SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 6 Montréal Canadiens

Efter en överraskande bra fjolårssäsong fortsätter Habs lagbygge även den kommande säsongen, skillnaden är att i år har laget ett av NHL:s djupaste talangpooler och en slutspelsplats är definitivt en realistisk målsättning.

Förra året skrev jag dels här och dels i tidningen ProHockey om att Montreal Canadiens hade en ljus framtid men varken jag eller någon annan trodde nog att man redan förra säsongen skulle slåss om en slutspelsplats hela vägen in i april månad.

Det är egentligen något av en bragd att laget samlade ihop 96 poäng och bara missade slutspelet med 2 poäng (96 poäng är en tangering av den högsta poängsumman för ett lag utanför slutspelet i NHL). De flesta trodde visserligen att laget skulle öka på poängsumman från 2017-18 (ynkliga 71 poäng) men en ökning på 25 poäng förutsåg ingen. Optimister (däribland jag) trodde nog att 90 poäng var en möjlighet men majoriteten räknade nog med drygt 80 poäng.

Att Habs gjorde detta trots att de saknade sin lagkapten Shea Weber i 24 matcher gör det ändå mer imponerande. Framförallt så spelade Habs en väldigt rolig (och effektiv) ishockey 5 mot 5, med snabba spelvändningar och hänsynslös forechecking. Det som däremot inte alls var bra var spelet med en man mer på isen där Habs var näst sämst i ligan med 13,2% och lagets 31 mål i PP var sämst. Det hade antagligen räckt om Habs gjort 9 mål mer i PP (vilket gett delad 23:e plats med Philadelphia och plats 20 med 17,9%) för att laget skulle fixat en slutspelsplats. Det som gör att man som supporter verkligen kan hoppas på en förbättring är att det under slutet av säsongen såg betydligt bättre ut, från den 14 mars dvs. de 11 avslutande matcherna så var Habs PP #8 i NHL med 25%. Att Habs ska nå över 20% är kanske att hoppas för mycket men 18% är absolut ingen omöjlig dröm.

Förra säsongen var det drygt halva laget som satte något personligt rekord: Andrew Shaw (28) satte nytt assist- & poängrekord, Tomas Tatar (28) satte nytt assist- & poängrekord, Brendan Gallagher (27) satte nytt målrekord, Phillip Danault (26) satte nytt assist- & poängrekord, Joel Armia (26) satte mål-, assist- & poängrekord, Matthew Peca satte nytt mål-, assist- & poängrekord, Jonathan Drouin (24) satte nytt assistrekord & tangerade sitt poängrekord, Max Domi (24) satte nytt mål-, assist- & poängrekord, Artturi Lehkonen (24) satte nytt assist- & poängrekord, Jordie Benn (32) satte nytt mål- & poängrekord samt tangerade sitt assistrekord, Jeff Petry (31) satte nytt mål-, assist- & poängrekord, Brett Kulak (25) satte nytt mål-, assist- & poängrekord, Noah Juulsen (22) satte nytt assist- & poängrekord och Victor Mete (21) satte nytt assist- & poängrekord. Lägg till Jesperi Kotkaniemi som med sina 34 poäng är näst bäst genom tiderna i Habs som 18-årig rookie efter en viss Mario Tremblay som gjorde 39 poäng 1974-75 och Ryan Poehling som gjorde hattrick i sin första NHL-match.

Just det faktum att så många i Habs satte nya personliga rekord är något som många experter och tyckare har hakat upp sig på när de inte tror att Habs kommer vara lika bra den här säsongen pga att spelarna inte kan upprepa det. Jag tror inte att alla spelarna kommer sätta nya rekord även den här säsongen men det är lite märkligt att man aldrig hör det resonemanget när det gäller andra spelare. Samtliga forwards i uppräkningen ovan har antingen inte nått sin prime eller är inne i den (tror inte någon har peakat än) och att då ta för givet att de måste vara sämre i år än i fjol är ganska magstarkt.

Det är ingen som undrar om Matthews (21), Aho (22), Point (23), Draisaitl (23), MacKinnon (24), Barkov (24), Monahan (24), Forsberg (25), Gaudreau (26), Kucherov (26), Scheifele (26), Landeskog (26), Couturier (26), Huberdeau (26), Panarin (27) eller Tarasenko (27) har maxat eller peakat. Inte ens Marchand som fyllt 30 blir ifrågasatt trots att han också satte nytt personligt rekord ifjol. Nu säger jag inte att Habs spelare är lika bra som ovan nämnda spelare men jag tror definitivt att Kucherov kommer ha svårare att sätta nytt personligt rekord den här säsongen än vad Armia kommer att ha.

Det är också lätt att stirra sig blind på de ”förstärkningar” de andra lagen i divisionen och konferensen gjort men med undantag för Panarin och ev. Bobrovski så kan Habs blivit bättre genom att spelarna från förra säsongen fortsätter att utvecklas än lag som plockat in stora namn via trader eller FA. Om inget oförutsett inträffar kommer Habs vara ett av lagen som slåss om de två wildcardplatserna i öst och det behövs ingen större svacka hos framförallt Toronto för att en tredjeplats i divisionen ska vara inom räckhåll speciellt om Habs får ett fungerande PP.

Om det mot förmodan skulle gå riktigt illa så har Habs flera spelare som andra lag kommer jaga vid trading deadline och dessutom har Habs capspace något som i dagens NHL går att jämföra med ett extra val i draftens första eller andra runda. Sen är det bara att hoppas Habs har tur i lotteriet så att Marc Bergevin i draften 2020 som sker i Centre Bell får gå upp och meddela att ”with the first overall selection Montréal Canadiens select from Rimouski Océanic, QMJHL Alexis Lafreniére.”

