SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 6 Montréal Canadiens

Rebuild eller retool kalla det vad ni vill, Montréal är i ett lag i förvandling. Det kan gå relativt snabbt men också dröja några år innan laget åter är redo att utmana om en slutspelsplats.

Förra säsongen då Habs bara samlade ihop 71 poäng och blev ligans fjärde sämsta lag skulle man kanske helst försöka glömma för det var verkligen inte mycket som fungerade. En visserligen förväntad (pga spelschemat med 10 bortamatcher på säsongens 15 första matcher) urusel start på säsongen följdes av skador på både Carey Price (lower-body resp. hjärnskakning) och Shea Weber (bruten fot) varav den sistnämnde bara kunde spela 26 matcher. Att Price vare sig före eller efter sina skador spelade speciellt bra gjorde att det ganska snabbt stod klart att Habs skulle missa slutspelet. Det förde det goda med med sig att flera unga talanger fick känna på spel i NHL och Nikita Scherbak, Charles Hudon, Victor Mete och Noah Juulsen tog verkligen vara på sina chanser och bör vara svåra att peta den här säsongen.

Det som en Habsfan verkligen kunde glädja sig åt var att Brendan Gallagher än en gång överbevisade tvivlarna genom att göra sin bästa säsong i karriären med 31 mål och 54 poäng. Ett annat glädjeämne var att Antti Niemi som Habs skaffade när Price var skadad med hjälp av Habs goaliecoach Stéphane Waite återfick lite av sin gamla form med 2,46 i GAA och ,929 i räddningsprocent på de 19 matcher han spelade för Montréal. Jonathan Drouin blev också mer säker på sig själv i den ovana centerpositionen och avslutade säsongen med 16 poäng på de avslutande 20 matcherna. Tyvärr var det inte bara Weber och Price som skadades även Philip Danault (hjärnskakning efter att han träffats av ett slagskott från Zdeno Chara i huvudet), Andrew Shaw (hjärnskakning), Max Pacioretty (knä) och Artturi Lehkonen (lower-body) missade stora delar av säsongen.

Under våren/sommaren har Shea Weber (knä), Paul Byron (axel) och Andrew Shaw (knä) opererats vilket gör att de kan missa inledningen på säsongen. Weber väntas göra comeback i december men Shaw gick på is redan i september ca en månad före tidtabellen och Byron som också ligger långt före i sin rehab har till och med spelat i några träningsmatcher.

Som vanligt har det stormat i Montréal, delar av media har under sommaren verkligen gjort allt i sin makt för att kasta skit på lagets GM Marc Bergevin och ägare Geoff Molson men även flera spelare har drabbats. Det dröjer antagligen inte länge förrän någon spelare, ledare eller dennes familj kommer att stämma någon för förtal och tyvärr kommer nog inte de värsta delarna av media att lugna ned sig förrän de ser att det kostar. Många tidningar och radiostationer i Montréal har tappat enormt både i procentandelar och framförallt ekonomiskt och jagar därför desperat klick men hittills har positiva resultat för media uteblivit, istället har fans manat till bojkott av TSN:s radiostation och tidningen Montreal Gazette som måste ha enormt ”roliga” redaktionsmöten eftersom några av tidningens äldre sportjournalister öppet visar att de föraktar och fullständigt avskyr det mesta en yngre skribent bidrar med till sportsidorna.

Dessutom har spelaragenten Allan Walsh fått spelet på twitter flera gånger under sommaren där han dels attackerat oseriösa journalister och försvarat sina klienter men också insinuerat att Habs läcker osann information till delar av media. Det sistnämnda är så löjligt att man egentligen inte borde kommentera eftersom alla inklusive de stora namnen som Lebrun, Dreger och McKenzie säger att inget läcker ut från Habs sedan Bergevin sparkade en del folk i samband med att PK Subban tradades. Allt som allt innebär det här att trots att Habs hade en fruktansvärt bra draft så är förväntningarna hos de allra flesta fans låga, sedan finns det ljushuvud till fans eller man ska kanske kalla dem troll som ena sekunden kräver en fullständig rebuild för att i nästa kräva att Bergevin ska utnyttja lagets hela capspace genom att signa dyra fria agenter.

Habs draft var riktigt bra (se artikel https://www.svenskafans.com/nhl/montreal/habs-draft-argang-2018-589110.aspx) och den innebär att om några år när Ryan Poehling, Jesperi Kotkaniemi, Nick Suzuki, Jacob Olofsson med flera har etablerat sig så borde Habs ha en av ligans absolut bästa centerbesättningar. Laget har dessutom flera duktiga juniorbackar i sina led och NHL:s kanske bästa målvaktsbesättning i Carey Price, Antti Niemi, Charlie Lindgren, Michael McNiven och Cayden Primeau så framtiden ser trots allt ljus ut men just nu är Montreal absolut ingen contender.

