Legends of Montreal Canadiens #25 Ken Dryden

Ken Dryden en lång och gänglig plugghäst som Boston Bruins tradade samma dag de draftat honom, kunde han verkligen bli en bra hockeymålvakt? Svar ja, han blev en av Canadiens alla fantastiska målvakter, han spelade endast 397 matcher i NHL och förlorade bara 57 av dem.

Legend #25: Ken Dryden

 Kenneth Wayne Dryden föddes den 8 augusti 1947 i Hamilton, Ontario, han växte upp i Islington som på den tiden låg straxt utanför Toronto (nu är det en del av Toronto). Hans storebror Dave var alltid målvakt när han och hans kompisar lekte hockey, så Ken blev också målvakt. Storebror Dave Dryden blev också målvakt i NHL och WHA och eftersom han var sex år äldre så var han redan etablerad i NHL när Ken fick debutera.

 I amatördraften 1964 så valdes Ken som den fjortonde spelaren totalt av Boston Bruins, Boston tradade samma dag hans rättigheter till Montreal tillsammans med Alex Campbell i utbyte mot Paul Reid och Guy Allen som Boston trodde kunde bli riktigt bra. Av spelarna i traden var det bara Dryden som kom till NHL. En webbsida från Boston rankar traden som den fjärde sämsta någonsin av ett lag från Boston, värst är Red Sox trade av Babe Ruth till New York Yankees. Dryden trodde själv att han blivit draftad av Canadiens och fick inte reda på sanningen förrän 1974.

 Dryden var en av de första NHL spelarna som tog vägen via universitetshockey till NHL, han började plugga till advokat på Cornell University. Cornell Big Red som laget kallas vann ECAC mästerskapet tre säsonger och NCAA mästerskapet en gång under de fyra säsonger som Dryden pluggade där. Han och laget vann 76 av de 81 matcher han spelade under den här perioden under den legendariske coachen Ned Harkness. 1969 spelade han i Canadas lag i ishockey-VM som gick i Stockholm, han höll bland annat nollan i en match mot USA och vann två av de tre matcherna han stod i.

 Säsongen 1970-71 fick han spela i Montreal Voyageurs som var det bästa av Canadiens farmarlag. Han spelade 33 matcher och vann 16 av dem, han fick ett snitt på 2,68 insläppta mål per match. Mot slutet av NHL säsongen kallades han upp till Canadiens, det var ganska vanligt på den här tiden att lagen testade talanger i NHL när slutspelsplatsen var klar. Han stod i 6 av Canadiens sista matcher och vann alla, på de sex matcherna blev hans GAA 1,68.

 Alla trodde att Canadiens skulle komma med Rogie Vachon i målet i serien mot de regerande mästarna Boston Bruins i den första omgången men coachen Al MacNeil chansade med Dryden från start. Boston vann den första matchen enkelt men sedan vaknade Dryden och drev Phil Esposito & Co. till förtvivlan med sitt spel. Canadiens slår sensationellt ut Boston med 4-3 i matcher och vinner sedan även Stanley Cup finalen mot Chicago Black Hawks med 4-3 i matcher. Dryden får efter slutspelet Conn Smythe Trophy även om Tony Esposito i motståndarkassen varit minst lika bra. Under de 20 matcherna i slutspelet så vann han 12 och hans GAA blev 3,00.

 Säsongen efter var han förstemålvakt i Canadiens och stod 64 matcher med 39 vinster och ett GAA på 2,24, Canadiens åker ut direkt i första omgången och Dryden får ett GAA på 2,83 på de sex matcherna. Efter säsongen belönas han med Calder Trophy som går till bäste rookie han blir därmed den hittills ende spelare som vunnit Conn Smythe Trophy året innan han vann Calder Trophy (flera rookies har vunnit Conn Smythe bland annat Patrick Roy men ingen har gjort det och fortfarande varit rookie säsongen efter. Han blir dessutom uttagen i Canadas lag till Summit Series 72 mot Sovjetunionen, Dryden och Tony Esposito står 4 matcher var.

 Säsongen 1972-73 kommer Canadiens att vinna Stanley Cup igen, Dryden står 54 matcher och vinner 33 och hans GAA är 2,26 och i slutspelet vinner han 12 av 17 matcher och får 2,89 i GAA. Efter säsongen vinner han sin första Vezina Trophy. Förhandlingarna med Canadiens om ett nytt kontrakt bryter samman, Canadiens tror att han är ute efter att gå till WHA men han chockar hockeyvärlden genom att ta ett sabbatsår. Han jobbar på en advokatbyrå i Toronto samtidigt som han pluggar ett år på McGill University i Montreal, han gör sin praktik som han behöver för att kunna jobba som advokat. Efter en misslyckad säsong för Canadiens så får han igenom sina lönekrav och han kommer tillbaka till säsongen 1974-75.

