Lagbanner
Rivaler, den femte delen
Daniel Alfredsson, en av 8 svenskar som spelat mer än 1,000 matcher (det kan ha hunnit bli 9 när artikeln publiceras).

Rivaler, den femte delen

Ett specialavsnitt i serien, den här delen kommer dels att handla om en nykomling och dess inspiration och ursprung och dels om den enda franskspråkiga konkurrent Canadiens någonsin haft och lagets efterträdare när ekonomin tvingade laget att flytta till Denver. De fyra lagen är alltså Ottawa Senators, Ottawa Senators (Ottawa HC 1883-1934), Quebec Nordiques och Colorado Avalanche.

Vi börjar med de kanadensiska lagen och det som spelar i NHL nu.

Ottawa Senators (nuvarande)

1988 började en kampanj för att Ottawa skulle få ett NHL lag igen. Kampanjen leddes av Bruce Firestone som blev lagets förste ägare när NHL i december 1990 meddelade att Ottawa skulle få ett lag i NHL från och med säsongen 1992-93. Innan första nedsläpp i Ottawa hedrade laget Frank Finnigan som varit med under kampanjen för att få NHL att återvända till Ottawa, Finnigan var då den ende av spelarna från det ursprungliga Ottawa Senators senaste Stanley Cup vinst som fortfarande levde. Finnigan dog den 5 december 1991 ett år efter att NHL meddelat att Ottawa var en NHL stad igen men tyvärr innan laget hade debuterat i ligan. Finnigan hedrades genom att hans tröjnummer 8 pensionerades utan att en enda spelare i det nya laget burit numret. Han är fortfarande den ende spelare som Ottawa hedrat på detta sätt (Gretzky undantagen), trots att Finnigan definitivt inte kan räknas som en av det ursprungliga Ottawas bättre spelare.

Ottawa vann sin första match i NHL när de besegrade de blivande Stanley Cup mästarna Montreal Canadiens med 5-3 i hemmapremiären. Resten av den första säsongen vill Ottawa nog helst glömma, laget vann endast 10 matcher under säsongen och slutade sist i NHL med 24 poäng, bara tre poäng fler än den sämsta säsongen genom tiderna. Ottawa blir sämst i NHL under tre raka säsonger och draftade bland annat: Alexandre Daigle, Radek Bonk, Bryan Berard, Chris Phillips och Marian Hossa. Daigle blev en av de största flopparna NHL skådad och Berard byttes bort mot Wade Redden men de övriga plus Alexei Yashin som laget valde i den första draften 1992 blev lagets första stjärnor. Inför säsongen 1995-96 vägrade Yashin att spela för laget som hånades av hela NHL. Laget sparkade coach och GM och fick börja om från början, Pierre Gauthier (nu i Montreal Canadiens) blev GM och han anställde Jacques Martin som coach och löste problemen med Yashin. Daniel Alfredsson vann Calder Memorial Trophy efter säsongen och laget började kunna se framåt med viss optimism.

Jacques Martin satte defensiven i främsta rummet och lyckades leda laget till slutspelet under hela sin tid i klubben, 8 säsonger i rad. Laget lyckades däremot aldrig under slutspelet med Martin som coach. Säsongen 1999-2000 strejkar Yashin och när han återvänder nästa säsong blir han tradad till New York Islanders i utbyte mot bland annat Zdeno Chara. Laget kan också välja Jason Spezza med det totalt andra valet i draften 2001. Säsongen 2002-03 är laget så illa ute ekonomiskt att de nästan begärs i konkurs, trots problemen utanför isen blir laget NHL's bästa och vinner Presidents' Trophy. Inför nästa säsong köper miljardären Eugene Melnyk laget och han är fortfarande lagets ägare. Martin får sparken som coach eftersom laget aldrig lyckades i slutspelet och laget värvar Dominik Hasek inför säsongen, fast det blir aldrig någon säsong pga lockouten. 2005-06 tippas laget av media som en av favoriterna till Stanley Cup titeln, laget går som en maskin i början av säsongen men efter OS faller laget samman lite grand och slutspelet blir ännu en besvikelse.