Av de som spelade för Habs förra säsongen har Max Pacioretty (Vegas), Alex Galchenyuk (Arizona), Daniel Carr (Vegas), Joe Morrow (Winnipeg), Torrey Mitchell (NLA), Ales Hemsky (FA), Brandon Davidson (Chicago), Al Montoya (Edmonton), Mark Streit (slutat) och Jakub Jerabek (nu i Edmonton men innan dess vann han Stanley Cup med Washington) förvunnit. Jag har räknat även de som tradades under förra säsongen förutom Tomas Plekanec som är tillbaka i Habs där han under hösten kommer spela både sin 1000:e NHL-match men även sin 1000:e match i la Sainte-Flanelle. Dessutom har laget tradat följande talanger/AHL-spelare Simon Bourque, Hayden Hawkey, Kyle Baun, Peter Holland, Zach Redmond och Andreas Martinsen,

Nya spelare via trader och UFA är Nick Suzuki, Tomas Tatar, Hunter Shinkaruk, Joel Armia, Kenny Agostini, Michael Chaput, Matthew Peca, Xavier Ouellet, Maxi Domi, Michal Moravcik och David Sklenicka. Dessutom har Habs under våren och sommaren signat följande draftade och odraftade spelare Jesperi Kotkaniemi, Lukas Vejdemo, Hayden Verbeek, Will Bitten, Michael Pezzetta, Alexandre Alain och Jake Evans och backen och det tidigare valet i förstarundan 2009 Simon Despres fått ett PTO med Habs. Precis när träningslägret började anslöt även Joel Ward som också fick ett PTO med Habs.

Endast fyra av Habs spelare som blev RFA fick kontraktserbjudande från Montréal: Philip Danault, Jacob de la Rose, Mike McCarron och Kerby Rychel vilket innebar att Zach Fucale, Tom Parisi, Logan Shaw, Jérémy Grégoire, Daniel Carr och Markus Eisenschmid blev UFA. Danault och de la Rose signade ganska snabbt medan det dröjde ända tills rookiecampen innan man kom överens med McCarron, Rychel som ville ha ett envägskontrakt tradades till Calgary där han signade ett kontrakt mot Hunter Shinkaruk som också var RFA innan han skrev på för Montréal. Rychel och Shinkaruk är två fd val i förstarundan som haft besvärligt att ta steget upp till NHL, få se om Shinkaruk som höll på Habs som barn kan få en nytändning i Montréal.

Sommarens trade av Alex Galchenyuk mot Max Domi har kritiserats från många håll men vad många vägrar inse är att traden av Galchenyuk till väldigt stor del handlade om att bli av med fadern Alexandr Galchenyuk som under flera säsonger ställt till stora problem i och omkring laget. Domi har genom sitt positiva uppträdande under sommaren redan blivit en stor favorit bland fansen speciellt bland de unga och även om han kritiserats för smällen han gav Aaron Ekblad så kommer han mötas av jubel när han presenteras i Centre Bell

Att Habs skulle trada Max Pacioretty blev under sommaren allt säkrare speciellt efter att hans agent Allan Walsh attackerat Habs på twitter. Några dagar innan träningslägret skulle starta tradade Marc Bergevin till slut Pacioretty till Vegas Golden Knight där Pacioretty skrev på ett kontrakt på 4 år med en caphit på 7 miljoner dollar. Som jämförelse hade Montréal behövt erbjuda Pacioretty en caphit på ca 8,5 miljoner för att radera ut skillnaderna i skatt mellan Montreal och Las Vegas ( jag har sett siffror upp till 9,5 miljoner men den vanligaste siffran är 8,5), att levnadskostnaderna är lägre i Montreal kan tyvärr inte jämna ut skatteskillnaderna mellan lag som Vegas, Dallas, Nashville och lagen i Florida och Kalifornien och lagen i New York och Canada.

Vegas skickade Tomas Tatar, Nick Suzuki och Columbus val i den andra rundan 2019 till Montréal och det var mycket bättre betalt än vad experter och fans trodde var möjligt. Tatar kan om han trivs kanske ersätta Galchenyuk som målskytt och dessutom kanske inbringa ett eller flera draftval om han tradas vid trading deadline. Suzuki är det viktigaste namnet i traden ur Montréals synvinkel. Suzuki gjorde förra säsongen 100 poäng när han kom fyra OHL:s poängliga och han är bara tre månader äldre än Filip Zadina som av många hypades inför årets draft. Mer om traden kan ni läsa här: https://www.svenskafans.com/nhl/montreal/max-pacioretty-tradad-till-vegas-golden-knights-592143.aspx

Den stora och viktigaste förändringen har dock skett vid sidan av isen där J.J. Daigneault och Dan Lacroix har ersatts av Dominique Ducharme och Luke Richardson som Claude Juliens assisterande coacher (Kirk Muller och Stéphane Waite blir kvar). I farmarlaget Rocket de Laval har headcoachen Sylvain Lefebvre fått sparken och ersatts av Joël Bouchard medan de assisterande coacherna Donald Dufresne och Nick Carrière ersatts av Daniel Jacob och Alex Burrows som därmed avslutade sin spelarkarriär. Detta kommer förhoppningsvis leda till stora förbättringar framförallt i Laval men även Habs försvarspel och specialty teams bör bli bättre, om det kommer att gå tillräckligt fort för att ge resultat redan i år är dock en helt annan sak.

Det är ingen som tror att Montréal är en contender och de allra flesta tror att laget kommer missa slutspelet och få välja topp 10 i nästa års draft. Det som gör att det trots allt finns en chans även om den är liten till slutspel är att förutom Tampa Bay och i viss mån Toronto ser det inte speciellt stabilt ut bland övriga lag i Atlantic. Varken Buffalo, Florida eller Detroit ser ut som några slutspelslag den här säsongen och Ottawa ska vi inte prata om. Boston gjorde en överraskande bra säsong förra säsongen men jag är inte ensam om att tvivla på att de kan göra en lika bra säsong igen. Realistiskt sett bör Montreal hamna 4-7 i divisionen men om Carey Price spelar som 2014-15 kan en tredjeplats finnas inom räckhåll men samtidigt kommer ingen bli speciellt överraskad om Montréal hamnar bland de sämsta lagen i NHL.

