Legends of Montreal Canadiens #19 Tom Johnson

Tom Johnson en back som är väldigt bortglömd då han spelade under samma tidsperiod och i samma lag som Doug Harvey, men det var Johnson som bröt Harvey's dominans bland backarna när han 1959 vann Norris efter att Harvey vunnit fyra raka, Harvey vann sedan tre till i rad efter att Johnson vunnit sin enda.

Legend #19: Tom Johnson

Thomas Christian ”Tomcat” Johnson föddes den 18 februari 1928 i Baldur en liten stad i Manitoba, Canada. Han spelade som junior för Winnipeg Monarchs ett lag som sponsrades av Toronto Maple Leafs, men reglerna på den här tiden tillät bara att en NHL klubb hade två skyddade spelare i varje lag och Toronto hade valt två andra spelare, så Montreal Canadiens var vakna och lade beslag på rättigheterna till Johnson.

 1947-48 ville Canadiens ha honom i ett lag som inte låg så långt bort för att lättare kunna kontrollera hans utveckling. Han fick börja spela i Montreal Royals i QMJHL och på grund av skador fick han faktisk debutera i Canadiens redan samma säsong. Det blev bara en match den säsongen och de två följande säsongerna spelade han i Buffalo Bisons som var Canadiens farmarlag i AHL.

 1948-49 spelade han 68 matcher och gjorde 4 mål och 22 poäng samtidigt som han satt utvisad 70 minuter, 49-50 blev det 7 mål och 26 poäng på 58 matcher med 52 utvisningsminuter. 49-50 gick Bisons till slutspel och där spelade Johnson samtliga fem matcher utan att göra några poäng, han blev däremot utvisad 20 minuter. Efter att Buffalo blivit utslagna så kallade Canadiens upp Johnson, som fick spela en match för Canadiens i Stanley Cup slutspelet när Canadiens blev utslagna av New York Rangers i semifinalen.

 Säsongen 1950-51 blev han ordinarie i Canadiens, han spelade samtliga 70 matcherna och gjorde 2 mål och 10 poäng sammtidigt som han satt utvisad 128 minuter. Som rookie gjorde han den första säsongen massor med misstag, men nästan varje gång han passade fel eller tappade pucken så såg han till att det inte blev något mål bakåt oftast genom en tripping. De följande säsongerna så minskade antalet misstag samtidigt som ”Tomcat” som han nu började kallas blev allt skickligare på att själa pucken från motståndaren utan att röra honom varken med klubban eller kroppen. Smeknamnet fick han för att han likt en katt blixtsnabbt gjorde en rörelse med klubban och stal pucken.

 Johnson spelade tillsammans med Butch Bouchard de första säsongerna men när Doug Harvey gjorde debut i Canadiens så placerades Johnson ihop med Jean-Guy Talbot i det andra backparet, utom i penalty killing för då fanns han alltid på isen om han inte själv var utvisad oftast i par med Harvey. Han ansågs vara en ganska ful spelare som gärna använde klubban istället för att kasta handskarna, han var en av de spelare som Andy Bathgate namngav i en artikel där han beskyllde ett antal spelare för att spela farligt och Johnson kallades specialist på spearing, Bathgate blev hotat med avstängning av NHL och fick böta över 1,000 dollar.

 Johnson var en mycket tuff spelare även mot sig själv, under sina första fem säsonger missade han endast två matcher och det var inte för att han hade tur att vara skadefri utan han spelade både med brutna fingrar och knä/ledbandsskador. 51-52 spelade han 68 matcher och nu koncentrerade han sig på defensiven och att minimera sina misstag, det blev bara 7 assist men utvisningsminuterna sjönk till 76 och i slutspelet fick han göra sitt första slutspelsmål. 52-53  blev han Stanley Cup mästare för första gången efter att ha gjort 11 poäng i serien och 5 i slutspelet. 

 Säsongerna 53-54 och 54-55 gör han 18 respektive 25 poäng i serien och 3 respektive 2 poäng i slutspelet när Canadiens får stryk av Detroit i finalen bägge åren. Säsongen 55-56 gör han 13 poäng i serien  plus 2 i slutspelet när Canadiens vinner sin första av fem raka Stanley Cup titlar. De två följande säsongerna spelar han lika stabilt som vanligt när Canadiens vinner, fast säsongen 57-58 missar han nästan hela slutspelet pga en skada som uppstod under slutet av serien.

 Säsongen 58-59 dras Doug Harvey med en massa småskador som gör att han inte alls kan göra sig själv rättvisa, det betyder att någon måste stiga fram och det gör Johnson. Han har sin absolut bästa säsong och gör 10 mål och 39 poäng på 70 matcher. Under slutspelet gör han 2 mål och 5 poäng när Canadiens vinner sin fjärde raka Stanley Cup. Efter säsongen belönas han med Norris Trophy och därmed stannar Harvey på fyra raka Norris. 59-60 är Harvey frisk igen och vinner Norris igen och det blir ytterligare två till. 1959-60 gör Johnson ännu en toppsäsong med 29 poäng på 64 matcher men en ögonskada gör att han missar några matcher i slutet av serien och i början av slutspelet. 

