SvenskaFans rankar NHL: 19. Nashville Predators

General manager David Poile har ändrat riktning på sin skuta. Nashville Predators seglar bort från tråkhockeyn, mot en offensivare hockey. Han seglar med en till stor del ny besättning, som har med sig ett tugnt bagage. Och han seglar med vetskapen av att hans huvud står på spel.

Det har hänt mycket i countrystaden under sommaren 2014. Ny tränare, nya spelare och en ny vision. Det hela grundar sig i två raka säsonger utan slutspel och fans som är trötta på att varken få se underhållande hockey, eller ta del av slutspelskakan.

Under säsongen 2013-14 slutade Nashville på en tiondeplats i knallhårda Western Conference, bara tre poäng bakom åttan Dallas Stars. Inte på något sätt en katastrof, men hade general managern David Poile agerat annorlunda hade slutresultatet kanske varit ett annat.

För det första satsade han fel när han letade efter en ny målskytt förra sommaren. Valet landade bland annat på Viktor Stålberg, men det blev praktfiasko och bara åtta mål på 70 matcher från svensken. Ett misstag som man hade kunnat ha överseende med ifall andra delar hade kompenserat för de uteblivna målen, till exempel fantastiskt målvaktsspel. Men redan tidigt gick Pekka Rinne sönder och då gjorde Poile sitt andra stora misstag.

Eftersom finländarens status länge var oklar valde Poile att avvakta, och hoppades att målvakten skulle komma tillbaka snabbt och i matchform. Det gjorde han inte. Istället landade målvaktsbördan på oprövade kort som visserligen inte gjorde bort sig, men uppenbarligen inte var redo att bära laget. När Poile slutligen agerade, satsade han på Devan Dubnyk. Ja, DEN Devan Dubnyk... Hur det slutade säger sig självt.

Nu ska vi inte klanka ner på Poile alldeles för mycket. Han gjorde en del bra grejer också. Till exempel trejden som skickade David Legwand till Detroit i utbyte mot Calle Järnkrok. Svensken stod för nio poäng på tolv matcher och räknas fortfarande som NHL-rookie. Dessutom rättade han till misstaget att hämta in Dubnyk, och fick framtida kompensation för keepern.

Men säsongen gick alltså inte att rädda, och även om den som sagt inte var fullständig katastrof fortsatte den nedåtgående trenden för klubben. Nashville hade inte missat slutspel två år i rad sedan 2002 och 2003, men nu var man där igen. Det tvingade Poile att agera under sommaren.

Hans första beslut var att sparka klubbens dittills ende tränare, Barry Trotz, och ersätta honom med en mer offensivt lagd coach i Peter Laviolette. Fansen blev nöjda och hyllade Laviolette som en hjälte när han lovade att spela mer offensiv hockey. Huruvida det kommer ge resultat eller inte visar sig framåt vårkanten.

Poile fortsatte på den inslagna vägen och skickade iväg forwardsduon Patric Hörnqvist och Nick Spaling till Pittsburgh Penguins i utbyte mot målsprutan James Neal. Dessutom värvade han tre nya centrar – Derek Roy, Olli Jokinen och Mike Ribeiro – som alla har en historia med bra poängproduktion.

Det är fyra namnkunniga nyförvärv, men som släpar med sig tungt bagage. Någon har ett rykte om sig att vara strulig på isen, någon har samma rykte fast utanför isen och några av dem anses helt enkelt vara slut på elitnivå. De har udda karaktärerna ska nu blandas ihop med Predators tajta, befintliga trupp och det är med de förutsättningarna som Poiles bygge nu ska ta sig tillbaka till slutspel.

General managern har tagit ett gäng djärva beslut med vetskapen om att hans huvud sannolikt är nästa att rulla om förändringarna inte skulle ge resultat. Det luktar fiasko på förhand, men det finns faktiskt en chans att det blir succé.

