- -
Betis vann El Derbi!
Underbar 2-1-seger efter ett straffmål av pigge brassen Robert efter en kvart och strax innan halvtidsvilan fick hemmasonen och tillika högeryttern Varela avgöra matchen med ett vackert distinkt skott från strax utanför straffområdet.
Kort sammanfattning för den late
Alla målen kom i den första halvleken där också Saviola hann med att göra 1-1 efter en halvtimmes spel. Första 45 var stentuffa och med ett makalöst tempo. Dock var väl kvalitén på spelet inte den bästa. Andra halvleken blev stundtals nästan avslagen (tro det eller ej) men nerven fanns där och en del chanser skapades för båda lagen. På övertid blir Sevilla bestulna på en solklar straff som domaren missar. Publiken blandade och gav den också. Oförlåtliga ap-ljud blandades med underbar sång.
Inför matchen
Jag tror inte att jag var den enda som satte popcornen i halsen när startelvan presenterades och Varela spelar på Joaquins högerytterplats. Joaquin spelar vänsterytter och jag tror aldrig jag sett han spela där. I början på säsongen spelade ju annars Joaquin en del i mitten så att Varela skulle kunna spela högerytter men nu blev det Edú i mitten och Joaquin till vänster alltså. Kanske var tanken att Joaquin skulle utnyttja luckorna som offensiva högerbacken Daniel Alves lämnar bakom sig?! Assuncao tar Riveras plats bredvid Arzu på det defensiva innermittältet, något överraskande då Rivera är landslagsmeriterad och med stor arbetskapacitet. Dock visar sig Assuncao vara ett lyckat val av tränare Serra Ferrer.
I backlinjen har ju generalen Rivas återfått förtroende hos Serra och spelar förstås med Juanito som mittbackspar. Rivas har order om att plocka bort Kanouté och Juanito håller ett öga på blixtsnabbe Saviola. O. Lopez spelar till vänster och Melli som vanligt till höger.
Första halvleken
Sevilla börjar matchen bäst och har ett litet övertag i spelet. Man skapar inte några klara chanser till en början men Betis har vissa problem att få tag på bollen ordentligt och bygga ett eget anfallsspel. Tempot är dock väldigt högt och Betisspelarna visar i alla fall att man är taggade och går in stenhårt i närkamperna. Inga spelare utmärker sig direkt utom möjligen Robert som verkar ovanligt pigg på topp och pressar Sevillabackarna på ett bra sätt.
Sevilla känns som sagt något säkrare men Betis har en bra period efter 12-13 minuter spelade. Trots sin position till vänster så börjar Joaquin röra lite på sig och drar igång en del anfall på sin kant. Bland annat ligger han bakom ett inspel i banan som når Edu i ytterkanten av straffområdet. Sevilla backen går in hårt i situationen och träffar väl i ärlighetens namn Edú långt före bollen. En onödig chansbrytning som nog borde resulterat i straff. Publiken i uppror förstås.
Betis har en bra period nu och kommer enklare fram i plan. Detta blir mest tydligt då Robert hittar ytan bakom Sevillas backlinje och får en galant boll att löpa på. Robert som visar sig förvånansvärt snabb och vinner löpduellen med Sevillas vänsterback (tror jag det är) och skaffar sig ett friläge. Backen har inget annat val än att dra ner Robert innanför straffområdet. Straffen känns solklar och gult kort på motståndaren. Kunde varit rött men känslan var ändå att ett gult räckte i den situationen.
Robert själv stegar fram för att slå straffen och gör inga misstag utan slår den till höger om Palop i Sevillamålet som dock går åt rätt håll och sånär lyckas rädda. 1-0 Robert alltså! Öronbedövande väsen från läktarna. Betis har fått en perfekt start på matchen.
Efter målet är det återigen Sevilla som tar över spelet. Betis blir nu fegare och verkar helt sakna vilja att anfalla. Contreras börjar av någon outgrundlig anledning maska efter 20 minuter. Om inte annat skickar det en något konstig signal till medspelarna om man börjar maska så tidigt.
