Lagbanner
Legends of Montreal Canadiens # 49 Dick Duff

Legends of Montreal Canadiens # 49 Dick Duff

Dick Duff är en av bara tre spelare som vunnit Stanley Cup med både Toronto Maple Leafs och Montreal Canadiens. En underskattat spelare som alltid var bäst när det gällde som mest dvs Stanley Cup slutspelet.

Legend # 49 Dick Duff

 Terrence Richard ”Dick” Duff  föddes den 18 februari 1936 i Kirkland Lake, Ontario, Canada. Han var den sjätte i en syskonskara på tretton och växte upp på Maple Leafs hemmaplan i Ontario, när han fyllde sexton flyttade han till Toronto och började plugga på St. Michael's College som också var Toronto Maple Leafs verkliga plantskola. Under hans två sista säsonger för St. Michael's var han lagets bäste poängplockare med 75 respektive 53 poäng. Sista säsongen i St. Michael's 1954-55 fick han även debutera i NHL med Maple Leafs, det blev sammanlagt 3 matcher i NHL innan han återvände till St. Michael's och var lagets bäste poängplockare med 7 poäng i slutspelet när laget vann Memorial Cup som Canadas bästa juniorlag.

 Säsongen 1955-56 var hans riktiga debutår i NHL och under sin rookiesäsong så gör Duff 18 mål och 37 poäng på 69 matcher. Under resten av 50-talet när Maple Leafs gör en ungdomssatsning kommer Duff att vara laget bäste målgörare under tre raka säsonger, 1956-57, 1957-58 och 1958-59 och de två sista säsongerna är han dessutom bäste poängplockare i laget. Säsongen 1958-59 förlorar Maple Leafs Stanley Cup finalen mot Canadiens men Duff gör 7 poäng på 12 matcher. Säsongen 1959-60 gör Duff bara 19 mål i serien och han kommer att missa 20-måls gränsen så länge han blir kvar i Maple Leafs, Toronto förlorar även den här säsongen Stanley Cup finalen mot Canadiens men Duff fortsätter att leverera 6 poäng på 10 matcher.

 Nästa säsong är Duffs sämsta i Maple Leafs, han stannar på 16 mål och 33 poäng och i slutspelet åker Toronto ut direkt i den första omgången. 1961-62 missar han flera matcher i serien pga av skada och hans facit är blysamma 17 mål och 37 poäng men när Maple Leafs vinner Stanley Cup igen efter elva säsonger är han en av lagets bästa spelare med 3 mål och 10 assist på 12 matcher. Nästa säsong så upprepar Maple Leafs Stanley Cup triumfen men Duff är inte lika bra längre han gör 16 mål och 35 poäng i serien följt av 5 poäng på 10 matcher i slutspelet.

 Efter 52 matcher av säsongen 1963-64 tradas Duff tillsammans med bland annat Bob Nevin till New York Rangers mot Rangers superstjärna Andy Bathgate. Duff trivs inte alls i Rangers och gör sammanlagt bara 25 poäng under säsongen och efter 29 matcher och 12 poäng säsongen 1964-65 skickar Rangers honom till Canadiens i utbyte mot Bill Hicke. Duff är överlycklig att få lämna New York och återfår spelglädjen och under seriens återstående 40 matcher gör han 9 mål och 16 poäng. När Canadiens tar tillbaka Stanley Cup trofén efter fyra missade säsonger gör han 9 poäng på 13 matcher.

 Följande säsong gör Duff över 20 mål igen och sammanlagt 45 poäng i serien och följer upp med 7 poäng i slutspelet när Canadiens upprepar fjolårsvinsten. Säsongen 66-67 missar Duff nästan 20 matcher pga skada och är inte speciellt bra när han kommer tillbaka, han och övriga Canadiens misslyckas i slutspelet när Toronto tar sin senaste Stanley Cup vinst. Nu följer två väldigt bra säsonger för både Canadiens och Duff, Duff gör 46 respektive 40 poäng i serien. I Canadiens Stanley Cup vinst 1967-68  är han återigen en av laget mest framstående men vid Stanley Cup segern 1968-69 är han fullständigt dominerande och många tror att han efter 6 mål och 14 poäng kommer att vinna Conn Smythe. Han blir bara tvåa i omröstningen efter lagkamraten och backen Serge Savard som vinner.