Målvakter:

Pekka Rinne är en utomordentlig målvakt med kapacitet att bära Predators till slutspel. Eller är det så att han hade kapaciteten? 31 år gammal frågar vi oss om han har passerat sin prime, eller om han fortfarande är en världsmålvakt. Under de två senaste säsongerna har finländaren en medioker räddningsprocent på 90,7. Det jämförs med 92,6 % han räddade mellan 2010 och 2012. Skrämmande siffror för Preds, som har kontrakterat Rinne till sommaren 2019. Är det så att Predators har missat slutspel på grund av Rinnes målvaktsspel, eller har hans statistik påverkats av att laget har presterat sämre?

Bakom Rinne finner vi Carter Hutton, som vaktade Nashvilles mål flest gånger ifjol. 28-åringen gjorde ett godkänt jobb, utan att för den delen glänsa, och fungerar bra som backup.

I år blir konkurrensen om andraspaden sannolikt än hårdare, med tanke på att den tjeckiske målvakten Marek Mazanec har ännu en säsong i benen. 23-åringen spelade 25 NHL-matcher ifjol med blandat resultat. Räkna med att Mazanec inleder säsongen i AHL.

Där gör han jämnårige Magnus Hellberg sällskap. Svensken tillbringade större delen av fjolåret i AHL-klubben Milwaukee Admirals, men representerade även Nashville och ECHL-laget Cincinnati Cyclones under säsongen.

Duon får dessutom konkurrens av 26-årige Rob Madore, som till största delen spelade i ECHL ifjol.

Backar:

Försvaret var Nashvilles styrka under Barry Trotz tid vid rodret. Man har lyckats utveckla stjärnback efter stjärnback, vilket har gjort att man säsong efter säsong har varit med och slagits om en slutspelsplats. Hur påverkas försvaret av att Laviolette numera styr och ställer på tränarbänken?

Predators leds i alla fall av sin enda riktiga superstjärna, Shea Weber. Många oroade sig för hur han skulle klara sig utan Ryan Suter, när denne lämnade för Minnesota 2012. Svaret var: utmärkt. Ifjol stod 29-åringen för 23 mål och 56 poäng, och blev än en gång nominerad till Norris Trophy. Weber är en ledare i allt han gör och hans stenhårda försvarsspel är respektingivande på alla sätt och vis. Två OS-guld kan intyga om det. Så länge Preds har Weber kommer försvaret att ha klass.

Men försvaret är mer än bara Weber. Schweizaren Roman Josi har vuxit fram som en riktigt bra NHL-back, även om han inte alltid drar de stora rubrikerna. Josi spelade 26,25 minuter per match ifjol, vilket är ett bevis på hur stort förtroende Trotz hade för 23-åringen. Inget tyder i nuläget på att Laviolette skulle känna annorlunda för den mångsidige backen.

Det enda som skulle kunna ändra hans status är om Seth Jones skulle få sitt stora genombrott i år. Rookiesäsong var klart godkänd, men det finns mycket att utveckla för den unge amerikanen. Talang finns så det räcker och blir över. 20-åringen har den ultimate förebilden i Weber och bli inte förvånad om Jones spelar minst 23 minuter per match i år.

En annan som också kan komma att dra ett tungt lass om utvecklingen går åt rätt håll är Ryan Ellis. Den talangfulle och offensive backen har hittills inte levt upp till förväntningarna och det är hög tid att han tar nästa kliv. Storleken kan han inget göra åt, men misstagen måste minimeras för att han ska bli mer pålitlig. I dagsläget väger offensiven inte upp för 23-åringens stundtals slarviga defensiv.

Bland backarna finner vi också Mattias Ekholm, som etablerade sig under förra säsongen. Den storväxte 24-åringen kan mycket väl komma att behålla sin plats som fjärde/femteback i år, och kan han utveckla sin offensiv får han garanterat ytterligare ansvar.

