SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 1. Nashville Predators
Ibland sägs det att man måste förlora en Stanley Cup-final för att lära sig vinna…
Nashville har känts på gång i några år och under Peter Laviolettes ledning har man sakta men säkert förbättrats. De två sista åren med Barry Trotz blev utan slutspel och för första gången som Predators general manager fick David Poile leta efter en ny coach. In kom alltså Laviolette sommaren 2014.
Laviolette brukar kunna spela såväl underhållande som effektivt och har nått framgång med sina tidigare lag. 2006 guidade han Carolina till Stanley Cup-seger och 2010 tog hans Philadelphia sig till final.
När han flyttade till Nashville tog sig Predators omedelbart tillbaka till slutspelet, men det blev respass i förstarundan mot de kommande mästarna Chicago. Året efter tog man sig förbi Anaheim innan San José blev för svåra i andrarundan. Förhoppningarna på Nashville hade ökat igen – och de växte explosionsartat sommaren 2016.
Då valde nämligen David Poile att skicka iväg lagkaptenen och ikonen Shea Weber i en trade som skakade hockeyvärlden. Försvarsgeneralen har varit en toppback i många år, men hade varit på nedgång en tid. Han var signad på ett långt och dyrt kontrakt tack vare Philadelphias offer sheet 2012 – ett kontrakt som många trodde att man inte kunde bli av med. Det slutade istället med att man fick PK Subban i utbyte i en sann blockbuster.
Weber/Subban-traden är en vattendelare. Somliga ser ner på Subbans karaktär och uppträdande, medan andra snarare pekar på Webers nedgång och orosmolnen över tid. Vem som vann traden återstår att se, men båda spelarna kom igång bra i sina nya klubbar. Predators behöver dock fortfarande oroa sig över Webers framtid. Slutar han i förtid – vilket inte är helt osannolikt med tanke på att kontraktet sträcker sig till 2026, när Weber är 40 år – drabbas nämligen Nashville av hårda recapture-bestraffningar.
Subbans första säsong i Nashville blev en framgång, även om den givetvis slutade i ett nederlag. Allt gick däremot inte jättesmidigt för Predators. Man kom inte riktigt igång under grundserien och trots att man var topptippade på förhand tog man sig till slutspel via den sista wild card-platsen i Western Conference.
Väl i slutspelet ställdes man mot Chicago – och förnedrade Blackhawks. Pekka Rinne höll nollan i de två första matcherna och Predators avancerade med totalt 4-0. Därefter viftades St. Louis och Anaheim undan med 4-2 i matcher och Pittsburgh väntade i Nashvilles första Stanley Cup-final.
Pekka Rinne lyckades inte spela på samma nivå som tidigare, Ryan Johansens skadefrånvaro märktes tydligt, Filip Forsberg försvann och man behövde förlita sig lite för mycket på topp-4-backarna. Penguins sprang ifrån till 2-0 innan Nashville kom tillbaka, men två raka förluster – och två raka nollor – gjorde att man föll i finalen.
Ett bittert avslut på säsongen givetvis, men Nashville ska likväl blicka tillbaka på 16/17 som en framgång. För första gången tog man sig på allvar långt i slutspelet och ska man lita på klyschan att man måste förlora en Stanley Cup-final för att lära sig vinna så står Predators slagkraftiga inför 17/18.
Någon blockbuster av Weber/Subban-proportioner har vi inte sett den här sommaren, men det har rört sig i Nashville-truppen. Lagkaptenen Mike Fisher har gått i pension, James Neal hamnade i Vegas via expansionsdraften, Colin Wilson skickades till Colorado och några spelare en bit ner i hierarkin har försvunnit.
Fishers ersättare bakom Ryan Johansen blev Nick Bonino. Den tidigare Pittsburgh-centern signade ett fyraårskontrakt värt $4,1 miljoner och bör inte göra bort sig i den rollen. Predators plockade tillbaka Scott Hartnell efter att han blev utköpt från Columbus och Alexei Emelin hämtades in från Vegas för att ge lite djup i försvaret.
Nashville har kvar stommen från förra säsongen och i takt med att yngre förmågor utvecklas ytterligare – Viktor Arvidsson, Kevin Fiala, Pontus Åberg, Vladislav Kamenev och Juuse Saros, för att nämna några – bör Predators kunna vara slagkraftiga de kommande åren.
Målvakter:
Redan förra säsongen började det surras lite om Pekka Rinnes kompetens och framtid. 34-åringen hade inte alltid övertygat och även om han är en ikon i Nashville började folk peka mot Juuse Saros, guldhjälten från JVM 2014.
