Stanley Cup # 17

Säsongen 1970-1971 skulle Boston Bruins vinna sin andra raka Stanley Cup, men Ken Dryden och Montreal Canadiens ville annorlunda. Boston åkte ut i kvartsfinalen mot Canadiens och Canadiens vann sedan sin 17:e Stanley Cup.

Stanley Cups

XVII: 1970-1971: Den här säsongen utökas ligan igen, nu med två lag: Vancouver Canucks och Buffalo Sabres. Lagen spelar 78 matcher under säsongen, 6 matcher mot varje motståndare, Oakland Seals byter namn till California Golden Seals innan säsongen börjar men det hjälper inte, laget blir sist i väst i alla fall. Buffalo och Vancouver placeras bägge i den östra divisionen och Chicago byter till den västra. De fyra första i varje division går till slutspel och där spelar ettan mot trean och tvåan möter fyran i samma division, men i semifinalerna så möter divisionerna varandra, 1/3 i väst mot 2/4 i öst och tvärtom. Från och med denna säsongen och till och med 2002-2003 spelar hemmalaget i vitt och bortalaget i de mörka tröjorna.

 NHLPA börjar dela ut en ny trofé där spelarna själva röstar fram segraren: Lester B. Pearson Award som sedan dess har bytt namn till Ted Lindsay Award.

 Under serien fanns det bara ett lag, de regerande mästarna Boston Bruins satte massor av rekord under säsongen. De vann 57 matcher och kom upp i 121 poäng, bägge rekord. De gjorde 399 mål under säsongen och krossade det tidigare rekordet med knappt hundra mål. Phil Esposito blev först i NHL med att göra både 60 och 70 mål under en säsong som slutade på 76 mål för hans del, dessutom satte han ett nytt poängrekord med 152 poäng. Bobby Orr vann sin andra raka Hart och satte nytt rekord i assist med 102 stycken. De fyra första platserna i poängligan lade Bostonspelare beslag på, det var första gången i NHL's historia som ett lag hade de fyra bästa poängplockarna under en säsong (enda gången det upprepats var av Boston 1974). Sju Bostonspelare var bland de elva bästa i poängligan, det har aldrig hänt vare sig tidigare eller senare. En Bostonspelare hade mest poäng för varje position: center Phil Esposito, LW John Bucyk, RW Ken Hodge och back Bobby Orr. 

 Boston vann den östra divisionen överlägset, i väst var Chicago Black Hawks som fått byta division lika överlägsna. Canadiens som missat slutspel den tidigare säsongen pga mindre gjorda mål än fyran NY Rangers, såg verkligen inte ut att bli ett hot i början av säsongen. Ralph Backstrom och John Ferguson lämnade laget i protest mot coachen Claude Ruel. När Ruel hade fått nytt jobb i Canadiens och Al MacNeil tagit över som coach kom båda spelarna tillbaka. Backstrom skickades senare på säsongen till Los Angeles, traden gjorde att Los Angeles passerade Oakland i tabellen och Canadiens som redan hade skaffat Oakland val i första rundan använde det valet till att drafta Guy Lafleur.

 Det var inte den enda traden Canadiens gjorde, de skickade Bill Collins, Mickey Redmond och Guy Charron till Detroit mot Frank Mahovlich, därmed blev bröderna Mahovlich lagkamrater och Frank svarade med att göra sitt absolut bästa slutspel någonsin och de 27 poäng han gjorde är fortfarande ett klubbrekord. Sam Pollock svarade så här på frågan från GM Ned Harkness i Detroit om man var intresserade av Mahovlich: "Is the Pope catholic". Den nye coachen Al MacNeil och Henri Richard kommer inte överens och efter säsongen tar MacNeil över Canadiens farmarlag istället och Canadiens anställer Scotty Bowman som ny coach. 
Detroit fansen kallade de tre säsongerna med Harkness som GM för "Darkness with Harkness".

