Legends of Montreal Canadiens #67 Andrei Markov

I konkurrens med Saku Koivu är Andrei Markov Habs bäste utespelare under 2000-talet, trots att den underskattade ryske backen missade nästan 200 matcher under 3 säsonger 2009-12 så nådde han 990 matcher med Habs i NHL

Andrei ”The General” Viktorovich Markov föddes den 20 december 1978 i den ryska staden Voskresensk i dåvarande Sovjetunionen. Staden Voskresensk som har ca 100,000 innevånare ligger ca 9 mil sydöst om Moskva är känd för sina många hockeystjärnor där man kan nämna Igor Larionov, Alexander Ragulin, Slava Kozlov, Valeri Kamensky och bröderna Vladimir och Aleksandr Golikov.

Som så många andra ryska hockeytalanger handplockades Markov till ett lag i Moskva men inte förrän han spelat tre säsonger för Khimik Voskresensk i den högsta ryska ligan. Han debuterade i IHL (föregångare till Russian Super League och dagens KHL) redan som 17-åring säsongen 1995-96 då han spelade 38 matcher med lite istid utan att göra några poäng. Året efter kom första målet och poängen och sammanlagt gjorde han 8 mål och 12 poäng i serien plus 1 mål och 2 poäng i slutspelet. Under hans sista säsong då hans istid ökade rejält (innan spelade han väldigt mycket PP men inte alls i PK och sparsamt även 5 vs 5) stod han för 10 mål och 15 poäng i serien när Khimik missade slutspelet.

Under sommaren 1998 skrev han först på för Dynamo Moskva och sedan valdes han av Habs i den sjätte rundan (#162) av NHL:s draft. Han spelade två säsonger i Dynamo och under sin sista säsong i Dynamo blev han dels tillsammans med 3 lagkamrater uttagen i ligans All Star Tem (Golden Helmet) och dels så blev han av ligans tränare framröstad som ligans MVP (Golden Stick). Under sina två första säsonger i Nordamerika fick Markov även spela sammanlagt 26 matcher i Habs farmarlag Quebec Citadels men han gjorde 6 mål och 23 poäng på 63 matcher under sin rookiesäsong då han mest användes i PP. Under den andra säsongen blev det 5 mål och 24 poäng men mot slutet av säsongen och i slutspelet där han gjorde 1 mål och 4 poäng på 12 matcher hade hans istid ökat rejält.

Under de två kommande säsongerna gjorde han 37 resp. 28 poäng samtidigt som han utvecklades till en av Habs bästa backar och nu visade han för första gången sig vara en spelare som gjorde omgivningen bättre. Säsongen 2003-04 var det Sheldon Souray som fick en rejäl karriärsboost genom att spela jämte Markov något som spelare som Mike Komisarek och P.K. Subban också haft nytta av. Under lockoutsäsongen 2004-05 återvände Markov till Ryssland där han vann mästerskapet i RSL med Dynamo Moskva, under säsongen då han återigen blev uttagen i ALL Star Team gjorde han 7 mål och 23 poäng på 42 matcher i serien och under slutspelet gjorde han 2 mål på 10 matcher.

Efter lockouten växte han och Souray ut till ett av ligans bästa backpar då Markov gjorde 46 resp. 49 poäng medan Souray stod för 39 resp. 64 poäng (därav 26 mål). Sommaren 2007 lämnade Souray Habs för Edmonton där han fick en rejäl löneökning, paret Markov och Souray splittrades redan den föregående säsongen då Markov fick Mike Komisarek som ny partner och precis som Souray så verkade Komisarek utvecklas rejält jämte Markov där Markov stod för offensiven medan Komisarek stod för spektakulära tacklingar och bra defensiv. Markov satte nytt personrekord med 58 poäng och hans 16 mål från den säsongen var han aldrig riktigt nära under resten av karriären.

Säsongen 2008-09 blir Komisareks sista i Habs och Markov sätter återigen personbästa med poäng, nu når han 64 poäng och precis som den föregående säsongen är det Markov som representerar Montréal vid All Star matchen. Säsongen 2010-11 då många tror att Markov kanske är på väg att bli en av ligans absolut bästa backar börjar bakslagen komma, redan innan säsongen startar blir Markov träffad av en skridsko som skär upp ett långt och djupt sår på ankeln när han kolliderar med Carey Price och han beräknades inte göra comeback förrän i februari 2010. Den 19 december gör Markov överraskande comeback mot NY Islanders där han gör 2 mål, hans comeback får fart på Habs som tar sig till slutspelet trots en usel säsongsinledning men där är oturen framme igen i den andra slutspelsomgången när Markov efter en kollison med Matt Cooke åker på en knäskada.

