Montréal Canadiens: Säsongen som gick del 1

Då var det dags att se tillbaka på säsongen 2018-19 som trots att Habs missade slutspelet inte kan beskrivas som något annat än framgångsrik eller i alla fall ett stort steg framåt.

I den här första delen kommer jag ta upp hur GM, coacher och scouter i både NHL och AHL skötte sig under säsongen som gick. Jag kommer inte ägna någon text åt att beskriva när,var eller hur Montréal tappade den slutspelsplats de låg på under större delen av säsongen. Det blir inget krävande av huvuden på fat eller liknande trots att lagets Specialty Team var under all kritik under stora delar av säsongen däremot kommer jag skriva vem jag tycker har huvudansvaret och även lite vad som behöver göras.

Jag startar den här genomgången vid draften 2018 även om många inkl. NHL räknar det som det sista som sker på den föregående säsongen, om ni vill kan ni läsa utförligare om vad Habs gjorde under draften 2018 så finns den här artikeln: https://www.svenskafans.com/nhl/habs-draft-argang-2018-589110.aspx

Av de 11 som Habs valde i draften 2018 har Jesperi Kotkaniemi, Alexander Romanov gjort stor succé, Jesse Ylönen, Jordan Harris, Allan McShane, Cole Fonstad och Brett Stapley har antingen varit lika bra som väntat eller överträffat förväntningarna. Sam Houde, Jack Gorniak och Jacob Olofsson har kanske inte varit så bra som man hade hoppats och Cam Hillis har verkligen haft ett tufft år, först en skada som gjorde att han missade halva säsongen och sedan bröt han nyckelbenet i början av slutspelet.

Under sommaren och säsongen har Habs gjort följande trader:

Max Domi från Arizona för Alex Galchenyuk
Ett val i den femte rundan 2010 från Edmonton för Hayden Hawkey.
Joel Armia och Steve Mason, ett val i den sjunde rundan 2019 och ett val i den fjärde rundan 2020 från Winnipeg för Simon Bourque
Hunter Shinkaruk från Calgary för Kerby Rychel
Nick Suzuki, Tomas Tatar och ett val i den andra rundan 2019 från Vegas för Max Pacioretty
Brett Kulak från Calgary för Matt Taormina och Rinat Valiev
Gustav Olofsson från Minnesota för Will Bitten
Christian Folin och Dale Weise från Philadelphia för Byron Froese och David Schlemko
Nate Thompson och ett val i den femte rundan 2019 från LA Kings för ett val i den fjärde rundan 2019.
Jordan Weal från Arizona för Michael Chaput

Steve Mason blev utköpt och Habs har tappat Jacob de la Rose, Nikita Scherbak och Kenny Agostini på waivers till Detroit, LA Kings respektive New Jersey, medan Jeremiah Addison, Tomas Plekanec och Michal Moravcik valde att bryta sina kontrakt efter en överenskommelse med Habs.

Montréal Canadiens GM Marc Bergevin anställde dessutom Joël Bouchard, Daniel Jacob och Alex Burrows för att ta över som headcoach och assisterande coacher i Rocket de Laval medan Luke Richardson och Dominique Ducharme blev nya assisterande coacher i Montéal.

Traden av Will Bitten som gjort 29 poäng i Minnesotas farmarlag och att man tappade de la Rose, Scherbak och Agostini utan ersättning är säsongens enda frågetecken när det gäller truppen. Hade Olofsson fått vara frisk hade kanske den traden setts som en succé för jag misstänker att han hade fått chansen i Habs under säsongen. Sen finns det givetvis fans och även vissa i media som kritiserar att Bergevin inte satsade mer vid trading deadline och framgångarna för Carolina och Columbus har gjort dem mer högljudda. Majoriteten är däremot nöjda att Bergevin inte tradade bort talanger och draftval för rentals, den enda spelare som en majoritet av fans och media velat se i La Sainte-Flanelle är Matt Duchene men priset för att Ottawa skulle trada honom inom divisionen var tydligen högre än vad Bergevin var villig att betala. Tiden får utvisa om Bergevin kan fånga ”Habssupportern” Duchene i sommarens FA-frenzy istället.

Det fanns både fans och personer inom media som ifrågasatte att Marc Bergevin fick stanna kvar förra sommaren, om de fortfarande är kritiska till honom så har de blivit tystare ju längre säsongen gick (förutom vid trading deadline då en del plötsligt ville att laget som de ansåg som ”sämst” i divisionen skulle gå all-in för att nå slutspelet). Bergevin sitter mycket säkert men en usel säsong 2019-20 kan givetvis ändra på det men jag är ganska säker på att Bergevin kommer stanna i Montréal flera säsonger till kanske inte som GM men då kommer han bli befordrad till President of Hockey Operations som varit vakant sedan Pierre Boivin slutade. Habs ägare Geoff Molson som nog är den ende ägaren i NHL som spelat hockey på hyfsad nivå har redan lämnat det mesta ansvaret till Bergevin men funnits med i bilden som rådgivare tillsammans med Rick Dudley som i somras gick till Carolina.

