Depor - Real Sociedad 2-0
Två mål, lika sena som vackra, gav ett smaragdgrönt skimmer över en annars tämligen beige tillställning…
För tredje hemmamatchen i följd släppte inte våra blåvita superhjältar ifrån sig ett endaste ett av de så kallade poäng som stod på spel. Denna gång satte det dock betydligt hårdare inne än vad som är hälsosamt för oss supportrar. Riktigt trist spel i åttio minuter följt av ren jävla magi under de sista tio kan inte vara bra för varken blodsocker eller osteoporostendenser. Detta kan man ju visserligen skita rätt ordentligt i då vårt älskade lag faktiskt vann.
Startelvan var fotostatlik den som kollegan Sao Pedro hittat i sin kristallkula. Aouate (ligans bästa reflexer?) i mål. Barragán, Lopo, Arbeloa och Capdevila i backlinjen, Sergio, Colo och Juan Rodriguéz på det centrala mittfältet, Arizmendi och Filipe på kanterna och till sist Riki som toppforward.
Matchen började trevande, om man vill vara diplomatisk. Depor höll i bollen mest men hade enormt svårt att få kontroll på densamma på offensiv planhalva. Förutom en stenhård och rätt missriktad frispark av kapten Capdevila (någon fler än jag som tycker att det passar alldeles förträffligt att säga?) skapades nära nog ingenting under de första fyrtio minuterna. Tycker man att det är lite skit samma med diplomatin kan man säga att matchinledningen var alldeles förbannat dålig. Sergio och Rodriguez hade inte många passningar till avsedd mottagare och Arizmendi och Riki gjorde inte mycket mer än att springa offside så fort en passning faktiskt letade sig igenom Sociedads, förvisso väldigt tighta försvar.
Spelet påminde stundtals om den Amerikanska så kallade fotbollsmatchen jag såg i veckan. Uppspel mot Coloccini som efter en mindre brottningsmatch får frispark, en frispark som linebacker Rodriguéz fångar upp för att nästan direkt hamna i en ny brottningsmatch. Ny frispark, denna gång tar kicker Riki hand om den och lägger ett vackert field goal en bra bit över ribban - precis som det ska se ut, om man nu befunnit sig på andra sidan Atlanten.
Halvlekens avslutande fem minuter blev dock av helt anan karaktär. Depor skapade chans på chans som var frukten av härlig fart och rörelse. Den bästa fick Riki efter att Arizmendi och Filipe sprungit sig fria, skottet gick dock även det över ribban.
Andra halvlek tog vid där den förra slutat, nästan direkt skapades ett jätteläge efter att Riki kommit loss på högerkanten. Han slog en väl avvägd passning in i mitten där en rusande Arizmendi mötte upp och gick direkt på skott. Tyvärr var det ju just Arizmendi som gick på skottet, bollen gick nämligen mitt på målvakten Riesgo och den gode Javier kunde bygga på sin redan enorma samling av missade målchanser.
Efter detta sjönk tempot igen. Spelet, om man nu kan kalla det för det, höll sig långt borta från något av målen och förutom ett par, förvisso hoppingivande, initiativ av Filipe hände visst ingenting värt att rapportera.
Detta fram till den åttiotredje minuten vill säga. Colo, som ditintills varit rätt usel i spelet med boll slog en perfekt crossboll till en framåt löpande Barragán. Den som synes totalt respektlöse 19-åringen tog vårdat emot bollen och skar in i straffområdet, väl där chippar killen in bollen totalt otagbart i Riesgos bortre kryss. Så snyggt att minst 200 höstlöv släppte sitt futila grepp om sin älskade björk och lade sig ner på marken i ren vördnad. 1-0 till Depor. Målet var väl egentligen välförtjänt då Depor i alla fall varit klart bättre än de Baskiska gästerna. Dock var detta, rent praktiskt, arketypen för en 0-0-match.
Nåväl, varför nöja sig med ett mål? Riki, som förutom de redan nämnda insatserna och en mycket imponerande skådespelarinsats där han på pricken avbildade dilemmat att ha en skallerorm i underbyxorna, tog emot en delikat djupledsboll. Även han drog in med bollen i straffområdet och efter att ha dribblat mameluckerna (Svenska språkets roligaste ord) av Gerardo tryckte han in bollen från något som inte kan ha varit mer än tre graders vinkel. Helt enormt läckert!
Matchen var sen avgjord och förutom några riktigt fina aktioner utav Verdú, som spelade sina fem första minuter i Primeran, hände inget mer i matchen.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att en viss oro ändå måste hållas för Deportivos spel, och då framför allt det centrala mittfältet som inte kom någon vart över huvud taget. Dock så kan man, och bör man, fira ordentligt efter två rent vanvettigt snygga mål, ett betongsäkert försvar, tre nya poäng och ytterligare fingervisning om att Riazor återigen igen är på väg att bli det fort det borde vara.
Lagen:
Deportivo: Aouate - Barragán, Lopo, Arbeloa, Capdevila - Sergio (Taborda 63'), Coloccini - Arizmendi, Juan Rodríguez, Filipe Luis (Iago 80') - Riki (Verdú 88').
Real Sociedad: Riesgo - Gerardo, Labaka, Ansotegi, Garrido (Díaz de Cerio 85') - Rivas, Míkel Alonso - Xabi Prieto, Novo, Fabio Felicio (Juanito 78') - Kovacevic (Skoubo 59').
Mål: 1-0: (82') Barragán, 2-0: (87') Riki.
Domare: Mejuto González.
Gula kort: Coloccini (34'), Garrido (34'), Barragán (47') och Gerardo (67').
Publik: ca. 15 000 på Riazor .
Bollinnehav: 55% - 45%
Skott: 13 - 10
På Mål: 5 - 4
Hörnor: 5 - 1
Offside: 5 - 1
Ruff: 18 - 27¨
All statistik från Deportivo-la-coruna.com