Trots att Markov missade resten av slutspelet fortsätter Habs att överraska under slutspelet genom att även slå ut Pittsburgh med 4-3 i matcher (de hade slagit ut Stanley Cup-favoriten Washington i den första omgången genom att vända underläge 1-3 i matcher till seger med 4-3 i matcher). Utan Markov är Habs sedan chanslösa mot Philadelphia i semifinalen, Flyers nollade Habs i tre av matcherna när Habs PP inte alls fungerade och det berodde givetvis till stor del på att "The General" Markov saknades. Under sommaren 2010 blir Markov kanadesisk medborgare vilken gör de mycket lättare att åka mellan Europa och Nordamerika.

Säsongen 2010-11 hinner Markov bara spela 7 matcher innan han den 13 november åker på en svår knäskada efter eller kollision med Eric Staal i Carolina. Det dröjer tills den 10 mars 2012 innan Markov gör comeback och han hinner med 13 matcher under avslutningen på säsongen. Hösten 2012 är det dags för nästa lockout och då väljer Markov lite överraskande att spela för Vityaz Chekhov i KHL istället för att vila eller spela för Dynamo Moskva. Han spelar överraskande mycket för Vityaz utan att göra speciellt mycket poäng (1 mål och 6 poäng på 21 matcher) och pessimister både bland fans och media dömmer ut hans chanser att på nytt bli en toppspelare i NHL.

När lockouten avslutar överraskar både Habs och kanske framförallt Markov med att storspela, Habs vinner sin division och Markov gör 10 mål och 30 poäng på 48 matcher. Året efter gör han 7 mål och 43 poäng i serien och under slutspelet då Habs återigen når semifinalen stod han för 1 mål och 10 poäng på 17 matcher. Sommaren 2014 blir Markov efter att Habs lagkapten Brian Gionta lämnat laget en av fyra alternerande kaptener i Habs tillsammans med Max Pacioretty, Tomas Plekanec och P.K. Subban. Markov gör sedan en ny stark säsong med 10 mål och 50 poäng men i slutspelet åker Habs ut i den andra omgången.

2015 blir Markov tillsammans med Plekanec utsedda till assisterande lagkaptener efter att spelarna valt Max Pacioretty till ny lagkapten. Han gör sedan en ny stark säsong med 6 mål och 44 poäng på 82 matcher men Habs missar slutspelet. Säsongen 2016-17 som blir Markovs sista i Habs gör den 38-årige veteranen ännu en riktigt bra säsong även om han tyvärr missar 20 matcher runt jul när han åker till Ryssland för att hämta sina tvillingsöner till Montréal (mer om det längre ned). De 20 missade matcherna gör att han efter säsongen stannar på 990 matcher för Habs, under säsongen blev det 6 mål och 36 poäng innan han gjorde 1 assist under slutspelets 6 matcher.

Efter lockouten 2014 tillbringade Markov väldigt mycket tid i Florida där han tränade under den förre NHL-spelare Sergei Berezin, av någon anledning väljer Markov under 2016-17 att sparka sin agent och det är antagligen den absolut största anledningen till det som händer under sommaren 2017. Tyvärr blir det så att förhandlingen med Markov som borde varit relativt enkel sker ungefär samtidigt som att Habs GM Marc Bergevin slutförhandlar med Alexander Radulov vars förhandling startades redan i december 2016. Markov förhandlar alltså själv utan mellanhand och oerfaren som han är av att förhandla själv tar han illa upp när motparten som vanligt försöker bevisa att deras position är den rätta. En agent medlar och hindrar att förhastade ord når spelaren, Bergevin som med tiden blev allt mer frustrerad över Radulov erbjuder till slut nästan exakt vad Markov begär men vill avvakta hur det går med Radulov innan kontraktet skrivs under. De långdragna förhandlingarna gör att Markov som pga sin familjesituation vill ha ett snabbt beslut väljer att lämna förhandlingarna och istället åka hem till Ryssland med sin familj.

