Legends of Montreal Canadiens #32 Patrick Roy

Patrick Roy har vunnit tre Vezina, tre Conn Smythe och fyra Stanley Cup. Om han är bäst genom tiderna tvistar de lärde om och även de som inget begriper har sina åsikter och tvekar inte att uttrycka dem.

Legend # 32 Patrick Roy

 Patrick Jacques Roy föddes den 5 oktober 1965 i Quebec City, Quebec, Canada. Han föddes på exakt samma dag som en annan legend Mario Lemieux, det var aldrig någon tvekan om vem av dem som skulle väljas först vid NHL-draften 1984. Roy började spela ishockey och målvakt när han var sju år gammal.

 Säsongen 1981-82 spelade han för Ste.Foy Gouverneurs i QAAA och skötte sig ganska bra, året efter hade han blivit gammal nog för att spela i QMJHL. Han hamnade i Granby Bisons som under den här tiden var minst sagt dåliga, Roy lyckades under tre säsonger i Granby vinna 58 matcher av 159 spelade och hans snitt på insläppta mål var 6,26, 4,44 resp. 5,55 under de tre säsongerna. Han var med andra ord definitivt inte en spelare som skulle väljas av något lag i den första rundan av draften.

 Canadiens väljer Roy som spelare #51 i den tredje rundan och det var inget han var speciellt glad för eftersom han var en inbiten Quebec Nordiques fan. Canadiens valde ytterligare en målvakt i draften 1984 han hette Troy Crosby, han är mest känd som far till Sidney Crosby. Under sitt sista år i Granby blev Roy uppkallad till Canadiens för en rundtur och lite special träning, han fick också vara reservmålvakt för Doug Soetart och när Soetart fick problem så fick han spela den tredje perioden och vann sin första NHL match utan att släppa in ett mål. Efter matchen skickades han direkt till Sherbrooke Canadiens där han också fick spela en match innan slutspelet började. I slutspelets första match fick han starta pga av den ordinarie målvakten fick problem med sin utrustning och sedan släppte han inte taget om platsen som förstemålvakt. Sherbrooke vann AHL-slutspelet och med det Calder Cup 1984-85.

 Under säsongen efter var Roy en av tre målvakter som delade på jobbet som målvakter i Canadiens och mot slutet av säsongen när Steve Penney blev allvarligt skadad så blev det klart att Roy skulle vara målvakten i slutspelet. Roy hade ett snitt på 3,35 och det gav honom en sjätteplats i målvaktsligan inför slutspelet, han hade med andra ord gjort en bra rookiesäsong men inte någon som skulle ge honom en Calder Trophy. I slutspelet däremot blev han plötsligt flera klasser bättre med ett snitt på 1,92 och en räddningsprocent på ,923. Efter att Canadiens vunnit Stanley Cup efter att besegrat Calgary Flames i finalen belönas Roy med Conn Smythe Trophy som slutspelets MVP.

 Nu följer ett par säsonger där Roy är bra men inte alls lika bra som han varit under det första slutspelet och han har följande snitt under säsongerna 1986-87 och 1987-88: 2,93 och 2,90. En del journalister börjar tro att han kanske är en ”One Hit Wonder” men säsongen 1988-89 tar han ett steg till i sin utveckling och vinner efter säsongen Vezina Trophy i hård konkurrens med Mike Vernon i Calgary Flames som besegrar Canadiens i det årets Stanley Cup final. Säsongen efter är han minst lika bra och konkurrensen är heller inte speciellt svår Darren Puppa blir t.ex. uttagen till All-Star Team 2  och han vinner Vezina Trophy utan någon egentlig utmanare.

 En ny utmanare till titeln som bäste målvakt får han verkligen säsongen 1990-91, en odraftad universitetsmålvakt vid namn Ed Belfour debuterar för Chicago Black Hawks och vinner rubbet, Vezina, Bill Jennings och Calder Trophy. Roy lyckas i alla fall bli uttagen till All-Star Team 2. Året efter är både Roy och Canadiens ute efter att ta revansch, Canadiens vinner sin division men blir utslagna av Boston Bruins som nu kommer att lyckas slå ut Cnaadiens under 4 slutspel på raken tack vare sin målvakt Andy Moog. Roy får sin revansch i alla fall, han vinner Vezina före Belfour och är nu rankad som NHLs absolut bäste målvakt. 1992-93 är egentligen ett riktigt skitår för Roy, under serien börjar både media och fans tappa tron på honom, han är inte bland seriens 8 bästa målvakter men när slutspelet börjar är han som förvandlad, nu är han St. Patrick igen. Canadiens och Roy vinner Stanley Cup efter att bland annat vunnit tio raka övertidsmatcher och Roy belönas återigen med Conn Smythe som slutets bäste spelare.