Säsongen 2006-07 når laget nu Stanley Cup finalen mot Anaheim Ducks som inte ger Senators en chans utan vinner lätt med 4-1 i matcher. 2007-08 missar laget nästan playoff och åker ut direkt i den första omgången och säsongen 2008-09 missar laget slutspelet för första gången efter 10 raka säsonger i slutspelet. Dany Heatley som kommit till laget inför 2005-06 begär nu att bli tradad och skickas till San Jose. Säsongen 2009-10 går laget ganska överraskande till slutspel igen men åker ut mot Pittsburgh Penguins i den första rundan. Förra säsongen var ett riktigt bottennapp och klubben började ganska tidigt göra rent hus och bygga ett nytt lag. Inför den här säsongen har laget äntligen erkänt det ursprungliga Senators genom att ha en kopia av deras uniform som tredjetröja, jag vet inte om de inte vågat tidigare eller varför men den tröjan är i alla fall en av NHL's absolut snyggaste idag (retro är aldrig fel inom idrotten). Som alla de andra kanadensiska lagen hade Ottawa problem under 90-talet men numera erkänner till och med NHL att ligan skulle stå sig slätt utan kanadensiska lag, förra säsongen stod de då sex kanadensiska lagen för ca hälften av NHL's omsättning. Publiken har också varit ett problem för Ottawa, ett tag hade laget väldiga problem med att locka publiken och nu är publiken som kommer också ett sorts problem. När Ottawa möter Toronto eller Montreal på hemmaplan låter det som om det är gästerna som har hemmaplan, Ottawas fans beskylls med viss rätt för att vara tråkiga, färglösa och tysta. Inför säsongen 2006-07 bildade därför några fans Sens Army som till viss del lyckats ändra på bilden av Ottawafansen men laget får ofta utstå hån pga sina fans. Förra säsongen skrev bland annat en Ottawa supporter en insändare och klagade på att han och hans familj inte vågade gå på ishockey när Toronto Maple Leafs kom på besök och om man är rädd för Maple Leafs fans då är man rädd för allt.

Här är sammanfattningen av det nya Ottawa Senators meriter:
Antal säsonger: 18, säsongen 2010-11 blir lagets nittonde i NHL.
Bästa säsong: 2002-03 och 2005-06, 113 poäng
Sämsta säsong: 1992-93, 24 poäng
Slutspel: 12, 1996-97, 1997-98, 1998-99, 1999-2000, 2000-01, 2001-02, 2002-03, 2003-04, 2005-06, 2006-07, 2007-08, 2009-10
Bästa slutspel: 2006-07, förlorade Stanley Cup finalen
Resultat NHL: GP 1,446, W 638, L 620, T/OL 188, Points 1,464
Resultat Stanley Cup: GP 109, W 51, L 58, 8 vunna serier och 12 förlorade serier
Flest matcher för laget: Daniel Alfredsson 1,056 matcher
Flest poäng genom tiderna: Daniel Alfredsson 1,023 poäng
Flest poäng under en säsong: Dany Heatley 2006-07, 105 poäng
Största profiler genom tiderna: Daniel Alfredsson, Alexei Yashin, Zdeno Chara, Dany Heatley, Marian Hossa, Jason Spezza, Chris Neil, Mike Fisher, Radek Bonk, Chris Phillips, Wade Redden, Ray Emery, Randy Cunneyworth, Mike Fisher, Shawn McEachern, Sergei Gonchar, Norm MacIver, Patrick Lalime, Ron Tugnutt, Martin Havlat, Mike Peluso, Magnus Arvedsson, Shaun Van Allen, Anton Volchenkov, Andreas Dackell

Ottawa Senators har hedrat en spelare med att pensionera hans tröjnummer:
#8 Frank Finnigan forward, spelade 14 säsonger i NHL varav 10 i det ursprungliga Senators, Han var också lagkapten under tre säsonger och är den som spelat flest matcher för det ursprungliga Senators i NHL. Han vann Stanley Cup med det ursprungliga Senators 1927.
Det är lite konstigt att laget inte hedrat fler av de gamla legenderna som t.ex. One-Eyed Frank McGee som gjorde 14 mål i en Stanley Cup final 1905 eller Frank Nighbor som var den förste spelaren som belönades med Hart Trophy 1924 och sammanlagt vann fem Stanley Cup med Vancouver Millionaires och Ottawa Senators.