Om Markov inte förhandlat själv samtidigt som Bergevin inte behövt förhandla samtidigt med Radulov hade förhandlingen antagligen lett till att de kommit överens om ett ett- eller möjligen tvåårigt kontrakt betydligt tidigare. När sedan förhandlingen med Radulov också gick åt pipan övergav antagligen Bergevin (och ägaren Molson) planerna på att konkurrera under de kommande säsongerna även om de utåt sett höll masken i ytterligare en säsong innan de sommaren 2018 började prata om att laget behövde göras om (de valde att kalla det en retool istället för en rebuild som dels tar längre tid och dels kräver att stjärnor tradas).

Efter att Markov lämnat Habs 2017 återvände Markov till Ryssland där han spelade två säsonger i KHL för Ak Bars Kazan och en säsong för Lokomotiv Yaroslavl. Internationellt debuterade Markov i ryska landslaget 1999 och han vann 1 JEM-guld och 1 VM-guld med Ryssland, han deltog i sammanlagt 2 JVM-, 5 VM-, 3 OS- och 2 World Cup-turneringar för Ryssland. Säsongen 2017-18 vann han sitt andra ryska mästerskap när hans Ak Bars Kazan vann Gagarin Cup och den 16 april 2020 meddelade den 41-årige Markov att hans spelarkarriär var över.

Under NHL-karriären gjorde Markov 572 poäng på sina 990 matcher i Montréal och det ger honom en tredje plats bland Habs backar efter Larry Robinson (883 poäng) och Guy Lapointe som också gjort 572 poäng men fler mål än Markov. Hans 990 matcher slås bara av Robinson bland backarna och sammanlagt är han sexa i Habs bakom Henri Richard (1258), Robinson, Bob Gainey (1160), Jean Béliveau (1125) och Claude Provost (1005). När det gäller Stanley Cup är han av förklarliga skäl betydligt längre ned i statistiken (delad #36 när det gäller matcher och #49 när det gäller poäng).

Markov är tillsammans med Saku Koivu Habs två största stjärnor bland utespelarna under 2000-talet, länge var han grovt underskattad av såväl fans som journalister men med tiden fick åtminstone lite av den kredd han förtjänade. Att Markov stannade på 990 matcher med Habs är kanske retfullt men då ska man veta att bara 6 spelare har gjort fler matcher för Habs än han, han har spelat fler matcher än Habslegender som Maurice Richard, Yvan Cournoyer, Guy Lafleur, Serge Savard, Guy Carbonnaeu, Doug Harvey, Steve Shutt och Jacques Lemaire. Han är den europé som spelat flest matcher för Habs eftersom han har spelat 6 matcher fler än Plekanec och nästan 200 matcher fler än Saku Koivu som är trea. Markov hade behövt minst en hel säsong till i Habs för att kunna hota Mats Näslund som är näst bäste europé med 612 poäng (Koivu är #1 med 641) och Plekanec som har 606 poäng. Trots att Markov saknar troféer och Stanley Cupvinster är det absolut inget tvivel om att han är en av Habs största spelare genom tiderna men konkurrensen är mördande, beroende på hur man räknar är 9-17 Habsbackar invalda i Hockey Hall of Fame och 12 gånger har en back från Habs vunnit Norris Trophy.

Markov har fem barn (4 söner och en dotter), hans äldste son Daniil som är 18 år spelade förra säsongen för MHK Atlant Mytishchi i MHL (den ryska juniorligan) där han gjorde 1 mål och 3 poäng på 31 matcher som forward. I december 2016 avled Markovs andra fru och parets tvillingsöner (Andrei & Mark) som då var fem år förlorade sin mor, Markov och hans dåvarande flickvän och nuvarande fru Sonya hämtade tvillingarna till Montréal och sedan dess bor de hos paret som tillsammans har dottern Vasilisa och en son som föddes i december 2019.

Givetvis har Habsfans och journalister börjat diskutera om Markov ska få sitt tröjnummer pensionerat eller ej men utan att ringakta Markovs karriär så finns det flera Habslegender som står före honom och Saku Koivu i kön. Toe Blake som vann både NHL:s poängliga och Hart Trophy som spelare borde ha fått sitt tröjnummer pensionerat för länge sedan, Jacques Lemaire borde också hedras och det kommer nog när han väl pensionerar sig från NHL för gott. Sedan lär Guy Carbonneau också ligga närmare att hedras av Habs än de båda européerna.

Statistik