Rivaler, den sjätte delen
Den här delen kommer att handla om två expansionslag som bägge har haft heta dueller med Canadiens. Buffalo Sabres som under nästan hela tiden spelat i samma division som Canadiens och Philadelphia Flyers som under mitten av 70-talet var Canadiens mest hatade motståndare.
Buffalo Sabres
Eftersom Canada inte fick ett lag i den första expansionen 1967 var det givet att nästa NHL-lag skulle komma från Canada. Nu fick Canada 1½ lag när Vancouver och Buffalo fick de två nästa lagen 1970, Buffalo ligger i staten New York vid Lake Erie och Niagara floden och Canada börjar på andra sidan floden. Tanken var att laget skulle få fans från södra Ontario och USA, i verkligheten så fortsatte de flesta fansen i södra Ontario att hålla på de NHL lag de redan hade som favoriter och Buffalo har fått klara sig med fans från USA. Buffalo är en av de mindre marknaderna i NHL och har haft problem med ekonomin precis som de kanadensiska lagen speciellt under nittiotalet. Buffalos första ägare bröderna Seymour och Northrup Knox ville att laget skulle få en direktkontakt med fansen, så lagets namn kom efter en tävling bland de blivande fansen. Bröderna hade varit spekulanter på ett NHL lag redan 1967 och när California Seals nästan omedelbart fick bekymmer försökte de köpa västkustlaget för att flytta det till Buffalo, NHL stoppade planerna men lovade att bröderna stod först i kön vid nästa expansion.
Bröderna Knox anställde Punch Imlach som coach/GM och i lottningen om vilket lag av Buffalo eller Vancouver som skulle få välja först så vann Buffalo (även om Clarence S. Campbell NHL's president såg fel och sa att Vancouver vunnit lotteriet). Buffalo valde med sitt första val 1970 Gilbert Perreault och därmed var lagets existens räddad för de närmaste femton säsongerna. Perreault satte första säsongen ett nytt målrekord i NHL för rookies och vann Calder Memorial Trophy, laget får ihop 63 poäng men missar slutspelet. I nästa draft väljer laget Rick Martin med det sammanlagt femte valet och sent på säsongen ansluter René Robert efter en trade med Pittsburgh Penguins. Perreault's målrekord slås av Martin som gör 44 mål som vänsterforward i kedjan med Robert och Perreault. Redan den här säsongen döps kedjan till ”French Connection Line” (efter filmen French Connection med Gene Hackman och de tre spelarna franska påbrå) och kedjan kommer under resten av sjuttiotalet vara en av NHL's absolut bästa. Laget missar slutspelet även denna säsongen men 1972-73 når laget slutspel för första gången men blir besegrade av Canadiens i den första omgången med 4-2 i matcher.
1973-74 är en misslyckad säsong för Sabres men laget kommer igen 74-75 då de tar sig ända till Stanley Cup finalen mot Philadelphia Flyers efter en toppsäsong med 113 poäng. Flyers vinner som första expansionslag Stanley Cup efter att besegrat Buffalo med 4-2 i matcher. Den tredje matchen i serien har gått till historien på grund av två saker: På grund av vårvärmen i Buffalo och en dåligt fungerande luftkonditionering så fylldes arenan med dimma, spelet fick avbrytas flera gånger och spelare och funktionärer fick åka varv på varv runt isen för att skingra dimman. Den andra saken var att en fladdermus kommit in i hallen och flög omkring i dimman och skrämde folk. Buffalocentern Jim Lorentz dödade fladdermusen med sin klubba innan Buffalo vann matchen efter förlängning. Matchen är känd som ”Fog and the Bat”. Buffalo går nu till slutspel elva gånger i rad (inklusive 74-75) men når inte längre än en semifinalplats trots att laget kommer över 100 poäng fem gånger under de tio följande åren. Laget får ännu en superstjärna i Danny Gare som kommer att bli uttagen till Canada Cup 76. Andra tidiga stjärnor var Jim Schoenfeld, Craig Ramsay, Don Luce och Don Edwards.
1979 splittras French Connection Line när René Robert tradas till Colorado Rockies, säsongen 79-80 sätter Gare ett nytt målrekord för laget med 56 mål och Rick Martin tradas till LA Kings 1981. I och med WHA-lagens ankomst 1979 förändrar NHL divisionerna i början av 80-talet och Buffalo drar en riktig nitlott när de hamnar i Adams division tillsammans med Montreal, Boston, Quebec och Hartford. Efter att blivit utslagna i slutspelet av Boston två säsonger i rad, följt av två förluster i rad mot Quebec så missar Buffalo slutspelet helt och hållet säsongerna 1985-86 och 86-87. Gilbert Perreault gör under 85-86 mål #500 i sin karriär och säsongen 86-87 så tackar han för sig efter 20 matcher.
