Legends of Montreal Canadiens #44 Frank Mahovlich
Frank "Big M" Mahovlich, en av de bästa vänsterforwards världen och NHL någonsin sett. Han gjorde tolv säsonger i Toronto Maple Leafs, fyra säsonger i Detroit Red Wings och fyra säsonger i Montreal Canadiens innan han avslutade karriären med fyra säsonger i WHA.
Legend # 44 Frank "Big M" Mahovlich
Francis William ”Big M” Mahovlich föddes den 10 januari 1938 i Timmins, Ontario, Canada. Familjen var fattiga immigranter från nuvarande Kroatien men precis som alla invandrare vid den här tiden kom de raskt in i det kanadensiska samhället. Självklart skulle pojkarna spela ishockey som alla de andra, Frank upptäcktes när han spelade pojkhockey för Schumacher Lions i NOHA. Toronto Maple Leafs som hade honom på sin egen bakgård var snabba med att försäkra sig om att han skulle komma att spela för dem. Efter att ha skrivit på ett kontrakt placerades den femtonårige Frank i Torontos plantskola nummer ett, Toronto St. Michael's Majors där han spelade samtidigt som han pluggade på St. Michael's College School under fyra säsonger från 1953-54 till 1956-57. Den sista säsongen i St. Michael's var Frank ligans bäste målskytt med 52 mål på 49 matcher som coach hade han den gamle Maple Leafs legenden Joe Primeau och en bättre lärare kunde han knappast haft. Han fick debutera i Maple Leafs samma säsong med 3 matcher och 1 mål som facit.
Säsongen 1957-58 gjorde han 20 mål och 36 poäng för Maple Leafs som har en riktigt usel säsong och slutar sist i NHL. Han belönas efter säsongen med Calder Memorial Trophy som ligans bäste rookie, han slog Bobby Hull som blev tvåa i omröstningen. Det här är en av de få gånger Frank besegrat Hull i en omröstning, mellan 1961 och 1970 blir Frank uttagen i All Star Team 1 eller 2 åtta gånger, han besegrar Hull i omröstningen om bäste vänster forward bara två gånger, de andra åtta säsongerna rankas Hull som ligans bäste vänsterforward.
Franks stora genombrott kommer säsongen 1960-61 då han får legenden Red Kelly och Bob Nevin som kedjekamrater. Han gör 48 mål under säsongen och borde ha blivit den andre genom tiderna som gjorde 50 mål under en säsong men när han har 14 matcher kvar på sig att göra 2 mål sinar produktionen och ”Boom Boom” Geoffrion går förbi inte bara Frank utan han passerar som andre man någonsin 50 mål under en säsong. De 48 målen är nytt klubbrekord för Maple Leafs och rekordet står sig under 21 år. Nu följer tre raka Stanley Cup triumfer för Maple Leafs och Mahovlich är en av de största anledningarna till de raka triumferna. 1962 när det är dags för att förhandla om ett nytt kontrakt händer däremot något mellan Frank och Toronto's GM/coach Punch Imlach, förhandlingarna strandar och när inget kontrakt är klart inför säsongsstarten erbjuder James D. Norris som ägde Chicago Black Hawks, Toronto 1 miljon dollar för rättigheterna till Frank. Dagen efter fick Frank igenom alla sina kontraktskrav från Toronto, men nu har han fått en fiende i sin egen coach Imlach.
Imlach kommer hädanefter alltid uttala Franks efternamn fel och om han har någon kritik efter en match är det alltid Frank som han kritiserar först. Det här sprider sig till fans och publiken i Maple Leafs Garden börjar bua om Frank gör några misstag på isen. Det här tar på Franks psyke och i november 1964 läggs han in på sjukhus för depression, nu väller det in lyckönskningar från alla de fans som varit tysta och låtit mobbningen pågå. Frank återvänder till laget efter en månad och blir trots att han missat 11 matcher lagets bäste poängplockare. Han upprepar bedriften säsongen 1965-66 men när Maple Leafs vinner sin senaste Stanley Cup vinst 1966-67 så har Frank sin sämsta säsong på hela 60-talet. Inför säsongen 67-68 blir han återigen inlagd på sjukhus pga av sin depression och nu vänder sig även media mot honom.
