Legends of Montreal Canadiens # 57 Gerry McNeil
Han vaktade Habs mål efter Bill Durnan och före Jacques Plante och är mest ihågkommen för två mål som han släppte in. Klämd mellan två verkliga legender är han nog en av Canadiens minst kända målvaktslegender.
Legend # 57 Gerry McNeil
Gerald George McNeil föddes den 17 april 1926 i Quebec city, Quebec, Canada. Han startade sin juniorkarriär i Montreal Junior Royals i QJHL/QSHL så smått redan som 16-åring. Säsongen efter var han ordinarie i seniorlaget som spelade i QSHL och vann under de kommande tre säsongerna 64 av de 89 matcherna han startade.
Säsongen 1947-48 fick han debutera i Canadiens, han fick stå två matcher och vann ingen av dem. I Montreal Royals var han däremot nu förstemålvakten som stod flest matcher, han stod 47 matcher och vann 33 av dem. Säsongen efter stod han 59 matcher men laget var betydligt sämre så det blev bara 35 vinster trots att han sänkte sitt GAA från 3,32 till 3,02. Under sina sex säsonger i Royals mellan 1943 och 1949 blev utsedd till ligans MVP under tre säsonger i rad och hade ligans bästa GAA under två säsonger.
Säsongen 1949-50 var han andre man i rangordningen bland Canadiens målvakter och fick starta säsongen i Cincinatti Mohawks i AHL, där spelade han 55 matcher men laget var riktigt dåligt (det var därför Canadiens skickade honom dit) och han vann bara 12 matcher under serien. Mot slutet av säsongen kallades han upp till Canadiens när förstemålvakten Bill Durnan var skadad, det blev 6 matcher i Canadiens med ett GAA på 1,50 och 3 vinster, 2 oavgjorda och en förlust. Han stod också två av matcherna i slutspelet med en vinst och en förlust som facit.
Nästa säsong vilade det tunga ansvaret att ta över jobbet som förstemålvakt i Canadiens efter den sexfaldige Vezina vinnaren Bill Durnan på McNeils axlar. Tyvärr skulle det komma att visa sig att McNeil hade precis lika svaga nerver som Durnan som nog hade fortsatt flera år till om inte han haft problem med nerverna. Han spelade samtliga säsongen matcher och ledde Canadiens till Stanley Cup finalen. I serien vann han 25 av 70 matcher och hade ett GAA på 2,63 i slutspelet blev hans snitt 1,91. Tyvärr för McNeil så kommer de flesta ihåg honom och säsongen för att han släppte in ett skott från Bill Barilko som gav Toronto Maple Leafs Stanley Cup-vinsten. Barilko blev en legend eftersom han tillsammans med en kompis försvann spårlöst när de flugit iväg för att fiska, Barilko och planet hittades inte förrän efter 11 år och Maple Leafs vann ingen Stanley Cup under tiden Barilko var försvunnen, däremot vann de direkt när hans kropp hittats igen.
Säsongen 1951-52 går det ändå bättre i serien, han står givetvis samtliga matcher och vinner 34, hans GAA sjunker till 2,34, men i slutspelet blir det samma visa igen. Detroit Red Wings vinner Stanley Cup finalen mot Canadiens trots att McNeil är minst lika bra i slutspelet som i serien. McNeil och Canadiens får revansch säsongen 1952-53 då Canadiens vinner Stanley Cup finalen oefter att McNeil storspelat, han höll nollan två gånger och hans snitt var 1,98 i slutspelet. I serien missade han några matcher pga skada men vann 25 matcher och hade ett GAA på 2,12, han höll dessutom nollan hela tio gånger under serien.
Nästa säsong råkar McNeil ut för fler skador och dessutom har det dykt upp en fantastisk målvaktstalang som utmanar honom om jobbet som förstekeeper, Jacques Plante debuterar i NHL och när slutspelet börjar så har Plante övertagit jobbet som förstekeeper. McNeil hade 28 vinster på 53 matcher i serien och ett GAA på 2,15 och om man räknar in hans sex hållna nollor så förstår man att Plante måste varit riktigt, riktigt bra. Plante står alla matcher i slutspelet fram tills att Canadiens ligger under med 3-1 i matcher mot Red Wings i finalen. Coachen Dick Irvin kastar in McNeil i målet som storspelar, han vinner två raka matcher och håller nollan i en av matcherna. Den sjunde matchen går till förlängning och när Tony Leswick skickar iväg en fladderpuck mot mål gör Doug Harvey ett nybörjarmisstag, han försöker slå undan pucken med handen men träffar bara lite men tillräckligt för att helt ställa McNeil i målet som var anledningen till att det ens blev förlängning. Efter matchen anser flera Canadiens spelare att vissa Detroitspelare uppträder osportsligt genom att demonstrativt skaka händerna i luften innan den ceremoniella handskakningen som pga detta inte blir speciellt vänskaplig.
