Lagbanner
Nystart för Montreal på SvenskaFans

Nystart för Montreal på SvenskaFans

Jag heter Dan Augustsson och ska berätta hur jag kom att bli intresserad av NHL och Montreal Canadiens i synnerhet.

Säsongen 1971-72 visades 2 NHL matcher i Svensk TV, jag är inte riktigt säker på vilka lag matcher var mellan, men jag vet att New York Rangers var ett av dem. Rangers var min första kärlek bland NHL-lagen, jag kan fortfarande räkna upp åtminstone 15 spelare från den säsongen: Fast Eddie Giacomin och Gilles Villemure i mål, Brad Park, Jim Neilson, Ric Seiling, Dale Rolfe bland backarna, Jean Ratelle, Hot Rod Gilbert, Vic Hadfield, Walt Tkaczuk, Bobby Rousseau, Pete Stemkovski, Bill Fairbairn, Dave Balon och Glen Sather (ja, han spelade faktisk 2 1/2 säsonger för Rangers. 

Året efter kom Steve Vickers som blev det årets rookie, säsongen 76-77 inträffade katastrofen, Rangers tradade bort Ratelle och Park samt Joe Zanussi mot Phil Esposito och Carol Vadnais. Mina 2 favoritspelare bortbytta (Ratelle rankades på plats 7 och Park rankades på plats 11 i boken 100 Ranger Greats som kom 2009), Rangers var inte längre mitt lag, nu sökte jag mig till de bästa, alltså Canadiens!

Säsongen 1975-76 besegrade Canadiens Philadelphia Flyers i Stanley Cup-finalen och stoppade på så sätt utvecklingen mot ett mer tufft spel i NHL, ironiskt nog genom att vara minst lika tuffa som Philadelphia. I första finalen tacklade Larry Robinson bl. a. Gary Dornhoefer så att matchen fick avbrytas under tiden som sargen reparerades (sök på youtube efter Larry Robinson hit), Canadiens vann fyra raka (4-3, 2-1, 3-2 och 5-3).

Åren efter dominerade Canadiens NHL med eftertryck, de var återigen ”The flying Frenchmen”. Säsongen 76-77 sattes ett rekord som antagligen aldrig kommer att slås, enbart 8 förluster på en säsong på 80 matcher. Laget har kallats det bästa genom tiderna: Michel ”Bunny” Larocque och Ken Dryden i mål. Pierre Bouchard, Rick Chartraw, Bill Nyrop, Guy Lapointe, Serge Savard och Larry Robinson i försvaret. Doug Risebrough, Peter Mahovlich, Doug Jarvis, Mike Polich och Jacques Lemaire som centrar och Jim Roberts, Guy Lafleur, Yvon Lambert, Yvan Cournoyer, Mario Tremblay, Rejean Houle, Murray Wilson, Steve Shutt och Bob Gainey på kanterna. 9 spelare från laget är invalda i Hockey Hall of Fame, 4 har varit GM i NHL varav 3 för Montreal (Savard, Houle och Gainey. Risebrough har varit GM för bl. a. Minnesota), 1 har varit minister i Canadas regering (Dryden), 6 har varit head coach i NHL (Roberts, Lemaire, Tremblay, Risebrough, Robinson och Gainey, Tremblay, Lemaire och Gainey har coachat Montreal.) flera andra har varit assisterande coacher. Doug Jarvis har för övrigt rekordet som NHL's ironman 964 raka matcher, de 560 första som medlem av Canadiens.

Nu i oktober var jag och min bror äntligen i Canada, med besök både i Air Canada Center och Centre Bell. Givetvis var en hel eftermiddag avsatt till ett besök på Hockey Hall of Fame. I entrén mötts man av 2 stora statyer, dels Ken Dryden i hans typiska pose och den andra av Frederick ”Cyclone” Taylor, en legend som vann sin första Stanley Cup 1909. Det går inte att beskriva allt som finns där, så jag nämner bara en del.