 Säsongen 1993-94 är han nästan lika dålig igen under serien och när han missar den första slutspelsmatchen mot Boston Bruins tror alla att det kommer att bli 4-0 i matcher för Boston. Roy har andra planer trots att han varit inlagd på sjukhus och opererat blindtarmen så är han tillbaka till den andra matchen. En svag och trött Roy lyckas tända Canadiens och serien går till sju matcher men Boston är för starka till slut men slutspelet säsongen 93-94 är ännu ett kapitel i legenden om Patrick Roy. Under lockoutsäsongen 94-95 är Canadiens och Roy lika dåliga, Canadiens missar slutspelet för första gången sedan 1970 och Roy är inte i närheten av något som kan kallas form.

 Nästa säsong sker ett par olycksbådande saker, först lämnar NHL Quebec när Nordiques flyttar till Denver och blir Colorado Avalanche. Sedan så sparkar Canadiens president Ron Corey både GM Serge Savard och coachen Jacques Demers och ersätter dem med de helt oerfarna Rejean Houle som GM och Mario Tremblay som coach, bägge är gamla storspelare men de kommer närmast från reklamvärlden (Houle) eller TV (Tremblay). 40 dagar efter utnämningen av Houle till ny GM möter Canadiens Detroit Red Wings på hemmaplan, en riktigt svår match för Detroit är riktigt bra och är en av favoriterna till Stanley Cup. Canadiens blir utspelade, första perioden vinner Detroit med 5-1 och i början av andra gör Detroit två snabba mål till. När Roy lyckas med en enkel räddning häcklas han av publiken som bara en Montrealpublik kan, efter ytterligare två mål i baken byter Tremblay äntligen ut Roy. En ursinnig Roy går förbi Tremblay i båset och går till Corey som sitter på parkett bakom båset och säger: "It's my last game in Montreal." Roy blir givetvis avstängd av Canadiens och bara fyra dagar senare tradas Roy tillsammans med Mike Keane till Colorado mot tre spelare (Jocelyn Thibault, Martin Rucinsky & Andrei Kovalenko) en av de sämsta trader Canadiens någonsin gjort.

 Om man vill skämta kan man säga att allt är Eric Lindros fel, om han inte vägrat att spela för Quebec hade laget kunnat vara kvar åtminstone några säsonger längre i Quebec. Canadiens hade aldrig tradat Roy till ett lag som spelade i Quebec och om Savard fortfarande hade varit GM så hade situationen i Canadiens blivit löst på något annat sätt och inte som nu närmast i panik. Har man varit med om spelare som kallat sin coach den sämste de någonsin spelat för mitt under en finalserie utan att drabbas av panik då reder man ut det mesta (Henri Richard om Al MacNeil under finalerna mot Chicago Black Hawks 1971).

 I och med Roy's ankomst till Colorado hade helt plötsligt Detroit fått en verklig konkurrent i konferensen. Roy gör en hyfsad säsong i Colorado och när slutspelet börjar så tar han ytterligare ett steg framåt, med Roy i mål tar sig Colorado efter att slagit ut Detroit i semifinalen med 4-2 i matcher till final mot Florida Panthers. Panthers blir en munsbit för Colorado som vinner med 4-0 i matcher. Semifinalerna mot Detroit blir början på den heta och blodiga rivaliteten mellan de lagen. Säsongen efter tar Detroitspelarna hämnd på Claude Lemieux som hade skadad Kris Draper allvarligt i semifinalserien året innan och Roy slåss mot Detroits målvakt Mike Vernon efter att ha blivit hejdad på väg att hjälpa Claude Lemieux av Brendan Shanahan och Roy vinner i alla fall inte sin fight och säsongen efter är det dax igen nu slåss han mot Chris Osgood. Länk till den första fighten http://www.youtube.com/watch?v=C7DlAjrhm9s&feature=related

 Efter de två säsongerna där Detroit visade Colorado vem som var bäst så lyckades Colorado besegra Detroit i kvartsfinalen säsongen 98-99 men nu stod de blivande mästarna Dallas i vägen i Conference finalen. 99-00 slår Colorado ut Detroit ännu en gång men även den här säsongen var Dallas för starka. Under de här fyra säsongerna är Roy riktigt bra men han är chanslös i kampen om Vezina ändå, Dominik Hasek vinner tre och Olaf Kölzig vinner en gång av de fyra säsongerna.

