Stanley Cup # 19
I och med säsongen 1975-76 så avslutas den så kallade goonifieringen av NHL, inför säsongen var många rädda för att NHL skulle gå åt ett mer våldsamt spel samtidigt som WHA nu börjat plocka över européer i stort antal skulle gå åt andra hållet och närma sig den europeiska spelstilen. Så blev det inte eftersom Montreal Canadiens bevisade att ett spelskickligt lag fortfarande kunde besegra ett lag som inte var lika skickligt men som spelade väldigt tufft och fult.
Stanley Cups
XIX: 1975-1976: Säsongen 1975-1976. Säsongen 1975-76 bestod NHL av arton lag fördelade i fyra divisioner döpta efter fyra stora ledare från ”the Original Six” tiden: Adams, Norris, Patrick och Smythe. Prince of Wales Conference bestod av Adams och Norris och Clarence Campbell Conference bestod av Patrick och Smythe. De nya lagen som tillkommit sedan den senaste artikeln är Kansas City Scouts och Washington Capitals som debuterade i NHL säsongen 1974-75. Kansas City flyttade 1976 till Denver och blev Colorado Rockies och 1982 flyttade laget till New Jersey och bytte namn till Devils. Washingtons debut i ligan blev definitivt inte någon succé laget vann endast 8 matcher och fick 21 poäng, lagets vinstprocent på 0,131 är fortfarande värst genom tiderna i NHL. De satte också NHL rekord med flest bortaförluster (39 av 40 matcher), bortaförluster i rad (37) och förluster i rad (17) en del av de rekorden är nu slagna.
I september möts de regerande mästarna Philadelphia Flyers och Montreal Canadiens i två försäsongsmatcher hemma/borta, i den första matchen i Montreal gjorde Dave ”The Hammer” Schultz det avgörande målet plus att han slogs två gånger med Canadiens nye lagkapten Yvan Cournoyer. Vid det andra slagsmålet blev han avbruten av rookien Doug Risebrough som gick in som tredje man för att skydda sin lagkapten och låste Schultz armar i en björnkram modell större. I den andra matchen i Philadelphia vann Canadiens och med 1:35 kvar av matchen så utmanades Flyers lagkapten Bobby Clarke av Risebrough, Risebrough besegrade Clarke lätt och Philadelphia spelarna tömde båset för att hjälpa sin lagkapten men Canadiens spelarna var före dem, slagsmålet mellan de bägge lagen varade i över tio minuter. Efter säsongen så säger Steve Shutt ”We won the Stanley Cup that night. It just wasn't official until next May.”
Den här säsongen skulle NHL och fansen chockas av en riktig blockbuster trade, Boston skickade Phil Esposito och Carol Vadnais till NY Rangers och i motsatt riktning gick Jean Ratelle, Brad Park och Joe Zanussi. En trade som Boston helt klart vann, Esposito och Vadnais nådde aldrig de höjder de nått i Boston medan både Ratelle och Park hade flera riktigt bra säsonger i Boston.
Montreal blev bästa lag i serien med 58 vinster och 127 poäng, båda siffrorna var nya NHL rekord, Boston, Philadelphia och Chicago var de andra divisionssegrarna som gick direkt till kvartsfinal, tolv lag gick till slutspel och de åtta som inte vann en division fick först spela mot varandra i bäst av tre matcher för att gå till kvartsfinal. I kvartsfinalen möttes bästa och sämsta lag, tvåan och nästsämst osv, det är därför Chicago som vann sin division råkade ut för Montreal i sin kvartsfinal
Guy Lafleur gör 50 mål under säsongen för andra året i rad och vinner för första gången Art Ross Trophy. Den 8 oktober debuterar Doug Jarvis i Montreal Canadiens med ett par assist i Canadiens vinst med 9-0 över Los Angeles Kings, vad är det för speciellt med det undrar nog en del? Jo, det var den första matchen av 560 raka matcher för Canadiens och 964 raka matcher i NHL för Jarvis. Bryan Trottier debuterar för NY Islanders och vinner Calder som ligans bäste rookie, den här säsongen var det ovanligt lätt att utse den bäste rookien.