Anton Volchenkov, som köptes ut av New Jersey Devils under sommaren, kommer nu att spela för sin tredje NHL-klubb efter att ha signats av Predators. Ryssen är en effektiv tacklare, men har aldrig kunnat komma upp i samma nivå för Devils som under hans år i Ottawa. I Predators får 32-åringen en ny chans att visa sitt värde.

Svenskbekantingen Victor Bartley är ytterligare en back som kommer att slåss om speltid. 26-åringen har en offensiv och fysisk spelstil, men tillhör inte de större backarna i laget.

I AHL finns det inte allt för många som är redo att kliva upp vid skador och det skulle knappast skada med ytterligare någon back med NHL-erfarenhet i klubben.

Forwards:

Målskyttet har varit Nashvilles akilleshäl under i stort sett hela klubbens existens. Det ska det bli ändring på. Poile stod för ett flertal välmeriterade nyförvärv under sommaren, och klickar de med resten av gruppen kan det faktiskt bli ett rejält lyft, även om det känns som tämligen kortsiktiga lösningar. Lite lapptäckevarning över anfallet, men det finns definitivt kvalitet.

Det ringer en hel del varningsklockor när ett lag som satsar på Stanley Cup skickar iväg en 26-årig forward som snittar runt ett mål varannan match. Men det var precis vad Pittsburgh Penguins gjorde med James Neal, och Nashville var inte sena på att nappa. Så sent som 2011-12 gjorde han 40 mål bredvid Evgeni Malkin, men avstängningar, skador och allmän kritik har kantat Neals karriär och det finns ju en anledning till att både Dallas Stars och Penguins har gjort sig av med honom. Att han har ett mycket fint målsinne går dock inte att förneka. Kritikerna pekar på hans kedjekamrater och menar att han alltid spelat med duktiga playmakers när han har gjort mycket mål. Det må vara så, men även om Mike Ribeiro inte är en Evgeni Malkin eller Brad Richards så har han fina händer och ett mästerligt spelsinne och kan säkert leverera puckar för Neal att sätta i nät.

För förstakedjan lär centras av just Ribeiro. Där kan man tala om problem. Ribeiro köptes ut från Arizona Coyotes under sommaren och GM Dan Maloney var inte nådig i sin kritik. Han var helt öppen med att Ribeiro inte gick att ha i laget av disciplinära skäl. Ribeiro är dock en framspelare av rang och det är precis därför Poile vågade ge honom ett ettårskontrakt. Sista chansen för 34-åringen? Hittar han rätt, och utvecklar kemi med Neal, kan Predators ha värvat en livsfarlig duo.

Tillsammans med Ribeiro och Neal finner vi möjligtvis den snabbskrinnande veteranen Matt Cullen. Offensivt har han aldrig varit någon stjärna, men upp mot 40 poäng och ett mycket ansvarsfullt tvåvägsspel kan vi räkna med från 37-åringen.

I andrakedjan hittar vi 24-årige Colin Wilson. Han är en stor och skridskostark spelare, som både kan spela center och ytterforward. Borde kunna göra mer poäng än vad han har gjort hittills i sin femåriga NHL-karriär.

Nye Olli Jokinen är en möjlig andrecenter i början av säsongen. 35-åringen står på karriärens brant och är något av en flyttfågel. Finländaren värvades in som free agent efter två anonyma säsonger i Winnipeg. Är en naturlig center som tekar bra och har en näsa för mål.

Till höger placerar vi Craig Smith, men han kan lika gärna spela center. 24-åringen tillhörde lagets bästa forwards ifjol och stod för 24 mål och 52 poäng på 79 matcher. Siffror som förväntas kopieras, eller överträffas, i år. Är en duktig skridskoåkare med sina främsta styrkor i offensiven.