Drömmen för en Habsfan är givetvis att Habs smiter in på tredjeplatsen i divisionen och att Carey Price spikar igen fullständigt när laget ställs mot Toronto i den första omgången. För det är minst sagt lite märkligt att fans till Toronto som signade sommarens hetaste spelare John Tavares och därför borde vara glada och belåtna är mer upptagna med att kommentera på artiklar och tweets om Montréal än de är att kommentera när det handlar om deras egna lag. Oftast slutar de illa för dem för nu har även fans till andra lag tröttnat på deras trollande och efter att någon (Habsfan eller annan) nämnt det faktum att Toronto inte har vunnit en slutspelsserie sedan 2004 då de slog Ottawa med 4-3 i matcher brukar diskussionen ta slut.

Jacob de la Rose gjorde sin bästa säsong i fjol och bör kunna ta hand om en plats i antingen tredje- eller fjärdekedjan. Om Kotkaniemi lyckas ta en plats redan den här säsongen kommer nog de la Rose hamna på en kant och samma sak om Drouin blir kvar som center men han bör vara en del i Habs lag när säsongen startar. För Lukas Vejdemo är det spel i Laval och AHL eller att bli utlånad till Djurgården som gäller för chansen att han ska ta en plats i Montréal den här säsongen är minimal.

Avslutningsvis så bör Montréal Canadiens som fyller 110 år i oktober nästa år göra en bättre säsong än den förra och skulle den här starta lika illa som den förra finns det stora möjligheter att ”tanka” genom att ställa ett ungt och oerfaret lag på isen under slutet av säsongen för att på så sätt få en bättre chans att få drafta Jack Hughes som de flesta tror kommer väljas först i draften 2019 (och då ser det helt plötsligt väldigt bra ut när det gäller centrar i Habs). I draften 2020 finns sedan supertalangen Alexis Lafrenière som kommer från Saint-Eustache som är en förort norr om Montreal.

Målvakter:

På målvaktssidan har Montréal det väldigt gott ställt, det finns visserligen de som tvivlar på att Carey Price någonsin kommer vara lika bra som 2014-15 men om Price bara förbättrar fjolårets statistik som var 3,11 i GAA och ,900 i räddningsprocent till det han hade året före lockouten (2,43 resp. ,916) så borde Habs vinna betydligt fler matcher än i fjol. Om Price inte klarar av att återfå formen finns det trots allt goda förhoppningar på att Antti Niemi kan fortsätta som i fjol när han efter flera säsonger med sämre spel kom igen efter att han återförenats med goaliecoachen Stéphane Waite som han kände från Stanley Cup-vinsten med Chicago 2010.

I farmarlaget Rocket de Laval kommer Charlie Lindgren spela trots att det antagligen finns lag som är intresserade av att trada tills sig honom för osäkerheten kring Price gör att Habs inte kommer våga släppa Lindgren som spelat 17 matcher med Habs (2,78 resp. ,914). Den förra juniorstjärnan Michael McNiven kommer vara andremålvakt i Laval om man inte väljer att skicka honom till ECHL för att han ska få spela mer.

Den stora anledningen till att Montréal under sommaren dels tradade Hayden Hawkey och dels inte gav Zach Fucale något kontraktserbjudande heter Cayden Primeau som förra säsongen gjorde en fantastisk rookiesäsong för Northeastern University i NCAA, Primeau som Habs plockade i den sjunde rundan 2017 blev efter 1,92 i GAA och ,931 i räddningsprocent uttagen i All-Star Team 1, All-Rookie Team och utsedd till ligans bäste målvakt i Hockey East (en av NCAA:s divisioner), Primeau blev också Rookie of the Year (andra som blivit årets rookie i NCAA är Clayton Keller, Colin White, Jack Eichel och Paul Kariya). Trots att Primeau nyss fyllt 19 år kommer han troligen vara USA:s målvakt i säsongens JVM som den här säsongen spelas i Buffalo.

Backar:

Är man optimistiskt lagd är det elva backar som kommer till campen för att göra upp om backplatserna i Shea Webers frånvaro. Är man pessimistisk så anser man att det bara är Jeff Petry som ska spela i något av de två första backparen i NHL.

Shea Weber har opererat dels sin brutna fot från säsongens första match och sedan i somras opererade han sitt ena knä. Det som de fans som tycker att Weber är misslyckad glömmer är att Weber var en av Habs bästa poängplockare och på väg mot ca 50 poäng när han avbröt säsongen efter 26 matcher. Weber gjorde det dessutom på en fot som dels hade en spricka och dels hade skador på led- resp. korsband, när Bob Baun gjorde mål med en bruten fot i en Stanley Cupfinal fick han legendstatus i Toronto men för vissa Habsfans är det annat som räknas. Jag räknar med att Weber kommer tillbaka revanschlysten och skulle inte bli förvånad om han trots skadan och kanske 25 missade matcher kommer hamna högt i både Habs poängliga och i backarnas poängliga i NHL.

Jeff Petry var förra säsongen i en omöjlig sits, han ska och kan inte spela så många minuter per match och det märktes i hans statistik men att som vissa räkna honom som en säkerhetsrisk är att ta i. När ”experterna” på NHL:s Network skulle ta ut ett lag med de mest underskattade spelarna var Petry ett av namnen. Petry drog ett väldigt tungt last under fjolåret och under delar av säsongen såg det inte alls bra ut men när hans speltid minskade under våren visade han att han är #2 i Montréal. Om Habs ungtuppar på backsidan utvecklas samtidigt som Habs tankar runt trading deadline bör väldigt många lag vara intresserade av att ge ganska mycket för att trada till sig Petry.

