En av de viktigaste kvällarna i Senators historia
Det finns en tyngd i de orden från general manager Pierre Dorions mun: "one of the biggest nights in this franchise's history". Ett Ottawa Senators mitt i en rebuild och med tre val i första rundan, varav två val topp fem. Nog var kvällen för 2020 års draft en av klubbens viktigaste kvällar. Så, hur gick det?
För tre år sedan var Ottawa Senators ett stolpskott ifrån att träda in den mest prestige- och spänningsfyllda matchserie som går att spela i hockey, Stanley Cup Finals. Det stolpskottet har kommit att symbolisera Senators prestationer, både på och av isen, sedan dess: stolpe ut helt enkelt. Men inte på grund av otur, klubben och dess ägare har snarare själva satt sig i den sits de nu sitter i.
Sedan det där dramatiska uttåget ur slutspelet 2017 har Senators tappat i både kvalité och anseende. Lagets tidigare stjärnor spelar numera i andra lag och kvar av det lag som var så nära att nå drömmen finns knappt en enda spelare. Istället för att prata om slutspel och jakten på Stanley Cup-bucklan pratar man om en rebuild: det tidigare lagbygget er rivit med grunden och man har börjat samla på sig unga talangfulla byggstenar som ska komma att bli framtidens Senators. Även om en rebuild aldrig är kul att behöva göra då den innebär att man behöver vara dålig för att samla på sig höga draftval så är den också nödvändig. Men för fansen i Ottawa har tankarna på en rebuild känts extra vanskliga när ägarsituationen med Eugene Melnyk vid rodret ser ut som den gör.
Ägare Melnyk ses som en av de snålare ägarna i ligan och är knappast någon favorit hos fansen med tanke på hur han och hans snålhet drabbat laget. Melnyks snålhet anses vara en stor anledning till att klubben inte kunde behålla stommen som tog dem så långt 2017. Fansen är skeptiska: även om en rebuild går enligt planerna och klubben fyller truppen med spelare som blommar ut och blir huvudstadens nya storstjärnor, vad talar för att Melnyk kommer betala, och lyckas behålla, dem den här gången?
I takt med att rebuilden har utkristalliserats och blivit något man talat öppet om i och runt klubben så har drafterna blivit allt viktigare för Senators. Det är där grunden till ett framtida och förhoppningsvis framgångsrikt lag läggs. 2018 blev den första draften som skulle visa sig viktig för Senators lagbygge när de fick välja som nummer fyra.
Jag minns det nästan som igår, morgonen efter draften. Reaktionerna på twitter bland fansen och den egna besvikelsen. Hur kunde man gå miste om chansen att drafta en sådan renodlad målskytt? Flertalet scouter och experter hade till och med tjecken Filip Zadina högre i sina rankingar än nummer fyra som Ottawa valde som. Senators valde istället med draftens fjärdeval Brady Tkachuk, son till legendaren Keith Tkachuk och bror till Matthew Tkachuk, inte den tjeckiska snipern Zadina. Jag tror inte besvikelsen kunde varit större just där och då.
Idag, två och ett halvt år senare, hänger Ottawa Senators nya matchtröja med #7 Tkachuk på ryggen i mitt hem. Jag är nog den första att erkänna hur fel jag hade, eller kände, kring valet av Tkachuk över Zadina. Brady har idag etablerat sig i NHL med två nästan identiska säsonger; första året – 71 matcher – 22 mål, 23 assist – 45 poäng. Andra året – 71 matcher – 21 mål, 23 assist – 44 poäng medan Zadina har spenderat sina första två år pendlande mellan AHL och NHL.
Poängproduktion har varit imponerande men minst lika imponerande har Tkachuks sätt att föra sig på och utanför isen varit. Hans uppoffrande spelstil och hans förmåga att reta gallfeber på motståndare har gjort honom till fansens favorit och kanske klubbens viktigaste spelare sedan Erik Karlsson. Sällan har en spelare passat så bra in på beskrivningen: älskar att ha honom i sitt lag, hatar att möta honom.
Vad jag lärde mig, och många med mig, av den draften 2018 är att inte döma ut, eller för den delen, hylla val av spelare. Det finns ett talesätt som många agenter och tränare säger till spelarna när de draftas: det är inte draften och när du väljs som spelar någon roll, det är vad du gör efter draften som spelar roll.