 Första året tillbaka går det inte så jättebra, han står 41 matcher och vinner 22 av dem med ett GAA på 3,28 och i slutspelet går det inte mycket bättre 6 vinster på 11 matcher och ett snitt på 2,53. Säsongen 75-76 är första säsongen av fyra som Dryden och Canadiens kommer att dominera fullständigt. Han står 62 matcher och vinner 42, snittet blir 2,03 och han håller nollan för 20:e gången i NHL, i slutspelet vinner han 12 av 13 matcher och snittet blir 1,92 när Canadiens vinner sin första av fyra raka titlar. Han vinner givetvis Vezina Trophy efter säsongen, den kommer han att behålla under resten av sin karriär. 76-77 är han och Canadiens om möjligt ändå bättre, han står 56 matcher vinner 41 av dem och får ett snitt på 2,14 samtidigt som han håller nollan tio gånger. I slutspelet är han minst lika bra 12 vinster på 14 matcher, 4 nollor och ett snitt på 1,55.

 77-78 är en ny toppsäsong men nu har han konkurrens i form av Michel ”Bunny” Larocque som måste vara en av NHL historiens mest underskattade målvakter. Han står 52 matcher och vinner 37 med ett snitt på 2,05, samtidigt håller han nollan för 40:e gången i NHL och i slutspelet blir det 12 segrar på 15 matcher med ett snitt på 1,89, han håller också nollan för tionde gången under Stanley Cup spel. 78-79 minskar matcherna ytterligare nu står han 47 och vinner 30 av dem med ett snitt på 2,30 och i slutspelet blir det 12 segrar på 16 matcher med ett snitt på 2,48 när han vinner sin sjätte och sista Stanley Cup.

 Efter säsongen är Dryden av av flera Canadiens profiler som lämnar klubben och eftersom han hade en så pass kort karriär så har han inte tillräckligt med segrar för att man ska se honom direkt när man söker på målvaktsstatistik. Hans statistik är trots det väldigt imponerande bara 57 förluster på 397 seriematcher och hela 258 vinster, det ger en vinstprocent på hela ,790 och 46 nollor. Fem Vezina vinster är det bara giganter som Jacques Plante med 7 och Bill Durnan och Dominik Hasek med 6 titlar överträffar. Han var en väldigt stor målvak även kroppsligt drygt 193 cm och han är framförallt ihågkommen för den pose han stod i när spelet var på den andra planhalvan.

 När han slutat som målvakt flyttade han och familjen till London, England där han jobbade lite som talangscout åt Canadiens. Han skriver under åren i London sin andra bok ”The Game” som beskriver livet i Canadiens under säsongen 1978-79, den har kallats den bästa bok som skrivits om ishockey av recensenter. Han kommer att skriva flera böcker till, hans sista handlar om det kanadensiska skolsystemet. Han jobbade som bisittare i TV under flera OS-turneringar för ABC i USA och 1997 blev han utsedd till president och GM i Toronto Maple Leafs. Han förlorar en maktkamp mot Pat Quinn i Toronto och hamnar i en mindre roll som han stannar i fram till 2004 då han ger sig in i politiken.

 Han blir 2004 invald i Canadas parlament för det liberala partiet och får en plats i regeringen som socialminister. 2006 blir han omvald till parlamentet men det blir regeringsskifte och i nästa val 2011 förlorar han sin plats i parlamentet. Han blir invald i Hockey Hall of Fame 1983 och fick den 29 januari 2007 se sin tröja med #29 hissas upp i taket på Bell Centre. Den 25 februari 2010 pensionerar även Cornell Universitetet tröjan med #1, han blir en av endast två spelare som hyllats av universitetet på detta sätt (den andre är Joe Nieuwendyk).

Fun facts: Den 20 mars 1971 skrevs NHL historia, efter att både Ken och Dave Dryden början matchen mellan Canadiens och Buffalo Sabres på bänken så tvingades Rogie Vachon som startat matchen för Canadiens bryta efter skada och innan domaren hunnit starta spelet med Ken Dryden i Canadiens mål så gör Sabres coach Punch Imlach ett byte där han tar ut Joe Daley och sätter in storebror Dave Dryden. Det är första gången som två bröder spelar mot varandra som målvakter i NHL. Här är en bild från handskakningen efter matchen: http://1.bp.blogspot.com/_TwAbZhMGVEw/SjnWV9yqNzI/AAAAAAAAH_8/Y89EPOPiNtQ/s1600-h/drydens.jpeg

Citat:
Pete Mahovlich till John Ferguson efter att ha sett Ken Dryden på träning för första gången: ”He's got to be the guy” efter träningen bjöd de ut honom på lunchen och berättade att de trodde att han skulle få stå i slutspelt för Canadiens 1971.

Yvan Cournoyer: ”Ken hated to let a goal in, even during practice. If you scored on Ken in practice, you knew you earned it.”

Ken Dryden om hur det var att sitta i Canadiens omklädningsrum och se bilderna på Plante, Richard och de andra: ”It was the same for all of us. No matter what he did, Guy Lafleur could never be Jean Béliveau or Rocket Richard. Larry Robinson could never be Doug Harvey and I could never be Jacques Plante. You're just not good enough. You will never be good enough to be them.”

Bobby Clarke om Dryden: “If you asked him the time, he’d build you a watch. You didn’t dare ask him a question because you’d have to stand there and listen to him spout off for half an hour.”

0 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2011-09-16 12:00:00