Hur har det då gått för Ottawa mot Canadiens under de 18 säsonger laget funnits i NHL. Ottawa har mött Canadiens 106 gånger hittills i NHL och tabellraden ser ut så här med Canadiens ögon: 106  51  45  10  112 poäng och målskillnaden 306 – 313

Ottawa och Canadiens har inte mötts i slutspelet under de 18 säsonger som nuvarande Senators existerat. Detta är alltså den sista organisation som aldrig mött Canadiens i ett slutspel, Colorado som kommer senare i den här artikeln har heller aldrig mött Canadiens men lagets ursprung Quebec Nordiques hade desto fler och blodígare drabbningar under slutspelet med Canadiens.

Ottawa Senators (original)

Det som jag här kallar det ursprungliga Ottawa Senators bildades 1883 och hette egentligen Ottawa Hockey Club. Laget hade flera smeknamn, under slutet på 1800-talet kallades laget Generals, under de första framgångsrika åren på 1900-talet kallades laget Silver Seven (På  den här tiden spelades ishockey fortfarande med sex utespelare och en målvakt därav siffran sju). Från 1908 och framåt kallas laget Senators, Ottawa var det första lag som inte kom från Montreal som verkligen dominerade ishockeyn under en längre period. 1886 bildas Amateur Hockey Association of Canada av Ottawa, ett lag från Quebec plus flera lag från Montreal, det är den första egentliga ligan med ett spelschema och slutspel, innan spelades det mest utslagningsturneringar under helgerna. 1890-91 är laget med om att bilda OHA som fortfarande finns idag, juniorligan OHL bröts sig så småningom ur det som då hette OHA Jr. Hockey League. Ottawa vinner flera OHA mästerskap men spelar fortfarande kvar i AHAC.

Lord Stanley är en flitig besökare på Ottawas matcher och kommer 1892 att donera det som idag kallas Stanley Cup, Montreal A.A.A. Och Ottawa är de två lag som konkurrerar om vilket lag som ska få Stanley Cup den första gången så att utmaningarna kan börja. Montreal vinner under säsongen 1892-93 en match mer än Ottawa och blir därmed de första Stanley Cup mästarna. Nu är klubben mindre lyckosam resten av 1800-talet men i början av 1900-talet samlas ett lag i Ottawa som i princip var oslagbart under flera säsonger. Allt startar när One-Eyed Frank McGee kommer till klubben i början av 1903, laget var riktigt bra redan innan men nu fick laget en helt ny dimension. Frank McGee hade förlorat synen på ena ögat under en amatörmatch några år tidigare men blev övertalad att göra comeback trots risken av bli blind på bägge ögonen. McGee blir hockeys första superstjärna, han gör 135 mål på 45 matcher för Ottawa och 14 mål i den andra Stanley Cupfinalen mot Dawson City 1905. McGee slutar igen med hockey 1906 endast 23 år gammal, han omkommer senare i det första världskriget. Han ska ha lyckats lura läkarna vid ögonundersökningen genom att täcka över det skadade ögat två gånger istället för att byta öga.

Ottawa vinner Stanley Cup första gången 1902-03 och försvarar sedan pokalen tio gånger under fyra år. 1906 blir laget besegrade av Montreal Wanderers i den elfte utmaningen. Ottawa är ett av de lag som 1909 bildar NHA. Första säsongen i NHA försvarar laget Stanley Cup genom att vinna två olika utmaningar innan de förlorar pokalen till NHA segrarna Montreal Wanderers men och säsongen 1910-11 tar laget tillbaka Stanley Cup pokalen. Laget vinner Stanley Cup ytterligare en gång under NHA tiden nämligen säsongen 1914-15. När NHL bildas 1917 så är givetvis Ottawa ett av originallagen, anledningen till att fyra lag bröts sig ur NHA och bildade NHL var att lagen ville bli av med Eddie Livingstone som ägde Toronto laget Blueshirts.