1987 väljer laget först i draften igen och nu kommer nästa franskkanadensiska stjärna till klubben: Pierre Turgeon som hjälper laget till en slutspelsplats redan under debutsäsongen 87-88. Laget besegras nu i första omgången av slutspelet av Boston Bruins tre gånger och Montreal Canadiens två gånger innan laget 1992-93 lyckas ta sig förbi Boston bara för att åka ut i den andra omgången mot Montreal. 1989 får laget ännu en stjärna i Alexander Mogilny som hoppat av från Sovjetunionen med hjälp av Sabres-ledare. 1991 tradar laget Pierre Turgeon till New York Islanders i utbyte mot Pat LaFontaine och i en mindre uppmärksammad trade 1992 anländer Dominik Hasek till laget. När laget besegrar Boston i den första omgången 1993 blir Brad May en osannolik hjälte när han avgör på OT. Målet har blivit en riktig hit på bland annat Youtube på grund av Buffalos kommentator Rick Jeanneret som skriker de odödliggjorda orden ”May Day” (Jeannaret är fortfarande lagets kommentator). Trots Hasek i mål så åker laget ut i den första omgången även 94 och 95 mot New Jersey respektive Philadelphia.
Säsongen 1995-96 missar laget slutspel igen och den 14 april 1966 spelas den sista matchen i Memorial Auditorium, av fansen kallad ”The Aud” och den 22 maj avlider lagets huvudägare Seymour Knox III. 1996-97 kommer Sabres igen ledda av coachen Ted Nolan vinner laget sin första divisionstitel på 17 säsonger och Nolan belönas med Jack Adams Award, Hasek vinner både Hart och Vezina och Mike Peca vinner Selke. Tyvärr så är det rena kriget bakom kulisserna i laget, Hasek och Nolan tål inte varandra, lagets GM John Muckler och Nolan tål inte varandra. Under slutspelet får Hasek spel och attackerar den legendariske Buffalo-journalisten Jim Kelley med knytnävarna, Hasek stängs av i tre matcher och Buffalo förlorar i den andra omgången mot Philadelphia med 4-1 i matcher efter att en tjurig Hasek vägrat spela match 4 och 5 efter avstängningen. Efter säsongen får Muckler sparken och Darcy Regier blir ny GM, han får genast problemet Hasek/Nolan på sitt bord, han sköter det inte speciellt snyggt då han först erbjuder Nolan nytt kontrakt men efter påtryckningar från Hasek drar tillbaka sitt erbjudande. Ny coach blir istället lagets gamle trotjänare Lindy Ruff som spelade 10 säsonger för laget, han och Regier är fortfarande kvar när det här skrivs även om båda varit starkt kritiserade.
1997-98 tvingas Northrup Knox sälja laget till John Rigas efter att laget nästan misslyckats med att betala ut decemberlönen till de anställda. Laget lett av Hasek tillsammans Peca och med de nya stjärnorna Miroslav Satan, Don Audette och Matthew Barnaby tar sig till Conferencefinal men där är Washington Capitals för starka. 1998-99 förstärks laget med Stu Barnes och Joe Juneau, Miro Satan gör 40 mål i serien och laget tar sig till sin andra Stanley Cup final genom tiderna. Det slutar med en av NHL historiens mest kontroversiella mål (Brett Hull avgör för Dallas Stars med ena skridskon i målgården, då var det inte tillåtet att att vara inne i målgården innan pucken, regeln ändrades efter säsongen). Säsongen 1999-2000 blir en besvikelse för laget som kämpar sig till slutspel trots skador på flera nyckelspelare och i slutspelet kommer ännu ett riktigt fiasko för NHL's domare och videogranskare. John LeClair gör i den andra matchen i serien mot Philadelphia mål genom att skjuta pucken genom nätet från sidan och Flyers vann matchen med 2-1 och hela serien med 4-1.
2000-01 strejkar lagkaptenen Mike Peca och tradas efter säsongen till New York Islanders, laget får revansch när de besegrar Flyers i den första omgången men i andra omgången blir Pittsburgh Penguins med Jaromir Jagr och en comebackande Mario Lemieux för svåra. Förutom Peca så lämnar också Hasek laget inför säsongen 2001-02 och det försvagade laget missar slutspelet för första gången på fem år. I maj 2002 blir John Rigas och hans söner anklagade och så småningom fällda för bedrägeri och skattefiffel och NHL tog över kontrollen av laget (Rigas dömdes senare till 15 års fängelse). Efter ca ett år säljs laget till Tom Golisano och lagets tidigare president Larry Quinn. GM Regier har nu mycket lite pengar att röra sig med och börjar en återuppbyggnad av laget via draften och gör rent hus bland lagets veteraner, enda etablerade spelaren som anländer i en trade är Danny Briere. Laget missar slutspelet under de tre säsongerna som leder fram till lockouten 2004-05.
När NHL startar efter lockouten är Buffalo ett lag att räkna med igen, laget rivstartar med 18-2-2 på de första 22 matcherna och tar sig till slutspelet som en outsider med 110 poäng en tangering av lagets näst bästa säsong någonsin. Laget slår ut Flyers i den första rundan med 4-2 i matcher och i den andra är det Ottawa som får se sig besegrade med 4-1 i matcher. I Conference-finalen väntar överraskningen Carolina Hurricanes, serien går till sju matcher och inför den sista perioden leder Buffalo med 2-1. Carolina gör tre mål i den sista perioden och går vidare mot sin första Stanley Cup vinst. Lindy Ruff blir efter säsongen belönad med Jack Adams Award som den andre Buffalo coachen genom tiderna. 2006-07 presenterar laget en ny logo som genast blir föremål för fansen vrede, de tycker att bilden mer liknar en snigel än en bison. På isen fortsätter däremot framgångarna laget vinner de första tio matcherna i serien och blir därmed det andra laget i NHL historien som lyckats med det, laget sätter även nytt NHL-rekord med 10 raka bortavinster från säsongsstarten. Laget vinner President's Trophy efter 53 vinster och 113 poäng. I slutspelet går laget lätt fram till Conference-final igen (NY Islanders och NY Rangers besegras med 4-1 resp. 4-2 i matcher). I Conference-finalen kan laget inte besegra Ottawa utan förlorar med 4-1 i matcher.