På nyårsafton 1975 spelas en match i Forum som många än i dag anser vara den bästa hockeymatch som någonsin spelats. Canadiens möter CSKA Moskva och Canadiens har ledningen med 2-0 efter första perioden efter mål av Steve Shutt och Yvon Lambert. Boris Mikhailov reducerar till 2-1 innan Yvan Cournoyer ökar till 3-1, strax före den andra periodens slut gör Valeri Kharlamov 3-2. I den sista perioden är det i princip spel mot ett mål, Canadiens pepprar Vladislav Tretiak med 16 skott men med 4:16 kvar av perioden sticker Boris Aleksandrov upp i en kontring och kvitterar till 3-3. Matchen slutar oavgjort och matchens bäste spelare är utan tvekan Vladislav Tretiak, Canadiens vinner skottstatistiken med 38-13. 1983 tar Canadiens en rövare och draftar Tretiak med val 138, när Tretiak slutar 1984 efter OS i Sarajevo så är han endast 32 år och många bedömare tror att han hade fortsatt några år till om han fått tillåtelse att åka över till NHL och Montreal.
Prince of Wales: Adams | GP | W | L | T | GF | GA | P |
Boston Bruins | 80 | 48 | 15 | 17 | 313 | 237 | 113 |
Buffalo Sabres | 80 | 46 | 21 | 13 | 339 | 240 | 105 |
Toronto Maple Leafs | 80 | 34 | 31 | 15 | 294 | 276 | 85 |
California Golden Seals | 80 | 27 | 42 | 11 | 250 | 278 | 65 |
Prince of Wales: Norris | GP | W | L | T | GF | GA | P |
Montreal Canadiens | 80 | 58 | 11 | 11 | 337 | 174 | 127 |
Los Angeles Kings | 80 | 38 | 33 | 9 | 263 | 265 | 85 |
Pittsburgh Penguins | 80 | 35 | 33 | 12 | 339 | 303 | 82 |
Detroit Red Wings | 80 | 26 | 44 | 10 | 226 | 300 | 62 |
Washington Capitals | 80 | 11 | 59 | 10 | 224 | 394 | 32 |
Clarence Campbell: Patrick | GP | W | L | T | GF | GA | P |
Philadelphia Flyers | 80 | 51 | 13 | 16 | 348 | 209 | 118 |
New York Islanders | 80 | 42 | 21 | 17 | 297 | 190 | 101 |
Atlanta Flames | 80 | 35 | 33 | 12 | 262 | 237 | 82 |
New York Rangers | 80 | 29 | 42 | 9 | 262 | 333 | 67 |
Clarence Campbell: Smythe | GP | W | L | T | GF | GA | P |
Chicago Black Hawks | 80 | 32 | 30 | 18 | 254 | 261 | 82 |
Vancouver Canucks | 80 | 33 | 32 | 15 | 271 | 272 | 81 |
St. Louis Blues | 80 | 29 | 37 | 14 | 249 | 290 | 72 |
Minnesota North Stars | 80 | 20 | 53 | 7 | 195 | 303 | 47 |
Kansas City Scouts | 80 | 12 | 56 | 12 | 190 | 351 | 36 |
Lag i fet stil gick till slutspel
Poängligan NHL säsongen 1975-1976
Namn | Lag | GP | G | A | P | +/- | PIM |
Guy Lafleur | Montreal Canadiens | 80 | 56 | 69 | 125 | 68 | 36 |
Bobby Clarke | Philadelphia Flyers | 76 | 30 | 89 | 119 | 83 | 136 |
Gilbert Perreault | Buffalo Sabres | 80 | 44 | 69 | 113 | 17 | 36 |
Bill Barber | Philadelphia Flyers | 80 | 50 | 62 | 112 | 74 | 104 |
Pierre Larouche | Pittsburgh Penguins | 76 | 53 | 58 | 111 | 4 | 33 |
Jean Ratelle | Boston Bruins | 80 | 36 | 69 | 105 | 19 | 18 |
Peter Mahovlich | Montreal Canadiens | 80 | 34 | 71 | 105 | 71 | 76 |
Joseph Pronovost | Pittsburgh Penguins | 80 | 52 | 52 | 104 | 16 | 24 |
Darryl Sittler | Toronto Maple Leafs | 79 | 41 | 59 | 100 | 12 | 90 |
Syl Apps Jr. | Pittsburgh Penguins | 80 | 32 | 67 | 99 | 17 | 24 |
Målvaktsligan säsongen 1975-1976
Namn | Lag | GP | W | L | T | GAA | SO |
Ken Dryden | Montreal Canadiens | 62 | 42 | 10 | 8 | 2,03 | 8 |
Wayne Stephenson | Philadelphia Flyers | 66 | 40 | 10 | 13 | 2,58 | 1 |
