Varför lockouten gynnar Canadiens
I ett läge där det inte tycks finnas några positiva nyheter vid horisonten – och med ett större block av matcher snart på väg att strykas från spelschemat – gäller det att ändå försöka hitta de positiva sidorna för att inte ätas upp av det faktum att vi står utan hockey. Och efter en usel fjolårssäsong kan en lockout vara precis vad Montreal Canadiens behöver för att hitta tillbaka till rätt spår igen.
Det finns många saker att vara negativ över när det gäller lockouten. Vad som är betydligt svårare är att hitta de positiva sidorna. Visst finns det lag, framför allt titelkandidater med hög medelålder, som över huvud taget inte har något att glädjas över. Men Canadiens är (lyckligtvis?) inte ett av dessa lag. Efter en misslyckad säsong bakom sig kan lockouten faktiskt komma i ett bra läge för klubben.
Montreal har kanske hela NHL: s mest lojala fans. Oavsett hur det går för laget så är Bell Centre, med ligans näst största kapacitet, alltid slutsåld. Det i kombination med att biljetterna är näst dyrast i hela NHL gör visserligen att familjen Molson som ägare tar en stor ekonomisk smäll i och med lockouten. Men vem bryr sig egentligen om ägarna? Risken finns att fansen på mindre marknader kommer att svika sina lag efter lockouten, men den risken finns inte i Montreal. Bell Centre kommer fortsatt att vara fullpackad match efter match, och likt fotbollsfans sjunga fram de blå-vit-röda till segrar. Om något kommer man att vara ännu hungrigare på hockey efter en lockout, så gästande lag i de första matcherna är härmed varnade. Det kommer bli tufft att komma till Montreal när NHL startar, oavsett när det är.
Canadiens är dessutom ett lag under återuppbyggnad. Talangpoolen är en av de djupaste i hela ligan, men det finns många unga spelare som inte riktigt är redo för NHL ännu. En lockout skulle ge talanger som Jarred Tinordi, Nathan Beaulieu, Morgan Ellis och Brendan Gallagher ett år att i lugn och ro utvecklas i AHL, utan någon som helst stress över att ta steget upp. Alex Galchenyuk skulle få ”ta igen” det junioråret han missade i Sarnia Sting, och kanske vara redo för NHL kommande säsong. Med alla dessa talanger kan Canadiens se på framtiden med tillförsikt, och en lockout kan – motsägelsefullt nog – göra så att framtiden kommer hit fortare.
Och även om lockouten, som vi hoppas, inte sträcker sig över hela säsongen kan en förkortad säsong vara en positiv överraskning för laget. Även om man kom sist i Eastern Conference är det inte som att man är helt talanglösa. 2010-11 var man endast ett övertidsmål i match sju från att slå ut blivande mästarna Boston Bruins, och laget har inte förändrats jättemycket sedan dess. Realistiskt sett kan säsongen komma igång i december eller januari, och bestå av 40-något matcher. Kan Canadiens komma in i en bra trend tidigt på den förkortade säsongen finns alla möjligheter att det räcker till slutspel. Och i ett slutspel kan nästan vad som helst hända, vilket inte minst 2009-2010 års Montreal Canadiens visade när man slog ut både Washington och Pittsburgh över sju matcher, innan det tog slut mot Philadelphia i conferencefinal.
Även om man inte kan räkna med att det händer igen, och fast lockouten är vidrig att utstå som ett hockeyfan, finns det många positiva saker som kan komma från den om man håller på Montreal Canadiens.