Habs ass. GM Trevor Timmins borde finnas med på listorna när det blir en ledig plats som GM i NHL men verkar samtidigt vara mycket nöjd med sin position i Montreal men om Bergevin blir befordrad blir nog Timmins Habs näste GM. Scott Mellanby är också ass. GM och hans namn nämns också när lag står utan GM (ryktet säger att Edmonton var intresserade). Martin Lapointe är sedan 2016 Habs Director of Player Personel (efterträdde Timmins som då blev ass. GM) och även den gamle Detroitspelarens namn har förekommit med andra NHL-lag. Larry Carrière är Dir of Player Personnel för Laval och han lär bara stanna tills det är dags för Joël Bouchard att ta över. Siste man i Habs högsta ledning John Segdwick är betydligt viktigare är vad fans inser, han har sina fingrar med i samtliga kontraktsförhandlingar som expert på avtalet med spelarna.

Rob Ramage, Francis Bouillon och Vincent Riendeau jobbar med Player Development och alla är ganska nya eftersom om det är något Montréal kunnat kritiserats för så är det spelarutvecklingen i framförallt AHL. Riendeau som jobbar med målvakterna är den som varit längst i organisationen och hans jobb med målvakterna kan ingen klaga på. Bouillon har bara varit på sin post i två år och det är en rejäl förbättring som skett under de säsongerna. Ramage som är chef på avdelning dömdes 2008 till 4 års fängelse efter en bilolycka där Chicagolegenden Keith Magnuson avled efter att Ramage varit rattfull. Domen trädde i kraft 2010 och han blev fri 2014 då han anställdes som developmentcoach av Montréal, Montréal fick både kritik och beröm för beslutet av ge Ramage en ny chans men i dag är det ingen som kritiserar beslutet längre.

På scoutsidan måste alla som jobbar i Europa dvs. Hannu Laine, Christer Rockström, Artem Telepin, Michal Krupa och Tommy Lehmann som visserligen började i höstas ha mycket beröm, speciellt Laine med Kotkaniemi, Ikonen och Ylönen på sin meritlista imponerar. Telepin som med hjälp av Rockström fick Habs att välja Romanov så högt i fjol ska också ha beröm. Chefen för amatörscoutingen Shane Churla plus hans medhjälpare Bobby Kinsella, Serge Boisvert och Don Audette underskattar nog QMJHL lite för mycket men på senare år har Habs börjat leta mer efter talanger på hemmaplan. Förhoppningsvis kommer Habs hitta en scout som kan fylla legenden Elmer Bennings skor (Benning avled i fjol efter att ha jobbat som scout åt Habs i 47 år) i västra Canada.

En svaghet för Habs verkar vara Pro-scoutingen där chefen Eric Crawford måste få ordning på hur man scoutar både motståndarlag och spelare inför trader. När det gäller spelare har det blivit mycket bättre sedan Sean Burke anslöt men Burke är ytterligare en i Habs ledning som andra NHL-lag rycker i (senast Edmonton och han var även aktuell för Vegas innan de valde George McPhee). Vic Posa och Dave Staman som scoutar NCAA förtjänar också stort beröm efter flera homeruns de senaste drafterna (Ryan Poehling, Jordan Harris, Jake Evans och Cayden Primeau).

Innan det är dags för coacherna i AHL och NHL så måste jag nämna Pierre Allard som efter flera år som chef för Habs ”Athletic Department” sedan förra säsongen leder Habs avdelning för Sports Science. Han är en av männen bakom Habs egna Combine (läger inför draften) förra sommaren och det var där många i Habs ledning verkligen fick upp ögonen för Romanov och den finländske backen Otto Leskinen som Habs nyligen skrev kontrakt med var en annan som imponerade i lägret i Stockholm veckan efter NHL:s stora Combine i Buffalo.

Hela coachingstaben i Laval förutom målvaktscoachen Marco Marciano gjorde sin första säsong och det märktes speciellt i början då Laval inte alls hade någon stabilitet utan blandade lysande matcher med rejäla magplask. Marciano som även är videocoach gör en mycket bra jobb med målvakterna i Laval, han har säkert mycket hjälp av redan nämnde Riendeau men också av Habs målvaktscoach Stephane Waite. Alexandre Burrows avslutade förra året sin NHL-karriär för att bli Lavals ass. coach och har efter en trög start börjat göra avtryck (både Lukas Vejdemo och Jake Evans tog flera steg i sin utveckling framförallt under våren).

