Årets trettonde och sista Habsrapport: En säsong att glömma

Under säsongens avslutande matcher visade Habs upp både fantastiskt bra och riktigt dåligt spel, ibland såg de ut som under säsongens lysande start och ibland som farmarlaget St. John's IceCaps.

Den här sista rapporten blir inte speciellt lång och jag kommer inte göra någon spelarbedömning som vi gjort de senaste säsongerna. Anledningen är att jag tycker man bör se allt eller åtminstone 90% av matcherna för att kunna ge rättvisa betyg och eftersom jag p.g.a. hälsoskäl knappt sett Montreal live under våren så avstår jag. En annan anledning är att jag har börjat med några artiklar som ska publiceras i sommar och förutom att det är mycket jobb så är det också betydligt roligare än att hålla på och älta Canadiens misslyckade säsong.

Habs har under säsongen visat klara Dr. Jekyll & Mr. Hyde tendenser, fantastiskt bra spel i början av säsongen följt av fruktansvärt många dåliga matcher med uselt spel. När Habs verkade vara på väg ur svackan slog en skadeepidemi av sällan skådat slag till mot laget och det gjorde att laget inte fick en rimlig chans att fixa till säsongen. Trots att det mesta gick åt skogen för Montreal efter att Carey Price blev skadad så var man ändå bara 11 poäng från en slutspelsplats och jag tror att det inte finns många som tror att Montreal skulle missat slutspelet om Price kunnat spela bara 10 matcher till.

Det finns mer bevis den här säsongen att Carey Price är Habs och NHL:s verkliga MVP än det fanns förra säsongen, det är bara att titta på Habs statistik före och efter Price blev skadad. Han låg i början av april fortfarande på en plats bland de 15 första i NHL:s sammanställning över de som fått flest stjärnor efter matcherna trots att han inte spelat sedan den 25 november och bara spelat 12 matcher.

Montreal behövde använda 45 spelare (5 målvakter, 15 backar och 25 forwards) under säsongen och under slutet gällde verkligen lagen om alltings jävlighet. Brett Lernout blev uppkallad till bortamatchen mot Florida och han blev då den 14:e backen Habs använde NHL, Lernout hann bara spela 6:30 innan han blev skadad och Habs tvingades kalla upp Ryan Johnston för de sista tre matcherna av säsongen.

Ett av få glädjeämnen är att Montreal vann dragkampen om målvaktstalangen Charlie Lindgren som var en av säsongens bästa målvakter i NCAA. Lindgren fick dessutom debutera i Montreal i bortamatchen mot Carolina och tog där karriärens första seger.

När det gäller det faktum att Michel Therrien återvänder till Habs även nästa säsong står jag fast vid åsikten från den tionde Habsrapporten att Habs GM Bergevin antagligen är tvingad att visa lojalitet till sin coach eftersom fans och medias uppträdande under våren troligen har skrämt bort 95% av de som möjligen kunde ersätta Therrien som coach i Montreal. För det första så finns det ingen (i alla fall enligt mig) just nu som skulle kunna bli en bra coach i Montreal och det innebär att jag inte ser varken Marc Crawford eller Guy Boucher som några bra alternativ.

Habs näste coach kommer med all sannolikhet vara någon som en rookie när det gäller jobb i NHL men har haft en framgångsrik karriär som coach i OHL, WHL, QMJHL eller AHL. Det var riktigt synd att Gerard Gallant fick chansen i Florida förra säsongen, om Gallant varit varit kvar som assistant coach i Montreal hade han antagligen blivit utsedd till Therriens efterträdare antingen nu i sommar eller tidigare under säsongen.

Här är en tabell hur Montreal samlat ihop sina 82 poäng:

1. Max Pacioretty

2. Alex Galchenyuk

3. Mike Condon

0 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2016-04-15 17:00:00