Sevillas tryck ger sedermera utdelning efter att Contreras i målet och för dagen mycket duktiga Juanito lyckats avstyra ett antal giftiga framstötar från framför allt Saviola och Sevillas kvicka yttrar. Daniel Alves, som kvällen till ära har ovanligt problemfritt att hålla sig på benen, fyller sin vana trogen med på högerkanten och måttar ett precist inlägg till vänsteryttern Puerta som nickar i ribban. På returen suger Saviola åt sig bollen och tre stabbiga Betisförsvarare förmår inte ta bollen av argentinaren som vänder på en femöring och skjuter under en chanslös Contreras i målet. 1-1 efter vackert spel av Sevilla.
Efter kvitteringen jämnar spelet ut sig och Betis tar lite mer initiativ. Typiskt att backa hem alltför mycket då man tar ledningen och bjuder in motståndaren, detta har hänt mer än en gång då Betis är inblandade.
Betis vänstersida och Sevillas högersida är de mest kreativa. Man märker vilken tillit Betis har till Joaquin och även om han spelar på ”fel” sida går mycket spel genom honom. Dock kommer han inte alls loss som han brukar utan är ganska anonym i första halvleken. Varela på högerkanten sköter sig bra men får mycket mindre att jobba med. Navas och Alves är genomgående bra hela matchen och Betis vänsterback Lopez drar tidigt på sig en varning och tvingas vara ganska passiv i försvarsspelet vilket ger ytterligare ytor till duon.
Matchen står och väger en aning från minut 30 till 45 och tempot är grymt uppskruvat. Inget lag är dock uppenbart bättre. Det skapas en del chanser åt båda hållen och jag håller med kommentatorerna på TV4+ om att Rivas har sina klara brister i försvarsspelet. Han går bort sig alldeles för lätt och ytan som uppstår bakom är Saviola bra på att utnyttja. Bland annat ett fint läge där han i löpduell med Juanito är aningen snabbare och kommer tämligen fri med Contreras men från ett vänsterläge vid straffområdeslinjen blir skottet för tamt.
Men så, som en blixt från en gråmulen himmel, i den sista spelminuten av första halvlek är det återigen spel på vänsterkanten. Bollen kommer på måfå in centralt ett par meter utanför straffområdet, Varela får en liten yta att skjuta med vänstern och klipper till. Bollen går till vänster om Palop som står väl mycket till höger i målet. 2-1 är ett faktum. Varela tackar för förtroendet på högerkanten och detta visar sig bli det avgörande målet. Psykologiskt viktigt mål för Betis som har med sig 2-1 till halvtidsvilan.
Analys
Första halvleken är ovanligt bra för att vara derby. 3 mål är inte ofta man ser i matcher mellan Sevilla och Betis, nu fick vi det i en halvlek. Jag tycker faktiskt Sevilla känns lite tyngre (i en positiv bemärkelse) än Betis i spelat mitt på plan och i och med att Joaquin och Edú hade problem att komma loss i första så trodde jag det skulle bli tungt. Istället kliver alltså andra spelare fram. Jag tycker Robert är riktigt bra, dock utan att glänsa. I backlinjen tycker jag Melli och Juanito sköter sig finfint. På innermittfältet glänser varken Arzu eller Assuncao utan dessa båda ägnar sig mest åt kamp och att hitta rätt i positionerna.
Otroligt skönt för hela laget att man kan spela stabilt och tufft och göra mål på de chanser som uppstår. Det ställs ju mindre press på samtliga då det inte krävs 10 frilägen per gjort mål.
Andra halvlek
Maresca kommer in på innermittfältet för Sevilla som saknat den där riktiga kreatören i mitten. Betis startar som man spelat första halvleken. Åter igen får Sevilla en bra start på halvleken och Betis är inte riktigt med från början. Men Betis jobbar sig ändå in i matchen igen med riktigt tufft spel på gränsen till fult. Sedan är det i det närmaste total stiltje i matchen under ett bra tag. Skapas inte många bra lägen och till skillnad från första halvleken är publiken väldigt tyst. Känns nästan lite otäckt, man inväntar med spänning den stora finalen.