#3 bland backarna åtminstone på lite sikt är Victor Mete som i fjol sensationellt tog en plats i Habs direkt vid säsongsstarten, Montréal släppte honom sedan till JVM där han hjälpte Canada vinna turneringen, han återvände sedan till Montréal där han sammanlagt spelade 49 matcher. Mete bör om han inte stannat i utvecklingen ta en plats i Montréal men om han hamnar som sjunde eller åttonde back är det mycket bättre att han skickas till farmarlaget Laval för att spela mycket jämte Matt Taormina. Noah Juulsen är Habs andre ungtupp bland backarna, Juulsen som är ett år äldre än Mete med sina 21 år och betydligt tuffare spelade 23 matcher med Habs i fjol efter att han kallats upp från Laval där han fick inleda säsongen pga en skada under träningslägret. Juulsen som sägs ha lagt på sig ca 10 kg muskler under sommaren kan förhoppningsvis få fansen i Centre Bell att jubla med tunga tacklingar och orädd spelstil.

Mike Reilly bör också ta en plats, Reilly som kom från Minnesota i februari gjorde väldigt bra ifrån sig under de 19 matcher han spelade i våras. Frågan är om han kan behålla en plats när väl Shea Weber gör comeback under hösten. Habs signade under sommaren Xavier Ouellet som valdes av Detroit i andrarundan 2011 och om Ouellet som spelat 141 matcher med Red Wings under 5 säsonger kan få en nytändning nu när han får chansen att spela i Montréal där han spelade som junior bör han ligga bra till att ta hand om en plats bland backarna.

Ni som kan räkna inser då att det bara återstår 2 eller högst 3 backplatser i Montréal och de som i första hand gör upp om de platserna är Karl Alzner, Jordie Benn och David Schlemko. Tror att det ska mycket till för att Karl Alzner som gjorde en mycket dålig säsong i fjol inte tar en av platserna, tror också att Alzner som ligger på fjärde plats bland spelarna i NHL när det gäller en aktiv Ironmanstreak är rejält revanschsugen och kommer göra en betydligt bättre säsong 2018-19.

Schlemko och Benn har givetvis chans att ta en plats i Habs men jag gissar att minst en av dem kommer att tradas innan säsongen startar och att Simon Despres ligger lika bra till att ta en plats trots att han har en PTO. Despres som valdes i förstarundan 2009 av Stanley Cupsegrarna Pittsburgh har de senaste åren haft enorma skadebekymmer, förra säsongen spelade han i Slovan Bratislava i KHL men säsongen innan spelade han bara en enda match för Anaheim Ducks. Om Despres får vara skadefri kan han utmana om en plats i Habs backuppställning när Toronto tar emot Montréal i säsongens första match men jag tror inte han lyckas möjligen kan han få ett AHL-kontrakt.

De båda tjeckiska landslagsspelarna Michal Moravcik och David Sklenicka skrev i somras på var sitt tvåårigt kontrakt med Habs men det är ingen som räknar med att någon av dem ska kunna ta en plats i Montréal till säsongsstarten. Sklenicka som är två år yngre och betydligt mindre är nog den som har störst chans att överraska och ta en plats. Moravcik som är ca 195 cm och 95 kg behöver nog mer tid för att anpassa sig till spel i de mindre Nordamerikanska rinkarna.

I farmarlaget Laval kommer Matt Taormina spela en huvudroll, Taormina som just nu är skadad är en poängmaskin som tyvärr är lite för dålig skridskoåkare för att kunna spela i NHL (hans defensiva spel är heller ingen styrka). Rinat Valiev och Brett Lernout är nog också på väg till Laval även om båda fick spela i NHL för Montréal under fjolåret, både Valiev och Lernout har förespråkare som ser dem som framtida spelare i NHL (i tredje backparet) men jag tror tyvärr att tåget har gått för duon.

Montréal hade när träningslägret startade fyra osignade juniorbackar som samtliga valdes i draften 2017, Scott Walford som håller till i Victoria Royals är den som har minst chans att en dag nå NHL. Jarret Tyszka är en duktig spelförande back som tyvärr haft lite skadeproblem som stoppat upp utveckling men det är alldeles för tidigt att ge upp. Cale Fleury som är den tredje backen har egentligen inte några svagheter, när han förra säsongen fick lämna bottenlaget Kootenay för topplaget Regina så innebar det mindre istid men också att han fick en chans att utvecklas och det gjorde han nu räknas han som Habs största backtalang i konkurrens med Josh Brook som jag skriver om lite längre fram i texten (om man räknar bort Mete och Juulsen). Det finns de som spekulerar i att Fleury ska bli årets Mete dvs ta en plats i Habs direkt men jag tror det är bättre för hans utveckling att spela i WHL en säsong till. Josh Brook som är den fjärde juniorbacken signades av Montreal dagen innan han skickades tillbaka till Moose Jaw Warriors i WHL. Brook har en väldigt stor chans att ta en plats i det kanadensiska laget till årets JVM.

Alexander Romanov som Habs överraskande valde redan i den andra rundan av årets draft har fortsatt att överraska genom att ta en plats i CSKA Moskva. Han har än så länge inte fått speciellt mycket istid men förhoppningsvis kan den öka ju längre säsongen går för han spelar som en lite mer offensivt lagd Alexei Emelin med tuffa tacklingar och bra spelsinne. Jordan Harris som valdes i den tredje rundan i årets draft kommer nästa säsong spela i NCAA där den spelskicklige backen kommer spela framför Habs målvaktstalang Cayden Primeau i Northeastern University.