Första året i NHL misslyckas Ottawa, men sedan blir laget bäst i ligan under sex raka säsonger från 1918-19 till 1923-24 och under de sex säsongerna vinner laget Stanley Cup tre gånger: 1919-20, 1920-21 och 1922-23. Säsongen 1924-25 missar laget slutspelet igen men det är bara en tillfällig svacka, 1925-26 är laget etta i NHL igen och gör om det igen året efter då laget även vinner sin elfte och sista Stanley Cup titel. När Ottawa har elva titlar 1927 så har Montreal Canadiens fortfarande bara två, Ottawa var det helt dominerande laget under de trettio första åren på 1900-talet. Efter ännu en divisionsseger (NHL bestod nu av två divisioner) så börjar nu nedgången som sammanfaller med den ekonomiska nedgången i hela västvärlden. Efter att ha blivit sist eller näst sist i sin division tre år i rad, drar sig Ottawa ur NHL tillfälligt säsongen 1931-32, laget kommer tillbaka säsongen efter men resultaten är fortfarande usla. Efter två raka säsonger med en sistaplats i divisionen köps laget upp av en amerikansk affärsman som flyttar laget till St. Louis, där kommer laget att kallas Eagles. St. Louis Eagles kommer jag att skriva om i den tolfte delen.

Här är sammanfattningen av det ursprungliga Senators meriter (OBS enbart NHL):
Antal säsonger: 16 säsonger från 1917-18 till 1933-34 med ett uppehåll under säsongen 1931-32.
Bästa säsong: 1926-27, 64 poäng på 44 matcher
Sämsta säsong: 1930-31
Slutspel: 10, 1918-19, 1919-20, 1920-21, 1921-22, 1922-23, 1923-24, 1925-26, 1926-27, 1927-28, 1929-30
Bästa slutspel: 1919-20, 1920-21, 1922-23, 1926-27. Vann Stanley Cup. Laget vann/försvarade dessutom Stanley Cup 2 gånger under tiden i NHA 1909-10 & 1910-11. Laget vann Stanley Cup ytterligare fem gånger under 1900-talets början: 1902-03, 1903-04, 1904-05, 1905-06 och 1908-09, Ottawa Senators vann Stanley Cup sammanlagt 11 gånger under lagets livstid.
Resultat NHL: GP 542, W 258, L 221, T/OL 63, Points 579
Resultat Stanley Cup: 8 vunna serier och 6 förlorade serier under NHL tiden. Jag har inte lyckats ta reda på hur många matcher och vinster laget har spelat under slutspelet i NHL eller de andra ligorna. Många serier avgjordes efter målskillnad och jag har inte orkat leta reda på samtliga matcher utan bara kollat upp hur många gånger laget vann resp. förlorade en slutspelsserie.
Flest matcher för laget: Frank Finnigan 365 matcher, OBS enbart NHL
Flest poäng genom tiderna: Cy Dennehy 330 poäng, OBS enbart NHL
Flest poäng under en säsong: Hec Kilrea 1929-30, 58 poäng (44 matcher)
Största profiler genom tiderna: Cy Dennehy, Punch Broadbent, Frank Nighbor, Jack Darragh, Hec Kilrea, Frank Finnigan, Georges Boucher, King Clancy, Eddie Gerard, Bill Touhey, Clint Benedict, Alec Connell, Percy LeSueur, Frank McGee, Harvey Pulford, Billy Gilmour, Alf Smith, Bruce Stuart, Mart Walsh, Harry Westwick.