Inför säsongen 2007-08 blir laget brandskattat pga att de inte kan matcha buden på bland annat Danny Briere och Chris Drury men laget möter Edmontons bud till Thomas Vanek som blir kvar i klubben, säsongens höjdpunkt kommer i Winter Classic då laget möter Pittsburgh Penguins. Laget sätter ett mindre smickrande rekord när de missar slutspel säsongen efter att de samlat mest poäng i NHL, de blir nämligen först med den mindre smickrande bedriften. 2008-09 byter laget ut sitt farmarlag, efter 29 säsonger med Rochester Americans så är det nu slut (Rochester är sedan den här säsongen tillbaka som Buffalos farmarlag). Det blir ännu en säsong utanför slutspelet för Buffalo men målvaktsstjärnan Ryan Miller får förlängt kontrakt och säkras till 2014.
2009-10 blir en säsong med stor spelaromsättning men laget tar sig tillbaka till slutspelet och efter säsongen blir Ryan Miller belönad med Vezina Trophy. I slutspelet går det inte lika bra, Boston slår ut Sabres i den första omgången med 4-2 i matcher. Laget byter logo på nytt och mot slutet av säsongen 2010-11 börjar det ryktas om en ny ägare och den 18 februari blir Terry Pegula lagets nye ägare (det har i efterhand blivit känt att det fanns andra intressenter som bjöd mer än Pegula men de ville flytta laget till Canada). Tre veckor efter en ceremoni den 23 februari i HSBC Arena avlider Rick Martin efter att han fått en hjärtattack medan hade körde bil. Laget tar sig till slutspel i den sista omgången av serien och får möta Philadelphia Flyers i den första omgången, laget tar ledningen med 3-2 i matcher men blir till slut utslagna efter två raka förluster. Inför den nuvarande säsongen har GM Regier helt plötsligt fått mycket mer pengar att röra sig med än han är van vid, frågan är om de spelare han valde att spendera pengarna på kommer att leverera eller blir säsongen en besvikelse efter all hausse inför säsongen.
Här är sammanfattningen av Buffalo Sabres meriter:
Antal säsonger: 40, säsongen 2011-12 blir lagets 41:a i NHL
Bästa säsong: 2006-07, 113 poäng
Sämsta säsong: 1971-72, 51 poäng
Slutspel: 29, 1972-73, 1974-75, 1975-76, 1976-77, 1977-78, 1978-79, 1979-80, 1980-81, 1981-82, 1982-83, 1983-84, 1984-85, 1987-88, 1988-89, 1989-90, 1990-91, 1991-92, 1992-93, 1993-94, 1994-95, 1996-97, 1997-98, 1998-99, 1999-2000, 2000-01, 2005-06, 2006-07, 2009-10, 2010-11
Bästa slutspel: 1974-75 och 1998-99 förlorade Stanley Cup finalen
Resultat NHL: GP 3,198, W 1,530, L 1,187, T/OL 481, Points 3,541
Resultat Stanley Cup: GP 256, W 124, L 132, 21 vunna serier och 29 förlorade serier
Flest matcher för laget: Gilbert Perreault 1,191 matcher
Flest poäng genom tiderna: Gilbert Perreault 1,326 poäng
Flest poäng under en säsong: Pat LaFontaine 1992-93, 148 poäng
Största profiler genom tiderna: Gilbert Perreault, Rick Martin, René Robert, Jim Schoenfeld, Lindy Ruff, Don Edwards, Dominik Hasek, Pat LaFontaine, Craig Ramsay, Mike Ramsey, Phil Housley, Rob Ray, Alexander Mogilny, Don Luce, Dave Andreychuk, Danny Gare, Mike Foligno, Miroslav Satan, Thomas Vanek, Derek Roy, Jason Pominville, Bill Hajt, Tom Barrasso, Ryan Miller, Alexei Zhitnik, Rick Seiling, Larry Playfair, Maxim Afinogenov, Jerry ”King Kong” Korab, Martin Biron, Bob Sauve, Roger Crozier, Doug Bodger, Richard Smehlik, John Van Boxmeer, Brian Campbell, Henrik Tallinder, Toni Lydman, Dimitri Kalinin, Tony McKegney, Mike Grier, Brad May, Don Audette, Danny Briere, Chris Drury, Matthew Barnaby, Jochen Hecht, Tim Connolly, Pierre Turgeon, Gerry Meehan, Lee Fogolin
Buffalo har hedrat sex spelare genom att pensionera deras tröjnummer:
#2 Tim Horton back, NHL-veteran med bland annat 20 säsonger i Toronto Maple Leafs, han spelade i Buffalo under lagets två första säsonger i NHL. Han avled i en bilolycka ett par dagar efter att han skrivit på för ytterligare ett par säsonger med Buffalo (han var då 44 år). Nu är hans namn odödliggjort genom den donuts-kedja han startade med en kompanjon 1964, ”Tim Hortons” har nu över 3.000 fik i Canada och över 500 i USA.