Inför Habs välgörenhetsturnering i golf (som officiellt startar Habs säsong) sa Habs GM Marc Bergevin att 6-7 talanger har en chans att utmana om en plats i årets Canadiens. Det låter kanske mycket men tänker man efter så finns det sju tänkbara namn, nämligen Ryan Poehling, Nick Suzuki, Otto Leskinen, Cale Fleury, Jake Evans, Josh Brook och Cayden Primeau. Ordningen är min egna ranking efter hur stor chans jag tror att de har att få spela i Habs den här säsongen. Poehling verkar så pass given att han har en plats att förlora eller möjligen att någon (Suzuki) kan ta ifrån honom den, jag är ganska säker på Suzuki kommer få spela några matcher för Habs under säsongen. Leskinen har imponerat på både fans och ledning under de inledande träningslägren och ser ut som en stark utmanare till att ta en backplats till säsongsstarten.

Fleury utvecklades ifjol i AHL till en stabil och pålitlig back som sällan eller aldrig gör några stora misstag och om han fortsätter i samma stil kommer han att testas i NHL. Evans är en favoritspelare hos Lavals coach Bouchard som redan under Evans rookiesäsong ansåg honom vara bland de mest professionella spelarna i laget och han kommer allt närmare att få pröva på spel i NHL. Brook är en jättetalang till back som hade det besvärligt med tempot under rookieturneringen men om han anpassar sig tillräckligt snabbt kan han mycket väl ta en plats i Habs under våren. Slutligen så beror det väldigt mycket på skador och/eller hur det går för Habs under säsongen om målvakten Primeau ska få en chans, en skada på Kincaid eller Price samtidigt som Lindgren kanske behövs i Laval och Primeau får göra sin NHL-debut. Lägg sedan till 22-årige Noah Juulsen som spelat 44 matcher i NHL de senaste två säsongerna. Sju rookies är jättemycket och de dagarna är förbi då ett lag kunde utmana eller till och med vinna Stanley Cup med många rookies (Habs hade 11 rookies när de vann 1986) men det går inte att säga annat än att framtiden ser mycket ljus ut.

Nya spelare via trader och UFA är: Otto Leskinen, Alex Belzile, Keith Kincaid, Riley Barber, Philip Varone, Ben Chiarot och Nick Cousins,

Christian Folin, Nate Thompson, Jordan Weal, Brett Kulak, Xavier Ouellet, Gustav Olofsson, Mike Reilly, Joel Armia, Artturi Lehkonen, Charles Hudon och Mike McCarron var de FA och RFA som fick nya kontrakt med Habs.

Andrew Shaw och Nicolas Deslauriers är de enda spelarna som Habs har tradat bort under sommaren och ersättningen för dem var tre draftval.

Laval har i sin tur signat: Nikita Jevpalovs, Ryan Culkin, Morgan Adams-Moisan, Connor LaCouvee, Will Pelletier och Joe Cox.

I årets draft fick Habs en riktig present när Cole Caufield föll ända ned till plats 15 där Habs hade sitt val. I övrigt valde Habs följande spelare: Jayden Struble, Mattias Norlinder, Gianni Fairbrother, Jacob LeGuerrier, Rhett Pitlick, Frederik Dichow, Arsen Khisamutdinov, Rafaël Harvey-Pinard och Kieran Ruscheinski. Här kan ni läsa mer om Habs draftade spelare: https://www.svenskafans.com/nhl/montreal/lite-om-habs-draft-och-vad-som-hander-de-narmaste-dagarna-604137

En av de viktigaste förändringarna i fjol var på ledarsidan och även om Laval inte gick till slutspel i AHL så gjorde Joël Bouchard, Daniel Jacob och Alex Burrows stora framsteg med Habs talanger och förhoppningsvis visar det sig i år genom att Laval tar sig till sitt första AHL-slutspel. I Habs fick Claude Julien två nya assisterande coacher och båda bidrog starkt till Habs roligare spel den förra säsongen, Luke Richardson som tog över backarna fick Habs backar att spela rakare och snabbare, burskydd och passningar mellan backarna var nästan helt borta under fjolårssäsongen. Dominique Ducharme hjälpte Julien att anpassa sig till den moderna snabbare ishockeyn och deras samarbete kommer förhoppningsvis fortsätta att utvecklas och leda till ändå bättre spel. Viktigast är givetvis att få igång Habs PP men även lagets PK behöver förbättras.

Något som NHL och stora delar av media antagligen kommer att tiga om är att den 4 december fyller ”le Club de hockey Canadien” dvs Montréal Canadiens 110 år. Eftersom NHL inte är intresserade av att fira Habs 110 år så spelar Habs givetvis ingen match det datumet utan möter istället Islanders den 3 och Colorado den 5. NHL eller i alla fall Gary Bettman gillar definitivt inte att Habs är äldre än NHL och Bettman är inte heller speciellt glad åt att Habs och Toronto kan kalla sig ”founding members of the NHL”.

Om någon undrar varför jag i genomgången av spelarna i Canadiens organisation nedan nämner de som enbart har AHL-kontrakt så händer det (inte ofta) att odraftade spelare genom bra spel i AHL och till och med ECHL lyckas spela till sig ett NHL-kontrakt. Det senaste exemplet är Alex Belzile som efter åtta säsonger i ECHL och AHL i somras fick ett ettårigt kontrakt med Habs efter att han gjort 19 mål och 54 poäng för Laval under fjolårssäsongen.

Habs har 48 spelare kontrakterade (max 50) och på deras reservlista hittar man 71 spelare (max 90), dessutom har sju spelare kontrakt med Montreal Canadiens farmarlag Rocket de Laval.