Och visst hände det saker på slutet igen. Först runt den 70:e matchminuten hettade det till igen. Då Rivera kommit in istället för Varela så fick Joaquin gå ut på sin vanliga högerytterplats och Edú ut till vänster och genast började det hända grejer. I den 71:a minuten kör Joaquin en klassisk peta-spring fint och är så när på att komma förbi Sevillabackarna. Han får till ett klent avslut som Palop inte har några problem med.
I 73:e minuten slår Assuncao en strålande fin boll fram till Joaquin igen som suger ner bollen vackert. Skott kommer från ungefär straffområdeslinjen men Palop har återigen inga problem att hålla bollen.
77:e minuten: Melli slår ett fint inlägg från högerkanten och Edú är stark i luften och får nicken mot mål. Det ser inte jättefarligt ut men Palop tippar bollen över.
Efter denna triplett av chanser vaknar Sevilla. Maresca drar iväg ett mindre väl riktat skott upp på rad 29-30 nånstans. Egentligen tar det ända fram till stop-tiden innan Sevilla skapar de där riktigt heta chanserna. Två frisparkar i mycket farligt läge som inte resulterar men med mycket folk uppe på offensiv planhalva får man ner bollen djupt i Betis straffområde. Ett hyperfarligt inspel från höger om Contreras rullar parallellt med mållinjen. Saviola kommer farandes och har väl egentligen bara att stöta in bollen då O. Lopez brottar ner argentinaren. På reprisen är det solklar straff men då man såg det först var det extremt svårt att se om det var filmning eller inte. Domaren viftar hur som helst avvärjande och linjemannen håller flaggan nere. Där var det mer tur än skicklighet som räddade festen.
Men matchen slutar 2-1 och det är grymt skönt att producenten ligger kvar på arenan ett tag och visar spelarnas och fansens firande. Sång och jubel. Rös i hela kroppen. Grymt skön seger!!!
Analys
Andra halvleken är ganska dålig långa stunder. Men så händer det grejer på slutet. Assuncao spelar upp sig ordentligt och Joaquin har sina ljusa stunder. Robert orkar väl inte riktigt hålla energin uppe utan byts ut men ska kliva av med huvudet högt. Han bevisade mycket i denna match. Straffsituationen i sista minuten är inget att snacka om. Straff och rött kort men ser domaren det inte så är det så.
För några veckor sedan skanderade jag att fiaskot för Betis denna säsong var fullbordat då man förlorade stort mot Bukarest i Uefacupen. Nu känns läget ett annat. Tre vinster på raken och vi är inte längre i den absoluta farozonen att åka ur ligan. Faktum är att jag tror det endast finns en minimal chans att vi åker ur nu. Knappt existerande. Så detta var inte bara tre viktiga poäng som vi bärgade mot Sevilla, det var förstås enorma mängder prestige också. Detta bådar inte bara gott för fortsättningen på ligan, det bevisar också att vi faktiskt inte är så dåliga som tabellen visar. Det har ju faktiskt varit lite skämmigt att ligga längst där nere.
Det är ju framförallt viktigt att vi börjar få en del enkla mål. Robert har ganska mycket att ge trots att han sett seg ut länge. Jag tycker vi har sparkapital i Joaquin och Edú som inte är särskilt enastående denna matchen. Dom kan mycket bättre.
Publiken är värd ett kapitel för sig. Att man har mage och ork att hålla på att håna spelar för deras utseende är beklämmande. När man hör ap-ljuden på läktaren önskar man bara domaren skulle blåsa av matchen och utrymma arenan och sen spela vidare. Förhoppningsvis är det bara ett fåtal som håller på med detta och jag önskar verkligen att man kan komma åt dessa, för den övriga Betis-publikens passion för sitt lag är enorm. Tänk er att få stå där bland 50.000 galna och få hylla sina hjältar. Betispubliken är unik! (dom delar som sköter sig)
Oron är borta och glädjen har kommit åter till de grönvita delarna av Sevilla!
Musho Beti!!!