#7 Rick Martin forward, vänsterforward i French Connection Line med tio säsonger i Buffalo, trea i poängligan genom tiderna.
#11 Gilbert Perreault center, mannen som personifierar Buffalo, han har spelat flest matcher, gjort flest mål och poäng för klubben genom tiderna.
#14 René Robert forward, högerforward i French Connection Line, gjorde 8 säsonger i Buffalo och han ligger fortfarande sexa i lagets poängliga genom tiderna.
#16 Pat LaFontaine forward, han har klubbrekordet för mest poäng under en säsong, det är också rekord för amerikanska spelare i NHL. Har gjort över 1.000 poäng i NHL för tre olika klubbar som samtliga ligger i delstaten New York.
#18 Danny Gare forward, 8 säsonger i Sabres, tvåfaldig 50 målskytt och han är numera medlem av lagets TV-team.
Dessutom hänger ett baner med texten ”The French Connection” över de tre pensionerade numren 7, 11 och 14. När Robert och Martin fick sina nummer pensionerade så hissades även Perreaults nummer ned och hissades upp samtidigt som de övriga två under det nya baneret. Lagets två ursprungliga ägare bröderna Seymour och Northrup Knox hedras också av Sabres genom två baner i taket med texten SHK III och NRK (SHK III står för Seymour H. Knox den tredje och NRK står för Northrup R. Knox)
Hur har det då gått för Buffalo mot Canadiens under de 40 säsonger laget funnits i NHL. Buffalo är det lag som mött Canadiens flest gånger av de lag som kommit till NHL efter expansionen 1967 och en stor anledning är givetvis att lagen har spelat i samma Division eller Conference under hela tiden Buffalo varit ett NHL-lag. Buffalo har mött Canadiens 247 gånger hittills i NHL och tabellraden ser ut så här med Canadiens ögon:
247 105 101 41 251 poäng och målskillnaden 763 – 738
Buffalo har stött på Canadiens 7 gånger i slutspelet och Canadiens har vunnit fyra av lagens sju möten. 1974-75 vann Buffalo över Canadiens i semifinalen på väg till lagets första Stanley Cup final och Sabres är det lag som vann lagens senaste möte i slutspelet, det var säsongen 1997-98.
Tabellraden ser ut så här med Canadiens ögon sett:
35 18 17 - och målskillnaden 124 – 111
Philadelphia Flyers
Philadelphia Flyers är unikt, det är det enda av samtliga expansionslag från 1967 som fortfarande har samme ägare Ed Snider. Snider lyckades tillsammans med några andra affärsmän från Philadelphia övertyga NHL om att det vore en bra idé att etablera sig där även NBA antingen fanns eller var på väg in. En arena kunde då ha två lag i två olika sporter och på så sätt fick lagen lägre hyra och även lättare att gå runt. NHL köper som sagt idén och Philadelphia får ett NHL-lag och Snider och hans kompanjoner börjar genast bygga den nya arenan ”Spectrum”, där Flyers och NBA-laget 76ers ska spela. Flyers var lyckosamma redan från början i NHL, eftersom de varit smarta nog att köpa upp ett redan existerande farmarlag. Att de dessutom valde ett av Canadiens gamla var nog ingen slump, Quebec Aces bidrog med flera spelare under de första åren: Bernie Parent, André Lacroix, Leon Rochefort, Serge Bernier, Simon Nolet, Jean-Guy Gendron var bara några av lagets franskspråkiga lirare de första säsongerna. Andra tidiga stjärnor var Doug Favell, Ed Van Impe, Joe Watson, Lou Angotti och Gary Dornhoefer och de leder Flyers till en divisionsseger redan första säsongen (alla nya lag hade placerat i samma division under de tre första säsongerna i NHL för att de på så sätt skulle få känna på slutspelshockey). När Flyers blivit utslagna i första omgången av St. Louis Blues två säsonger i rad börjar Snider och lagets GM Bud Poile våren 1969 på att fila på en plan, laget hade varit chanslösa mot det större, starkare och elakare St. Louis som var fullt av gamla NHL-veteraner. Hädanefter skulle ingen kunna vinna över Flyers genom att vara starkare och fulare. Laget började leta efter hårdare spelare och när de tog chansen att drafta en liten diabetiker med sitt andra val i draften 1969 drog de vinstlotten. Bobby Clarke skulle komma att personifiera Flyers under de kommande 40 åren, 15 som spelare och sedan 19 år som GM och numera är han vice-president för laget. Lite i skymundan draftar Flyers också en viss Dave Schultz med det 52:a valet sammanlagt.
Trots att Clarke slår igenom med dunder och brak i NHL 1969-70 så blir det lagets sämsta med bara 17 vinster, det kommer att dröja 36 säsonger innan Flyers gör en sämre säsong. Under säsongen startar lagets mest kända tradition när de den 11 december 1969 spelar en inspelning av ”God Bless America” med Kate Smith istället för den amerikanska nationalsången. Flyers har en förkrossande statistik när laget spelar God Bless America, 94 vinster, 26 förluster och 4 oavgjorda. Smith har framfört sången live fem gånger, de första fyra gångerna vann Flyers men den femte och sista gången förlorade laget, det var den fjärde finalmatchen 1976 mot Canadiens när Canadiens vann serien med 4-0 i matcher. Efter ännu ett misslyckat slutspel 1971 byter laget ut coachen och ersättaren heter Fred Shero. Laget missar slutspelet den följande säsongen men nu är Bobby Clarke en av stjärnorna som blir uttagna till Summit Serien mot Sovjetunionen och vad som händer där vet väl de flesta.