Målvakter:

Carey Price är givetvis ohotat etta i Montreal, åtminstone den här och nästa säsong. Det finns de som kritiserar honom eller kanske mer de experter som anser att han är en av ligans bästa målvakter men så länge aktiva spelare säger att han är en av de bästa för att inte säga den bäste så rubbas inte mitt förtroende för honom. Det finns ingen statistik i världen som kan läsa av om en spelare håller lite hårdare i klubban och därför kanske missar målet bara för att det är Carey Price som står i Habs mål. Price som förra säsongen blev den Habsmålvakt som vunnit flest matcher för laget kommer om han får vara skadefri och i hyfsad form närma sig topp 20 i NHL när det gäller vunna matcher genom tiderna (Om Pekka Rinne vinner mer än 10 matcher når Price troligen plats #21). Price behöver vinna 179 matcher till för att nå 500 segrar i NHL något som bara Patrick Roy och Martin Brodeur lyckats med hittills (Roberto Luongo stannade på 489 men Henrik Lundqvist och Marc-Andre Fleury har goda chanser att nå 500 vinster före Price).

Keith Kincaid borde vara den som blir backup till Price och om han kommer tillbaka till samma form han hade i New Jersey mellan 2014-15 och 2017-18 är han stor förbättring jämfört med Antti Niemi. Även om han bara når fjolårets siffror så lär han slå Niemi eftersom han i så fall bara kanske får runt 20 starter istället för 25-30 om han är tillräckligt bra för att Habs ska kunna ge Price färre matcher den här säsongen.

Jag gissar att Charlie Lindgren kommer bli förstemålvakt i Laval om han nu inte lyckas konkurrera ut Kincaid som backup till Carey Price. Lindgren som hade en ganska besvärlig fjolårssäsong där han var skadad i två omgångar. Han såg för två år ut som den givne ersättaren till Niemi som backup till Price och det kanske inte är försent än men han hade det tuff i fjol. Michael McNiven borde lånas ut till något lag i ECHL där han i så fall borde få förstaspaden, även McNiven hade ett tufft fjolår där han hade bättre statistik än Lindgren men för hans utvecklings skull bör han nog vara förstemålvakt någonstans.

Jättetalangen (både bokstavligt och bildligt) Cayden Primeau måste få en hel del speltid i Laval den kommande säsongen och om hans utveckling fortsätter i samma takt som hittills lär det inte dröja förrän Carey Price har en verklig utmanare. Primeau vann förra säsongen Mike Richter Award (bäste målvakt i NCAA) och var en väldigt stor anledning (1,61 GAA och ,936 SAV%) till att USA tog hem silvret i JVM.

Connor LaCouvee fick efter ett succéinhopp (2,49 i GAA och ,913 i SAV%) i Laval ett nytt ettårigt kontrakt med Habs farmarlag. Om inte något händer (skador eller trader) lär han lånas ut till ett lag i ECHL eftersom han har fem mycket kompetenta konkurrenter framför sig bland Habs målvakter.

Den storväxte dansken Frederick Dichow är den enda av Habs målvakter som saknar kontrakt med Habs eller Laval, Dichow som förra säsongen blev utsedd till bäste målvakt i JVM:s B-grupp kommer efter att han nobbat att ansluta sig Sudbury Wolves den här säsongen hålla till i Malmös juniorlag.

Backar:

Shea Weber opererade dels ett knä och dels en fot under 2018 och gjorde inte sin säsongsdebut förrän den 27 november och en frisk Weber under en hel säsong är enligt mig en förstärkning som väl motsvarar till exempel Jake Gardiner. Weber var rejält underskattat när han återvände men han imponerade stort i början men som väntat tröt orken under våren eftersom han saknade grundträning. Flera experter har nämnt hur lockouten 2004-05 förlängde karriären för spelare som Lidström och Selänne och de menar att om Weber bara är helt återställd så kan han också kan få en längre karriär pga vilan i samband med skadorna. En helt återställd Weber bör kunna göra ca 50 poäng och om Habs PP börjar fungera hyfsat så lär han även göra närmare 20 mål samtidigt som han förhoppningsvis leder Habs mot en slutspelsplats.

Jeff Petry har under Shea Webers frånvaro stigit fram rejält och hans namn kommer numera upp när experter diskuterar ligans mest underskattade spelare. Petry har de senaste säsongerna gjort 42 resp. 46 poäng och om Habs får igång ett fungerande PP kan han mycket väl närma sig 50 poäng den kommande säsongen. Petry som blir UFA 2021 har en NTC klausul där han kan stoppa en trade till 15 lag kan om Habs ligger långt från en slutspelsplats vid trading deadline bli väldigt eftertraktad. Jag är ganska säker på att han senast säsongen 2020-21 kommer tradas för jag misstänker att han sommaren 2021 då han är 33 år kommer att vilja avsluta sig karriär i hemstaten Michigans stolthet Detroit Red Wings.

Ben Chiarot är året FA-signing bland backarna och även om många fans är skeptiska och lite besvikna så kommer i alla fall Carey Price uppskatta Chiarot som är väldigt duktig på att rensa framför mål under spelet men också efter avblåsning. Chiarot kommer förhoppningsvis vara så bra att Petry och Weber inte behöver spela lika mycket i boxplay utan kan koncentrera sig mer på PP.

Victor Mete gjorde sensation 2017-18 när han tog en plats i Habs men han inledde 2018-19 betydligt sämre och efter drygt 20 matcher skickades han till Laval där han med hjälp av Joël Bouchard fick ordning på spelet. Han kallades upp till Habs igen den 17 december och var efter det given i laget. Han har fortfarande efter 120 matcher i NHL ännu inte gjort något mål och under slutet av säsongen missade han öppet mål vid flera tillfällen.

Christian Folin kom före trading deadline tillsammans med Dale Weise från Philadelphia som istället fick Lavals lagkapten Byron Froese plus backen David Schlemko och många fans trodde nog i sin enfald att Bergevin ville ha tillbaka Weise. Habs var tvungna att ta Weise och hans ganska dyra kontrakt för att Flyers skulle släppa Folin för Schlemko + Froese var värda mindre än Folin. Folin fick sitta på läktaren de första matcherna men under avslutningen på säsongen var han given i det tredje backparet och om inte någon av ungdomarna Noah Juulsen, Josh Brook, Cale Fleury eller finländaren Otto Leskinen imponerar tillräckligt för att utmana om en plats lär han starta säsongen antingen på isen eller som sjunde back.