 Vancouver Canucks inledde säsongen strålande och var efter halva säsongen inte långt från en slutspelsplats, men då blev lagets förstecenter Orland Kurtenbach skadad och laget tappade i tabellen. Buffalo hade en lysande stjärna Gilbert Perreault som satte ett nytt målrekord för rookies med 38, han vinner Calder överlägset.

 Den 29 oktober 1970 blir Gordie Howe först i NHL med att nå 1,000 assist men varken han eller den nye duktige målvakten Jim Rutherford kan hjälpa Detroit som blir sist i öst. Den 2 januari råkar Detroit ut för sin värsta förlust genom tiderna när de förlorar med 0-13 mot Toronto Maple Leafs.

 Minnesota ligger på en klar tredjeplats i den västra divisionen när de förlorar flera matcher i rad och slutar fyra, en poäng bakom Philadelphia. Enligt rykten och anklagelser var det avsiktligt för att slippa möta Chicago i den första omgången. Minnesota får inget straff och slår ut St. Louis samtidigt som Philadelphia är chanslösa mot Chicago men till nästa säsong ändras kvartsfinalerna så att de spelas mellan lag 1 och 4 resp. lag 2 och 3.

 Under säsongen upphäver också NHL avstängningarna för Billy Taylor och Don Gallinger som 1948 blivit avstängda på livstid för att de slagit vad om utgången på matcher som de själva deltog i. 

Slutspelet säsongen 1959-1960 

Kvartsfinal 1 Öst
7 april 1971 Boston Bruins – Montreal Canadiens 3-1
Ett normalt resultat, Canadiens startar överraskande med rookien Ken Dryden i målet.

8 april 1971  Boston Bruins – Montreal Canadiens 5-7
Canadiens vänder ett underläge med 1-5 till seger med 7-5.

10 april 1971 Montreal Canadiens – Boston Bruins 3-1
Boston är fortfarande chockade från förra matchen och kommer inte alls upp i normal standard.

11 april 1971 Montreal Canadiens – Boston Bruins 2-5
Boston har kommit över chocken och spelar sitt vanliga spel igen.

13 april 1971  Boston Bruins – Montreal Canadiens 7-3
Se föregående match, nu tror de flesta att Boston kommer att ta hem serien.

15 april 1971 Montreal Canadiens – Boston Bruins 8-3
Canadiens krossar Boston på hemmaplan och Boston får inte försvarsspelet att fungera alls.

18 april 1971 Boston Bruins – Montreal Canadiens 2-4 
Dryden gör en toppmatch samtidigt som Canadiens är hyper effektiva i sina avslut, Boston vinner skottstatistiken klart men förlorar matchen med 4-2 och serien med 4-3 i matcher. Montreal gör 28 och Boston gör 31 mål under serien, 59 mål på 7 matcher ger ett snitt på nästan 8,5 mål/match.

Kvartsfinal 2 Väst
Minnesota North Stars – St. Louis Blues 4-2 i matcher

Kvartsfinal 3 Väst
Chicago Black Hawks – Philadelphia Flyers 4-0 i matcher

Kvartsfinal 4 Öst
New York Rangers – Toronto Maple Leafs 4-2 i matcher

Semifinal 1
20 april 1971 Montreal Canadiens – Minnesota North Stars 7-2

22 april 1971 Montreal Canadiens – Minnesota North Stars 3-6
Detta är första gången ett expansionslag besegrar ett av "the original Six" i en slutspelsmatch.

24 april 1971  Minnesota North Stars – Montreal Canadiens 3-6

25 april 1971  Minnesota North Stars – Montreal Canadiens 5-2
Minnesota gör om bedriften, nu står serien och väger.

27 april 1971 Montreal Canadiens – Minnesota North Stars 6-1

29 april 1971 Minnesota North Stars – Montreal Canadiens 2-3
Canadiens vinner mycket tack vare bröderna Mahovlich men de kommer att vara ändå bättre i finalen.

