Är Montréal Canadiens ett slutspelslag redan den här säsongen?
Montréal har spelat lite drygt 40% av säsongens matcher (33 av 82) och ligger i dag söndag 16/12 på den första Wildcard platsen i öst med 39 poäng.
Det ser onekligen väldigt lovande ut när det gäller slutspel för Habs redan nu i vår men de sju matcher som återstår av december kommer vara avgörande för att en slutspelsplats ska bli verklighet. Efter 33 matcher har som sagt Montréal plockat 39 poäng och ligger med det på den första Wildcard platsen i öst, och det är bara 4 lag i öst och 7 lag i väst som har lika många eller fler poäng.
Om man tittar på poängprocenten så ligger Montréal på en delad (med San Jose och Edmonton) elfte plats i NHL med ,591 och tittar man på lagets poängsnitt så har laget hittills tagit 1,18 poäng per spelad match. Slår man ut poängsnittet på en hel säsong så blir det 97 poäng och 97 poäng borde räcka till en Wildcard plats till vårens slutspel.
Att Montréal har en Wildcard plats trots ett förfärligt dåligt spel både med en man mer och en man mindre på isen är ett styrkebesked och ett bevis på att Habs troligen är ett av NHL:s bästa lag när det gäller spel 5 vs. 5 där laget har 84-69 i målskillnad. Bara ett enda lag i ligan har gjort fler mål än Habs i 5 vs. 5 och det är Tampa Bay som gjort 85 mål.
Montréal är näst sämst i NHL i PP med 12,3% och i PK ligger laget på plats 25 med 76,6% och det säger sig själv att om Habs får ordning på sina Specialty Teams så får topplagen se upp eller kanske rättare sagt oroligt se sig över axeln. Spelet i PK tror jag kommer bli bättre ganska snart, Habs saknade ju trots allt både sin bäste back Weber och en av sina viktigaste penaltykillers i Paul Byron i väldigt många matcher under hösten så det är ingen överraskning att laget haft problem i boxplay under hösten.
När det gäller PP så borde det också bli bättre nu när Weber är tillbaka på blålinjen, med Weber tillbaka får Habs ytterligare ett alternativ och ett fruktansvärt effektivt vapen i hans slagskott. Annars tycker man att Habs borde vara bättre i spelet med en man mer eftersom det finns så många smarta hockeyspelare i laget men man har enorma problem när man ska ställa upp och en anledning till det tror jag är att Habs i 5 vs. 5 spelar enormt snabbt och satsar stenhårt på snabba spelvändningar. När det sedan blir PP så spelar laget långsammare för att inte tappa pucken och då fungerar spelet inte alls lika bra längre men förhoppningsvis kommer det att ordna sig under våren men Habs lär nog inte vara i närheten av nå en utdelning på 20% i PP.
Jag nämnde årets resterade sju matcher och eftersom sex av dem är på bortaplan är det väldigt viktigt att Habs inte tappar alltför mycket när de ger sig ut på sin traditionella helgtripp som består av 3 bortamatcher innan jul, 5 dagar i Montreal följt av ytterligare 3 bortamatcher. På Måndag möter Montréal Boston och en seger där gör att Habs tar ett rejält grepp om en av Wildcard platserna. Första delen på bortaturnén går västerut där man spelar 3 matcher mot Colorado, Arizona och Vegas på 4 dagar, efter helgfirande i Montreal går resan söderut den 28 december då 3 matcher mot Florida, Tampa Bay och Dallas på 4 dagar avslutar årets spelschema.
Matcherna mot Boston, Florida och Tampa Bay är givetvis viktigast och förhoppningsvis kan Habs ta minst 4 poäng mot divisionsrivalerna, kan man sedan få med sig ytterligare 4 poäng så är laget med 47 poäng på 40 matcher i högsta grad fortfarande med i kampen om en Wildcard plats.
Om någon har undrat över hur mycket Habs lagkapten Shea Weber betyder för laget och Carey Price i synnerhet kan en snabb koll på statistiken ge besked. Med Weber tillbaka har Carey Price spelat 8 hela matcher och ca 14 minuter när Antti Niemi blev utbytt i Habs sämsta match för säsongen mot Minnesota (Weber har spelat 9 matcher och gjort 4 mål och 7 poäng) och under de matcherna har Price vunnit 6 av 8 matcher (matchen mot Minnesota räknas som en förlust för Niemi) och bara släppt in 19 mål vilket med ett GAA på 2,34 och en SAV% på ,914. Sett till hela säsongen har Price vunnit 13 av 25 matcher med 2,90 i GAA och ,902 i SAV% och även om inte Weber är hela orsaken så går det inte att komma ifrån att med Weber i laget så har Price börjat spela betydligt bättre.