Brett Kulak som Habs tradade till sig från Calgary precis innan säsongen startade fick inleda i Laval men efter 19 matcher kallades han upp och under resten av säsongen var han given i laget där han oftast spelade tillsammans med Jeff Petry. Kulak fick chansen pga att Karl Alzner inte alls höll måttet och att svensken Gustav Olofsson som troligen skulle fått chansen före honom blev allvarligt skadad men i somras fick han ett treårigt kontrakt med Habs och han kommer vara en av Habs sex backar på isen när säsongen startar

Jag tippar att Mike Reilly som inför fjolåret såg ut som den som skulle kliva fram och bli Habs tredje bästa back antingen kommer att tradas eller bli lagets sjunde back. Han blandade och gav förra säsongen och under våren stod det klart att han inte längre hade coachens förtroende.

Då är det dags för de 8 backar jag tror kommer få starta säsongen i Laval om inte någon back tradas eller blir plockad på waivers innan säsongen startar. Karl Alzner som riskerar att bli Habs svar på Rangers Wade Redden kan kanske göra en så bra camp att något lag kan tänkas vilja trada till sig hans kontrakt (under förutsättning att Habs tar tillbaka ett annat dåligt kontrakt alternativ skänker bort ett draftval eller talang i samma trade). Det finns även en liten chans att Alzner visar att kritikerna har fel genom att ta en plats i Habs tredje backpar alternativt blir sjunde back.

Josh Brook som kommer göra sin första säsong som proffs har en liten chans att ta en plats i Habs men det troligaste är att den spelskicklige backen (19 mål och 75 poäng WHL förra säsongen) åtminstone får starta säsongen i AHL om han inte överraskar rejält. Cale Fleury är lillebror till Carolinas Haydn Fleury gjorde 23 poäng på 60 matcher för Laval ifjol och även om det finns spelare som känns hetare när det gäller att platsa i Habs den här säsongen så ska man inte bli förvånad om Fleury tar en plats i Habs tredje backpar inom en snar framtid.

Mest intressant är Noah Juulsen som fick stora delar av fjolårssäsongen förstörd efter att han fått en puck i ansiktet. Det var till och med så illa att det spekulerades i om han överhuvudtaget skulle kunna spela igen. Han ska vara helt återställd men jag räknar med att han kommer behöva stanna åtminstone hösten i Laval innan han kan utmana om en plats i Canadiens. Xavier Ouellet lär visserligen satsa allt på att ta en ordinarie plats i Habs men jag tror att han kommer bli utsedd till lagkapten i Rocket de Laval som den här säsongen kommer vara betydligt bättre än i fjol.

Jag tror dessutom att tre européer kan få inleda säsongen i Laval, svensken Gustav Olofsson vars säsong tog slut efter 2 matcher ifjol kunde mycket väl ha tagit den plats i Habs som Brett Kulak la beslag på om han inte blivit skadad. Tjecken David Sklenicka som spelade VM för Tjeckien trots att han bara spelade i AHL under fjolåret kommer göra allt för att ta en plats i Habs och om han inte lyckas tror jag han antingen begär en trade eller återvänder till Europa men han inleder nog säsongen i Laval. Finländaren Otto Leskinen är jag riktigt sugen på att få se när träningslägret drar igång på allvar, han såg fruktansvärt dominerande ut under Habs Development Camp tidigare i somras men hade han inte dominerat där hade han garanterat blivit en flopp. Jag skulle inte bli förvånad om Leskinen faktiskt utmanar om en plats i Habs och får spela några matcher under säsongen.

Maxim Lamarche och Ryan Culkin har båda kontrakt med farmarlaget Rocket de Laval och ingen dem har kompetensen för att ta sig till NHL.

Gianni Fairbrother Everett Silvertips (WHL) och Jacob LeGuerrier Sault Ste. Marie Greyhounds är de enda av Habs backtalanger som kommer spela kanadensisk juniorhockey nästa säsong och duon som Habs valde i tredje resp. femte rundan av årets draft är båda långtidsprojekt. Når någon av dem NHL så lär det bli i det tredje backparet plus spel i PP (Fairbrother) eller PK (LeGuerrier).

Jordan Harris som gjorde sensation som rookie i Northeastern University förra säsongen får den här säsongen sällskap av Jayden Struble (de kan kanske till och med få spela I samma backpar). Harris visade ifjol att han har goda chanser att nå NHL och Struble som imponerade stort på scouterna i NHL:s combine där han var bäst i flera av de mest krävande punkterna (framförallt styrkemomenten) delar scoutvärlden i två delar, de som ser honom som en blivande tuff NHL-back och de som ser honom som en spelare född i fel generation (tänk Pronger och Stevens).

Svenske Arvid Henriksson kommer också spela universitetshockey nästa säsong men i hans fall kommer utbildningen i första hand för av Habs samtliga talanger är han den som har absolut minst chans att nå NHL.

Kieran Ruscheinski som Habs valde i sjunderundan i årets draft kommer nästa säsong spela för Salmon Arm Silverbacks i BCHL för att säsongen 2020-21 spela universitetshockey i NCAA. Det dröjer med andra ord innan han är aktuell för att bli proffs och chansen att han ska nå NHL är mycket liten.

I Europa återfinns Alexander Romanov i CSKA och Mattias Norlinder i MoDo, Romanov gick under fjolåret från att knappt någon visste vem han var till att vinna Gagarin Cup och ta brons i JVM där han utsågs till turneringens bäste back. Norlinder har i år chansen till något liknande (inte vinna Gagarin Cup men väl kanske Allsvenskan och en medalj i JVM är heller inte omöjligt) och därmed rusa uppåt i Habs talangpool. Romanov lämnar antagligen KHL nästa säsong och många fans och experter vill även se Norlinder i Nordamerika (Laval) nästa säsong.

Forwards:

Vi börjar med centerpositionen där minst nio spelare kommer göra allt för att ta en plats i säsongens upplaga av Montréal Canadiens.

