En slutspelsplats är fortfarande en möjlighet för Montréal Canadiens

En riktigt bra decembermånad gör att Habs fortfarande slåss om en slutspelsplats, efter halva säsongen låg laget på den sista wildcardplatsen i öst.

Den här rapporten kommer koncentrera sig på Habs talanger som verkligen visat framfötterna under hösten.

Januari har tyvärr inletts med två raka förluster och det värsta av allt är att laget bara gjort ett mål under de matcherna. Den största risken med Habs bra spel under hösten är att en del fans och en del journalister kan glömma bort det den här säsongen handlar om och börjar kräva trader för att laget ska nå slutspelet till alla pris. Jag tror visserligen risken är minimal för av den högljudda minoritet som var öppet kritiska till Canadiens GM Marc Bergevin i somras har nog drygt hälften i takt med att Domi, Tatar och de andra gjort succé förstått att Habs är på rätt väg. Succén för Habs talanger i JVM har dessutom fått många av de fans som gnällt om hur Habs har draftat de senaste åren att tystna och i en del fall till och med erkänna att de haft fel och istället hylla det jobb Trevor Timmins och hans scouter gjort.

Jag hoppas givetvis att Habs kan hålla ihop det och ta en av slutspelsplatserna men jag skulle varken bli besviken eller förvånad om laget tappar mark under våren. Visserligen är jag inte alls övertygad om att Buffalo kommer kunna behålla en plats före Montréal i tabellen men eftersom det är så jämt är det inte alls omöjligt att lag från Metropolitan som just nu är borta från slutspelet kan komma ifatt och förbi Montréal.

Carey Price som blev uttagen till All Star matchen kommer tacka nej och han kommer precis som Ovechkin bli avstängd en match. Med tanke på hur Montréals spelschema ser ut så är det väldigt smart av Price (lätt övertalad av Bergevin och Montréals läkarteam) att stå över All Star helgen. Montreal spelar sin sista match före breaket den 23 januari mot Arizona och sin första match efter den 2 februari mot New Jersey, om Price/Habs väljer att ta avstängningen i matchen mot Devils får Price vila i 10 dagar (23 jan – 3 feb). Om Price/Habs istället väljer att ta avstängningen före breaket dvs stå över matchen mot Arizona blir vilan ändå längre eftersom Habs spelar sin näst sista match före breaket redan den 19 januari, vilan blir då hela 13 dagar (19 jan – 2 feb).

Philip Danault som är på väg att krossa sitt personbästa (40 poäng) med 7 mål och 27 poäng på 43 matcher nämns allt oftare som en darkhorse när det gäller Selke men det brukar ta minst 5 år av hedersomnämnande innan rösterna börjar komma. Andra namn som förekommer i diskussionerna om individuella priser är Shea Weber vars spel efter nästan ett års frånvaro fått åtskilliga journalister och experter att tappa hakan, han kommer garanterat inte vinna Norris men fortsätter han spela som hittills kommer han få många röster. Weber kommer dessutom få sin beskärda del av rösterna när det gäller Bill Masterson även om Brian Boyle är storfavorit. Carey Price kommer antagligen också få en hel del röster om han fortsätter spela som han gjorde i december, han kommer inte vinna Vezina men många målvakter som inledde säsongen lysande har hamnat i enorma svackor så vem vet hur långt det kan räcka. Jesperi Kotkaniemi kommer också få en hel del röster i racet om Calder men han kommer antagligen inte hamna bland de tre främsta när rösterna är räknade.

Enligt olika statistiksidor på nätet har Habs ca 50% chans att nå slutspelet, problemet är bara att det enligt samma sidor finns åtta lag till i den östra konferensen som har större chans att nå slutspelet än Montréal. Även om Montréal missar slutspelet så har Habs spel den här säsongen gett många gamla fans nytt hopp och även gett laget en hel del nya fans pga att laget utan tvekan tillhör de roligaste att titta på i NHL.

Habs talanger som deltog i JVM har fått många både fans och kritiker att inse att det finns en hel del guldkorn bland Montréals draftade spelare. Montréal hade tillsammans med Chicago och Philadelphia flest draftade spelare i JVM med sju stycken var och utan att jag har kollat så noga är jag ganska säker på att Montreals talanger var mest framgångsrika:

• Högerforwarden Jesse Ylönen gjorde 3 mål och 6 poäng på 7 matcher för Finland som vann guldet, han hade +5 och blev bättre ju längre turneringen gick.
• Ryan Poehling gjorde 5 mål och 8 poäng på 7 matcher för silvermedaljörerna USA och han hade +5. Poehling hoppade in som USA:s förstecenter när Jack Hughes blev skadad och vräkte in poäng, när Hughes kom tillbaka fick han tillbaka sin gamla roll där han mest koncentrerade sig på sin defensiva roll.
• Cayden Primeau konkurrerade ut Kyle Keyser som USA:s förstemålvakt och hade ,9365 i räddningsprocent och 1,61 i GAA på de 5 matcher han stod.
• Alexander Romanov gjorde 1 mål och 8 poäng på 7 matcher för Ryssland som tog hem bronset och han hade hela +12 i plus/minus, Romanov vann poängligan för backar (6:e plats totalt).
• Josh Brook gjorde 2 assist på 5 matcher för Canada och hade +7, konstigt nog fick Brook aldrig chansen i PP trots att han dominerar i PP för sitt klubblag som tränas av Mark Hunter som också var Canadas coach i detta JVM
• Nick Suzuki gjorde 3 assist på 5 matcher för Canada och hade +3, Suzuki fick en ganska defensiv roll i Canada och kom aldrig riktigt till sin rätt.
• Jacob Olofsson gjorde 0 poäng på 5 matcher och hade +1 för Sverige. Han fick stort förtroende men han fick under större delen av turneringen hoppa runt i olika kedjor och i matchen mot Kazakstan då flera spelare i laget var magsjuka fick han till och med spela back.

1 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2019-01-08 15:50:00