Hur gick det då för Ottawa mot Canadiens under de 24 säsonger laget fanns i NHA/NHL. Ottawa mötte Canadiens 148 gånger under tiden i NHA/NHL och tabellraden ser ut så här med Canadiens ögon: 148  58  80  10  126 poäng och målskillnaden 379 – 431

Ottawa och Canadiens möttes i slutspelet sammanlagt 4 gånger (varav 1 gång i NHA) under de 24 säsonger som Ottawa spelade i NHA/NHL. Lagen vann två serier var, Senators vann 1923 och 1927 då laget även vann Stanley Cup. Tabellraden ser ut så här med Canadiens ögon sett: 8 4 3 1 och målskillnaden 15-16

Quebec Nordiques

Quebec Nordiques räknas som ett av WHA's ursprungliga lag men ”franchisen” gick egentligen till ett lag i San Francisco som aldrig fick ihop tillräckligt med pengar för att kunna driva ett lag. Nordiques första coach var den legendariske Maurice ”Rocket” Richard som var sur på att Canadiens aldrig givit honom chansen vare sig som coach eller i någon annan ledarroll. Han slutade efter bara två matcher men Canadiens förlorade flera stjärnor och talanger till Nordiques under WHA-åren, förste man att skriva på för Quebec var Jean-Claude Tremblay som troligen hade varit invald i Hockey Hall of Fame för längesedan om inte HHoF haft en verklig motvilja att ta in spelare som spelat i WHA, det kan ske bli ändring nu när Mark Howe äntligen blev invald 2011. Andra spelare som lämnade Canadiens för spel i WHA var Rejean Houle och Marc Tardif, Houle återvände senare till Canadiens men Tardif blev Nordiques trogen resten av sin karriär.

Efter sammanslagningen 1979 blev den första säsongen en besvikelse för Quebec, laget fick ihop hyfsade 61 poäng men det räckte inte till slutspel. Lagets första stjärnor i NHL var Marc Tardif, Michel Goulet och de två bröderna Peter och Anton Stastny som hoppat av från Tjeckoslovakien 1980. Peter Stastny vinner Calder Trophy som bäste rookie säsongen 1980-81 och kommer att leda laget till slutspel under åtta raka säsonger. Den tredje säsongen slår Nordiques ut både Canadiens och Boston Bruins på väg till Stanley Cup semifinalen där det tog stopp mot New York Islanders. Den femte säsongen sker då den så kallade ”Good Friday Massacre”, det är i den sjätte matchen i divisionsfinalen mot Canadiens som ett jättebråk bryter ut i slutet av den andra perioden. Innan domarna är på isen inför den tredje perioden bryter ett nytt jätteslagsmål ut. Tio spelare får matchstraff däribland bröderna Dale och Mark Hunter som slogs med varandra och Canadiensspelaren Jean Hamel skadas så illa att det var hans sista match i NHL. Canadiens gör fem mål i den tredje perioden och slår ut Nordiques med 4-2 i matcher.

Året efter kommer Quebec att få revansch på isen när de slår ut Canadiens med 4-3 i matcher innan de åker ut mot Philadelphia Flyers. 1985-86 vinner Quebec för första gången sin division men åker ut direkt i den första omgången av slutspelet. Säsongen 1986-87 är det dags för nästa rond mot Canadiens i slutspelet, den här gången vinner Canadiens efter sju jämna och tuffa matcher. Säsongen efter börjar raset för Quebec, laget blir sist i sin division men lyckas i alla fall reta Canadiens när de skriver ett tvåårskontrakt med Guy Lafleur som vill avsluta sin karriär på hemmaplan i franskspråkiga Canada. Efter att ha blivit sist i Adams Division ännu en gång så slår sedan Quebec i botten rejält, tre säsonger i rad blir laget sist i hela NHL med som sämst 31 poäng. 1990 tradas både Michel Goulet och Peter Stastny iväg och lagets enda stjärna är en ung Joe Sakic.