Den tredje mars 1968 sker en av de största traderna hittills i NHL historien när Toronto skickar Frank tillsammans med Pete Stemkowski, Garry Unger och rättigheterna till Carl Brewer till Detroit Red Wings i utbyte mot Norm Ullman, Paul Henderson, Floyd Smith och Doug Barrie. Flera bloggare och journalister har börjat kalla traden och det faktum att Maple Leafs inte vunnit Stanley Cup sedan dess för ”The Curse of Frank Mahovlich”. Maple Leafs och dess media var övertygade om att Frank var slut som hockeyspelare och ett nervvrak. Red Wings tyckte att Maple Leafs behandling av Frank var idiotisk och placerade Frank i förstakedjan tillsammans med Alex Delvecchio och Gordie Howe. Simsalabim, Frank gör sin näst bästa säsong någonsin säsongen 1968-69, när han sätter nytt personligt rekord för mål med 49 och hans poäng blir 78. han följer upp det med 38 mål och 70 poäng säsongen efter, men nu utspelar sig en bisarr tragedi i Red Wings, ägaren Bruce Norris kör över sin GM legenden Sid Abel och ger coachen Ned Harkness jobbet som GM. Den 13 januari 1971 skickar Detroit Frank till Canadiens i utbyte mot Mickey Redmond, Guy Charron och Bill Collins, om man tittar på det i efterhand kan man tro att Detroit vinner traden men utan Frank hade Canadiens knappast vunnit Stanley Cup 1971 och 1973. Canadiens GM Sam Pollocks svar på Ned Harkness fråga om Canadiens var intresserade av Mahovlich är en klassiker: ”Is the pope catholic?”
Frank återförenas nu med sin lillebror Pete som vuxit upp och blivit en stjärna i Canadiens sedan han lämnade Red Wings tidigare under sextiotalet. Under de 38 matcher som Frank var i Canadiens säsongen 70-71 gör han 17 mål och 41 poäng och under slutspelet visar han att han fortfarande är en världsstjärna, han sätter ett nytt poängrekord för Stanley Cup när han gör 14 mål och 27 poäng på 20 matcher när Canadiens överraskande vinner Stanley Cup. Han följer upp succén med att nästa säsong göra personbästa med 43 mål och 96 poäng. Han blir uttagen till Summit Series 72 alltså 8-matchers serien mot Sovjetunionen och spelar i sex av matcherna med 1 mål och 1 assist som resultat.
Säsongen 1972-73 är hans näst bästa i karriären, han gör 38 mål och 93 poäng och i slutspelet är han återigen tongivande med 9 mål och 23 poäng på 17 matcher när Canadiens triumferar igen. Han stannar ytterligare en säsong i Canadiens och gör under den 31 mål och 80 poäng, han gör med andra ord tre av de fyra bästa säsongerna i sin karriär i de tre sista säsongerna i NHL. 1974 skriver han på för Toronto Toros i WHA dels för pengarna men också som en ren hämnd på Maple Leafs, han deltar i WHA's serie på 8 matcher mot Sovjetunionen, den här serien vinner Sovjetunionen lätt. Under sina två säsonger i Toros visar han Toronto att han fortfarande kan, han gör 72 mål och 171 poäng på 148 matcher. 1976 flyttas Toros till Birmingham och blir Bulls, första säsongen i Birmingham är Frank skadad nästan hela säsongen och gör bara 23 poäng på 17 matcher och säsongen efter blir det 38 poäng på 72 matcher.