Många skulle ha föredragit en satsning på Saros, men Peter Laviolette och hans stab gav förtroendet till Rinne under större delen av grundserien och när det började hetta till framåt slutspelet. Det är trots allt inte helt ovanligt att veteranen blir valet i sådana scenarion. Rinne såg till att tacka för förtroendet mot Chicago, där han spelade karriärens bästa hockey och höll nollan i de två första matcherna.
Nu lyckades han så klart inte bibehålla den formen hela slutspelet – en räddningsprocent på 97,6 är trots allt osedvanligt högt. I finalen såg vi två versioner av finländaren, antingen storspelade han eller så släppte han in allting. Det är inte helt orimligt att peka ut hans prestationer som direkt avgörande för utgången. I det stora hela bör dock slutspelsprestationerna ha gjort att Rinne i alla fall går in i säsongen 17/18 som mer eller mindre ohotad förstamålvakt.
Men det vore en besvikelse om Juuse Saros inte utmanar honom ordentligt. 22-åringen har en fin framtid och i ärlighetens namn bör det bara vara en tidsfråga innan han tar över ansvaret från Rinne.
Över sommaren signade Nashville upp såväl Anders Lindbäck som Matt O’Connor – en gång en väldigt hypad collegemålvakt – och duon lär göra upp om rollen som tredjemålvakt.
Backar:
Nashville har tillgång till en fantastisk försvarsbesättning – eller i varje fall en topp-4 av högsta klass. Tredjeparet var ett problem under slutspelet, i synnerhet i finalen, men få – om ens något lag – kan mäta sig med toppen.
Störst fokus hamnar givetvis på PK Subban, av flera anledningar. Med blockbustern i bakhuvudet kommer strålkastarna alltid att riktas mot honom, men 28-åringen har både en spelstil och ett uppträdande som gör att man inte kan missa honom. Somliga målar upp hans karaktär och uppträdande som ett problem, och Montreal gjorde sig av med honom för det – men så länge man inte är en trångsynt dinosaurie förstår man att Subban är en fantastisk försvarare vars karaktär borde marknadsföras över hela ligan.
Med en skridskoåkning och puckhantering av högsta klass är Subban som skapt för den moderna hockeyn och passar in väl under Peter Laviolette.
Vid sin sida har Subban fått Mattias Ekholm, som i skymundan av andra framträdande svenska backar har gjort sig ett fint erkännande i ligan. Ekholm och Subban kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt och har finfina possession-siffror. Den 27-årige svensken kliver ut på isen utan några egentliga svagheter.
I Predators andra topp-4-par hittar vi Roman Josi och Ryan Ellis. Josi har tagit fina kliv de senaste åren och har etablerat sig i toppskiktet av backarnas poängliga. Det kan fortfarande se lite virrigt ut i egen zon här och där, men med pucken vid klubban är Josi skicklig på det mesta. Han snittar högst istid i laget och med Josi och Subban i varsitt backpar har man det bra ställt.
På samma sätt som Ekholm och Subban kompletterar varandra så är Ryan Ellis en fin partner för Josi. Han är pålitlig i det mesta, är god för strax över 30 poäng och växlade upp på ett imponerande sätt i slutspelet. 26-åringen skadeproblem mot slutet bidrog säkerligen till att Nashville inte kunde utmana hårdare under de sista matcherna. Nu får man dessutom klara sig utan honom fram till årsskiftet på grund av en knäoperation.
I ett försök att stabilisera upp tredjeparet plockade Nashville in Alexei Emelin från Vegas, som i sin tur hade tagit honom från Montreal i expansionsdraften. Det kan tyckas lustigt att rekrytera Emelin anno 2017 för att stabilisera något, men rimligtvis borde han kunna vara en uppgradering sett till vad man hade där tidigare. Kan Predators dessutom minska hans istid – förra säsongen snittade han över 21 minuter per match – kan han kanske bli något så när effektiv i en mindre roll. Tacklas kan han i alla fall göra.
En handfull spelare kan utmana om de sista platserna på rostern, men Yannick Weber kan mycket väl ligga bäst till för den sista ordinarie platsen. Veteranen är en duglig back lägre ner i hierarkin och det faktum att han är högerfattad kan säkert tala för honom i konkurrensen med Anthony Bitetto och Matt Irwin.