1989 blir laget först i NHL att välja en europé med det första valet i draften, nämligen Mats Sundin, året efter väljer man Owen Nolan och 1991 väljer man trots att han sagt att han inte vill spela i Quebec, Eric Lindros med det första valet sammanlagt. Lindros-affären drar ut på tiden och avgör 1992 av en domare (det rådde tveksamheter om Quebec tradat Lindros till NY Rangers eller till Philadelphia Flyers) att Philadelphia blir Lindros nya klubb. Priset är skyhögt: Peter Forsberg, Mike Ricci, Ron Hextall, Steve Duchesne, Kerry Huffman, Chris Simon och två förstaval i draften. Laget har över en natt gått från att vara ett bottengäng till ett lag som om några år skulle kunna slåss om Stanley Cup titeln. Säsongen 92-93 går Nordiques ifrån 52 poäng säsongen tidigare till 104 poäng, både Sakic och Sundin kommer över 100 poäng. 93-94 plågas Quebec av skadeproblem och dessutom byter laget bort Mats Sundin mot Toronto Maple Leafs lagkapten Wendel Clark, fansen i bägge lagen är ursinniga, i Toronto lugnar det snabbt ned sig men Clark blir inte långvarig i Quebec.

1994-95 debuterar Peter Forsberg och efter den förkortade säsongen (lockout) blir Quebec utslagna av de regerande Stanley Cup mästarna New York Rangers i den första omgången av slutspelet. Under början av 90-talet har den stigande kursen på US dollarn jämfört med den kanadensiska skapat problem för samtliga kanadensiska NHL-lag och Quebec som var den minsta marknaden hade störst problem. När provinsregeringen i Quebec vägrar att skjuta till pengar till en ny arean, har ägarna inte något val utan de måste sälja. Lagets nya ägare blir en grupp affärsmän i Denver som flyttar klubben till Klippiga Bergen och när sen Winnipeg gått samma öde till mötes så vaknar NHL äntligen, antagligen rädda att förlora de stora avtal som ligan hade med kanadensisk TV och startar med den Robin Hood strategi som idag gör det möjligt för bland annat Phoenix att överleva. Rika klubbar ger nu av sitt överskott till mindre lyckosamma och om de reglerna gällt under 90-talet hade antagligen varken Minnesota, Quebec eller Winnipeg förlorat sina NHL-lag. En Canadiens fan saknar Nordiques av hela sitt hjärta även om de tidigare hatade dem av hela sitt hjärta så har Nordiques betytt så mycket för Canadiens att det var som att förlora en familjemedlem när Nordiques flyttades till Denver.

Här är sammanfattningen av Quebecs meriter:
Antal säsonger: 16 säsonger innan laget flyttades till Denver 1995-96.
Bästa säsong: 1992-93, 104 poäng
Sämsta säsong: 1989-90, 31 poäng
Slutspel: 9, 1980-81, 1981-82, 1982-83, 1983-84, 1984-85, 1985-86, 1986-87, 1992-93, 1994-95
Bästa slutspel: 1981-82, 1984-85 förlorade i Stanley Cup-semifinalen
Resultat NHL: GP 1,256, W 497, L 599, T/OL 160, Points 1,154
Resultat Stanley Cup: GP 80, W 35, L 45, 7 vunna serier och 9 förlorade serier
Flest matcher för laget: Michel Goulet 813 matcher
Flest poäng genom tiderna: Peter Stastny 1,048 poäng
Flest poäng under en säsong: Peter Stastny 1981-82 139 poäng
Största profiler genom tiderna (både WHA och NHL): Marc Tardif, Jean-Claude Tremblay, Michel Goulet, Peter Stastny, Anton Stastny, Jacques Richard, Clint Malarchuk, Dale Hunter, Alain Cote, Steve Finn, Joe Sakic, Normad Rochefort, Curtis Leschyshyn, Mats Sundin, Randy Moller, Paul Gillis, Real Cloutier, Marian Stastny, Mario Marois, Owen Nolan, Dan Bouchard, Mario Gosselin, Serge Bernier, Chris Bordeleau, Richard Brodeur, Ken Broderick, Paul Baxter, Paulin Bordeleau, Matti Hagman, Jim Corsi, Rejean Houle, Jean-Guy Gendron, Michel Parizeau