Säsongen 72-73 är säsongen som Flyers blir ”Broad Street Bullies” och Clarke blir samma säsong den yngste någonsin att bli utsedd till lagkapten för ett NHL-lag. Rick MacLeish blir lagets förste spelare som gör 50 mål under en säsong och laget lyckas för första gången vinna en slutspelsserie och nå andra omgången av Stanley Cup slutspelet. Canadiens besegrar Flyers på väg till sin Stanley Cup vinst med 4-1 i matcher och Clarke blir efter säsongen belönad med Hart Memorial Trophy. Inför säsongen 73-74 återvänder Bernie Parent från två säsonger i WHA och laget kan på allvar utmana Original Six lagen. Under säsongen sätter Dave ”Hammer” Schultz ett nytt utvisningsrekord när han noterar 348 minuter men han gör dessutom 20 mål under säsongen. Flyers slår nu ut i tur och ordning Atlanta Flames med 4-0 och New York Rangers med 4-3 i matcher (vinsten över Rangers är den första för ett expansionslag över ett Original Six lag i slutspelet) på väg till finalen. Boston Bruins med Bobby Orr och Phil Esposito står nu i vägen för att Flyers ska bli första expansionslag att vinna Stanley Cup. Vid ställningen 3-2 i matcher använder Flyers sitt hemliga vapen Kate Smith som framför God Bless America live i Spectrum och Parent håller nollan när Boston besegras. Parent vinner Conn Smythe Trophy och får dela Vezina Trophy med Tony Esposito från Chicago Black Hawks.
Säsongen 74-75 slår Schultz utvisningsrekordet igen nu med otroliga 472 minuter (kommer troligen aldrig att bli slaget), Clarke vinner sin andra Hart och Parent får Vezina ensam den här gången. Under slutspelet är det nära att Flyers går på en nit i semifinalen när New York Islanders sånär vänder 0-3 i matcher till vinst men Flyers vinner den avgörande matchen (gissa vem som uppträder live före första nedsläpp). I finalen väntar Buffalo Sabres, som besegras med 4-2 i matcher och Parent vinner sin andra raka Conn Smythe. Nästa säsong är det slut på terrorväldet, under försäsongsmatcherna har Flyers flera hårda drabbningar med de andra lagen, i två matcher mot Canadiens bryter allmänt slagmål ut och i den andra av dem får Dave Schultz så mycket stryk av Larry Robinson att han aldrig blev sig själv efter det. Den 11 januari möter Flyers CSKA Moskva som är ute på en uppvisningsturné, efter en tuff och ful första period kommer CSKA inte ut till den andra perioden. Andra perioden kommer inte igång förrän efter ca 60 minuter och CSKA visar tydligt att de inte är intresserade, Flyers vinner 4-1 och deras uppträdande under och efter matchen gör att många nu hoppas att någon äntligen sätter dem på plats. WHA får under de här säsongerna ett uppsving som till stor del beror dels på Flyers sätt att spela ishockey dels på den målglada och anfallsinriktade hockeyn i WHA. Kedjan med Bill Barber, Reggie Leach och Bobby Clarke sätter under säsongen ett nytt NHL rekord när de tillsammans gör 141 mål, och Clarke sätter nytt poängrekord för Flyers med 119 poäng. I slutspelet går det plötsligt inte lika lätt längre för Flyers, Toronto Maple Leafs pressar laget till sju matcher och i serien mot Boston Bruins blir Bernie Parent skadad. Flyers besegrar Boston med 4-1 och får möta Canadiens i finalen. Canadiens krossar Flyers i fyra raka matcher trots ett framträdande av Kate Smith inför den fjärde matchen. Leach blir belönad med Conn Smythe efter att han gjort 19 mål på 16 matcher under slutspelet.
Säsongen 76-77 tradas Dave Schultz till LA Kings och laget åker ut mot Boston Bruins i semifinalen, 1977-78 vinner laget inte sin division för första gången på fyra säsonger och åker än en gång ut mot Boston Bruins i semifinalen. Säsongen 78-79 lämnar Shero laget för att ta över NY Rangers som ironiskt nog slår ut Flyers i den andra omgången av slutspelet. Säsongen 79-80 är en ny toppsäsong för Flyers laget sätter ett svårslaget rekord när de spelar 35 raka matcher utan förlust och på nytt vinner sin division. Laget tar sig fram till sin fjärde Stanley Cup final på sju säsonger men i finalen är NY Islanders för starka. Nu lämnar de sista Broad Street Bullies spelarna laget, de nya stjärnorna heter Brian Propp, Tim Kerr, Dave Poulin, Pelle Lindbergh och Mark Howe. Laget kommer nu att åka ut tidigt i slutspelet fyra säsonger i rad. Efter säsongen 1983-84 slutar Bobby Clarke och utnämns omedelbart till lagets GM.