Forwards:
Nashville har flera intressanta inslag i sin forwardsbesättning – och ytterligare lite på uppgång underifrån – men fokus hamnar oundvikligen på förstakedjan, och där är Ryan Johansen navet. Efter ett härligt genombrott i Columbus hamnade han snett med John Tortorella och skickades till Nashville i utbyte mot Seth Jones i början av 2016.
Predators fick äntligen den där förstacentern man hade sökt efter så länge och även om Johansen avslutade 15/16 starkt var det under den gångna säsongen som det tog fart fullt ut. Den spelskickliga 25-åringen håller ihop förstakedjan och agerar såväl playmaker som säkerhetsnät när hans wingers kan gå på offensiven.
Johansen har en svensk på varsin sida om sig. Till vänster har Filip Forsberg etablerat sig som en giftig målskytt. 23-årige Forsberg har i och för sig en tendens till att vara segstartad, bara för att få upp tempot en bit in i säsongen och avsluta grundserien starkt. Tre år i rad har han landat på ungefär 30 mål och 60-talet poäng. När han bryter in från vänsterkanten kan det mesta hända och producerar Forsberg bara över en hel säsong borde siffrorna kunna se så mycket bättre ut.
Forsberg gjorde det bra under Predators slutspelsäventyr – fram till finalen. Där försvann han och 1+0 på sex finalmatcher är helt enkelt underkänt.
Ett av ligans stora genombrottsnamn den gångna säsongen återfinns till höger om Johansen, nämligen Viktor Arvidsson. Snabbskrinnaren formligen exploderade och gick från 8+8 på 56 matcher till 31+30 på 80 matcher och toppade den interna poängligan tillsammans med Johansen.
Trion kompletterar varandra utomordentligt bra och utnyttjar sina styrkor på ett effektivt sätt. Johansen är den kloka speluppläggaren, Forsberg den utpräglade målskytten och Arvidsson virvelvinden som hela tiden pressar ner motståndarnas försvarare med sin skridskoåkning. De har mycket fina possession-siffror och så länge övriga laget inte utarmas av skador borde de husera tillsammans.
I andrakedjan har den pensionerade lagkaptenen Mike Fisher ersatts av Nick Bonino. I den bästa av världar har du helst Bonino som din tredjecenter, men det är kanske en lyx som de flesta lagen inte har råd med. Han kan beskrivas som någon form av light-version av Johansen och har lyckats ligga kring 40 poäng i några säsonger.
Förmodligen kan Bonino, som anslöt från finalmotståndaren Pittsburgh, få två yngre spelare som sina wingers. Kevin Fiala har fortfarande ett aningen skamfilat rykte, men det är svårt att snacka bort talangen. Han slog sig in i NHL på allvar under den gångna säsongen och inledde slutspelet piggt, men fick se fortsättningen från sidan efter en otäck skada.
21-årige Fiala är en skicklig lirare och vågar man släppa loss honom kan det definitivt betala sig. Han kamperade framgångsrikt ihop med Pontus Åberg i AHL, så det vore inte allt för märkligt om de testas på varsin sida om Bonino. 23-årige Åberg påminner om Arvidsson och med sin snabbhet öppnade han mångas ögon under slutspelet.
Calle Järnkrok blir förmodligen den sista ordinarie svensken i laget. Han får sällan de stora rubrikerna – förutom när han försöker fightas – men är en gedigen center för middle-6. Han har gått och blivit en 30-poängsspelare med ansvarsfullt tvåvägsspel och kan vid behov kliva upp i hierarkin. Det är inte omöjligt att han får centra Scott Hartnell och Craig Smith i tredjekedjan.
Hartnell återvänder alltså till Nashville – laget som draftade honom och där han debuterade – efter tio år i Philadelphia och Columbus. 35-åringen har gått ner sig efter glansdagarna i Flyers, men är fortfarande en klart kompetent winger även om skridskoåkningen är vansklig. Han borde fortfarande kunna bidra med en respektabel poängskörd. Smith hade lite problem förra säsongen, men hade dessförinnan några år med 20-talet mål bakom sig. Hittar han tillbaka till den nivån ska Nashville vara nöjda.
De nio spelarna kan vi nog förutsättningslöst räkna in i Nashvilles forwardsbesättning, men hur laget i övrigt formeras avgörs troligtvis under training camp – ett gäng spelare kan helt enkelt göra upp om de kvarvarande platserna. Colton Sissons och Frederick Gaudreau ska nog inte iskallt räkna med självklara platser, men med tanke på duons framgångar i slutspelet ska det nog mycket till om de inte återfinns på rostern.