Allra längst ned på Habs backranking hittar man universitetsspelaren Nikolas Koberstein och svensken Arvid Henriksson som i år spelar i USHL men ingen av dem har en realistisk chans till att nå NHL

Forwards:

Efter att Montréal i flera säsonger haft brist på bra centrar deltar i årets träningsläger hela 15 centrar som siktar på att ta en plats i NHL, för några av dem är det givetvis väldigt osannolikt men det är väldigt länge sedan det var så stor konkurrens om platserna i Montréal.

Om vi börjar med de som jag anser givna i laget så lär Jonathan Drouin få chansen i förstakedjan, om det blir som center eller LW återstår att se men Drouin som ser betydligt snabbare ut i år än i fjol har god chans att överträffa fjolårets poängskörd speciellt om han får Max Domi som kedjekamrat. Phillip Danault lär också vara given i laget, han är egentligen en perfekt tredjecenter men kommer antagligen få leda andrakedjan där han kommer spela jämte Brendan Gallagher. Danault som gjorde stor succé säsongen 2016-17 då han gjorde 40 poäng har förhoppningsvis något liknande på gång den här säsongen.

Tomas Plekanec är näste center som är given i laget, Plekanec kommer få betydligt mindre istid än när han var som bäst och legendaren lär under hösten spela både sin 1000:e match i NHL och sin 1000:e match i Montréal som lagets fjärdecenter med extra speltid i boxplay. Matthew Peca som under sommaren signades som FA har under de senaste säsongerna fått sporadisk speltid i Tampa Bay men nu när konkurrensen är betydligt mindre lär han få goda chanser att bevisa att Bolts gjorde fel i att inte satsa på speedkulan Peca.

Byron Froese som inledde förra säsongen i Laval där han blev utsedd till lagkapten innan han kallades upp till Montréal där han gjorde 11 poäng på 48 matcher. Froese bör bli en av ledarna i ett mycket ungt Laval där han mycket väl kan få fortsätta som kapten. Nick Suzuki som valdes av Vegas som den trettonde spelaren sammanlagt och kom till Montréal i Pacioretty traden har en liten chans att ta en plats i Montréal till säsongsstarten. Suzuki som gjort 107 mål och 234 poäng i OHL kan mycket väl hamna på en kant i NHL även om han helst vill spela center själv. Trots en bra camp så valde Habs att skicka tillbaka Suzuki till Owen Sound Attack i OHL (helst hade de skickat honom till Laval men det går tyvärr inte enligt gällande regler).

Det finns tre nordbor bland Habs centrar på träningslägret Jacob de la Rose, Lukas Vejdemo och Jesperi Kotkaniemi. Av dem hamnar säkert Djurgårdaren Vejdemo i Laval om han och Habs inte kommer överens om att han ska lånas ut till Djurgården. De la Rose bör ta en plats i Montréal men han är verkligen utmanad av alla ungdomar som stormar fram. Kotkaniemi som i somras valdes av Habs som den tredje spelaren sammanlagt har under sommarens olika träningsläger (det nuvarande är hans tredje med Habs under sommaren) stigit fram som en allvarlig utmanare till en plats i Montréal men även om han verkligen knackar på dörren till en ordinarie plats i Habs så blir det antagligen högst 9 matcher i NHL innan han skickas tillbaka till Ässät i SM-Liiga om nu inte Montréal väljer att placera honom i Laval (vilket dels gör att chansen/risken ökar för Vejdemo att bli skickad till Europa men också gör det lättare för Montréal att ha koll på hans utveckling och om den fortsätter kan han kallas upp igen till Montréal).

Bland övriga hoppfulla centrar på träningslägret hittar man: Michael Chaput som spelat sammanlagt 135 matcher i NHL för Columbus och Vancouver men trots att han varit bättre än jag trodde lär han hamna i Laval tillsammans med Daniel Audette som förra säsongen stod för 29 poäng under sin rookiesäsong i Laval. Hunter Shinkaruk som valdes av Vancouver i förstarundan 2013 har gjort 15 matcher i NHL och frågan är om det blir några fler för Shinkaruk lär också få inleda säsongen i Laval. Chaput är absolut närmast av de här tre att ta en plats i laget men om han gör det kommer han att få spela på en kant.

Hayden Verbeek, Alexandre Alain och Jake Evans lär få inleda sina proffskarriären i Laval. Verbeek som är Pat Verbeeks brorson gjorde under sin juniorkarriär 136 poäng på 250 matcher i OHL medan Alain som var lagkapten för Blainville-Broisbriand Armada i QMJHL gjorde 201 poäng på 255 matcher i QMJHL. Jake Evans har under våren och sommaren drabbats av två rejäla bakslag som satte stopp för hans chanser att ta en plats i Montréal, först blev Evans som gjort 138 poäng på 158 matcher i NCAA tvingad att operera ett bråck (sportshernia) och sedan åkte han på en hjärnskakning i den första matchen i rookieturneringen.

Habs har fyra centrar som kommer spela juniorhockey den kommande säsongen och åtminstone tre av dem har talang i överflöd. Samuel Houde som spelar i Chicoutimi Saguenéens är den som kanske har minst chans att nå NHL men han är samtidigt den som spelar på Montréals bakgård och lättast kan få uppmuntran och hjälp av Rob Ramage och Francis Bouillon. Cole Fonstad är kanske den mest talangfulle med 73 poäng på 72 matcher ifjol men hans ringa längd låg honom i fatet i draften där Montréal kunde ta honom i den femte rundan. Både Cam Hillis och Allan McShane spelar i OHL och om man ska tro Bob McKenzie och många scouter så gjorde Habs riktiga fynd när de kunde välja dem i den tredje resp. fjärde rundan. Ingen av de här fyra juniorerna bör vara aktuella för NHL förrän tidigast 2020-21 och är de det tidigare är det bara positivt.