 60-61 när Canadiens misslyckas i slutspelet så har Johnson en hyfsad säsong med 15 poäng och säsongen 61-62 får han ihop 18 poäng. Efter säsongen 1962-63 som blev ett misslyckande både för Canadiens och Johnson (Johnson spelade endast 43 matcher i serien och missade hela slutspelet pga en ny ögonskada) så blev Johnson inte skyddad av Canadiens inför draften inför nästa säsong (lagen fick bara skydda ett visst antal spelare, bland de övriga kunde motståndarlagen välja, det fungerade ungefär som dagens waivers), Boston passade på och draftade Johnson.

 Det blev två säsonger i Bruins 63-64 spelade Johnson 70 matcher och gjorde 4 mål och 25 poäng och säsongen 64-65 blev det 51 matcher med 9 assist innan han blev så allvarligt skadad att han tvingades sluta med ishockey. Efter att han slutat som spelare så fick han erbjudande från Boston att stanna i organisationen och eftersom han trivdes så bra så tackade han ja. Hans första jobb var som assistent till ägaren Weston Adams, när Boston vann Stanley Cup 1970 så var han ass.GM till Milt Schmidt som var GM då, efter Stanley Cup vinsten så slutade Milt Schmidt som GM och coachen Harry Sinden blev befodrad till GM, det var så Tom Johnson blev ny head coach för Boston Bruins. 1970 blev han invald i Hockey Hall of Fame, det var mycket kontroversiellt beslut då många tyckte att hans spelstil gjorde att han inte var kvalificerad. 

 Han var coach för Boston under tre säsonger och var coach när Bruins vann Stanley Cup 1972. Han är på sjunde plats av Bostons vinstrikaste coacher med 142 och hans vinstprocent på 0,738 är bäst genom tiderna och i Stanley Cup är han också sjua i vinster med 15 och bäst i vinstprocent med 0,682 om man inte räknar Cy Dennehy som coachade en säsong 1929 då Bruins blev mästare. Hans vinstprocent i NHL 0,738 är bäst genom tiderna i NHL (minst 100 matcher som coach)

 1973 blev han ass.GM igen nu under Harry Sinden och blev kvar där till maj 1979 då han blev vice-president för klubben. Han hade en utåtriktad personlighet som ibland nästan gick till överdrift, hade han blivit kamrat med någon så var det på livstid, han var polare både med presidenter och ägare i NHL såväl som med städare och materialare i de flesta lag, han var stammis på minst en krog/restaurang i varje NHL-stad. Han var nästan alltid klädd i fluga och kavaj, jacka/rock bar han aldrig oavsett hur kallt det var. Han pensionerade sig 1998 och avled i en hjärtattack 2007.

Citat om eller av Tom Johnson:

Emile ”the cat” Francis legendarisk GM och coach i NY Rangers: "Johnson's trouble was playing on the most colorful team in hockey history. With guys like Maurice Richard, Boom Boom Geoffrion, Jacques Plante and Jean Beliveau in the lineup, nobody ever noticed Johnson. But he was the real worker on the team." 

Tom Johnson själv om hur det var att spela i Quebec när Rocket Richard var som störst (Johnson hade #10 i Canadiens): "When I first came up we would play a lot of exhibition games all around Quebec, even during the season. They would introduce the players in the order of their numbers, and of course Rocket was number nine. The cheer he got would last a long time. I always say I used to skate out at the end of the Rocket’s cheer. They could never hear my name, so not too many people in those towns ever found out who I was."

Frank Selke GM för Montreal: "I consider Tom Johnson the best defensive rearguard I have ever managed."

Harry Sinden legendarisk coach/GM i Boston Bruins när han kommenterade att Johnson avlidit: "If we are all allowed an ultimate friend, mentor, confidant and teacher, Tom Johnson was all of those to me, The Bruins and all of hockey have lost a great person."
  
Stan Mikita: "Johnson's on my black list, he liked to hit you from behind. When he got into a fight he never dropped his stick. Instead of using his fists, he used his stick for protection.

Statistik Tom Johnson som spelare

Meriter:
Stanley Cup som spelare: 6, 1953, 1956, 1957, 1958, 1959, 1960
Stanley Cup som ledare: 2, 1970, 1972
Norris Trophy: 1, 1959
All Star Team 1: 1959
All Star Team 2,: 1956
Invald i HHoF 1970
Har den bästa vinstprocenten som coach i NHL genom tiderna med 0,738.

Länkar:
Artikel av Red Fischer i Montreal Gazette om Tom Johnson från november 2007: http://www.canada.com/topics/sports/story.html?id=c3287b7a-abb2-4a85-887e-f05cbfcf9dca


Här kommer samtliga delar av serien att samlas: http://www.svenskafans.com/nhl/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx 
 

Källor: Bruins.com, Canadiens.com, NHL.com, Legendsofhockey.net, wikipedia.org, boston.com, habslegends.blogspot.com,  

0 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2011-08-05 12:00:00