1984-85 leder lagets nye coach Mike Keenan Flyers till en ny första plats i NHL, Pelle Lindbergh kommer efter säsongen belönas med Vezina och laget tar sig till sin femte Stanley Cup final. Edmonton Oilers har inga större problem med att besegra Flyers, efter att ha förlorat den första matchen så vinner Oilers fyra raka. I början av den följande säsongen kör Pelle Lindbergh ihjäl sig och laget chockas, Flyers lyckas ta sig samman mycket tack vare backparet Brad McCrimmon och Mark Howe som under säsongen får +85 och +83 i +/- statistiken, Tim Kerr gör 58 mål och Bob Froese som fick ersätta Lindbergh lyckas så bra att han blir uttagen till All Star Team 2. I slutspelet kommer dock verkligheten ikapp laget som förlorar mot Rangers i den första omgången.
1986-87 träder en ny jättemålvakt in i handlingen (den siste som Flyers har haft) Ron Hextall som under sin rookie säsong blir den tredje Flyers målvakten som vinner Vezina. Laget slår sig bokstavligen fram till en ny Stanley Cup final. Efter tre hårda och fula slutspelsomgångar där de besegrat i tur och ordning NY Rangers med 4-2 i matcher, NY Islanders med 4-3 och Canadiens med 4-2 (efter ett berömt jätteslagsmål under uppvärmningen inför den sjätte matchen) är Flyers slutkörda och småskadade. Laget gör ändå en tapper insats mot Edmonton Oilers som vinner efter sju matcher och Hextall blir den andre Flyers spelaren som vinner Conn Smythe trots att han var på de besegrades sida. 1987-88 blir ingen höjdarsäsong, höjdpunkten är när Hextall blir den förste NHL målvakten som skjuter pucken i mål den 8 december. Under slutspelet svarar laget för en klassisk kollaps när laget tappar en ledning med 3-1 i matcher och en 3-0 ledning i den sjunde och avgörande matchen mot Washington Capitals. Förlusten resulterar i att Mike Keenan får sparken, hans ersättare Paul Holmgren leder laget säsongen efter till en revansch mot Washington i slutspelet. I slutspelet blir Hextall förste målvakt att skjuta ett mål under slutspelet, Flyers blir besegrade av Canadiens i semifinalen efter att ha slagit ut Washington och Pittsburgh.
Säsongen 1989-90 börjar illa för Flyers, Hextall missar nästan hela säsongen efter skador och avstängningar och Flyers missar slutspelet för första gången sedan 1972. Bobby Clarke får sparken som GM och laget missar slutspelet även de fyra följande säsongerna. I juni 1992 övertalar ägaren Snider Clarke att återvända nu som vice-president, laget tradar också till sig Eric Lindros i en trade som en del säger är en av de sämsta i NHL-historien, Säsongen 92-93 sätter Mark Recchi ett nytt klubbrekord när han gör 123 poäng med Lindros som sin center. Recchi och Lindros kan inte hjälpa Flyers att nå slutspel och efter säsongen lämnar Clarke laget igen, den här gången frivilligt. 93-94 fortsätter Recchi och Lindros att ösa in poäng dessutom gör Mikael Renberg debut med 82 poäng som är nytt rookierekord för Flyers men laget missar slutspelet för femte säsongen i rad. Inför säsongen 94-95 återvänder Bobby Clarke till laget som GM och han skaffar tillbaka Ron Hextall från NY Islanders, Recchi skickas till Montreal i utbyte mot bland annat Eric Desjardins och John LeClair. Kedjan LeClair-Lindros-Renberg blir känd som Legion of Doom och under den av lockout förkortade säsongen blir Lindros tvåa i poängligan och vinnare av Hart Memorial Trophy. I slutspelet går laget till Conference final där New Jersey Devils blir dem övermäktiga. 95-96 gör Lindros över 100 poäng och LeClair gör över 50 mål när laget vinner sin division igen men i slutspelet tar det stopp mot Florida Panthers med en glödhet John Vanbiesbrouck i målet.
Säsongen 96-97 missar Lindros 30 matcher pga skada men LeClair lyckas göra över 50 mål för andra säsongen i rad. Mitt under säsongen förstärks laget av Paul Coffey och trots att laget missar divisionssegern så är de en av favoriterna till Stanley Cup segern. Flyers har inga problem att ta sig till finalen, de besegrar i tur och ordning Pittsburgh Penguins, Buffalo Sabres och NY Rangers samtliga med 4-1 i matcher. I finalen väntar Detroit Red Wings som fullständigt krossar Flyers och vinner Stanley Cup efter fyra raka vinster. Säsongen 97-98 når LeClair för tredje säsongen i rad 50 mål.