En annan spelare som verkligen saknades var Paul Byron som missade 14 matcher och under de 14 matcherna vann Habs bara 5 matcher och plockade bara 13 poäng. Med Byron i laget har laget plockat 26 poäng på 19 matcher och precis som i Webers fall är det givetvis inte enbart Byrons förtjänst men han betyder väldigt mycket för Habs speciellt i spelet med en man mindre på isen.
Det finns massor av spelare i Habs som förtjänar beröm även spelare som Benn, Ouellet, Alzner, Schlemko m.fl. som fans och media älskar att hata har spelat bättre än förväntat. Nicolas Deslauriers hade problem när han gjorde comeback men även han spelade bättre om slutet innan han hamnade på läktaren när Habs började bli skadefria. Kenny Agostini och Michael Chaput har gjort Habs fjärdekedja som var usel inledningsvis riktigt svåra att möta och Agostini som har gjort 9 poäng på 18 matcher har även fått spela högre upp i hierarkin.
Backen Brett Kulak har precis som Chaput och Agostini kallats upp från Laval och Kulak upplever antagligen lite av en pojkdröm just nu när han ofta spelar tillsammans med Shea Weber. Spelet av Kulak, Agostini och Chaput har gjort att Karl Alzner, Xavier Ouellet, Nikita Scherbak och Jacob de la Rose alla placerades på waivers samtidigt som fjolårssensationen Victor Mete skickades till Laval. Inget lag plockade upp Alzner och Ouellet som nu spelar i Laval tillsammans med Mete medan de la Rose och Scherbak plockades upp av Detroit respektive Los Angeles. Det svider givetvis lite att tappa spelare utan ersättning men varken de la Rose eller Scherbak var tillräckligt bra för att slåss om en plats i Montréal i höst, tror att båda möjligen kunde ha utmanat om en plats i vår om inget lag plockat upp dem men skador och Habs djup på forwardssidan ställde till det för dem båda.
Charles Hudon riskerar att bli ytterligare ett offer för Montréal djup på forwardssidan när Joel Armia kommer tillbaka från sin skada även om jag tror att det kan bli Deslauriers som placeras på waivers istället. På backsidan verkar Mike Reilly, Noah Juulsen passerat Jordie Benn och David Schlemko medan Jeff Petry äntligen börjar få det erkännande han förtjänar. Petry ligger på åttonde plats i backarnas poängliga med 7 mål och 25 poäng (hans personbästa är från förra säsongen då han gjorde 12 mål och 42 poäng) och nämns numera med respekt när olika experter diskuterar ”underskattade” spelare i NHL.
Bland forwards räcker inte superlativen till för att beskriva hur Max Domi, Jonathan Drouin, Andrew Shaw, Brendan Gallagher, Tomas Tatar, Phillip Danault, Artturi Lehkonen och Jesperi Kotkaniemi inlett säsongen. Om de fortsätter som de börjat lär personrekorden falla som käglor i en strike i vår, Kenny Agostini och Matthew Peca har redan satt personbästa medan Paul Byron lär få det besvärligt pga sin tidigare skada precis som Joel Armia som fortfarande saknas:
Max Domi har gjort 14 mål och 33 poäng, hans bästa säsong är 18 mål och 52 poäng.
Jonathan Drouin har gjort 11 mål och 28 poäng, hans bästa säsong är 21 mål och 53 poäng.
Tomas Tatar har gjort 12 mål och 24 poäng, hans bästa säsong är 29 mål och 56 poäng.
Brendan Gallagher har gjort 14 mål och 20 poäng, hans bästa säsong är 31 mål och 54 poäng.
Andrew Shaw har gjort 9 mål och 20 poäng, hans bästa säsong är 20 mål och 39 poäng.
Artturi Lehkonen har gjort 6 mål och 19 poäng, hans bästa säsong är 18 mål och 28 poäng.
Phillip Danault har gjort 2 mål och 18 poäng, hans bästa säsong är 13 mål och 40 poäng.
Jesperi Kotkaniemi har gjort 4 mål och 17 poäng och med det ligger den finske rookien på plats 5 i rookieligan.
Paul Byron har gjort 7 mål och 12 poäng, hans bästa säsong är 22 mål och 43 poäng.
Matthew Peca har gjort 3 mål och 10 poäng, hans bästa säsong är 2 mål och 5 poäng.
Kenny Agostini har gjort 1 mål och 9 poäng, hans bästa säsong är 1 mål och 3 poäng.
Joel Armia har gjort 3 mål och 7 poäng, hans bästa säsong är 12 mål och 29 poäng.
I och med att Jacob de la Rose försvann från Montréal har svensk media som väntat nästan helt slutat att nämna Canadiens och svensk mediabevakning är mer snedvriden än någonsin.
