHL säsongen 1923-24, det var ett speciellt år på flera sätt. NHL's äldsta individuella pokal: Hart Trophy skulle delas ut för första gången. För det andra debuterade en ung rookie vid namn Howie Morenz i Montreal Canadiens, han skulle bli NHL's första fixstjärna. Morenz tillsammans med sina kedjekamrater Billy Boucher och Aurel Joliat skulle komma att terrorisera ligan tillsammans gjorde de 44 av de 59 mål Canadiens producerade. Lagen spelade 24 matcher och Ottawa Senators vann ligan med 32 poäng före Montreal som fick ihop 26 poäng. Frank Nighbor center i Ottawa Senators blir den förste som får Hart Trophy.
Bästa målvakter i ligan:
Namn | Lag | GP | GA | SO | GAA |
Georges Vezina | Montreal | 24 | 48 | 3 | 2,0 |
Clint Benedict | Ottawa | 22 | 45 | 3 | 2,1 |
Poängligan:
Namn | Lag | GP | G | A | P |
Cy Dennehy | Ottawa | 21 | 22 | 2 | 24 |
Billy Boucher | Montreal | 23 | 16 | 6 | 22 |
Aurel Joliat | Montreal | 24 | 15 | 5 | 20 |
Babe Dye | Toronto | 19 | 17 | 2 | 19 |
George Boucher | Ottawa | 21 | 14 | 5 | 19 |
Billy Burch | Hamilton | 24 | 16 | 2 | 18 |
Jack Adams | Toronto | 22 | 13 | 3 | 16 |
Howie Morenz | Montreal | 24 | 13 | 3 | 16 |
King Clancy | Ottawa | 24 | 8 | 8 | 16 |
Av namnen i tabellerna här över är det endast Billy Boucher som inte är invald i HHoF.
En bisarr händelse under säsongen sker när Ottawa är på väg till Montreal, deras tåg blir insnöat nära Hawkesbury i Ontario, när de inser att de inte kommer vidare ger sig spelarna ut för att försöka få tag på lite mat. Cy Dennehy som skulle komma att vinna poängligan ramlar då ned i en brunn, han klarar sig turligt nog utan allvarliga skador. Sprague Cleghorn, Canadiens lagkapten blir avstängd en match under säsongen för att ha skadat Ottawa spelaren Lionel Hitchman.
Ottawa och Montreal möts i en två matchers serie för att utse NHL mästarna. Canadiens vinner matchserien med 5-2 och kommer alltså att få spela om att kvalificera sig till Stanley Cup finalen antingen mot Vancouver eller Calgary. Som ni redan läst så blev det alltså Vancouver som Montreal mötte. Montreal vinner serien med 2 matcher mot noll, den tredje matchen behöver alltså inte spelas. Resultaten är 3-2 och 2-1, bägge matcherna spelades i Montreal.
Stanley Cup finalerna skulle spelas i Montreal, första matchen vinns av Canadiens med 6-1 efter att Howie Morenz gjort hattrick. Match två måste flyttas till Ottawa eftersom isen i Montreal är för dålig. Matchen blir mycket jämnare, Howie Morenz gör ett mål i den här matchen också, men han får en tuff tackling som gör att han bryter nyckelbenet. Skadan påverkar inte utgången eftersom Georges Vezina håller nollan och Canadiens vinner med 3-0. Canadiens förlorar alltså inte en match under de 3 slutspelsomgångarna och släpper bara in 6 mål på de sex matcherna. Vezina har verkligen visat att han fortfarande är ligans bäste målvakt.
Canadiens Stanley Cup vinnande lag
målvakt
1 Georges Vezina
backar
2 Sprague Cleghorn C.
3 Billy Coutu
6 Odie Cleghorn
9 Sylvio Mantha
centrar
7 Howie Morenz
11 Billy Bell
11 Joe Malone
yttrar
4 Aurel Joliat
5 Billy Boucher
8 Billy Cameron
10 Bobby Boucher
Ledare
Ed Dulfour, materialare
Athanase David, Vd
Joseph Cattarinich, ägare
Louis Letourneau, ägare
Napolean Norval, sekreterare
Leo Dandurand, ägare, president, GM och coach
Edouard St. Pete, direktör
Harry Elliot, direktör
Cecil Hart, direktör
Ferdinand Rinfeet, direktör
Joe Malone hade pensionerat sig i januari och räknas enligt NHL som Stanley Cup vinnare, men han står inte med på bucklan p.g.a. han inte spelade i slutspelet. Billy Bell övertog hans tröja nummer 11.
Av Canadiens 12 spelare är 9 invalda i HHoF, Cattarinich och Dandurand är också invalda i HHoF en som spelare och en som Builder.
Jag återkommer med finalen 1986 mellan Canadiens och Flames närmare Heritage Classic 2011, finalen från 1989 kommer Calgary-Stefan att skriva om.
PS: På lördag är det Hockey Day in Canada med 3 direktsända matcher i följd på ESPN America med alla de sex Canadensiska lagen: Först ut är Edmonton-Ottawa följd av Montreal-Toronto och till sist Vancouver-Calgary. Första matchen börjar kl. 20:00 mellan den och match 2 visas college basket och NHL on the Fly..