2019 års draft kom att bli en antiklimax trots att Senators slutade långt ned i tabellen och borde fått ett högt draftval. Men på grund av en trejd år 2017 som gjorde att Matt Duchene blev en Senator så hade klubben inte längre makten över sitt eget första draftval. Colorado Avalanche ägde numera valet och fick, tack vare Senators usla säsong, chansen att välja som nummer fyra.t Senators fick nöja sig med förstarundans 19:e val som man tillförskaffat sig via en annan trejd. Det 19:e valet är fortfarande ett val i förstarundan men så sena val är mer osäkra och det är inte säkert att du faktiskt får en spelare som kommer att bidra för ditt lag. Senators valde den finska rightaren med en hästspark till skott, Lassi Thomson. Thomson hade ett fint första år efter draften men har dalat betydligt sedan dess och har gjort en del Senators oroliga om finnens framtida utveckling.
Så med 2019 års draft färskt i minnet och känslan av att ha missat en chans att få välja nummer fyra igen så var det ett viktigt år på spel. 2020 års draft ansågs av många vara en draftkull sprängfylld av talang och det här sågs som en chans att ta revansch på förra året och återigen få ett högt draftval. Laget presterade dåligt, eller de presterade så bra de kunde med det spelarmaterial laget bestod av, och hamnade långt ner i tabellen. Detta i kombination med att man förvärvat San Jose Sharks förstaval i den hjärtskärande Erik Karlsson-trejden så hade helt plötsligt Senators chans att ha två val riktigt högt i draften tack vare Sharks kräftgång i tabellen.
Efter ett lika kaosartat draftlotteri, där inte ens något av årets sämsta lag fick välja först utan ett redan giftigt New York Rangers förärades med förstavalet, som året 2020 så stod det klart: Senators skulle drafta som nummer tre, nummer fem och nummer 28. Tre förstarundeval, varav två topp fem, i en draft där draftkullen var bättre än på många precis vad Senators rebuild behövde. Klubbens general manager Pierre Dorion sa precis efter draften att det var en av klubbens största och viktigaste kvällar i dess relativt korta historia. Så hur gick det då?
Val nr 3 – Tim Stützle, Adler Mannheim
Senators slapp den huvudbry som Los Angeles Kings satt med: skulle de välja Quinton Byfield eller Tim Stützle? Ottawa kunde helt enkelt bara ta den spelare som Kings inte valde. En ganska bekväm sits då många experter var oense om vem av de två; den väldige Byfield eller den elektriska Stützle som skulle gå som nummer två efter den spikade draftettan Alexis Lafrienere.
Stützle (eller Stuetzle som det kommer stå på ryggen, jag hade föredragit att han hade behållit prickarna över u:et av rent estetiska skäl) är en dynamisk spelare som gjort succé i Adler Mannheim och briljerade i JVM förra året. Han besitter en bländande skridskoåkning, minst lika bländande händer och en fin blick för spelet. Han har ett effektivt och välplacerat skott även om det inte är i klass med till exempel Alexander Holtz från samma draftklass. Han har blommat ut ordentligt i den tyska ligan den senaste säsongen och har producerat 34 poäng på 41 matcher i Mannheim. Den kritik som funnits kring Stützle har varit att han haft tendenser att hålla i pucken för mycket.
Summa summarum, Tim Stützle spås en lysande framtid och Senators-fans bör vara, och är av Twitter att döma, exalterade över tysken och hans kvaliteter.
Val nr 5 – Jake Sanderson, USA NTDP/North Dakota Fighting Hawks
Det här valet får 2018s draftspöken att göra sig påminda. Åtminstone för mig personligen. Jag hade gärna sett att Senators gått efter ytterligare en forward med stor potential istället för det ”säkrare” val i man gjorde när man valde backen Jake Sanderson med draftens femte val. Mitt drömval här var svenske Lucas Raymond som tyvärr valdes som nummer fyra av Detroit Red Wings. När Raymond väl var borta fanns det ändå två alternativ jag hade föredragit: Cole Perfetti eller Marco Rossi. Två kortväxta talanger men så pass skickliga spelare att de kommer bli en mardröm för försvarare i NHL att möta.
Är det något hockeyvärlden, eller Senators främst kanske, borde ha lärt sig vid det här laget är det att längden på spelarna inte är en lika stor faktor som det en gång varit. Kortare spelare har ofta blivit förbisedda i draften och valda senare än vad det borde. Praktexempel på detta är spelare som Brayden Point (vald i tredjerundan) och Alex DeBrincat (vald i andrarundan) som borde valts betydligt högre men deras brist på längd och kilo fick scouter och klubbar se förbi dem.