1998-99 råkar Lindros ut för en allvarlig skada den 1 april, innan han blev skadad var han favorit till att vinna Hart efter 40 mål och 93 poäng på 71 matcher. Flyers som får klara sig utan Lindros i slutspelet har fruktansvärt svårt att göra mål och laget åker ut direkt mot Toronto Maple Leafs. Säsongen 1999-2000 vill nog de flesta Flyers fans bara glömma, laget drabbas av flera tragedier, TV-kommentatorn Gene Hart avlider efter sjukdom, talangen Dimitri Tertyshny dör i en båtolycka och coachen Roger Neilson får diagnosen skelettcancer. Bobby Clarke kommer nu att göra flera stora misstag som gör att hans rykte som GM blir ordentligt nedsvärtat. Lindros råkar ut för två hjärnskakningar och kommer tillbaka alldeles för tidigt från bägge, pressad av framförallt Clarke. Clarke & Co tar ifrån Lindros kaptensbindeln och laget vinner sin division trots alla problem. I slutspelet besegrar de Buffalo ganska lätt och Pittsburgh åker ut efter sex matcher. I semifinalen mot New Jersey Devils vänder Devils ett underläge med 3-1 och i den sjunde och avgörande matchen kommer den stora smällen när Scott Stevens sänker Lindros som får sin tredje hjärnskakning under säsongen och Devils går vidare och vinner också Stanley Cup-finalen. Roger Neilson får beskedet att han inte är välkommen tillbaka eftersom han enligt Clarke inte har skött sitt jobb och bara varit till besvär (Man kan kalla Clarke för mycket men det mesta passar inte i tryck).
Lindros vägrar efter säsongen att ha någonting mer med Flyers att göra och vägrar spela tills en trade blir av. Nu börjar målvaktskarusellen på allvar i Flyers: Brian Boucher, Roman Cechmanek, Jeff Hackett, Robert Esche och Sean Burke är alla förstekeeper under de fyra säsonger som följer. Speciellt fallet Cechmanek gör att man skakar lite på huvudet, säsongen 2002-03 har han ett snitt på 1,83 GAA men tradas ändå efter säsongen mot ett val i den andra rundan. 2003-04 är ännu en säsong fylld av skador för Flyers, Jeremy Roenick bryter käken, Jeff Hackett tvingas sluta med ishockey och Keith Primeau åker på en av alla sina hjärnskakningar. Den femte mars 2004 får Flyers spel och tror att de är tillbaka på det gamla, goda sjuttiotalet igen, laget samlar ihop 419 utvisningsminuter i en enda match mot Ottawa Senators. Trots alla problem så tar sig Flyers till en ny semifinal där de blivande mästarna Tampa Bay blir för svåra, Tampa vinner efter sju matcher.
Efter lockouten satsar Flyers ordentligt inför 2005-06 bland nyförvärven finns Derian Hatcher, Mike Rathje och Peter Forsberg. Första halvan av säsongen går det bra, speciellt för kedjan med Simon Gagne och Mike Knuble tillsammans med Forsberg. Mot slutet av säsongen får Primeau ännu en hjärnskakning och massor av andra spelare blir också skadade. Flyers faller som en sten i tabellen men lyckas hålla sig kvar på en femteplats men laget åker ut direkt i första omgången mot Buffalo. 2006-07 firar Flyers och de andra expansionslagen från 1967 sitt 40-års jubileum men Flyers gör det på sämsta möjliga sätt efter 8 matcher slutar Clarke som GM och laget sparkar även coachen Ken Hitchcock. Laget sätter flera negativa rekord: 10 raka förluster, 13 raka hemmaförluster och gör sin sämsta säsong någonsin i NHL med 22 vinster, 48 förluster och 56 poäng. Lagets nye GM Paul Holmgren startar operation storstädning och 2007-08 är de mesta spelarna utbytta, nya är bland annat Kimmo Timonen, Scott Hartnell och Danny Briere.
Säsongen 2007-08 startar med ännu en flashback tillbaka till ”Broad Street Bullies”, när 5 olika Flyers spelare får avstängningar på flera matcher, värst är Steve Downie och Jesse Boulerice som får 25 matcher var för två olika incidenter. Laget tar sig till slutspel och når ännu en Conference-final där Pittsburgh Penguins är alldeles för starka. 2008-09 utses Mike Richards till ny lagkapten och laget blir än en gång utslagna av Pittsburgh i slutspelet. 2009-10 fortsätter målvaktskarusellen med förnyad styrka Martin Biron och Antti Nittymäki ut och in med Ray Emery och Brian Boucher igen, sedan kommer Michael Leighton som en räddande ängel när skadorna kommer, laget använder hela sju målvakter under säsongen. Laget fixar en slutspelsplats först i den sista omgången på New York Rangers bekostnad. I slutspelet besegras först New Jersey med 4-1 i matcher, sedan vänder laget ett underläge med 0-3 till seger över Boston Bruins och blir därmed det tredje laget genom tiderna som lyckas med den bedriften (Toronto Maple Leafs i Stanley Cup finalen 1942 och New York Islanders 1975 är det båda andra). I Conference finalen väntar Canadiens som besegras med 4-1 i matcher, Flyers når därmed sin åttonde Stanley Cup final. Chicago Blackhawks vinner Stanley Cup för första gången sedan 1961 genom att besegra Flyers med 4-2 i matcher.
Förra säsongen tar Flyers sin första divisionsseger sedan 2004 men i slutspelet fortsätter dribblandet med målvakterna när Flyers besegrar Buffalo Sabres först efter sju matcher och i returmatchen mot Boston Bruins är laget mer än lovligt usla och förlorar med 4-0 i matcher. Flyers sätter under slutspelet ett nytt NHL-rekord när laget byter målvakt under sju av sina elva slutspelsmatcher. Laget gör en ny storstädning inför den här säsongen, bort med Mike Richards, Jeff Carter och Ville Leino in med bland annat ännu en ny målvakt Ilya Bryzgalov. Ett annat nyförvärv är den gamle superstjärnan Jaromir Jagr, efter säsongen vet vi om han fortfarande är en stjärna eller om han bara är gammal.