 2000-01 har Colorado och Roy en toppsäsong, Colorado är bäst i serien och i slutspelet vinner Colorado alla serier lätt ända fram till finalen som blir en riktig målvaktsduell mellan Roy och Martin Brodeur. Roy vinner duellen knappt och i och med det vinner Colorado Stanley Cup och Roy belönas med sin tredje Conn Smythe (hade New Jersey vunnit hade Brodeur vunnit Conn Smythe). Säsongen 2001-02 har Roy ännu en toppsäsong men han och Colorado kommer att bli besvikna ännu en gång. Roy blir knappt besegrad i Vezina omröstningen av Montrealkeepern Jose Theodore som även vinner Hart Trophy med ännu mindre marginal framför Jarome Iginla. Colorado besegras ännu en gång av Detroit som vinner sin tredje Stanley Cup på sex säsonger. Säsongen 2002-03 blir den sista för Roy, han gör en toppsäsong även nu, hans statistik för sin sista säsong är 63 spelade matcher, 35 vunna matcher, 2,18 insläppta mål i snitt, 5 hållna nollor och en räddningsprocent på ,920.

 Efter att Colorado förlorat till Minnesota Wild i den första omgången 2003, så slutade Patrick Roy officiellt den 28 maj 2003. När han slutade var han den målvakt som hade flest vinster i NHL genom tiderna med 551 (nu har Martin Brodeur passerat). Redan samma år hyllade Colorado honom genom att pensionera tröja #33, Canadiens gör det fem år senare som en del i sina förberedelser för sitt 100 års jubileum. Han köpte en del av QMJHL laget Quebec Remparts och har varit lagets GM sedan dess, i september 2005 blev han även lagets headcoach. Under hans första säsong som coach vann Quebec Memorial Cup som Canadas bästa juniorlag.

 Han har gått på ett par rejäla smällar på det personliga planet, i oktober 2000 blev han arresterad för ”domestic violence” men släpptes efter att hans fru vägrat att anmäla honom, paret skildes sedan 2006. Paret fick tre barn och de båda sönerna har båda spelat ishockey för Quebec Remparts med fadern som coach och båda två har skämt ut sig fullständigt. Ingen av dem sysslar med hockey längre men i mars 2008 åkte Jonathan som är den äldste sonen över hela isen för att börja slåss med motståndarlagets målvakt, motståndaren var inte alls intresserad men det brydde sig Jonathan inte alls om (bilder finns dessutom på Patrick Roy som vinkar fram sonen och sedan hejar på honom under slagsmålet), Jonathan blir avstängd 7 matcher och Patrick 5 matcher. En polisutredning tillsätts och Jonathan erkännende sig skyldig i rätten och får villkorlig dom och tvingades dessutom donera pengar till välgörenhet. Lillebror Frederick ville tydligen inte vara sämre, i november samma år cross-checkar han en spelare rätt i ansiktet under ett spelavbrott (slagsmål mellan två andra spelare), han blir avstängd 15 matcher. Pappa Roy har dessutom själv slagits med ett motståndarlags ägare. De här händelserna har fått många lag att undra om de verkligen ska våga ge Roy chansen i NHL som coach eller GM. NHL, fans och media skulle i alla fall älska det till en början, NHL skulle nog börja tröttna redan under första säsongen och fansen skulle definitivt vända sig mot honom om hans lag inte vinner men media skulle jubla hur det än går. I Colorado kan han kanske klara sig ett tag men i Montreal skulle han redan från början ha cirka hälften av fansen emot sig och media skulle verkligen vända på varje sten för att hitta fler skandaler (och även skapa om det skulle behövas).

Citat:
Bob Hartley fd coach Colorado Avalanche: "He's one of the greatest goalies in the game's history. When the big games are there, Patrick brings his game to another level."

Patrick Roy: "I have the love to win. I hate to lose. Maybe it's more the hate to lose than the love to win."

Brian Skrudland ex-Canadien våren 1996: "If Patrick Roy isn't the best goaltender in the world, he's right there - and he's been right there for more than a decade."

Scotty Bowman 1999: "When he's on, he is about as good as it gets."

Jacques Demers coach för Canadiens när de vann Stanley Cup 1993: ”I'm not sure he was the most talented goaltender ever. But I believe he had more desire and was the most competitive goalie who has ever played this game and that's whats put him over the top.”

Jacques Demers: "Let's face it, it takes an entire team to win a Stanley Cup, but I have a Stanley Cup  ring on my finger because of him.”

Länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=pOkHbWfx-vo

http://www.youtube.com/watch?v=UumpTDdwHJg      History will be made NHLs reklam inför slutspelet.

http://www.youtube.com/watch?v=-gxlO243ztE       Roy's sista match i Canadiens.

http://www.youtube.com/watch?v=i-pi6lkogWc&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=g-N9tNlEeis&feature=related     Del 1 av tröjceremonin i Bell Centre.

http://www.youtube.com/watch?v=lO4vDeBpXBs&feature=related   Del 2

http://www.youtube.com/watch?v=IPoblGLuSSU&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=meLSweQum-4&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=QP2oDdyPQmI

3 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2011-11-04 12:00:00