Habs kanske näst störste talang (i konkurrens med Suzuki) Ryan Poehling kommer även den kommande säsongen spela universitetshockey för St. Cloud State University som är en av förhandsfavoriterna till att vinna mästerskapet i NCAA. Om St. Cloud mot förmodan inte går långt i NCAA:s slutspel skulle jag inte bli förvånad om han avslutar säsongen i Habs eller Laval. Brett Stapley som Habs valde i årets draft kommer spela i NCAA för Denver University men Stapley är en projekt på längre sikt.

I Europa spelar dels Jacob Olofsson som i Timrå ska försöka göra en bra första säsong i SHL och dels finske Joni Ikonen som fick fjolåret delvis förstört av skador (han har fortfarande inte fått gå på is). Ingen av de två lär vara aktuell för Montréal och NHL förrän tidigast säsongen 2020-21. Båda två har potential att bli ordinarie spelare i Montréal i framtiden.

På vänsterkanten ser det faktiskt riktigt bra ut, så bra att en eller två av dem mycket väl kan tvingas spela på högerkanten istället. Etta nu när Pacioretty är borta kommer (under förutsättning av Drouin startar säsongen som center) antagligen bli någon av Max Domi eller Tomas Tatar som båda två har visat en enorm entusiasm sedan de tradades till Montréal. Max Domi som är en spelförande kantspelare kan eventuellt användas som center men i vilket fall som helst så kommer Domi inte alls göra lika många mål som Alex Galchenyuk som han tradades mot men han kan antagligen vinna Habs assistliga om allt stämmer. Trots att Domi pga en avstängning bara kunde spela en träningsmatch ser det ut som han kommer få spela center i förstakedjan.

Tomas Tatar hade en lite sämre säsong i fjol som havererade när han tradades till Vegas vid trading deadline. Han lyckades inte alls komma in i kompisgänget i Vegas och vantrivdes, om han bara visar lite av den form som gjorde att han gjort över 20 mål under fyra raka säsonger kommer inte saknaden efter Galchenyuk blir så stor, att han ska ersätta Pacioretty är nog att hoppas för mycket. Tatar har en spelstil som kan göra honom väldigt populär i Montréal om allt stämmer och det har verkligen sett bra ut under campen, Om Habs är säljare vid trading deadline kan Bergevin antagligen få något eller kanske flera låga draftval vid en trade av Tatar.

Paul Byron var Habs näst bäste målskytt förra säsongen (han är även den näst äldste forwarden i laget med sina 29 år) och han skrev nyss på ett nytt kontrakt på 4 år med en caphit på 3,4 miljoner dollar vilket är ett verkligt fynd om man jämför med andra spelare som har fått jämförbara kontrakt.. Eftersom Byron deltog redan i internmatchen direkt i början av träningslägret trots att han enligt de första prognoserna skulle vara borta till oktober efter sin axeloperation är jag övertygad om att han kan göra över 20 mål även den kommande säsongen, dessutom kommer han, Drouin och Tatar antagligen få huvudansvaret vid straffläggning.

Artturi Lehkonen är given i laget men han kan precis som Byron och/eller Charles Hudon få spela på högerkanten. Lehkonen som förra säsongen spelade mycket tillsammans med Tomas Plekanec kommer nog få en mer offensiv roll den här säsongen kanske jämte speedkulan Matthew Peca. Charles Hudon sitter i en besvärlig sits, för att han ska vara effektiv behöver han ha en topp 9 roll men jag ser inte hur han slå ut några av de som jag redan nämnt. Hudon är en sådan spelare som verkligen kan blomma ut med rätt omgivning vilket givetvis gör att Bergevin kommer tveka att trada honom men det kan ändå bli det som händer.

Hemmasonen Nicolas Deslauriers överträffade alla förväntningar ifjol med sina 10 mål men det går inte att se honom som något annat än trettonde eller fjortonde forward och även om han säkert kommer vara en lojal krigare i den rollen ser jag honom som en perfekt lagkapten för farmarlaget Rocket de Laval. Nyförvärvet Kenny Agostini som förra säsongen gjorde 53 poäng för Boston Bruins farmarlag siktar säkert på att ta en plats i Montreal men jag tror inte han kommer lyckas ta en plats, sedan är det inte alls omöjligt att han precis som de senaste säsongerna kommer spela runt 5 matcher i NHL.

För Michael Pezzetta och Jeremiah Addison väntar helt säkert spel i Laval men det är absolut ingen omöjlighet att någon av dem kommer nå NHL som energispelare i bottom 6, båda två är inte rädda för tuffa tag vilket gör att de säkert kommer kunna försörja sig som hockeyspelare de närmaste åren även om de aldrig når NHL.

Joël Teasdale som deltog campen utan att vara draftad eller signad fick i fredags ett treårigt kontrakt med Habs, den skridskostarke Teasdale skickades sedan tillbaka till Blainville-Boisbriand Armada där han kommer spela sin sista säsong i QMJHL. Snabbskrinnaren Jack Gorniak som Habs valde i den fjärde rundan av årets draft kommer tillbringa de närmaste fyra åren på University of Wisconsin.

På högersidan ser det betydligt tunnare ut bakom Brendan Gallagher som allt fler ser som en blivande lagkapten för Montréal, Gallagher gjorde som jag skrev tidigare sin bästa säsong i fjol och verkar vara helt återställd från sina två otäcka handskador som förstört de båda föregående säsongerna. En hel Gallagher som spelar med med kedjekamrater som Tatar eller Domi borde kunna nå minst 30 mål och 60 poäng den kommande säsongen.