Daniel Jacob var ass. coach åt Lavals headcoach Joël Bouchard redan i QMJHL och deras samarbete verkar fortfarande fungera bra även om Laval precis som Habs hade enorma problem med lagets Specialty Teams. Till slut hamnade laget på hyfsade 17,9% i PP (en siffra som garanterat hade gjort att Habs kommit före Maple Leafs i NHL-tabellen) men laget tillhörde de sämsta i AHL med 78,9% i PK. Nye headcoachen Joël Bouchard har sagt att han antagligen har lärt sig lika mycket som spelarna under den första säsongen och han ser fram emot en mycket bättre säsong 2019-20 (det skadar inte att han kan få spelare som Cayden Primeau, Josh Brook, Otto Leskinen, Nick Suzuki, Joël Teasdale och Ryan Poehling som förstärkning).

Habs headcoach Claude Julien ska ha beröm för att han insett att det är ett annat spel i NHL i dag än 2011 då han ledde Boston till Stanley Cup, Han får återfall ibland när han försöker spela på att behålla en ledning och det är en anledning till att Habs missade slutspelet. Han har kontrakt över nästa säsong plus en till men sedan anser jag att Habs bör befordra Dominique Ducharme till ny headcoach. Om den 59-årige Julien vill kan han mycket väl stanna i organisationen men jag misstänker att han gärna vill fortsätta coacha lite längre. Om Habs vill behålla Julien när kontraktet går ut måste de hålla ned längden för hans stil passar nog inte i framtiden. Kirk Muller som är associate coach bör vara den i coachingstaben som ligger mest illa till, dels tror jag att hans kontrakt går ut efter säsongen som kommer men även för att han har haft huvudansvaret för Habs usla PP. Den i Montréal mycket populäre Muller har enligt mig bevisat både i Montreal och Carolina att han inte har det som krävs av en coach i dagens NHL men han skulle vara en perfekt sidekick till Habs Dir. of Player Development Martin Lapointe.

Luke Richardson som har hand om backarna har gjort ett lysande jobb sedan han kom, trots en i NHL ganska medioker backbesättning spelade Montréal betydligt bättre defensivt jämfört med föregående säsong och eftersom Habs har många unga backar på ingång kan värvningen av Richardson vara minst lika viktigt som värvningen av Ducharme och Bouchard. Dominique Ducharme som coachade Canada till guld i JVM 2018 tog över ansvaret för Habs forwards och det går inte att klaga när massor av spelare sätter nya prydliga personliga rekord när det gäller mål, assist och poäng. Ducharme är tillsammans med Richardson de som ligger bakom Habs nya taktik med snabba omställningar. Under våren ersatte han Kirk Muller som ansvarig för Habs PP och även om resultatet inte blev mycket bättre så såg spelet i alla fall mycket bättre ut.

Stephane Waite har fått Carey Price att se ut som Carey Price igen, han lyckades inte få Antti Niemi att behålla fjolårets överraskande bra form men Charlie Lindgren som troligen kommer bli backup nästa säsong gillar Waite. Videocoachen Mario Leblanc har varit med ett tag och gör nog ett bra jobb men kan ligga risigt till om Habs inte får ordning på sitt PP och PK även om andra har ett större ansvar.

Jeff Petry var ende back som spelade samtliga 82 matcher under säsongen och bland forwards var det tre som gjorde samma sak nämligen Max Domi, Brendan Gallagher och Artturi Lehkonen.

Om man tar en titt på hur Habs talanger har presterat under säsongen kan man inte annat än bli imponerad, eller vad sägs om följande lista:

Jesperi Kotkaniemi: Yngste spelaren i NHL förra säsongen och näst bäste poängplockare som 18-åring för Habs genom tiderna.
Ryan Poehling: Silver i JVM, utsedd till bäste forward i JVM och MVP i junior-VM
Alex Romanov: Vunnit Gagarin Cup, brons i JVM och blivit utsedd till JVM:s bäste back
Nick Suzuki: Vunnit mästerskapet i OHL, poängligan i slutspelet och utsetts till slutspelets MVP.
Joël Teasdale: Vunnit mästerskapet i QMJHL, Memorial Cup och blivit utsedd till MVP i Memorial Cup.
Cole Fonstad: Vunnit mästerskapet i WHL
Cam Hillis: Vunnit mästerskapet i OHL
Jesse Ylönen: Guld i JVM
Cayden Primeau: Blivit utsedd till bäste målvakt i NCAA
Josh Brook: Bäste poängplockare bland backarna i WHL