Ytterligare ett nyförvärv lär få chansen att centra någon av lagets kedjor, i alla fall under inledningen av säsongen: Derek Roy. Den kortväxte 31-åringen blev ingen hit i St. Louis och har en tydligt nedåtgående trend i karriären. Var dock en pålitlig poängplockare under flera år och Nashville hoppas att han fortfarande kan producera. Är en duktig playmaker som alltid kämpar hårt. Sägs ha ändrat på sin sommarträning och diet för att vända på karriären, men vi får väl se om det ger något resultat.

I fjärdekedjan lär vi hitta Paul Gaustad i mitten. 32-åringen är stor och aggressiv, men inte något direkt hot i offensiven. Är däremot en av ligans bästa tekare.

När vi pratar centrar måste vi också nämna Mike Fisher. 34 år gammal är han en pålitlig tvåvägsspelare med ett bra skott och fin skridskoåkning som effektivt dödar mycket utvisningar. Anledningen till att vi inte nämner honom tidigare är att han kommer att vara borta till minst slutet av november på grund en opererad hälsena.

På vänsterkanten hittar vi två energispelare, som kan räkna med bottom-6-minuter. Eric Nystrom är en rutinerad och pålitlig arbetsmyra, som kan spela på vilket forwardsposition som helst. 31-åringen tangerade sitt personbästa med 21 poäng ifjol.

23-årige Gabriel Bourque stod för 26 poäng och lär slåss om samma minuter som Nystrom. Forecheckar som en tok och är känd för sin arbetsmoral. Har också snabbheten för NHL. Däremot är han liten till växten och tveksamma offensiva verktyg.

Även 27-årige Rich Clune gör anspråk på en vänsterforwardsplats. Kanadensaren, som tidigare haft missbruksproblem, jobbar hårt, spelar fysiskt och retar upp motståndarna. Någon offensiv är det dock inte att tala om.

Till höger finner vi en av fjolårets största besvikelser: Viktor Stålberg. 28-åringen värvades för dyra pengar för att göra mål, men det blev bara åtta på 70 matcher. Är vindsnabb på skridskorna och har en gynnsam storlek. Får han det att lossna under Laviolette?

Det är de 13 forwards som på förhand känns NHL-bundna. Men det finns fler som konkurrerar om platserna. Inte minst två svenska talanger.

Först och främst Calle Järnkrok. Det ryktades att han ville flytta hem under fjolårssäsongen, men klubbytet till Nashville verkar ha förlängt hans tålamod. Gjorde bra ifrån sig under sin korta sejour i klubben 2013-14 och 22-åringen kan mycket väl finnas med i premiäruppställningen. Är en playmaker med bra spelsinne och fina händer. Verkar kunna hantera sina motståndare, trots att han är mindre än de flesta.

Svensktalang nummer två är Filip Forsberg. Ifjol gick det lite väl snabbt för 20-åringen och han mådde bra av sin tid i AHL. Har dock stor erfarenhet från seniorspel och bör vara mer redo för NHL den här säsongen. Forsberg har ett vasst skott och är ganska mogen i sitt tvåvägsspel. Däremot behöver han fortfarande fylla ut sin kroppshydda med muskler för att bli den spelare man hoppas. Chanser kommer han att få under året. Blir han en faktor?

Utöver de nämnda spelarna finns en rad ynglingar som kommer att försöka nå de resultat som krävs i AHL för att få en chans i NHL. Pontus Åberg, Patrick Cehlin och Viktor Arvidsson är tre svenskar med potential, och Colton Sissons, Austin Watson och Taylor Beck har fått testa på NHL-spel. 21-åringen Miikka Salomäki gjorde en hel del poäng för Milwaukee ifjol och HV71-talangen Kevin Fiala kan få chansen om han gör en bra camp.

Framförallt är schweizaren Fiala spännande. Nashvilles förstaval i sommarens draft har hög offensiv potential, men lär behöva några år på sig att bli redo.