Andrew Shaw kommer troligen inte vara fit for fight när säsongen startar vilket kan betyda att antingen Nikita Scherbak eller Joel Armia kan få speltid i topp 6, Shaw har visserligen redan gått på is men ännu inte fått godkännande att delta i Habs träningar. Det finns bland fansen stora förhoppningar på Scherbak kan bli en ny Alexander Radulov, han är visserligen inte alls lika tuff som Radulov men han är minst lika kul att titta på när han är på rätt humör, det gäller bara att effektiviteten också finns där. Armia kommer få chansen att bevisa att han kan spela högre upp i laguppställningen än i Winnipeg och tar han chansen kan man inte beskriva traden som förde honom till Montreal som något annat än ren stöld. Som det har sett ut på träningslägret gissar jag att Armia kommer få starta säsongen i Habs förstakedja vilket kan betyda att han kan nå 20 mål och 45-50 poäng.

I farmarlaget Rocket de Laval finns Antoine Waked som förra säsongen gjorde 7 mål och 11 poäng under sin rookiesäsong i Laval och där kommer antagligen Mike McCarron också hamna. Den här säsongen är lite av make it or break it för den storväxte McCarron som hittills har saknat snabbheten för att ta en ordinarie plats i Montreal. Will Bitten kommer göra sin första proffssäsong efter ett riktigt bra sista år som junior då han gjorde 64 poäng i serien och 11 poäng i slutspelet där hans Hamilton förlorade i Memorial Cup-semifinalen och Bitten kommer troligen få chansen att visa upp sig i NHL under säsongen.

Att högersidan är relativt tunn är givetvis en av anledningarna till att Montreal gav veteranen Joel Ward som spelat 726 matcher i NHL ett PTO. Den andra anledningen är att Habs saknar veteraner bland forwards som kan hjälpa de yngre med råd och tips under några viktiga veckor. Ward fick inget kontrakt med Habs och jag tror tyvärr att han har spelat sin sista match i NHL men om han vill bör han kunna spela en eller några säsonger i Europa innan han hänger upp skridskorna för sista gången

I Europa finns Jesse Ylönen och Max Friberg men det är bara Ylönen som har en framtid i Habs, den finske speedkulan kommer antagligen få ett kontraktserbjudande efter den här säsongen.

Slutjustering:
Ovanstående skrevs innan den 10 september dvs innan Max Pacioretty tradades, jag justerade texten dels för att ta bort den gamla texten om Pacioretty och dels givetvis för att skriva om Tomas Tatar och Nick Suzuki i början på förra veckan. Förväntad laguppställning och texten längre ned och en del mindre justeringar av texten ovan har gjorts i helgen och början av veckan efter att jag läst och delvis själv sett lite av hur det sett ut under träningslägret och de första fem träningsmatcherna (Montréal spelar sammanlagt sju träningsmatcher). Efter att Kotkaniemi spelat riktigt bra i Habs sjätte träningmatch mot Toronto där han spelade drygt 8 minuter 5 vs 5 mot Auston Matthews eller John Tavares verkar det klart att den ungen finländaren kommer få starta säsongen i Habs och få spela minst 9 matcher innan han antingen skickas tillbaka till Ässät eller hamnar i Laval fram till årets JVM där han är given i Finlands lag.

---

Tre styrkor:

Nya röster i båset

Luke Richardson har sedan han slutade sin aktiva karriär varit bland annat ass. coach Ottawa under 4 säsonger innan han under lika långt tid var headcoach för Ottawas farmarlag Binghampton och förra säsongen var han ass. coach i NY Islanders. Richardson kommer ganska säkert ta hand om backarna och även ha mycket att säga till om i spelet i boxplay. Dominique Ducharme som bland annat lett Canada under de senaste två årens JVM är det andra nyförvärvet i Habs bås och han kommer säkert jobba mycket med Habs spel med en man mer som förra året var helt under isen. Att Joël Bouchard tillsammans med Daniel Jacob och den fd spelaren Alex Burrows tar över i Laval är också mycket positivt men det kommer troligen inte märkas i NHL förrän spelare från Laval tar sig in i Habs laguppställning under nästa säsong.

Framtida centerdjup

De senaste åren har Habs största problem varit bristen på kvalificerade centrar men redan nästa säsong kommer det se annorlunda ut och om några år kan Habs kanske har ligans bästa centerdjup med när Kotkaniemi, Poehling, Suzuki, Olofsson, de la Rose, Hillis, McShane, Evans, Danault och Peca slåss om platserna i laget.

Revanschlustan

Speciellt Carey Price och Shea Weber kommer säkert inleda säsongen (i Webers fall sker det troligen i december) med för att använda ett uttryck från andra sidan Atlanten ”a chip on the shoulder” när det gäller att bevisa för vissa fans men framförallt media att ryktet om deras snabba förfall är överdrivet.

Tre svagheter:

Centerpositionen

Om framtiden ser mycket ljus ut på centersidan för Montreal så är den i dagsläget inte mycket att hurra för. Laget har egentligen saknat en riktig förstacenter ända sedan Jean Béliveau slutade 1971, varken Jacques Lemaire, Pete Mahovlich, Pierre Larouche, Vincent Damphousse, Bobby Smith, Denis Savard, Pierre Turgeon, Tomas Plekanec, Scott Gomez eller Saku Koivu har förmått att riktigt axla manteln, en del pga skador andra pga att de kom till Montreal för sent i karriären. Troligtvis kommer Jonathan Drouin eller Max Domi starta säsongen som förstacenter medan Philip Danault, Matthew Peca, Jacob de la Rose, Jesperi Kotkaniemi och Tomas Plekanec gör upp om övriga centerplatser.