 Canadiens tradar Duff Till LA Kings efter 17 matcher nästa säsong och Duff trivs ändå sämre i LA än i New York. Han spelar endast 39 matcher för Kings under de två säsonger han är i klubben innan han tradas till det nya expansionslaget Buffalo Sabres. Det är meningen att han tillsammans med Tim Horton ska vara lagets pappor som visar hur man klarar av allt resande och allt annat runt omkring. I Buffalo finns Rick Martin som haft Duff som sin stora idol och Martin envisas bland annat med att tejpa Duffs klubbor. Efter 8 matcher säsongen 71-72 slutar Duff som spelare, han bosätter sig i Mississauga straxt utanför Toronto och börjar så småningom jobba som scout åt Maple Leafs. Han blir ass. coach i Maple Leafs och säsongen 1979-80 får han ersätta Floyd Smith som fått sparken som headcoach under två matcher i NHL innan lagets GM Punch Imlach tar över som headcoach.

 När folk som sett Duff spela ska beskriva hans spelstil använder de gärna följande fras: ”Even if he wasn't built like a powerforward he played like one.” Duff var endast 178 cm och vägde lite drygt 74 kg under sin tid som spelare. När han blev invald i Hockey Hall of Fame 2006 blev det till en början en enorm uppståndelse, efterhand lugnade det ned sig när alla de som sett honom spela kom till hans och kommitténs undsättning. Det största felet var inte att han blev invald utan felet var att han inte blivit invald tidigare när fans fortfarande kände till hans namn.

 Inför Canadiens 100-års jubileum så blev Duff, Patrick Roy och några till hedrade av Canadiens genom att deras porträtt sattes upp i omkädningsrummet över Canadiens motto: ”To you from falling hands we throw. The torch; be yours to hold it high....”

Citat:
Duffs kommentar över att hans porträtt finns i Canadiens omkädningsrum: ”I'm up there, they told me that. Aye, aye, aye. How's that for a kid from Kirkland Lake.”

Duff om Canadiens fyra Stanley Cup vinster 1965-69: "We had a system — we'd drop the puck and fill the other guys' net before they filled ours!"

Jean Béliveau: ”Duff had a move that would drive defenders to distraction. He would come in quickly and low, kick the puck into his skates and through a defenseman's feet, and pick it up again behind the opponent. In effect, he was passing to himself, and it worked more often than not. He'd make that move while driving toward the net or crossing the ice out at the blueline, opening up miles of room for Yvan and myself.”

Statistik

Lag Liga GP G A P PIM
Toronto St. Michael's Majors OHA Jr. 122 71 62 133 235
Toronto St. Michael's Majors OHA Jr. playoff 29 13 14 27 60
Toronto Maple Leafs NHL 582 174 168 342 535
New York Rangers NHL 43 7 13 20 22
Montreal Canadiens NHL 305 87 85 172 166
Los Angeles Kings NHL 39 6 8 14 8
Buffalo Sabres NHL 61 9 15 24 12
NHL sammanlagt NHL 1,030 283 289 572 743
Toronto Maple Leafs Stanley Cup 54 14 23 37 40
Montreal Canadiens Stanley Cup 60 16 26 42 38
Stanley Cup sammanlagt Stanley Cup 114 30 49 79 78

Meriter:
Stanley Cup 6, 1962, 1963, 1965, 1966, 1968, 1969 (2 Stanley Cup vinster med Maple Leafs och 4 med Canadiens, han är en av endast tre spelare som vunnit Stanley Cup med både Toronto och Montreal, de andra två är Bert Olmstead och Frank Mahovlich)
Har NHL rekordet för snabbaste två mål från starten av en slutspelsmatch med 68 sekunder.
Rankades 2009 av författaren Ken Campbell på plats 49 av Canadiens 100 största spelare genom tiderna i boken habs Heroes.


De kommande tio delarna av serien kommer att handla om Patrice Brisebois, Vincent Damphousse, Yvon Lambert, Petr Svoboda, Rejean Houle, Claude Lemieux, Gerry McNeil, Bobby Rousseau, Ralph Backstrom och Chris Nilan. Sedan kommer det sexton delar som kommer att handla om ledare, spelare som är invalda i HHoF men inte varit framträdande när de spelade i Canadiens och ett par special avsnitt som tar upp samtliga svenskar, nordbor och övriga européer som dragit på sig "La Sainte Flanelle".

Här finns alla delar i serien: http://www.svenskafans.com/nhl/montreal/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx

Källor: NHL.com, Canadiens.com, legendsofhockey.net, mapleleafs.se, greatesthockeylegends.com, boken Habs Heroes

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2012-03-02 12:00:00
Author

Fler artiklar om Montreal