Krönika: Dags att studsa tillbaka
Vissa kanske tycker att lördagens pinsamma insats mot Maple Leafs indikerar vilket typ av lag Canadiens riskerar att bli den här säsongen. För mig säger den ingenting.
Visst. Habs blev totalt överkörda, både i spelet med puck och nävar. Enkla mål i baken varvades med säkert tiotalet bra chanser som sattes rätt i det blå lönnlövet på James Reimers bröst, och avslutades sedan med ett par (pinsamma) fighter. Men en sådan match säger ingenting om ett lag, speciellt inte så som matchen såg ut.
Vad som däremot kommer att säga någonting om 2013 års Montreal Canadiens är hur de spelar i natt, borta mot Tampa Bay.
Matchen mot Maple Leafs var på många sätt ett skämt. Colton Orr försökte avsluta Tomas Plekanec karriär, för att sedan försöka slåss med Brian Gionta. I samtliga matchens tre fighter hade Leafs ett längdövertag på minst en decimeter och viktövertag på mer än tio kilo. Det ständiga skämtet Tim Peel var domare, och skrek på Max Pacioretty när han försökte visa upp sina bitmärken.
Som Carey Price sa, det är när en match är avgjord som skojarna kommer fram.
Men trots allt det var Canadiens spel det största skämtet av alla.
Därför, är det som krävs i natt inte en vinst. Det enda som krävs är att spelarna är beredda att slita hjärtat ur bröstet för att försöka nå en seger. Efter en sån genomklappning måste spelarna visa att man är stolta över att bära den röda tröjan. Man måste visa förmågan att komma tillbaka efter en dålig match, vilket till största delen sitter i huvudet. Förra året saknades den förmågan.
Jag skulle till och med säga att lördagens match var, om inte bra, så åtminstone ett bra tecken på att laget tagit ett steg framåt sen förra året. I år, till skillnad från perioder förra året, accepterar man inte en dålig insats. Brendan Gallagher, 173 centimeter lång och 20 år gammal, förkroppsligade det när han tog karriärens första fight mot 15 centimeter och 14 kilo större Mike Kostka.
Förra året saknades glöden när saker gick dåligt. Mot Toronto slog man bokstavligen tillbaka i tredje perioden.
Om Canadiens dessutom kommer ut i natt och gör en riktig krigarmatch, visar man att man har något mer man saknade förra året.
Då har jag stora hopp för den här säsongen. Och för framtiden.