Saknar spelförande back

Om Montreal har löst centerproblemet för framtiden så är det fortfarande frågetecken angående backsidan där laget saknar en spelförande vänsterback. En framtida lösning kan finnas bland juniorerna i WHL eller i ryske Romanov men om inte någon av de tjeckiska backarna Moravcik och Sklenicka gör en fantastisk camp så kommer Habs inleda säsongen med en minst sagt tveksam backuppställning och därför letar antagligen Bergevin efter en trade där en spelförande back kan hamna i Montréal.

Tappat vinnarmentaliten?

Ifjol kändes det lite som om hela laget tappade gnistan speciellt efter nyår och det nämnde GM Marc Bergevin efter säsongen men även spelare som Brendan Gallagher, Carey Price med flera var inne på det i intervjuer efter säsongens slut (ytterligare en anledning till att Pacioretty tradades). Det kan vara svårt att återfå den rätta vinnarmentaliteten (se Buffalo) efter en så pass svag säsong speciellt om det går trögt i inledningen på säsongen men som tur är har Habs sett riktigt bra ut i träningsmatcherna.

---

Preliminär laguppställning:

Drouin – Kotkaniemi – Armia
Tatar – Danault – Gallagher
Domi – Peca – Lehkonen
Hudon – Plekanec – Byron

Reilly – Petry
Mete – Juulsen
Alzner – Ouellet

Carey Price (Antti Niemi)

Ovanstående laguppställning är under förutsättning att Shea Weber & Andrew Shaw hamnar på skadelistan inför säsongspremiären och den är inte riktigt realistisk, troligen kommer Kotkaniemi få spela i tredjekedjan tillsammans med Lehkonen och Hudon eller Byron eftersom Peca just nu är day to day.

Andra notabla spelare: Charlie Lindgren, Jordie Benn, David Schlemko, David Sklenicka, Michal Moravcik, Brett Lernout, Rinat Valiev, Nikita Scherbak, Nicolas Deslauriers, Byron Froese, Jake Evans, Jacob de la Rose, Nick Suzuki, Kenny Agostini, Jeremiah Addison, Hunter Shinkaruk, Alexandre Alain, Will Bitten, Lukas Vejdemo, Mike McCarron, Michael Chaput, (Simon Despres PTO)

Ryan Poehling kan bli aktuell under våren om hans St. Cloud State inte går långt i NCAA-mästerskapet.

---

Säsongens poängkung: Brendan Gallagher

Brendan Gallagher vann i fjol och jag tror att han kommer göra det även nästa säsong även om Jonathan Drouin kommer att utmana, om Gallagher kan nå 30 mål för andra säsongen i rad kommer saknaden av Max Pacioretty kanske inte blir så stor trots allt.

Säsongens viktigaste spelare: Carey Price

Kommentarer är egentligen överflödiga: Carey Price har varit Habs viktigaste spelare sedan Jaro Halak tradades sommaren 2010 och det kommer inte vara annorlunda den kommande säsongen. Som Price går går även Habs, en skadad eller dålig Price är lika med att Habs missar slutspelet och det har gällt de senaste 8 säsongerna. Den här säsongen kanske inte ens en bra spelande Price räcker för att Habs ska gå till slutspelet men det finns absolut ingen chans om han inte är bra. Följande åsikt delar jag delar med ett flertal experter: En Price i samma form som 2014-15 då han vann både Vezina och Hart innebär att han kommer stjäla kanske 15 matcher till Habs och 30 poäng plus förra säsongens 71 poäng skulle innebära 101 poäng och en ganska säker slutspelsplats.

Säsongens unga spelare: Nikita Scherbak

Finns några att välja bland: Jesperi Kotkaniemi, Victor Mete, Noah Juulsen, Charles Hudon eller Nikita Scherbak och jag valde till slut Scherbak. Tror visserligen att fyra av dem kommer göra bra ifrån sig under säsongen medan Kotkaniemi är ett riktigt Wild Card. Hudon hade en för honom otroligt dålig skottprocent i fjol och bör därför göra fler mål och poäng i år men jag tror att Scherbak kan få ett riktigt genombrott där 40 poäng inte alls är omöjligt.

Säsongens doldis: Matthew Peca

Matthew Peca som i flera säsonger tvingats spela i skuggan av Tampa Bays duktiga centrar har nu verkligen en chans att bevisa att han skulle fått mer speltid i Bolts. Jag skulle inte bli förvånad om han mot slutet av säsongen spelar i någon av toppkedjorna och att han kanske till och med sett till att Jonathan Drouin återigen spelar på en kant.

Säsongens besvikelse: Andrew Shaw

Här finns det också flera att välja bland: Kommer Carey Price, Andrew Shaw och Shea Weber vara lika bra som innan skadorna, Max Domi som är hypad av flera fans men även ifrågasatt av andra kan också duka under under pressen i Montréal även om han under sommaren verka ha gillat rampljuset. Jag väljer att utse Shaw som den största risken, han är antagligen bara en eller möjligen två hjärnskakningar från att tvingas sluta och vetskapen om det borde göra att han ändrar sin spelstil vilket kan betyda en mycket ineffektivare Shaw.

---
 
Truppen:



---
 
Redaktionens rankning:
 
Atlantic Division
 
1.
2.
3.
4.
5.
6. Montreal Canadiens
7. Detroit Red Wings
8. Ottawa Senators
 
---
 
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
 
Vill du skriva om Montreal på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com

6 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2018-09-28 12:00:00