Quebec Nordiques hedrade fyra spelare med att pensionera deras tröjnummer:
#3 Jean-Claude Tremblay back, femfaldig Stanley Cupvinnare med Canadiens som spelade för Nordiques under lagets samtliga sju säsonger i WHA, hans nummer pensionerades innan Quebec gjorde NHL debut 1979. Han var WHA's bäste back under två säsonger.
#8 Marc Tardif forward, han är den spelare som gjort flest mål, näst mest poäng och tredje flest assist i WHA genom tiderna. Han gjorde 71 mål säsongen 1975-76 och har sammanlagt gjort över 500 mål om man räknar samman NHL och WHA.
#16 Michel Goulet forward, har gjort över 500 mål och 1,100 poäng i NHL de flesta i Quebec. Har dessutom spelat flest matcher för klubben genom tiderna
#26 Peter Stastny forward, lagets bäste poängplockare genom tiderna, den bäste slovakiske hockeyspelaren genom tiderna (jag räknar inte Stan Mikita eftersom han växte upp i Canada).

Hur har det då gått för Quebec mot Canadiens under de 16 säsonger laget fanns i NHL. Quebec har mött Canadiens 113 gånger innan laget flyttades från Quebec och tabellraden ser ut så här med Canadiens ögon: 113  62  39  12  136 poäng och målskillnaden 449 – 367

Quebec mötte Canadiens 5 gånger i slutspelet och matcherna var alltid tuffa och speciella för bägge lagen. Canadiens vann 3 serier och Nordiques vann 2, mest känd är serien från 1984 då Habs gjorde fem raka mål i den tredje perioden i den sjätte matchen för att slå ut Nordiques. Matchen innehåller det som är ett av NHL-historien värsta slagsmål, bråket kallas ”Good Friday Massacre” eftersom matchen spelades på långfredagen. Tio spelare i de båda lagen fick matchstraff och en av Canadiens spelare Jean Hamel blev så illa skadad att han tvingades avsluta sin karriär under försäsongen 1985.
Tabellraden ser ut så här med Canadiens ögon sett: 31  17  14  -  och målskillnaden 105 – 85.

Colorado Avalanche

Laget flyttades från Quebec till Denver och bytte namn till Colorado Avalanche. Ett redan bra lag med stjärnor som Joe Sakic, Peter Forsberg och Adam Foote blev ändå bättre när laget tradade till sig Canadiens stjärnmålvakt Patrick Roy i december 1995. Laget vinner sin division och blir tvåa i den västra Conferencen och går via tre gånger 4-2 i matcher till Stanley Cup final under sitt första år. Florida Panthers blir en munsbit i finalen som vinns med 4-0 i matcher och Joe Sakic vinner Conn Smythe Trophy. Året efter vinner laget hela NHL men blir besegrade i Conferncefinalen av Detroit Red Wings som fick revansch från året innan. Colorado fortsätter att vara ett av NHL's bästa lag men har nu problem att avancerahela vägen till Stanley Cup finalen. 2000-01 är säsongen då laget lyckas upprepa bedriften från sitt debutår, Joe Sakic vinner Hart och Lady Byng och Patrick Roy vinner Conn Smythe. Säsongen 2002-03 sätter Colorado ett nytt rekord när de vinner sin division för nionde säsongen i rad. Runt 2000 hade laget en del ekonomiska problem och laget fortsätter att inte lyckas i slutspelet. Efter lockouten 2004-05 har laget missat slutspel varannan säsong och missade nu senast, så om trenden håller i sig når Colorado slutspel men åker ut ganska omgående. Colorado har hittills haft lätt för Canadiens och dominerar kraftigt, det är ytterligare en anledning till att Colorado är ett lag som många Habsfans hatar intensivt. Huvudanledningen är givetvis Patrick Roy-traden 1995, det faktumet att staden ligger på hög höjd gör att många inklusive mig själv tycker att lag från Denver har alldeles för stor förmån av det för att det ska vara rättvist.