McNeil är otröstlig efter matchen och slutar på stubinen, han lämnar NHL och börjar spela för ett amatörlag säsongen 1954-55. Nästa säsong gör han comeback i Montreal Royals, där han nästan gör laget till mästare i sin serie efter 30 vinster på 53 matcher och ett GAA på 2,31, i slutspelet vann han 9 av 19 matcher när Royals tog sig till finalen. Säsongen 1956-57 spelar han på heltid igen, 59 matcher i Royals och 26 vinster, dessutom lyckas Canadiens övertala honom att hoppa in i Canadiens mål när Plante missade 9 matcher pga skada. Han övertygar inte men de 9 matcherna gör att han får sin andra Stanley Cup vinst. Han fortsätter ytterligare en säsong i Royals innan han gör ett par säsonger i Rochester Americans och Quebec Aces i AHL innan han slutar definitivt efter säsongen 1960-61. Han jobbade under flera år som försäljare åt Seagram's. McNeil var en av flera gamla Canadiens legender som var med och bar kistan vid begravningen av Maurice ”Rocket” Richards begravning i maj 2000. Han avled efter en tids sjukdom i cancer den 17 juni, 2004 vid en ålder av 78 år. En av hans söner David McNeil som är läkare håller på att skriva en bok om sin far, delar av den finns på internet, boken kommer antagligen att heta ”Goaltender Under Pressure”.
En sak som har hållit Gerry McNeils minne vid liv speciellt för de äldre Habs fansen är att han säsongen 1952-53 hindrade Gordie Howe från att tangera Maurice ”Rocket” Richards rekord på 50 mål under en säsong. Inför sista matchen i serien som var mot Canadiens stod Howe på 49 mål och efter matchen stod han fortfarande på 49 trots att han hade haft flera riktigt vassa chanser att näta bakom McNeil.
Länk:
http://www.youtube.com/watch?v=uaHdiOt_1Rw Bill Barilkos avgörande mål från Stanley Cup finalen 1951.
Statistik
Lag | Liga | GP | W | L | T | GAA | SO |
Montreal Royals * | QSHL | 216 | 132 | 53 | 10 | 3,46 | 12 |
Montreal Canadiens | NHL | 276 | 119 | 105 | 52 | 2,36 | 28 |
Montreal Royals | QHL | 113 | 56 | 45 | 11 | 2,62 | 8 |
Cincinatti Mohawks | AHL | 55 | 12 | 30 | 13 | 3,65 | 3 |
Rochester Americans | AHL | 134 | 56 | 64 | 7 | 7 | |
Quebec Aces | AHL | 50 | 21 | 27 | 1 | 3,60 | 3 |
AHL | sammanlagt | 239 | 89 | 121 | 21 | 3,35 | 13 |
Montreal Royals | QSHL-slutspel | 48 | 24 | 20 | 4 | 3,06 | 2 |
Montreal Canadiens | Stanley Cup | 35 | 17 | 18 | - | 1,89 | 5 |
Montreal Royals | QHL-slutspel | 23 | 9 | 14 | - | 3,16 | 1 |
Rochester Americans | Calder Cup | 5 | 1 | 4 | - | 2,37 | 0 |
Montreal Royals | EPHL-slutspel | 14 | 17 | 18 | - | 2,42 | 1 |
* Statistik saknas för säsongen 1943-44 förutom antal matcher och hållna nollor.
Meriter:
Stanley Cup 2, 1953, 1957
Ledde Canadiens till Stanley Cup finalen under sina fyra år som förstemålvakt, 1951, 1952, 1953 och 1954.
Ligger tvåa bland Canadiens målvakter i GAA i Stanley Cup slutspelet genom tiderna med 1,89
Han rankades 2008 av författaren Ken Campbell i boken Habs Heroes på plats 50 av Canadiens 100 största spelare genom tiderna.
Här finns alla delar i serien: http://www.svenskafans.com/nhl/montreal/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx
Källor: NHL.com, Canadiens.com, Greatesthockeylegends.com, Legendsofhockey.net, Habseyesontheprize.com, wikipedia.org, boken Habs Heroes