Med det femte valet hade jag önskat att Senators hade fortsatt att lasta på forwardssidan med talang och skicklighet istället för att fylla på backsidan. En backsida som redan har en hel del spännande unga namn på väg in för att komplettera den otroliga Thomas Chabot i Erik Brännström, Jacob Bernard-Docker och Lassi Thomson. Men här väljer jag att svälja ”besvikelsen” över valet och tänker tillbaka på draften 2018. Jag väljer att vänta och se hur Sanderson utvecklas. Han är redan imponerat på mig och Ottawa-fansen i hans första matcher i vad som kommit att kallas Ottawas talangskola då många av klubbens draftval spelar där, North Dakota Fighting Hawks. Han är en otroligt stabil tvåvägsback med en graciös skridskoåkning som sällan hamnar fel. Många listade honom som draftens bästa back, före Jamie Drysdale, och det kan omöjligt vara dåligt att lämna en draft med dess bästa back.
Om man ska till Sanderson svagheter så är det väl att den offensiva spetsen kanske inte riktigt finns där, hur många poäng kommer han egentligen att producera framåt? En viktig invändning mot en i övrigt komplett back som väljs så högt som nummer fem. Men jag väljer helt enkelt glädjen, jag väljer att tro på klubbens vision, att deras kunskap kring prospects är större än min och att Sanderson helt enkelt blir en klippa i försvaret tillsammans med Chabot och kompani. Mästerskapslag byggs trots allt bakifrån.
Val nr 28 – Ridly Grieg, Brandon Wheat Kings
Här ska jag direkt erkänna att jag inte har stenkoll på Ridly Grieg. Jag är trots allt varken scout eller prospects-expert, utan snarare ett Senators-fan som försökt läsa på om potentiella val för Senators i denna så viktiga draft. Just Grieg var en av spelarna jag inte läst på om innan, helt enkelt för att vid val 28 fanns det andra, i min och andras böcker, mer spännande spelare kvar med mer offensiv uppsida.
Varför inte välja Tim Stützles tyske lekkamrat från förra årets JVM, John-Jason Peterka, eller den spelskicklige Mavrik Bourque? Nåja, nog om vem Senators hade kunnat välja och mer om spelaren de faktiskt valde.
Vad är då Ridly Grieg för typ av spelare? Grieg är en spelare som ständigt jobbar hårt, hans motor slutar aldrig gå som man ofta pratar om där borta. Är det något coacher älskar så är det just det. Addera då att han är väldigt ung och har en helt okej offensiv potential även om de flesta ser honom som en spelare som, likt Tkachuk, kommer vara en ständig nagel i ögat hos motståndare och förhoppningsvis peta in en puck eller två. Mest troligt är att han kommer tar en plats som Senators tredjelina och göra ett förtjänt fullt jobb över hela isen. Det negativa hos Grieg här som sagt den offensiva delen av hans spel, är den tillräckligt spännande för att bli vald i första rundan? Kanske inte men han har andra aspekter av hans spel som är tilltalande men förväntar er ingen poängspruta i Greig.
Det var den så första viktiga rundan summerad och överlag är jag ändå nöjd även om en del analytiker jag ofta läser och tror mycket på tycker att Senators fegade och hade kunnat få med sig ännu mer talang från runda ett. Senators hade många val i de kommande rundorna också och det krävs ett annat inlägg för att sammanfatta alla val men om man ska försöka snabbsummera resten av draften för Senators del låter det såhär: generellt missade man att ta yngre spelare med större potential med sina val. Senators valde flertalet ”överåriga” som sällan slår väl ut när de är draftade i de senare rundorna.
Även om vissa analytiker inte är frälsta av valen Senators gjorde så har några av spelarna redan blivit favoriter hos fansen på Twitter; bland annat unge Roby Järventie som producerat mål och poäng i rasande takt i säsongsstarten av SM Liiga och den väldige och godhjärtade ryssen Egor Sokolov som verkar vara en kille man älskar att heja på
.
Så hur summerar man draften och kvällen som i många ögon sågs som en av klubbens största och viktigaste? Jag lär mig av 2018 och väljer att vänta och se. Fanns det några val som kändes lite tveksamma och hade jag föredragit att klubben valt annorlunda? Absolut, men det är några år kvar tills vi egentligen ser resultatet av årets draft och jag har redan sett glimtar hos årets draftval som gör mig hoppfull. Senators har dessutom redan en bred och spännande talangpool som i och med denna draft fylldes på ytterligare. Ljusare tider är runt hörnet för Senators och dess fans och det är högst välkommet efter år av hjärtskärande trejder, snåla ägare och förskräckligt spel på isen.
