Legends of Montreal Canadiens #48 Gilles Tremblay
Gilles Tremblay en av Canadiens alla stjärnor under 60-talet, han fick sin karriär förkortad med minst 5 år pga astma. Efter att han tvingats sluta som ishockeyspelare blev han TV-kommentator och belönades 2002 med Foster Hewitt Memorial Award.
Legend # 48 Gilles Tremblay
Jean Gilles Tremblay föddes den 18 december 1938 i Montmercy, Quebec, Canada. Gilles började sin juniorkarriär i Hull-Ottawa Canadiens säsongen 1956-57, laget coachades av en viss Scotty Bowman och hade som GM Sam Pollock. Tredje säsongen i Hull-Ottawa kom Gilles genombrott, han gjorde 59 poäng på 63 matcher i de tre olika juniorligorna där Hull-Ottawa spelade, Hull-Ottawa gick sedan hela vägen och vann Memorial Cup och i slutspelet gjorde Gilles 6 mål och 11 assist på 13 matcher. Vägen var nu utstakad, han skulle bli en stjärna i Canadiens som behövde vänsterforwards.
Säsongen 1958-59 kommer ett stort bakslag, hans astma slår ut med full kraft och han kan bara spela 9 matcher i serien för Hull-Ottawa, han får dessutom spela 3 matcher för Rochester Americans i AHL. Han är lite bättre på våren då han spelar för Hull-Ottawa i Memorial Cup slutspelet där han gör 8 poäng på sina nio matcher. Säsongen efter är astman bättre och han gör en full säsong med Hull-Ottawas seniorlag i EPHL som var en farmarliga snäppet under AHL. Under säsongen gör den talangfulle vänsterforwarden 32 mål och 51 assist på 67 matcher.
Med medicinering håller han astman i schack och säsongen 1960-61 får han något försenad göra debut för Canadiens i NHL. Han börjar säsongen i Hull-Ottawa men blir uppkallad efter 20 poäng på 14 matcher, första säsongen i NHL spelar han 45 matcher och gör 18 poäng. Första matchen i Canadiens är mot Detroit Red Wings och första bytet är mot Gordie Howe, efter matchen säger Howe till journalisterna att Tremblay är i NHL för att stanna. Canadiens coach Toe Blake säger efter matchen till Gilles att från och med nu kommer du alltid att finnas på isen när Gordie Howe är på isen.
Gilles kommer att bli ett spöke för Gordie Howe och Detroit Red Wings, under de nio säsonger Gilles spelade i NHL gjorde Gordie Howe drygt 50 mål på de andra lagen mot Canadiens kom han bara upp i 30 mål, Första fulla säsongen i NHL gör Gilles 11 mål på 14 matcher mot Detroit förutom sitt defensiva jobb mot Gordie Howe. Säsongen 1961-62 spelar Gilles alla 70 matcherna för Canadiens och gör 32 mål och 22 assist. Han blev givetvis testad som de flesta rookies men efter en incident i oktober 1962 då han och Reggie Flemming hade en uppgörelse där de svingade klubborna som om de försökte slå en homerun i Baseball så fick han vara ifred, han och Flemming blev avstängda tre matcher var för incidenten.
Tremblay räknas nu som en av ligans absolut bästa vänsterforwards, tyvärr är två av dem som rankas före honom väldigt mycket bättre, det är givetvis superstjärnorna Bobby Hull och Frank Mahovlich. Tremblay kommer aldrig att ta en plats i All-Star Team på grund av de två som alltid var etta eller tvåa i omröstningen. Eftersom Canadiens misslyckas fyra år i rad i slutspelet så blir det varken speciellt många matcher eller poäng för Tremblay i slutspelet fram till 1965.
Säsongen 1962-63 missar Gilles tio matcher, en del av dem på grund av astman som nu kommit tillbaka på allvar, 1963-64 missar han nio matcher men lyckas bägge säsongerna komma över 20 mål och hans poäng blir 49 respektive 37. Säsongen 1964-65 rivstartar både Gilles och Canadiens men efter 26 matcher är säsongen över för Gilles, han bryter benet i en match i december. Han missar därför Canadiens första Stanley Cup vinst på fyra år, hans 26 matcher räcker inte för att räknas till de som vann Stanley Cup.