Auston Watson höll en ordinarie plats under den gångna säsongen och klev fram här och där under slutspelet, men kan mycket väl få kliva åt sidan för andra förmågor. Miikka Salomäki är exempelvis tillbaka från skada och har tidigare använts flitigt. Cody McLeod är en bedrövlig hockeyspelare, men kan svinga och det värdesätts fortfarande på sina ställen. Kanske kan Emil Pettersson överraska efter en fin säsongsavslutning hos Växjö?
Ett av de mer intressanta namnen är dock Vladislav Kamenev. Ryssen har tidigare visat upp sig under JVM och har nu två bra AHL-säsonger bakom sig. Han fick två matcher i NHL förra säsongen och nämndes som ett alternativ när Predators fick skador i slutspelet, men fick bli kvar utanför laget. 21-åringen har en skön potential och på sikt skulle det förvåna väldigt om han inte har en hyggligt framträdande roll i Nashville. Landsmannen Yakov Trenin är också värd att nämna, men 20-åringen har nog lite för många spelare framför sig i kön.
---
Nyckelspelare:
Roman Josi, PK Subban, Ryan Johansen
Nyförvärv:
Nick Bonino – från Pittsburgh Penguins – free agent
Anders Lindbäck – från Rögle – free agent
Matt O’Connor – från Ottawa Senators – free agent
Scott Hartnell – från Columbus Blue Jackets – free agent
Alexei Emelin – från Vegas Golden Knights – trade
Förluster:
James Neal – till Vegas Golden Knights – expansionsdraft
Colin Wilson – till Colorado Avalanche – trade
Derek Grant – till Anaheim Ducks – free agent
Marek Mazanec – till Slovan Bratislava (KHL) – free agent
Vernon Fiddler – ny klubb ej klar – free agent
PA Parenteau – Detroit Red Wings – tryout
Harry Zolnierczyk – till Florida Panthers – tryout
Mike Fisher – slutar
Svenskar:
Anders Lindbäck, Mattias Ekholm, Petter Granberg, Viktor Arvidsson, Filip Forsberg, Calle Järnkrok, Emil Pettersson, Pontus Åberg
Coach:
Peter Laviolette
Preliminär laguppställning:
Filip Forsberg – Ryan Johansen – Viktor Arvidsson
Kevin Fiala – Nick Bonino – Pontus Åberg
Scott Hartnell – Calle Järnkrok – Craig Smith
Austin Watson – Frederick Gaudreau – Colton Sissons
Mattias Ekholm – PK Subban
Roman Josi – Ryan Ellis
Alexei Emelin – Yannick Weber
Pekka Rinne (Juuse Saros)
Andra notabla spelare: Anders Lindbäck, Matt O’Connor, Anthony Bitetto, Matt Irwin, Petter Granberg, Vladislav Kamenev, Cody McLeod, Emil Pettersson, Miikka Salomäki, Yakov Trenin
---
Bästa nyförvärvet: Nick Bonino
Nick Bonino är en pålitlig tvåvägscenter som lär passa in bra som Mike Fishers ersättare. Det är inte nödvändigtvis en självklar uppgradering, men det ska mycket till om Nashville har gjort ett nedköp.
Värsta förlusten: James Neal
Nyförvärv och yngre spelares fortsatta utveckling kan säkert kompensera för produktionen man tappade när James Neal hamnade i Vegas. Någon 40-målsskytt lär han inte bli igen, men det är inte helt självklart att man skakar fram 20-30-målsskyttar på löpande band.
Säsongens poängkung: Ryan Johansen
Kampen i toppen av den interna poängligan bör stå mellan Filip Forsberg och Ryan Johansen. Med tanke på att Johansen har en klart större assistskörd ger vi han en liten fördel så här på förhand.
Säsongens nykomling: Pontus Åberg
Det blev några matcher redan förra säsongen, men efter slutspelets fina prestationer är det nu som Pontus Åberg ska ta den där ordinarie platsen efter några års inskolning i AHL.
Säsongens genombrott: Kevin Fiala
Om Kevin Fiala inte får några komplikationer efter skadan och man vågar släppa loss honom fullt ut kan han mycket väl lyfta den här säsongen.
---
TRUPPEN:
---
REDAKTIONENS RANKNING:
Central Division:
1. Nashville Predators
2. Dallas Stars
3. Minnesota Wild
4. Chicago Blackhawks
5. St. Louis Blues
6. Winnipeg Jets
7. Colorado Avalanche
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Se alla NHL-matcher i HD, hela säsongen, i Viaplay! Helt utan bindningstid.