---

Nyckelspelare:

Pekka Rinne, Shea Weber, James Neal

Nyförvärv:

Pontus Åberg – från Färjestad – entry level-kontrakt
James Neal – från Pittsburgh Penguins – trade
Olli Jokinen – från Winnipeg Jets – free agent
Anton Volchenkov – från New Jersey Devils – free agent
Mike Ribeiro – från Phoenix Coyotes – free agent
Derek Roy – från St. Louis Blues – free agent
Viktor Arvidsson – från Skellefteå AIK – entry level-kontrakt
Johan Alm – från Skellefteå AIK – entry level-kontrakt

Förluster:

Patric Hörnqvist – till Pittsburgh Penguins – trade
Nick Spaling – till Pittsburgh Penguins – trade
Patrick Eaves – till Dallas Stars – free agent
Michael Del Zotto – till Philadelphia Flyers – free agent

Svenskar:

Viktor Stålberg, Mattias Ekholm, Calle Järnkrok, Filip Forsberg, Pontus Åberg, Viktor Arvidsson, Johan Alm, Magnus Hellberg, Patrick Cehlin

Coach:

Peter Laviolette

Preliminär laguppställning:

Matt Cullen – Mike Ribeiro – James Neal
Colin Wilson – Calle Järnkrok – Craig Smith
Gabriel Bourque – Olli Jokinen – Viktor Stålberg
Eric Nystrom – Paul Gaustad – Derek Roy

Roman Josi – Shea Weber
Mattias Ekholm – Seth Jones
Anton Volchenkov – Ryan Ellis

Pekka Rinne (Carter Hutton)

Andra notabla spelare: Mike Fisher, Filip Forsberg, Richard Clune, Victor Bartley, Taylor Beck, Marek Mazanec

---

Bästa nyförvärvet: James Neal

Har gjort 88 mål på 168 matcher de senaste tre säsongerna, vilket är ett snitt på 0,49 mål per match (bara tre spelare har högre snitt). En stor del av framgångarna kan visserligen tillskrivas Evgeni Malkin, men Neal är en vansinnigt giftig sniper om någon kan leverera puckar. Har dock haft disciplinära problem. Och hur mycket kan han leverera utan en världsklasscenter?

Värsta förlusten: Patric Hörnqvist

Svensken har varit en lojal spelare för Nashville under många år, men var tvungen att offras för att Preds skulle kunna lägga beslag på Neal. Hade rutin och jobbade hårt framför motståndarnas mål. Den spelartypen har Poile inte kunnat ersätta.

Årets poängkung: Shea Weber

Det är fler som aspirerar på titeln än tidigare år, men Weber blir fortfarande bättre och att han har bättre lagkamrater lär knappast försämra hans poängproduktion. Är en bjässe i powerplay och skjuter sönder allt som står i vägen. Endast tre backar (Mike Green, 30, 2008-09, Sergei Gonchar, 26, 2001-02, Sheldon Souray, 26, 2006-07) har gjort 25 mål eller mer under en säsong på 2000-talet. Blir Weber näste man?

Årets nykomling: Calle Järnkrok

Gjorde ett gäng matcher efter att han anslöt från Detroits organisation ifjol, men klassas fortfarande som rookie. Imponerande under sin korta stint 2013-14 och har alla chanser i världen att ta en ordinarie plats i år. Visst, många konkurrerar om platserna, men Järnkrok tycks passa in bra i Nashville. Nu får han dessutom mer frihet för sin kreativitet.

Årets genombrott: Seth Jones

Jones gjorde en bra rookiesäsong, men glänste inte som vissa trodde att han skulle göra. Backar har ofta en lite längre utvecklingskurva, men amerikanen har turen att ha hamnat i en klubb som vet hur man utvecklar backar. Det, i kombination med hans potential, talar för att Jones kommer att göra ett riktigt bra andra år i NHL.

###

REDAKTIONENS RANKNING:

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19. Nashville
20. Arizona
21. Toronto
22. New Jersey
23. Edmonton
24. NY Islanders
25. Winnipeg
26. Ottawa
27. Carolina
28. Calgary
29. Florida
30. Buffalo