Nästa säsong spelar en revanschsugen Gilles alla 70 matcherna och gör 27 mål och 48 assist, han har också ett väldigt bra slutspel där han gör 5 mål och 9 poäng. Säsongen 1966-67 som är den sista innan expansionen är ett lite sämre år för Gilles, han plågas nu svårt av sin astma men spelar 62 matcher och gör 32 poäng. I slutspelet lyckas han inte alls precis som hela Canadiens utan laget får se på när Toronto Maple Leafs veteraner vinner lagets senaste Stanley Cup. Säsongen 1967-68 är han precis som hela Canadiens väldigt revanschsugna och Gilles gör sin näst bästa säsong i NHL, 71 matcher, 23 mål och 51 poäng. I slutspelet där Canadiens enkelt tar hem Stanley Cup igen gör han 6 poäng på 9 matcher.
Inför säsongen 1968-69 har Gilles haft en riktigt besvärlig sommar pga astman men han bestämmer sig för att försöka fullfölja sitt kontrakt. Han kan spela lite drygt halva säsongen innan han tvingas sluta med ishockeyn pga astman, han var tvungen att sitta flera minuter extra på bänken och hosta innan nästa byte. Han spelade 44 matcher under sin sista säsong och gjorde 10 mål och 25 poäng, antalet matcher räcker inte heller den här gången för att officiellt bli en Stanley Cup vinnare. På engelskspråkiga sidor skrivs det alltid att han hjälpte Canadiens att vinna 4 Stanley Cup, men om andra spelare står det ofta att han vann ett antal Stanley Cup.
1971 blir Gilles en del av det franskspråkiga teamet på Hockey Night in Canada eller ”La Soiree Du Hockey”, tillsammans René Lecavalier, Danny Gallivan och Dick Irvin bildar han ett näst intill oslagbart team när det gäller kunskap och elegans när det gäller hockeykommentatorer. Lecavalier och Gallivan blir invalda i HHoF 1984, Irvin 1988 och Tremblay 2002 och alla vinner därmed Foster Hewitt Memorial Award. Gilles blir kvar inom TV ända fram till 1999 och tillbringade därmed drygt 41 år med det han tyckte mest om nämligen ishockey. Han kommenterade Canadiens åtta senaste Stanley Cup triumfer och för dem som hörde honom göra det, var han en i laget och inte bara någon som satt vid sidan av och kommenterade.
Med dagens mediciner hade antagligen Gilles kunnat spela åtminstone fem säsonger till och då hade han antagligen inte varit så anonym som han är idag. Idag är han så sjuk att han knappt kan prata längre än fem minuter innan han måste vila. Kedjan med Yvan Cournoyer-Jean Béliveau-Gilles Tremblay räknas som en av Canadiens bästa enheter genom tiderna och det säger inte lite.
Citat:
Gilles Tremblay om sin första match i NHL: ”Howe tested me a couple of times at the beginning of the game. But afterwards he told me that as soon as he saw how I reacted in that game, he knew I was in the league for good.”
Jean Béliveau om Tremblay: ”(the sickness) robbed the NHL of one of its most exciting players.”
Toe Blake lär ha sagt att han inte skulle byta bort Tremblay ens mot Frank Mahovlich.
Statistik
Lag | Liga | GP | G | A | P | PIM |
Hull-Ottawa Canadiens | OHA Jr/EOHL/QHL | 106 | 34 | 38 | 72 | 29 |
Hull-Ottawa Canadiens | Memorial Cup | 37 | 14 | 20 | 34 | 36 |
Hull-Ottawa Canadiens | EPHL | 81 | 41 | 62 | 103 | 57 |
Rochester Americans | AHL | 3 | 1 | 1 | 2 | 2 |
Montreal Canadiens | NHL | 509 | 168 | 162 | 330 | 161 |
Montreal Canadiens | Stanley Cup | 48 | 9 | 14 | 23 | 4 |
Meriter:
Stanley Cup 2, 1966, 1968
Invald i HHoF och vinnare av Foster Hewitt Award 2002
Rankades 2009 av författaren Ken Campbell i boken Habs Heroes på plats 42 bland Canadiens 100 största spelare genom tiderna.
Här finns alla delar i serien: http://www.svenskafans.com/nhl/montreal/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx
Källor: NHL.com, Canadiens.com, habseyesontheprize.com, Legendsofhockey.net, wikipeida.org, greatesthockeylegends.com, böckerna Habs Heroes och Who's Who in Hockey