Phillip Danault leder Habs förstakedja med Tomas Tatar och Brendan Gallagher, han har dessutom äntligen börjat få det erkännande han förtjänar som tvåvägscenter. Danault som satte personliga rekord med 41 assist och 53 poäng kom sjua i omröstningen om Selke Trophy där bland annat Bob McKenzie hade honom på tredje plats. Bergevins trade vid trading deadline 2016 då Habs fick Danault och Chicagos val i andra rundan 2018 (Romanov) mot Dale Weise och Tomas Fleischmann är nog en av Bergevins bästa trader.

Om någon för tio år sedan sagt att en son till Tie Domi skulle bli Habfansens nye kelgris skulle denne någon beroende på sammanhanget antingen blivit fullständigt utskrattad eller inlagd på sjukhus. Max Domi älskar antagligen att spela i Montréal lika mycket som fansen älskar att han spelar i Habs. Succé är ett urvattnat och uttjatat ord men det går inte att beskriva hans första säsong i Habs på något annat sätt, sista säsongen i Arizona gjorde han 9 mål och 45 poäng jämfört med 28 mål och 72 poäng under sin första säsong i Habs som dessutom var den första på flera som han spelade center. Jag tror att han kommer få fortsätta som center åtminstone till en början även den här säsongen men när Poehling, Suzuki och kanske någon till ska ha en plats lär han bli LW igen. Domi blir RFA nästa säsong men det ryktas om att Habs redan förhandlar med honom om ett nytt kontrakt.

Det är lite märkligt att Jesperi Kotkaniemi som var fjolårets rookiesensation i Habs är yngre än årets båda hypade rookies Ryan Poehling och Nick Suzuki. Kotkaniemi som fyllde 19 i juni verkar ha vuxit till sig en hel del under sommaren och det bådar gott för han såg sliten ut under våren. Kotkaniemi gjorde 11 mål och 34 poäng som rookie och jag håller det inte för omöjligt att han kan göra 20 mål och nå minst 50 poäng som sophomore för att under sin prime ligga runt 30 mål och 80-90 poäng.

En av det här årets träningslägers stora frågor är om Ryan Poehling kommer ta en plats i Habs (som fjärdecenter plus spel i PP) eller om man väljer att låta honom få betydligt mer istid i Laval. Poehling hade en enormt bra säsong i fjol som innan den kulminerade i Centre Bell den 6 april då han gjorde en hattrick innan han avgjorde matchen mot Toronto med en straff bland annat bestod av 8 mål och 31 poäng för St. Cloud State (oftast i samma kedja som sina bröder) och 5 mål och 8 poäng i JVM där han blev utsedd både till turneringens bästa forward och MVP när USA tog hem silvret.

Nick Suzuki hade en nästan lika bra säsong som Poehling, han gjorde 34 mål och 94 poäng i OHL plus 16 mål och 42 poäng i slutspelet som tog Guelph Storm till Memorial Cup där han gjorde 3 mål och 7 poäng. Suzuki blev dessutom utsedd till OHL:s mest sportslige spelare och till OHL-slutspelets MVP, det gick lite tyngre för Suzuki i JVM där han i en undanskymd roll för Canada gjorde 3 assist. Suzuki kan precis som Poehling ta en plats i Habs och han har en fördel eftersom han lika gärna kan spela RW som center men mitt tips är att minst en av Poehling och Suzuki kommer få starta säsongen i Laval.

Vid trading deadline i våras skickade Habs Michael Chaput till Arizona och fick tillbaka Jordan Weal som snabbt blev en viktig kugge i fjärdekedjan. Efter säsongen då han gjorde 10 poäng på 16 matcher för Habs fick han nästan omgående ett nytt tvåårigt kontrakt och Weal kommer nog ta en av platserna i fjärdekedjan även den här säsongen men troligen får han spela på en kant.

Nate Thompson plockades från LA Kings den 11 februari och han blev genast den som tog över som center i Habs fjärdekedja. Thompson har aldrig gjort mycket poäng men den nu 34-årige veteranen som i somras fick ett ettårigt kontrakt med Habs är lagets bäste tekare och även om han blir av med platsen som center i fjärdekedjan har han mycket att lära ut till Kotkaniemi och Poehling/Suzuki om de två tar var sin plats i Habs inför säsongen.

Nick Cousins signade den 5 juli ett ettårigt kontrakt med Habs, förra säsongen stod Cousins för 7 mål och 27 poäng i Arizona och precis som för Weal och Thompson så är det fjärdekedjan som är troligaste platsen för Cousins i Habs. Jake Evans som valdes i sjunderundan 2014 gjorde en klart godkänd rookiesäsong i Laval speciellt med tanke på att han skadade sig våren 2018 och inte kunde börja träna förrän i september. 13 mål och 45 poäng skulle antagligen gett honom platsen som förstecenter i Laval om nu inte Nick Suzuki och Ryan Poehling varit med i leken men Evans som även har en hyfsad chans att ta en NHL-plats i år är antagligen andrecenter i Laval när säsongen startar.

Lukas Vejdemo gjorde en klart godkänd första säsong i Laval med 29 poäng på 66 matcher, det var framförallt under våren då han och Nikita Jevpalovs bildade ett giftigt radarpar som poängen började trilla in. Han kommer få betydligt större konkurrens den här säsongen så han behöver ta ett ordentligt kliv i utvecklingen om han inta ska rasa i rankingen av Habs talanger. Han är dock så pass smart att han kanske kan bli en fjärdecenter i NHL i framtiden.