Semifinal 2
Chicago Black Hawks – New York Rangers 4-3 i matcher

Stanley Cup Final säsongen 1970-1971
4 maj 1971 Chicago Black Hawks – Montreal Canadiens 2-1 OT

6 maj 1971 Chicago Black Hawks – Montreal Canadiens 5-3

9 maj 1971 Montreal Canadiens – Chicago Black Hawks 4-2

11 maj 1971 Montreal Canadiens – Chicago Black Hawks 5-2

13 maj 1971 Chicago Black Hawks – Montreal Canadiens 2-0

16 maj 1971 Montreal Canadiens – Chicago Black Hawks 4-3

18 maj 1971 Chicago Black Hawks – Montreal Canadiens 2-3
Hemmalagen vinner de sex första matcherna i en serie som är mycket mer tillknäppt än de tidigare omgångarna i slutspelet. Canadiens lyckas vinna den sista matchen på bortaplan och blir därmed det andra laget i historien att vinna en final som gått till sju matcher på bortaplan. Toronto lyckats besegra Detroit 1945 och tredje gången detta sker är när Pittsburgh vinner i Detroit 2009.

Canadiens vinner Stanley Cup finalen med 4-3 i matcher efter att bröderna Frank och Peter Mahovlich gjort 9 mål på de sju matcherna. Jean Béliveau och John Ferguson spelar sina sista matcher i karriären och Béliveau gör sitt bästa slutspel någonsin poängmässigt. Ken Dryden belönas med Conn Smythe Trophy, han är fortfarande en rookie nästa säsong då han kommer att vinna Calder Trophy.

Stanley Cup GW goal: Henri Richard 2:34 i den tredje perioden. 

Montreal Canadiens Stanley Cup vinnade lag säsongen 1970-71

1 Rogatien Vachon, mv
2 Jacques Laperriere, back
3 Jean-Claude Tremblay, back
4 Jean Béliveau C. Center
5 Guy Lapointe, back
11 Marc Tardif, LW
12 Yvan Cournoyer, RW
14 Rejean Houle, LW
15 Claude Larose, RW
16 Henri Richard, center
17 Phil Roberto, RW
18 Serge Savard, back
19 Terry Harper, back
20 Peter Mahovlich, center
21 Leon Rochefort, RW
22 John Ferguson, LW
23 Bob Murdoch, back
24 Chuck Lefley, LW
24 Bobby Sheehan, center
25 Jacques Lemaire, center
26 Pierre Bouchard, back
27 Frank Mahovlich, LW
29 Ken Dryden, mv
30 Phil Myre, mv

J. David Molson, president/ägare
William Molson, vice-president/ägare
Peter Molson, vice-president/ägare
Sam Pollock, vice-president/GM
Ron Caron, ass. GM
Al MacNeil, coach
Yvon Belanger, trainer
Phil Langlois, ass. trainer
Eddy Palchak, ass. trainer

Frank Mahovlich kom i en trade med Detroit Red Wings som fick Bill Collins, Guy Charron och Mickey Redmond i utbyte. Chuck Lefley och Fran Huck hade valt att spela i fader Bauers National Team istället för att bli proffs men när Canada bröt med IIHF i slutet av 60-talet så valde de att bli proffs. Ralph Backstrom tradades till Los Angeles för att säkra att Oakland kom sist så att Canadiens kunde välja Lafleur med sitt första val 1971. Fran Huck och Larry Pleau spelade för lite för att räknas som Stanley Cup vinnare.

10 ledare och spelare har blivit invalda i HHoF: S Pollock, J Laperriere, J Béliveau, G Lapointe, Y Cournoyer, H Richard, S Savard, J Lemaire, F Mahovlich och Ken Dryden. Eddy Palchak är dessutom invald i Professional Hockey Athletic Trainers Society som är en underavdelning till HHoF precis som TV/Radio kommentatorer och övriga journalister också har egna underavdelningar.

1 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2011-07-10 12:00:00