Mäktigast: Trofé rummet med Art Ross, Norris, Vezina, Hart, Conn Smythe och alla de andra troféerna. Givetvis var Stanley Cup bucklan mest omsvärmad och väldigt välbevakad.

Ointressantast: Den internationella avdelningen, mest en massa landslagströjor från IIHF's medlemsnationer.

Roligast: Masksamlingen där man verkligen kan se hur utvecklingen har gått framåt.

Gåshudsvarning: En kopia av Montreal Canadiens omklädningsrum, man går in och där hänger tröjor och utrustning från: 33 Patrick Roy, 29 Ken Dryden, 1 Jacques Plante, 23 Bob Gainey, 19 Larry Robinson, 10 Guy Lafleur, 18 Serge Savard, 12 Yvan Cournoyer, 16 Henri Richard, 4 Jean Beliveau, 5 Bernie Geoffrion, 12 Dickie Moore, 2 Doug Harvey, 9 Maurice Richard och 7 Howie Morenz.

Hockeymatchen mellan Toronto Maple Leafs och Buffalo Sabres var en besvikelse, Buffalo vann med 3-2 efter straffar efter att kvitterat med 13,7 sekunder kvar. Stämningen var också en klar besvikelse. Dagen efter läste jag något som verkligen visar hur dåliga Toronto Maple Leafs är just nu och hur länge de varit så dåliga (tagit från tsn.ca comments efter en artikel om matchen):

-No Maple Leaf has won a Conn Smythe Trophy as 'Playoff MVP' since 1967. - No Maple Leaf has won the Hart Trophy as 'regular season MVP' since 1955. - No maple Leaf has won the Calder Trophy as 'Rookie of the Year' since 1966. - No Maple Leaf has won the Vezina Trophy as 'Best Goaltender' since 1965. - No Maple Leaf has ever won the Art Ross Trophy as the NHL scoring Leader since the Awards inception in 1947. - No Maple Leaf has ever won the Norris trophy as the 'Best Defenseman' since the Awards inception in 1954. - And I don't have to tell you how long it's been since they last won a Stanley Cup.

Dave Keon vann Conn Smythe 1967, Ted Kennedy vann Hart 1955, Brit Selby vann Calder 1966, Johnny Bower/Terry Sawchuk vann Vezina 1965 och senast Toronto vann Stanley cup var 1967.

Vi åkte vidare till Montreal för nästa upplevelse och det var verkligen en Upplevelse! Vi såg Carey Price hålla nollan mot Vancouver Canucks när Canadiens vann med 2-0. Jag har varit på Highbury, Stamford Bridge och White Hart Lane i London, Santiago Bernabeau i Madrid, Westfalen Stadion i Dortmund, sett Jonathan Edwards sätta världsrekord på Nya Ullevi och sett Usain Bolt springa 200 m på 19,19 på Olympia Stadion i Berlin och aldrig varit med om något liknande. Stämningen var helt otrolig, (jag får gåshud när jag skriver det här) sista 10 minuterna sjöng publiken hela tiden bara avbrutet av massiva rop av carey, Carey, CAREY. Vi stapplade ut helt tagna av matchen, men det var bara början. Festen fortsatte på alla barer och restauranger resten av kvällen.

---

Jag kommer att skriva om Montreal's och NHL's historia, troféer, legender, eftersom jag tycker att svenskar och speciellt svenska hockeyjournalister inte vet speciellt mycket om tiden innan Börje Salming trots att BJ inte var först. Uffe Sterner spelade 4 matcher för NY Rangers 1964-65, Juha Widing debuterade i NY Rangers 1969-70, Thommie Bergman debuterade i Detroit Red Wings 1972-73 samma år startade Bobby Nystrom sin NHL karriär, han blev inte intressant för journalister förrän NY Islanders vann Stanley-Cup. Salming, Inge Hammarström och Tord Lundström anslöt året efter 1973-74.

Dan Augustsson2010-12-29 15:45:00

Fler artiklar om Montreal