Joël Teasdale som blev utsedd till turneringens MVP när hans juniorlag Rouyn-Norada Huskies vann Memorial Cup i våras slet tyvärr sönder ett ledband under sommarens barmarksträning och han väntas missa sju månader av säsongen. Hayden Verbeek hade en tung inledning på förra säsongen men under våren tog han en ordinarie plats i Laval där han stod för 7 poäng på 48 matcher. Jag gissar att Verbeek kommer få svårt att platsa i ett betydligt bättre Laval den här säsongen och därför antingen kommer tradas eller lånas ut till något lag i ECHL:

Philip Varone har under sin åttaåriga proffskarriär spelat 97 matcher i NHL och gjort 17 poäng, så Varone som signades i somras kommer säkert spela i Laval den kommande säsongen. Varone som är en pålitlig poängplockare i AHL (396 poäng på 488 matcher) kommer vara en perfekt mentor för Evans, Poehling, Suzuki och Vejdemo om de hamnar i AHL.

Letten Nikita Jevpalovs har ett ettårigt kontrakt med Laval och under våren i Laval bildade han och Lukas Vejdemo en målfarlig duo och det är en orsak till att han fick ett nytt kontrakt med Laval en annan orsak är hans mångåriga samarbete med Lavals headcoach Joël Bouchard.

Två av Habs centertalanger i de kanadensiska juniorligorna Cole Fonstad (Prince Albert WHL) och Allan McShane (Oshawa OHL) har under sommaren varit inbjudna till det kanadensiska juniorlandslagets läger inför det kommande JVM:et. McShane är antagligen den som är närmast att få en plats i det kommande JVM-laget men Habs kan lika gärna bli utan representant. Fonstad har gjort 73 poäng båda de senaste två säsongerna medan McShane hade 65 respektive 69 poäng.

Habs har ytterligare två centertalanger i juniorligorna. Samuel Houde var lite av en besvikelse med sina 43 poäng i QMJHL men det var framförallt på hösten som han hade problem under våren gick det betydligt bättre. Cam Hillis hade det riktigt tungt under våren då han blev skadad tre gånger, bland annat bröt han nyckelbenet i den andra matchen i OHL:s semifinal vilket gjorde att han fick titta på när Guelph Storm vann mästerskapet och tog sig till Memorial Cup. Mycket talar för att Hillis som nästa säsong kommer vara lagkapten i Guelph kommer vara mycket revanschlysten och göra allt han kan för att laget ska upprepa bedriften.

I NCAA kommer Habsfansens nye gunstling Cole Caufield (Wisconsin Badgers) och Brett Stapley (Denver Pioneers) spela, Stapley som inledde förra säsongen lysande kan vara ännu en i raden av lyckade Timminspicks i den sjunderundan. Caufield kommer antagligen spela RW både i Wisconsin där han kommer coachas av Tony Granato och i Habs när han väl debuterar i NHL. Det går att skriva hur mycket som helst om Caufield och hans skott men det som är mest imponerande är att han under hela sin karriär alltid varit bland de kortaste i alla ligor han spelat i samtidigt som han varit en av de målfarligaste i ligan. Det räcker att du säger Domi-Kotkaniemi-Caufield för att en Habsfan ska börja drömma om Stanley Cup #25.

I Europa finns det tre centrar som draftats av Habs, Joni Ikonen KalPa, Arsen Khisamutdinov CSK VVS Samara i den ryska andraligan och Jacob Olofsson Skellefteå. Både Ikonen (skada som gjorde att han bara spelade 13 matcher) och Olofsson (tungt första år som junior i SHL) har fallit på Habs talangranking men jag tror att båda kommer få en betydligt bättre säsong i år och därmed avancera en del i rankingen. Khisamutdinov som Habs valde i sjätterundan tidigare i år är en storväxt center med mjuka handleder och ett tungt skott men han måste bli en bättre skridskoåkare för att någonsin nå NHL.

Då står Habs LW på tur.

Tomas Tatar fick en rejäl nytändning när han kom till Montréal förra sommaren och redan från start verkade han vara besluten att visa att Vegas gjorde fel när de inte trodde på honom. Tatar verkar också vara en glädjespridare i omklädningsrummet och han kan mycket väl nå 30 mål och 60 poäng den här säsongen speciellt om han fortfarande kommer spela med Phillip Danault och Brendan Gallagher.

Jonathan Drouin inledde förra säsongen riktigt bra och hans sämre avslutning på säsongen (7 poäng på de avslutande 26 matcherna varav 4 poäng kom i samma match) har fått sin förklaring när han efter säsongen tvingades till en operation för att rätta till sin näsa som han bröt under våren. Det är inte så lätt att spela ishockey om man endast kan andas genom munnen men efter det har det kommit glädjande nyheter, Drouin har tydligen tagit kontakt med Habs ass. coach Dominique Ducharme för att få hjälp med att bli en mer komplett hockeyspelare. Om allt klaffar för Drouin den kommande säsongen är det inte alls omöjligt att han kommer vara Habs bäste poängplockare samtidigt som han tar ett betydligt större defensivt ansvar.

Artturi Lehkonen fick ett nytt tvåårigt kontrakt i somras och nu är det upp till bevis för den 24-årige finländaren, är han endast en energispelare för bottom 6 eller kan han spela i en andrakedja. Det är ingen som ifrågasätter hans energi och defensiva spel men hans målsinne ifrågasätts allt oftare, helst skulle han upp mot 20 mål den här säsongen.

Paul Byron var en av få Habsforwards som inte satte något personligt rekord och den stora anledningen var att han förföljdes av skador, Snabbskinnaren Byron som missade 26 matcher är en av Habs ledare på isen men han är också en spelare som kan tradas om ungdomarna ska få en plats redan den här säsongen. Jag tror att Byron blir kvar och då kommer han fortsätta vara en av Habs viktigaste spelare med en man mindre på isen.

Charles Hudon var en besvikelse förra säsongen, i ärlighetens namn fick han inte så många chanser att visa vad han kan men det blev ju längre säsongen gick tydligt att han inte tillhörde Habs 12 bästa forwards. Han var efter säsongen minst lika besviken själv men han verkar tyvärr tro att han i ett annat lag och med en annan coach skulle lyckats bättre vilket gör att jag inte tror att han är kvar i Montreal när säsongen startar.