Gilles Gilbert | Boston Bruins | 55 | 33 | 8 | 10 | 2,90 | 3 |
Tony Esposito | Chicago Black Hawks | 68 | 30 | 23 | 13 | 2,97 | 4 |
Gerry Desjardins | Buffalo Sabres | 55 | 29 | 15 | 11 | 2,95 | 2 |
Wayne Thomas | Toronto Maple Leafs | 64 | 28 | 24 | 12 | 3,19 | 2 |
Rogatien Vachon | Los Angeles Kings | 51 | 26 | 20 | 5 | 3,14 | 5 |
Michel Plasse | Pittsburgh Penguins | 55 | 24 | 19 | 10 | 3,45 | 2 |
Glenn Resch | New York Islanders | 44 | 23 | 11 | 8 | 2,07 | 7 |
John Davidson | New York Rangers | 56 | 22 | 28 | 5 | 3,97 | 3 |
Hart Memorial Trophy: Bobby Clarke, Philadelphia Flyers
Lady Byng Trophy: Jean Ratelle, Boston Bruins
Vezina Trophy: Ken Dryden, Montreal Canadiens
Calder Memorial Trophy: Bryan Trottier, New York Islanders
Art Ross Trophy: Guy Lafleur, Montreal Canadiens
James Norris Memorial Trophy: Denis Potvin, New York Islanders
Conn Smythe Trophy: Reggie Leach, Philadelphia Flyers
Lester Patrick Trophy: Stan Mikita, Bruce A. Norris, George A. Leader
Bäst Plus/Minus statistik i NHL: Bobby Clarke, Philadelphia Flyers (NHL började inte dela ut en trofé förrän 1983)
Bill Masterton Memorial Trophy: Rod Gilbert, New York Rangers
Lester B. Pearson Award: Guy Lafleur, Montreal Canadiens
Jack Adams Award: Don Cherry, Boston Bruins
All Star Team
All Star Team I | Position | All Star Team II |
Ken Dryden, Montreal | G | Glenn Resch, NY Islanders |
Denis Potvin, NY Islanders | D | Borje Salming, Toronto |
Brad Park, Boston | D | Guy Lapointe, Montreal |
Bobby Clarke, Philadelphia | C | Gilbert Perreault, Buffalo |
Guy Lafleur, Montreal | RW | Reggie Leach, Philadelphia |
Bill Barber, Philadelphia | LW | Rick Martin, Buffalo |
Slutspelet säsongen 1975-1976
Preliminary Round Match 1
Buffalo Sabres - St. Louis Blues 2-1 i matcher
Preliminary Round Match 2
New York Islanders - Vancouver Canucks 2-0 i matcher
Preliminary Round Match 3
Toronto Maple Leafs - Pittsburgh Penguins 2-1 i matcher
Preliminary Round Match 4
Los Angeles Kings - Atlanta Flames 2-0 i matcher
Kvartsfinal 1
Montreal Canadiens - Chicago Black Hawks 4-0 i matcher efter resultaten:
4-0, 3-1, 2-1 och 4-1
Kvartsfinal 2
Buffalo Sabres - New York Islanders 2-4 i matcher
Kvartsfinal 3
Philadelphia Flyers - Toronto Maple Leafs 4-3 i matcher
Kvartsfinal 4
Boston Bruins - Los Angeles kings 4-3 i matcher
Semifinal 1
Montreal Canadiens - New York Islanders 4-1 i matcher efter resultaten:
3-2, 4-3, 3-2, 2-5 och 5-2
Semifinal 2
Philadelphia Flyers - Boston Bruins 4-1 i matcher
Stanley Cup Final säsongen 1975-1976
9 maj 1976 Montreal Canadiens - Philadelphia Flyers 4 - 3
Under den här matchen tacklar Larry Robinson flyersspelaren Gary Dornhoefer med sådan kraft att spelet måste avbrytas medan sargen repareras
11 maj 1976 Montreal Canadiens - Philadelphia Flyers 2 - 1
13 maj 1976 Philadelphia Flyers - Montreal Canadiens 2 - 3
16 maj 1976 Philadelphia Flyers - Montreal Canadiens 3 - 5
Ställningen är 2-2 efter den första perioden, Philadelphia tar ledningen efter drygt 13 minuter genom ett PP mål av André Dupont men Canadiens kvitterar genom Yvan Cournoyer också det på PP innan den andra perioden slutar. Efter 14:18 i den tredje gör Guy Lafleur 3-4 på pass från Pete Mahovlich och Steve Shutt och mindre än en minut senare sätter Pete Mahovlich 3-5 på pass av Lafleur och Shutt.
