Legends of Montreal Canadiens # 55 Rejean Houle
En poängsprutande jättetalang som blev en av Canadiens bästa penalty killers genom tiderna i konkurrens med bland annat Guy Carbonneau och Bob Gainey.
Legend #55 Rejean Houle
Rejean Houle föddes den 25 oktober1949 i Rouyn, Quebec, Canada. Han startade sin juniorkarriär i det av Canadiens sponsrade laget Thetford Mines Canadiens som spelade i QJHL (numera QMJHL) som 17-årig jättetalang. Första året i juniorligan gjorde han 30 mål och 30 assist på 43 matcher i serien och i slutspelet där Thetford gick ända fram till spelet om Memorial cup så gjorde Houle 24 mål och 52 poäng på 30 slutspelsmatcher.
Säsongen 1967-68 hade han bytt till Montreal Junior Canadiens som spelade i den tuffare ligan OHA Jr. (numera OHL), där gjorde han 65 poäng på 45 matcher i serien och 20 poäng på 11 slutspelsmatcher. Nästa säsong är han tillsammans med Marc Tardif Canadas bästa juniorspelare och alla spekulerar i hur Canadiens ska göra vid den omgjorda draften. Houle vräker in poäng det blir under säsongen 53 mål och 108 poäng i serien och 19 mål och 31 poäng i slutspelet.
Vid draften 1969 så använder Canadiens för första och sista gången det undantag som NHL gett Canadiens, undantaget gjorde att de hade rätt att välja två spelare från Quebec-regionen innan de andra NHL-lagen fick välja. Canadiens väljer Rejean Houle som nummer ett och Marc Tardif som nummer två. I efterhand kan man konstatera att Houle aldrig blev den superstjärna alla trodde han skulle bli och Tardif blev i Montreal känd som talangen som försvann. Tardif stack till WHA besviken på istiden i Canadiens och blev WHA's största spelare vid sidan av Bobby Hull under ligans korta livstid.
Säsongen 1969-70 debuterar Houle i Canadiens men han tillbringar mesta tiden på läktaren, han spelar endast 9 matcher under säsongen i NHL. Efter jul skickas han ned till farmarlaget Montreal Voyageurs där han tillbringar resten av säsongen. Han gör 25 poäng på 27 matcher i AHL och i slutspelet om Calder Cup kommer han upp i 5 poäng på 8 matcher. Säsongen 1970-71 är han ordinarie i Canadiens men spelar ingen framträdande roll i serien där han gör 19 poäng på 66 matcher. I slutspelet får han en större roll men inte som poängplockare utan som defensiv grovjobbare med uppdrag att stoppa motståndarnas stjärnor. Han gör 2 mål och 7 poäng på de 20 matcher Canadiens behöver för att överraskande vinna Stanley Cup.
Nästa säsong blir det lite mer istid och poäng för Houle under serien men det riktiga genombrottet dröjer, han gör 28 poäng på 77 matcher och går poänglös i slutspelet när Canadiens åker ut i den första rundan. Säsongen 1972-73 gör han stora framsteg och får ihop 48 poäng på 72 matcher och i slutspelet gör han 9 poäng när Canadiens vinner Stanley Cup igen. När det är dags att förhandla fram ett nytt kontrakt så gör WHA-laget Quebec Nordiques en framstöt, samtliga franskkandensare i Canadiens erbjuds stora pengar för att hoppa över till WHA och Quebec. Den största fisken Guy Lafleur missar de med bara några timmar, Marc Tardif får nästan lika mycket av Quebec som Canadiens gav Lafleur och tvekar inte utan lämnar Canadiens. Houle tycker inte att han får tillräckligt bra erbjudande från Canadiens men vill egentligen inte lämna laget, han försöker bluffa Sam Pollock men Canadiens GM är iskall och Houle skriver under sensommaren på för Quebec Nordiques.
Första säsongen i WHA gör Houle 27 mål och 62 poäng i en liga där försvarsspelet låg långt ned på prioriteringslistan. Han bli uttagen att representera WHA i deras 8 matchersserie mot Sovjetunionen, han gör 1 mål och 2 poäng på sina 7 matcher. Nästa säsong i WHA är han en av ligans stjärnor, han gör 40 mål och 92 assist. Quebec tar sig till finalen i WHA slutspelet men förlorar trots att Houle storspelar under slutspelet med 10 mål och 16 poäng på 15 matcher.
Säsongen 1975-76 blir hans sista i Quebec, han spelar högerforward i förstakedjan och vräker in 51 mål och 103 poäng, i slutspelet blir laget överraskande utslaget redan i den första omgången. Efter säsongen återvänder Houle till Canadiens och många blir överraskade av hans val. Han gick från ett Quebec Nordiques där han var ett av lagets stora stjärnor till Canadiens där han som bäst kunde hoppas på att få spela i den tredje kedjan och kanske inte ens det. Han accepterar sin roll och tar vara på de chanser han får, han gör 22 mål och 52 poäng på 65 matcher för Canadiens i serien och i slutspelet blir det bara 6 matcher för en skadad Houle men han vinner sin tredje Stanley Cup. Säsongen 1977-78 gör Houle sin bästa säsong i NHL, han gör 30 mål och 58 poäng på 76 matcher plus 11 poäng på 15 slutspelsmatcher när Canadiens vinner Stanley Cup för tredje året i rad. Tredje säsongen tillbaka i Canadiens så fortsätter Houle att producera lite drygt 50 poäng samtidigt som han är en pålitlig penalty killer. Han blir återigen skadad mot slutet av säsongen och missar delar av slutspelet men gör 6 poäng på de 7 matcher han spelar när Canadiens vinner sin fjärde raka titel.