En annan liten besvikelse förra säsongen var Matthew Peca som visserligen var precis lika bra skridskoåkare som hypen men han visade sig tyvärr ha väldigt svårt att vara effektiv i offensiv zon. Han måste visa att han tillhör Habs bättre tvåvägsforwards för att få stanna och spela i Habs annars blir det nog en trade eller spel i Laval för Peca.

I AHL eller mer troligt ECHL lär man hitta Michael Pezzetta nästa säsong, Pezzetta gjorde 10 poäng och satt utvisad 70 minuter under förra säsong i AHL och den statistiken bör inte ge honom en plats i ett rejält förbättrat Laval.

Will Pelletier som spelat de två senaste säsongerna i Chicago Blackhawks farmarlag Rockford har fått ett ettårigt kontrakt med Laval men han kommer inte få speciellt mycket istid om inte laget (eller Habs) drabbas av många skador.

I QMJHL hittar man än så länge Rafaël Harvey-Pinard som antingen kommer vara lagkapten för Chicoutimi Saguenéens eller (kanske troligast om man ska tro ”experterna”) spela för Laval i AHL. Han lär i så fall få ett AHL-kontrakt för den kommande säsongen för att sedan få ett entrylevel-kontrakt med Montreal säsongen 2020-21.

Speedkulan Jack Gorniak kommer spela sin andra säsong för Wisconsin Badgers i NCAA där han gjorde 15 poäng under fjolåret, han kommer säkert få en större roll under sin sophomoresäsong och han kan eventuellt få spela i samma kedja som Cole Caufield.

Rhett Pitlick som också är en snabbskrinnare av rang kommer nästa säsong spela för Omaha Lancers i USHL för att säsongen efter börja på University of Minnesota. Pitlick som Habs draftade i den femterundan var av många rankad betydligt högre och Pitlick som gjorde 61 poäng för sitt High School-lag förra säsongen kan vara den här draftens Brendan Gallagher.

Avslutar med Habs RW vilket är lagets svagaste del bland forwards.

Shea Weber är lagkapten samtidigt som Habs är Carey Price lag men Brendan Gallagher som varit Habs bäste målgörare de senaste två säsongerna (31 resp. 33 mål) är lagets ”Heart and Soul”. Gallagher må bara ha ett A på bröstet men han är den senaste i mängden av Habspelare som personifierar det som kanske framförallt Henri Richard stod för. Storleken har absolut ingen betydelse, han må vara liten till växten men han är en jätte både på isen och i omklädningsrummet.

Joel Armia fick välförtjänt ett tvåårigt kontrakt med Habs i somras, finländaren blev genom sin uppoffrande spelstil en favorit i Centre Bell. Han visade sig framförallt vara en briljant penaltykiller som genom stenhård forechecking ensam kunde tvinga motståndarna att tillbringa halva utvisningstiden i egen zon istället för att anfalla.

Veteranen och gamle fanfavoriten Dale Weise kommer antagligen att sättas på waivers och skickas till Laval för om han tar en plats i Habs är det många spelare som misslyckats rejält under träningslägret.

Alexandre Alain som gjorde en hyfsad rookiesäsong i AHL ifjol med 28 poäng på 72 matcher bör hamna i Laval medan Antoine Waked som var en besvikelse med bara 5 poäng på 27 matcher under sin andra säsong i Laval mycket väl kan bli utlånad till ett lag i ECHL. Mike McCarron får antagligen sin sista chans i år efter en fjolårssäsong som förstördes av en axelskada när han väl kommit igång (21 poäng på 32 matcher i AHL). McCarron som valdes i den första rundan 2013 lär aldrig bli en top 6 spelare i NHL men han kan fortfarande bli en användbar bottom 6 spelare.

AHL-veteranen Alex Belzile som var Lavals bäste forward under större delen av fjolårssäsong fick som sagt sitt första NHL-kontrakt samma år som han fyller 28 år. Belzile kommer garanterad få spela minst en träningsmatch i ”La Sainte-Flanelle” men man ska nog räkna med att han kommer spela hela den kommande säsongen i Laval. Riley Barber är nog däremot helt inställd på att utmana om en plats i Habs på allvar men han kommer troligen inte räcka till. Barber som spelat 3 matcher i NHL för Washington har under de fyra senaste säsongerna gjort 180 poäng i AHL.

Joe Cox och Morgan Adams-Moisan har båda fått var sitt ettårigt kontrakt med Laval, Cox har de senaste säsongerna gjort många poäng i ECHL för Florida Everblades och han gjorde också hyfsat ifrån sig när han var utlånad till Laval i våras. Adams-Moisan är den enda renodlade enforcern bland spelarna som finns i Habs organisation och eftersom det ibland går ganska ostädat till i AHL kommer han säkert få spela några matcher.

I Europa återfinns Max Friberg (Frölunda) som Habs har NHL-rättigheterna i ett år till och Jesse Ylönen (Pelicans) och medan Friberg knappast lär återkomma till NHL så vill nog Habs eller åtminstone lagets fans att Ylönen som var med i Finlands lag som tog hem JVM tidigare i år ska signas och plockas över till säsongen 2020-21.

---

Tre styrkor:

Spelet 5 vs. 5

Montreal hade 246-236 i målskillnad och det gav plats 13 när det gällde gjorda mål men om man bara tittar på spel 5 mot 5 blir målskillnaden 188-163 vilket ger en delad femteplats när det gäller gjorda mål. Habs chockade flera av motståndarna förra säsongen med sin speed och forechecking och i år kan de knappast bli överraskade längre men jag både tror och hoppas att motståndarna kommer få det besvärligt i 5 mot 5 även den här säsongen.