1996 lämnade laget sin legendariska arena Spectrum och spelar numera i det som just nu kallas Wells Fargo Center. Laget är det mest framgångsrika av alla expansionslag med åtta Stanley Cup finaler, att laget fått stryk de senaste sex av dem är lite oroväckande för dem. Flyers är efter Boston Bruins triumf förra säsongen det lag som har väntat näst längst av dagens NHL lag på sin nästa Stanley Cup vinst (värst är givetvis Toronto Maple Leafs som inte vunnit sedan 1967 och alltså väntat åtta är längre än Flyers).
Här är sammanfattningen av Flyers meriter:
Antal säsonger: 43, säsongen 2011-12 blir lagets 44:e i NHL
Bästa säsong: 1975-76, 118 poäng
Sämsta säsong: 2006-07, 56 poäng
Slutspel: 35, 1967-68, 1968-69, 1970-71, 1972-73, 1973-74, 1974-75, 1975-76, 1976-77, 1977-78, 1978-79, 1979-80, 1980-81, 1981-82, 1982-83, 1983-84, 1984-85, 1985-86, 1986-87, 1987-88, 1988-89, 1994-95, 1995-96, 1996-97, 1997-98, 1998-99, 1999-2000, 2000-01, 2001-02, 2002-03, 2003-04, 2005-06, 2007-08, 2008-09, 2009-10, 2010-11
Bästa slutspel: 1973-74 och 1974-75 Stanley Cup vinst
Resultat NHL: GP 3,424, W 1,709, L 1,176, T/OL 539, Points 3,957
Resultat Stanley Cup: GP 403, W 209, L 194, 42 vunna serier och 33 förlorade serier
Flest matcher för laget: Bobby Clarke 1,144 matcher
Flest poäng genom tiderna: Bobby Clarke 1,210 poäng
Flest poäng under en säsong: Mark Recchi 1992-93, 123 poäng
Största profiler genom tiderna: Bobby Clarke, Ed Van Impe, Bill Barber, Reggie Leach, Bernie Parent, Brian Propp, Mark Howe, Eric Desjardins, Barry Ashbee, Tom Bladon, André Dupont, Rick MacLeish, Tim Kerr, Brad McCrimmon, Don Saleski, Bob Kelly, Eric Lindros, John LeClair, Mikael Renberg, Pelle Lindbergh, Pete Peeters, Ron Hextall, Rick Tocchet, Dave Schultz, Kjell Samuelsson, Paul Holmgren, Mel Bridgman, Keith Primeau, Dave Poulin, Rod Brind'Amour, Mark Recchi, Peter Forsberg, Simon Gagne, Gary Dornhoefer, Per-Erik Eklund, Murray Craven, Illka Sinisalo, Joe Watson, Chris Therien, Jimmy Watson, Scott Hartnell, Dave Lonsberry, Bill Clement, Dave Brown, Behn Wilson, Ron Sutter, Kimmo Timonen, Bob Dailey, Craig Berube, Danny Briere, Claude Giroux, Brad Marsh
Philadelphia har hedrat 4 spelare genom att pensionera deras tröjnummer och kommer att hedra Mark Howe i mars 2012 genom att pensionera #2. #31 som bars av Pelle Lindberg är inte pensionerat men ingen Flyers spelare har burit numret sedan Lindbergh dog:
#1 Bernie Parent målvakt, Flyers bäste målvakt genom tiderna med 2 Vezina, 2 Conn Smythe på tio säsonger i Philadelphia.
#4 Barry Ashbee back, Flyers bäste back säsongen 73-74 när han efter en allvarlig ögonskada i slutspelet tvingades sluta. Han blev ass. coach i Flyers redan nästa säsong, han avled i leukemi 1977. Barry Ashbee Trophy delas varje år ut till Flyers bäste försvarspelare under säsongen.
#7 Bill Barber forward, På 12 säsonger i Flyers gjorde han över 40 mål 5 gånger, tvingades sluta efter en svår knäskada. Han coachade Flyers under två säsonger och belönades efter den första med Jack Adams Award som NHL's bäste coach.
#16 Bobby Clarke forward, mannen som är Philadelphia Flyers på gott och ont.
Hur har det då gått för Flyers mot Canadiens under de 43 säsonger laget funnits i NHL. Philadelphia har mött Canadiens 171 gånger hittills i NHL och tabellraden ser ut så här med Canadiens ögon: 171 78 61 32 188 poäng och målskillnaden 547 – 510
Philadelphia och Canadiens har mötts sex gånger i slutspelet, senaste gången i Conference-finalen 2010 då Flyers vann med 4-1 i matcher. Lagen har vunnit tre gånger var men jag anser att Canadiens leder på poäng eftersom de har vunnit den enda Stanley Cup finalen mellan lagen.
Tabellraden ser ut så här med Canadiens ögon sett: 31 16 15 - och målskillnaden 93 – 89
Här finns alla delar av serien: http://www.svenskafans.com/nhl/montreal/Rivaler-417874.aspx
Källor: NHL.com, Canadiens.com, wkipedia.org