Reggie Leach i Philadelphia har ett grymt slutspel med 19 mål varav 4 i finalerna och blir därmed den förste utespelaren i ett förlorande lag som belönas med Conn Smythe Trophy. Guy Lafleur gör två mål under finalserien, bägge två var GW.
Stanley Cup GW goal: Guy Lafleur 3-4 efter 14:18 i den tredje perioden.
Poängligan Stanley Cup 1976
Namn | Lag | GP | G | A | P | PIM |
Reggie Leach | Philadelphia Flyers | 16 | 19 | 5 | 24 | 8 |
Denis Potvin | New York Islanders | 13 | 5 | 14 | 19 | 32 |
Guy Lafleur | Montreal Canadiens | 13 | 7 | 10 | 17 | 2 |
Jean Ratelle | Boston Bruins | 12 | 8 | 8 | 16 | 4 |
Bobby Clarke | Philadelphia Flyers | 16 | 2 | 14 | 16 | 28 |
Steve Shutt | Montreal Canadiens | 13 | 7 | 8 | 15 | 2 |
Jude Drouin | New York Islanders | 13 | 6 | 9 | 15 | 0 |
Mel Bridgman | Philadelphia Flyers | 16 | 6 | 8 | 14 | 31 |
Larry Goodenough | Philadelphia Flyers | 16 | 3 | 11 | 14 | 6 |
Bill Barber | Philadelphia Flyers | 16 | 6 | 7 | 13 | 18 |
Målvaktsstatistik Stanley Cup 1976
Namn | Lag | GP | W | L | GAA | SO |
Ken Dryden | Montreal Canadiens | 13 | 12 | 1 | 1,92 | 1 |
Wayne Thomas | Toronto Maple Leafs | 10 | 5 | 5 | 3,48 | 1 |
Rogatien Vachon | Los Angeles Kings | 7 | 4 | 3 | 2,33 | 1 |
Billy Smith | New York Islanders | 8 | 4 | 3 | 2,88 | 0 |
Wayne Stephenson | Philadelphia Flyers | 8 | 4 | 4 | 2,67 | 0 |
Bernie Parent | Philadelphia Flyers | 8 | 4 | 4 | 3,38 | 0 |
Gerry Desjardins | Buffalo Sabres | 9 | 4 | 5 | 2,98 | 0 |
Glenn Resch | New York Islanders | 7 | 3 | 3 | 3,03 | 0 |
Gilles Gilbert | Boston Bruins | 6 | 3 | 3 | 3,17 | 2 |
Poängliga Montreal Canadiens säsongen 1975-1976
Namn | GP | G | A | P | +/- | PIM |
Guy Lafleur | 80 | 56 | 69 | 125 | 68 | 36 |
Pete Mahovlich | 80 | 34 | 71 | 105 | 71 | 76 |
Steve Shutt | 80 | 45 | 34 | 79 | 73 | 47 |
Yvan Cournoyer | 71 | 32 | 36 | 68 | 37 | 20 |
Guy Lapointe | 77 | 21 | 47 | 68 | 64 | 78 |
Yvon Lambert | 80 | 32 | 35 | 67 | 10 | 28 |
Jacques Lemaire | 61 | 20 | 32 | 52 | 26 | 20 |
Serge Savard | 71 | 8 | 39 | 47 | 52 | 38 |
Doug Risebrough | 80 | 16 | 28 | 44 | 18 | 180 |
Larry Robinson | 80 | 10 | 30 | 40 | 50 | 59 |
Murray Wilson | 59 | 11 | 24 | 35 | 25 | 36 |
Doug Jarvis | 80 | 5 | 30 | 35 | 17 | 16 |
Bob Gainey | 78 | 15 | 13 | 28 | 20 | 57 |
Mario Tremblay | 71 | 11 | 16 | 27 | 5 | 88 |
Jim Roberts | 74 | 13 | 8 | 21 | 7 | 35 |
John Van Boxmeer | 46 | 6 | 11 | 17 | 17 | 31 |
Pierre Bouchard | 66 | 1 | 11 | 12 | 20 | 50 |
Don Awrey | 72 | 0 | 12 | 12 | 30 | 29 |
Rick Chartraw | 16 | 1 | 3 | 4 | 12 | 25 |
Bill Nyrop | 19 | 0 | 3 | 3 | 21 | 8 |
Ron Andruff | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Glenn Goldup | 3 | 0 | 0 | 0 | -1 | 2 |
Sean Shanahan | 4 | 0 | 0 | 0 | -1 | 0 |