Framtida centerdjup

Inför förra årets draft hade Habs antagligen NHL:s sämsta centerbesättningen, Bergevin & Co. draftade Jesperi Kotkaniemi och ytterligare sju centrar i draften och fick Nick Suzuki när de tradade Max Pacioretty till Vegas Golden Knights. Efter att Phillip Danault klivit fram som en av NHL:s bästa tvåvägscentrar och att Max Domi gjort succé som center så fullbordades förvandlingen när Habs val i förstarundan 2017 Ryan Poehling debuterade i säsongens sista match med att göra hattrick och sedan avgöra i straffläggningen. Med Danault, Domi, Kotkaniemi, Nate Thompson, Jordan Weal, Nick Cousins, Poehling, Suzuki och Jake Evans som konkurrerar om säsongens centerplatser och talanger som Joni Ikonen, Jacob Olofsson, Allan McShane, Cole Fonstad och Cam Hillis på väg har Habs på drygt 12 månader fullbordat en metamorfos från NHL:s fula ankunge till en av ligans vackraste svanar när det gäller centrar.

Laget/sammanhållningen

Säsongen 2017-18 som var usel med 79 poäng kännetecknades av dålig stämning inom laget, utan att nämna några namn så var det efter traderna förra sommaren väldigt klart att hela laget ifjol var på samma sida och personkemin mellan vissa spelare lyste lång väg. Brendan Gallagher som förrförra säsongen var oerhört frustrerad har antagligen aldrig haft så roligt som förra säsongen då han, Phillip Danault och Tomas Tatar blev en fruktat kedja och inte nog med att de var oerhört effektiva framåt, de stoppade även många av de andra lagens förstakedjor från att utgöra ett hot.

Tre svagheter:

Powerplay

PP var näst sämst i ligan förra säsongen och även om det knappast kan bli sämre så misstänker jag att Habs även den här säsongen kan få svårt att få till det i PP. Förhoppningsvis kan de nå ca 18% och hamna runt den 20:e platsen om Weber & Co, får till det bättre den här säsongen. Hoppas och tror att Habs kommer att försöka utnyttja sina styrkor och spela snabbare den här säsongen istället för att krångla till det.

Saknar spelförande vänsterback

Jag tror visserligen att Habs under säsongen kommer trada till sig en spelförande vänsterback som ska spela med Shea Weber alt. Jeff Petry men när säsongen startar har Montreal fortfarande kvar problemet som jag visserligen tycker är överdrivet pga Habs spelstil med snabba spelvändningar som helst startar redan innan Habs hamnat i den egna zonen.

Storleken

Montreal kommer nog vara ett av NHL:s minsta lag den kommande säsongen och även om lagets snabbhet och spelstil säkert kommer fungera bra även den här säsongen så visade förra säsongens slutspel att de stora och tuffa lagen inte är borträknade i dagens NHL. Om alla i Habs spelar som Max Domi och Brendan Gallagher kommer det antagligen inte bli några större problem men om vissa spelare låter sig ”skrämmas” kan Habs få det riktigt besvärligt även under säsongen.

---

Preliminär laguppställning:

Tomas Tatar – Phillip Danault – Brendan Gallagher
Jonathan Drouin – Max Domi – Paul Byron
Artturi Lehkonen – Jesperi Kotkaniemi – Joel Armia
Nick Cousins – Nate Thompson – Jordan Weal
Ryan Poehling, Mike McCammon

Victor Mete – Shea Weber
Brett Kulak – Jeff Petry
Ben Chiarot – Christian Folin
Otto Leskinen

Carey Price (Keith Kincaid)

Andra notabla spelare: Charlie Lindgren, Cayden Primeau, Karl Alzner, Josh Brook, Noah Juulsen, Mike Reilly, Riley Barber, Jake Evans, Charles Hudon, Matthew Peca, Nick Suzuki, Phil Varone, Dale Weise och svenskarna Gustav Olofsson och Lukas Vejdemo

Är ganska övertygad om att en eller flera av spelarna ovan kommer tradas innan säsongsstarten speciellt om Poehling, Suzuki och Leskinen tar varsin plats i Habs. Reilly, Hudon & Peca är i så fall de troligaste spelarna som får lämna Habs.

---

Säsongens poängkung: Max Domi

Om inte Jonathan Drouin får till det så blir nog Domi Habs bäste poängplockare även den kommande säsongen, han kommer troligen inte göra lika många mål som förra säsongen men 20 mål och uppemot 70 poäng är inga omöjliga mål för Domi som verkar älska att spela i Montreal.

Säsongens viktigaste spelare: Carey Price

Ett tråkigt val men det går inte att komma ifrån att hur Price presterar troligen kommer vara skillnaden mellan slutspel och ledigt redan i april. Om Price vinner närmare 40 matcher kommer Habs troligen spela slutspel men om det bara blir 35 så hänger det på om Kincaid kan leverera som backup.

Säsongens unga spelare: Jesperi Kotkaniemi

Eftersom jag är tveksam till att Ryan Poehling och/eller Nick Suzuki som han dessutom är yngre än kommer få spela majoriteten av säsongen i Habs väljer jag Kotkaniemi som verkar har lagt på sig en hel del muskler under sommaren (det är inte omöjligt att han växt även på längden). Jag tror inte på en sophomore slump för Kotkaniemi utan gissar på att han kommer göra minst 50 poäng och kanske 20 mål.

Säsongens doldis: Brett Kulak

Fjolårets stora överraskning på backsidan kommer få en ordentligt genombrott den här säsongen speciellt om han fortfarande paras ihop med Jeff Petry. Han kommer kanske inte göra så enormt mycket poäng men bli en väldigt viktig kugge i ett Habs jakt på en slutspelsplats.

Säsongens besvikelse: Noah Juulsen

Ett kanske överraskande namn, det naturliga hade kanske varit att välja att tro att någon av Domi, Douin eller Tatar gör en dålig säsong men eftersom många Habsfans fortfarande har väldigt höga förväntningar på Juulsen väljer jag honom eftersom jag tror att han kommer spela i Laval nästan hela säsongen.

---

Redaktionens rankning:

Atlantic Division

1.
2.
3.
4.
5.
6. Montréal Canadiens
7. Detroit Red Wings
8. Ottawa Senators

---

NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.

Vill du skriva om Montreal Canadiens på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.