Säsongen 79-80 tappar Canadiens flera viktiga spelare och Houle som skulle vara en av de som skulle kliva fram och bli en ledare plågas av småskador hela säsongen. Houle får ihop 45 poäng på 60 matcher och i slutspelet är han en av lagets bästa men Canadiens åker ut i den andra omgången trots 9 poäng på 10 matcher av Houle. Nästa säsong är han en av lagets ledargestalter och gör 27 mål och 58 poäng på 77 matcher men laget räcker inte alls till i slutspelet.
Nästa säsong åker Houle på en rejäl skada och missar över 30 matcher på säsongen, han kommer tillbaka till slutspelet och gör 4 poäng på 5 matcher där men han skulle nog ha avstått från att spela i slutspelet. I början av nästa säsong åker han på en ny smäll på samma ställe och efter 16 matcher av säsongen 1982-83 så tvingas han hänga upp skridskorna på hyllan.
Han blir omgående anställd på Molson bryggeriet som en av deras försäljningschefer och när Canadiens president Ron Corey efter en usel säsongsinledning på säsongen 1995-96 sparkat både GM Serge Savard och coachen Jacques Demers erbjuder Houle tjänsten som GM för Canadiens tackar han ja. Ny coach har den gamle Canadiensspelaren Mario Tremblay blivit och efter bara sex veckor på jobbet fick Houle ta hand om en jättehet potatis. Patrick Roy och coachen Mario Tremblay var ovänner redan när Tremblay fortfarande spelade och när Roy inte blev utbytt i en match trots 9 insläppta mål så tog sig Roy till Ron Corey och sa att han hade spelat sin sista match i Canadiens. Houle tradar Roy och Mike Keane till Colorado Avalanche bara 4 dagar senare. Houle kommer att göra flera trader som var minst sagt dåliga, Mark Recchi, Vincent Damphousse och Pierre Turgeon är bara några av Canadiens stjärnor som tradades bort mot spelare som aldrig blev någonting.
Många anser att Houle är Canadiens värste GM genom tiderna, men man måste veta att han var bakbunden inför många beslut av Ron Corey och ägarna Molson bryggeriet som infört en massa regler som passat bättre i en söndagsskoleklass än i ett professionellt ishockeylag. Molson bryggeriet ägde alltså Canadiens, det var inte som idag familjen Molson privat som ägde laget utan aktiebolaget Molson, alltså satt det massor av styrelseledamöter och aktieägare som inte hade en aning om hur man skötte ett NHL lag och bestämde och Houle var alldeles för plikttrogen för att säga emot utan tvingades göra affärer mot bättre vetande. Houle får sparken som Canadiens GM 2000 men jobbar fortfarande kvar på Molsonbryggeriet som någon form av direktör, dessutom är han en av fyra ambassadörer för Canadiens tillsammans med Yvan Cournoyer, Guy Lafleur och Henri Richard.
Han kommer antagligen att gå till historien som en av Canadiens sämsta GM genom tiderna men den största anledningen till det är enligt mig de fullständigt huvudlösa drafterna som laget hade under hans styre. Han tvingades göra många dåliga trader pga en okunnig ägare men ingen tvingade honom att välja spelare som Marcel Hossa, Jason Ward och Eric Chouinard i draftens första runda.
Citat:
Canadiens stridsrop under slutspelet 1971 som slutade med att ”Reggie” dvs Rejean Houle fick kyssa pokalen: ”Reggie wants to kiss the Cup!”
Rejean Houle om att spela för Montreal Canadiens: "I got to win a Stanley Cup with Jean Béliveau and I got to play for the team I dreamed about playing for since I was a boy.”
StatistikLag | Liga | GP | G | A | P | PIM |
Thetford Mines Canadiens | QJHL | 43 | 30 | 30 | 60 | 80 |
Montreal Juniors Canadiens | OHA Jr. | 99 | 80 | 93 | 173 | 178 |
Slutspel | QJHL | 30 | 24 | 28 | 52 | 39 |
Slutspel | OHA Jr. | 33 | 31 | 20 | 51 | 43 |
Montreal Voyageurs | AHL | 27 | 9 | 16 | 25 | 20 |
Montreal Voyageurs | Calder Cup | 8 | 3 | 2 | 5 | 4 |
Montreal Canadiens | NHL | 635 | 161 | 247 | 408 | 395 |
Montreal Canadiens | Stanley Cup | 90 | 14 | 34 | 48 | 66 |
Quebec Nordiques | WHA | 214 | 118 | 139 | 257 | 115 |
Quebec Nordiques | AVCO Cup | 20 | 12 | 6 | 18 | 10 |
Meriter:
Stanley Cup: 5, 1971, 1973, 1977, 1978, 1979
Han var Canadiens GM 1995-2000.
Han gjorde över 50 mål för Quebc Nordiques i WHA säsongen 1975-76.
Han rankades av författaren Ken Campbell på plats 67 bland Canadiens 100 största spelare i boken Hans Heroes från 2008.
Här finns alla delar i serien: http://www.svenskafans.com/nhl/montreal/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx
Källor: NHL.com, Canadiens.com, Greatesthockeylegends.com, Legendsofhockey.net, wikipedia.org, boken Habs Heroes