Målvaktsstatistik Montreal Canadiens säsongen 1975-1976
Namn | GP | W | L | T | GAA | SO |
Ken Dryden | 62 | 42 | 10 | 8 | 2,03 | 8 |
Michel Larocque | 22 | 16 | 1 | 3 | 2,46 | 2 |
Målvaktsstatistik Montreal Canadiens Stanley Cup säsongen 1975-1976
Namn | GP | W | L | T | GAA | SO |
Ken Dryden | 13 | 12 | 1 | - | 1,92 | 1 |
Statistik Montreal Canadiens Stanley Cup säsongen 1975-1976
Namn | GP | G | A | P | PIM |
Guy Lafleur | 13 | 7 | 10 | 17 | 2 |
Steve Shutt | 13 | 7 | 8 | 15 | 2 |
Pete Mahovlich | 13 | 4 | 8 | 12 | 24 |
Yvan Cournoyer | 13 | 3 | 6 | 9 | 4 |
Serge Savard | 13 | 3 | 6 | 9 | 6 |
Guy Lapointe | 13 | 3 | 3 | 6 | 12 |
Jacques Lemaire | 13 | 3 | 3 | 6 | 2 |
Larry Robinson | 13 | 3 | 3 | 6 | 10 |
Yvon Lambert | 12 | 2 | 3 | 5 | 18 |
Jim Roberts | 13 | 3 | 1 | 4 | 2 |
Bob Gainey | 13 | 1 | 3 | 4 | 20 |
Doug Jarvis | 13 | 2 | 1 | 3 | 2 |
Bill Nyrop | 13 | 0 | 3 | 3 | 12 |
Doug Risebrough | 13 | 0 | 3 | 3 | 30 |
Pierre Bouchard | 13 | 2 | 0 | 2 | 8 |
Murray Wilson | 12 | 1 | 1 | 2 | 6 |
Mario Tremblay | 10 | 0 | 1 | 1 | 27 |
Rick Chartraw | 2 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Montreal Canadiens Stanley Cup vinnade lag säsongen 1975-76
1 Michel ”Bunny” Larocque, mv
2 Bill Nyrop, back
3 John Van Boxmeer, back
5 Guy Lapointe, back
6 Jim Robert, RW
8 Doug Risebrough, center
10 Guy Lafleur, RW
11 Yvon Lambert, LW
12 Yvan Cournoyer C. RW
14 Mario Tremblay, RW
17 Murray Wilson, LW
18 Serge Savard, back
19 Larry Robinson, back
20 Peter Mahovlich, center
21 Doug Jarvis, center
22 Steve Shutt, LW
23 Bob Gainey, LW
24 Don Awrey, back
25 Jacques Lemaire, center
26 Pierre Bouchard, back
27 Rick Chartraw, back
29 Ken Dryden, mv
Jacques Courtois, president
Jean Béliveau, vice-president
Peter Bronfman, ordförande/ägare
Edward Bronfman, VD/ägare
Sam Pollock, vice-president/GM
Scotty Bowman, head coach
Claude Ruel, director of player development
Floyd Curry, ass GM
Ron Caron, ass GM
Eddy Palchak, trainer
Pierre Meilleur, ass. trainer
Ron Andruff, Glenn Goldup, Sean Shanahan spelade för få matcher för att räknas som Stanley Cup vinnare. Don Awrey, John Van Boxmeer, Ron Caron och Floyd Curry saknas på Stanley Cup pokalen.
G Lapointe, G Lafleur, Y Cournoyer, S Savard, L Robinson, S Shutt, B Gainey, J Lemaire och K Dryden är spelarna som är invalda i HHoF, bland ledarna är J Béliveau, S Pollock, S Bowman invalda I HHoF, dessutom är Eddy Palchak invald i Professional Hockey Athletic Trainers Society som är en underavdelning i HHoF, precis som journalister och kommentatorer också har varsin avdelning i HHoF. 9 spelare och 3 ledare alltså totalt 12 st är invalda i HHoF.
Källor: NHL.com, Canadiens.com, Legendsofhockey.net, wikipedia.org