Här är sammanfattningen av Avalanche's meriter:
Antal säsonger: 31 (15 i Denver)
Bästa säsong: 2000-01, 118 poäng (1992-93, 104 poäng i Quebec)
Sämsta säsong: 1989-90, 31 poäng (2010-11, 68 poäng som Colorado)
Slutspel: 21 (varav 12 som Colorado), 1980-81, 1981-82, 1982-83, 1983-84, 1984-85, 1985-86, 1986-87, 1992-93, 1994-95, 1995-96, 1996-97, 1997-98, 1998-99, 1999-2000, 2000-01, 2001-02, 2002-03, 2003-04, 2005-06, 2007-08, 2009-10
Bästa slutspel: 1995-96, 2000-01 Vann Stanley Cup
Resultat NHL för hela organisationen:
GP 2,486, W 1,133, L 1,026, T/OL 327, Points 2,593
Resultat NHL för enbart Colorado: GP 1,230, W 636, L 427, T/OL 167, Points 1,494
Resultat Stanley Cup för hela organisationen: GP 249, W 132, L 117, 25 vunna serier och 19 förlorade serier
Resultat Stanley Cup för enbart Colorado: GP 169, W 97, L 72, 19 vunna serier och 10 förlorade serier
Flest matcher för laget: Joe Sakic 1,378 matcher
Flest poäng genom tiderna: Joe Sakic 1,641 poäng
Flest poäng under en säsong: Peter Stastny 1981-82, 139 poäng
Största profiler genom tiderna (enbart Colorado): Joe Sakic, Peter Forsberg, Patrick Roy, Milan Hejduk, Steve Duchesne, Rob Blake, Ray Bourque, Claude Lemieux, Alex Tanguay, Paul Stastny, John-Michael Liles, Adam Deadmarsh, Valeri Kamensky, Sandis Ozolinsh, Stephane Yelle, Ian Laperriere, Martin Skoula, Dan Hinote, Karlis Skrastins, Cody McLeod, Jeff Odgers, Scott Parker, Peter Budaj, David Aebischer

Colorado Avalanche har hedrat fyra spelare (förutom de fyra från Quebec) genom att pensionera deras tröjnummer:
#19 Joe Sakic forward, mannen som förkroppsligar Colorado Avalanche, har de flesta rekorden i klubben.
#21 Peter Forsberg forward, svensk superstjärna
#33 Patrick Roy målvakt, legend som var som bäst när det gällde som mest.
#77 Ray Bourque back, löjligt, löjligt, löjligt! Det är som om Montreal Canadiens skulle hedra Frank Mahovlich.efter 3½ säsong i klubben och inte bry sig om Mahovlich 12 säsonger och 4 Stanley Cup titlar med Toronto Maple Leafs. Bourque spelade 21 säsonger och över 1,500 NHL-matcher för Boston Bruins jämfört med 94 matcher + slutspel för Colorado.

Hur har det då gått för Colorado/Quebec mot Canadiens under de 31 säsonger organisationen funnits i NHL. Organisationerna har stött på varandra sammanlagt 132 gånger sammanlagt i NHL. Tabellraden ser ut så här med Canadiens ögon:
132  66  49  17  149 poäng och målskillnaden 500 – 429

Colorado har mött Canadiens endast 19 gånger sedan flytten från Quebec och tabellraden ser ut så här med Canadiens ögon: 19  4  10  5  13 poäng och målskillnaden 51 - 62

Colorado har aldrig mött Canadiens i slutspelssammanhang utan all statistik är från tiden i Quebec och den ser ut så här med Canadiens ögon sett:
31  17  14  -  och målskillnaden 105 – 85.

Här finns alla delar av serien: http://www.svenskafans.com/nhl/montreal/Rivaler-417874.aspx

Källor: NHL.com, Canadiens.com, wkipedia.org

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2012-02-19 17:00:00
Author

Fler artiklar om Montreal