Han försöker sedan göra comeback i NHL 1979 med Detroit Red Wings men ger upp redan under träningslägret före säsongen och tillkännager officiellt sin pensionering den 7 oktober 1979. Han har blivit utsedd till senator av Canadas premiärminister men njuter nu av sin pensionering och han har till och med förlåtit Maple Leafs.
Citat: Författaren Mike Leonetti om Mahovlich citatet är från boken Maple Leaf Legends: "Mahovlich moved like a thoroughbred, with a strong, fluid style that made it look as if he was galloping through the opposition. In full flight, he was an imposing figure. An explosive skater, Mahovlich could spot the right moment to turn it on and burst in on goal. He had a great move where he would take the puck off the wing, cut into the middle of the ice and try to bust through two defencemen for a chance on goal. He didn't always get through but when he did he scored some memorable goals. His style of offence caused teammate Dave Keon to remark: Nobody scores goals better than Frank."
Sam Pollock om Mahovlich efter traden 1971: "I know he's thirty-three, but he should give us three or four great years. We have draft choices and promising kids. Until they arrive, Mahovlich gives us a player of superstar status." Snacka om att han visste vad han pratade om.
Frank Mahovlich själv om traden till Detroit 1968: "It was like a piano had been lifted off my back. I finally felt like playing."
Länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=izTMmbO-7hQ Legends of Hockey
http://www.youtube.com/watch?v=7rKt56MalXc&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=3OJEC9iIFD4&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=_tWYi7ZYVOs
Statistik
Lag | Liga | GP | G | A | P | PIM |
Toronto Maple Leafs | NHL | 720 | 296 | 301 | 597 | 782 |
Toronto Maple Leafs | Stanley Cup | 84 | 24 | 36 | 60 | 135 |
Detroit Red Wings | NHL | 198 | 108 | 88 | 196 | 129 |
Detroit Red Wings | Stanley Cup | 4 | 0 | 0 | 0 | 2 |
Montreal Canadiens | NHL | 263 | 129 | 181 | 310 | 145 |
Montreal Canadiens | Stanley Cup | 49 | 27 | 31 | 58 | 26 |
NHL sammanlagt | NHL | 1,181 | 533 | 570 | 1,103 | 1,056 |
Stanley Cup sammanlagt | Stanley Cup | 137 | 51 | 67 | 118 | 163 |
Toronto Toros | WHA | 148 | 72 | 99 | 171 | 41 |
Birmingham Bulls | WHA | 89 | 17 | 44 | 61 | 34 |
WHA sammanlagt | WHA | 237 | 89 | 143 | 232 | 75 |
AVCO cup sammanlagt | AVCO Cup | 9 | 4 | 1 | 5 | 2 |
Meriter:
Stanley Cup 6, 1962, 1963, 1964, 1967, 1971, 1973 4 gånger med Toronto Maple Leafs och 2 med Montreal Canadiens.
Calder Memorial Trophy 1958
NHL All-Star Team 1, 3 gånger, 1961, 1963, 1973
NHL All Star Team 2, 6 gånger, 1962, 1964, 1965, 1966, 1969, 1970
Invald i HHoF 1981
Rankades 1998 av tidningen The Hockey News på plats 27 av de 100 bästa spelarna genom tiderna i NHL
2010 rankades han av samma tidning som den tredje bäste vänsterforwarden genom tiderna i NHL
Rankades av författaren Ken Campbell i boken Habs Heroes på plats 28 bland de 100 största spelarna i Canadiens genom tiderna.
Rankas genomgående som en av de tio största spelarna för Toronto Maple Leafs genom tiderna, platsen skiftar lite beroende på vem som gjort rankingen.
Han är den sjunde bäste poängplockaren i Maple Leafs genom tiderna.
Här finns alla delar i serien: http://www.svenskafans.com/nhl/montreal/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx
Källor: NHL.com, Canadiens.com, habseyesontheprize.com, Legendsofhockey.net, wikipeida.org, greatesthockeylegends.com, boken Habs Heroes