Mejor qué mal - 24/12
Under juluppehållet kommer ni på SvenskaFans-Spanien kunna följa en ny artikelserie där vi hyllar och sågar spelare och element inom den spanska fotbollen.
En hyllning...
Så här på självaste dagen då den numera kommersiellt uppsnurrade julaftonen står för dörren ska jag inte vara sämre än att jag ska försöka ge både ris och ros åt något inom spansk fotboll. När julen kommer ska man vara generös och godhjärtad vilket fått mig i sådan sinnesstämning att jag skulle vilja hylla mer än bara en sak, men slutligen fann jag mitt tycke för detta.
Hyllas bör nämligen Getafes nyförvärv inför säsongen, backen Alexis som ju skiftade från varma Costa del Sol och Málaga till kungliga huvudstaden mitt i det spanska riket. Redan under åren i Málaga hade jag möjlighet att följa Alexis på plats och det snackades mycket om denna talang, som enligt vissa var Spaniens största på mycket länge. Man myntade i Málaga uttrycket "Generación Alexis" vilket var en generation som var på uppgång med Alexis i spetsen. Málaga gick då bra i La Liga och i La Segunda höll Málaga B klubbens fana högt med en hel drös av talanger där Alexis var den klart största. Debuten i a-laget lät inte vänta på sig för den idag 21 år gamle Getafe- spelaren, och profetian "Spaniens nästa storspelare" väntade jag skulle slå in.
Men som ni säkert sett har andra spanska talanger gått om och förbi Alexis. Namn som Fabregas och Ramos, bara för och nämna några, klingar mer igenkännande på tungan hos den breda allmänheten. Men Alexis har i skymundan hos mittenlaget Getafe spelat stabilt och varit en viktig kugge under hösten i Bernd Schusters lag. Hyllningen blir inte desto mindre rättfärdigad när man har i åtanken att steget från Málaga till någon annan klubb varit karriärfallet för många av de stjärnor som kom, sågs och försvann i Málaga. En hel drös viktiga kuggar i det Málaga som en gång var så framgångsrikt har fallit ifrån toppfotbollens ädlaste scen efter att man lämnade klubben.
Ni kan säker många av namnen vid det här laget, spelare som lekte boll och trivdes i Málaga men som med uttrycket "mycket vill ha mer" grävde sin egen grav i och med klubbytet bort från Costa del Sol. Dario Silva (krya på dig), Musampa, Josemi, Miguel Angel, Duda och dagens spelare Salva Ballesta med flera är bara några exempel på duktiga spelare som misslyckats när man tagit klivet bort från La Rosaleda. Alexis är en Malaguista i grund och botten och att en sådan talang skulle gå till spillo vore nästa för illa för att vara sant. Därför är det glädjande och se att han på allvar lyckats etablera sig som en stabil och pålitlig back i Getafe som även de är pålitliga i sitt ligaspel.
Så därför denna hyllning till en spelare som inte kom, sågs och försvann från toppfotbollen i samband med att han sade adjö till Málaga. Alexis har gjort det bra under hösten, och kan han utvecklas ännu mer är en övergång till de riktigt stora inom räckhåll. Det hoppas jag mycket på, för Alexis har under hela sin tonårstid haft enorma förväntningar på sig. Förväntningar så stora att om han bara kan leva upp till hälften av dem under sin karriär borde glädja majoriteten av alla fotbollsälskare.
------------------
En sågning...
Spansk fotboll har lyckats klättra från att en gång i tiden stå i skymundan av den engelska och italienska till att ta sig förbi Serie A och nu på allvar konkurrera med England om vilket land som har den bästa och mest attraktivaste ligan. Spansk fotboll vinner enligt mig och det av tre anledningar.
Dels den stora skara stjärnor som spelar runt om i det väldiga Sangria- landet, dels att ligan är jämnare och mer oviss eftersom en viss ryss vid namn Roman i förnamn förstört all spänning i toppen av Premier League de senaste åren. Dels att lagen utanför de "stora" i Spanien håller klart bättre klass än lagen på samma position i England. Säger vinnarna av det två Europa cuperna från förra säsongen er något? Vinnare i Champions League blev Barcelona och vinnare av UEFA cupen blev Sevilla, en tänd varningslampa åt det brittiska öriket att Spanien är i ligatoppen för att stanna.
Många saker har blivit bättre i La Liga, många har blivit bättre i Premier League. Vissa saker har blivit sämre i Premier League, vissa saker i La Liga.
Vad som varit illa förr och som fortfarande är det i Spanien är den ständigt återkommande rasismen på diverse läktarplatser. Nog för att den engelska publiken inte varit några änglar precis, men stora delar av den publiken som förr orsakade kaos och negativ publicitet för den engelska fotbollen är borta. Här har krafttag tagits och noll tolerans har varit enda medicinen mot denna smärtande varböld på läktarna.
I Spanien sänder varbölden fortfarande ut smärta med jämna mellanrum över den spanska fotbollen och något motmedel har inte framställts, mycket säkerligen för att man ännu arbetar med fel metoder.
När Samuel Eto'o i matchen borta mot Zaragoza i våras blev utsatt för den mest vedervärdiga behandlingen man kan tänka sig gjorde det ont i mitt spanska fotbollshjärta. Apljud och kastade nötter mot anfallsstjärnan var två av de mest bisarra inslagen i den hatiska jakt som förekommer mot spelare av en annan hudfärg än vit. Har full förståelse för att Eto'o ville lämna planen och även full förståelse för domaren och de spelare och tränare som ville hindra han. För rasismen ska aldrig få vinna, och fotbollen är inget undantag.
Men den finns fortfarande och detta är något som jag själv upplevde under min tid på den spanska fotbollsläktaren. I en match hösten 2003 mellan Málaga och Osasuna var jag på plats på La Rosaleda och fick bevittna en ganska tråkig 0-0 match. Tråkigare var bara det att Osasunas färgade spelare Bakayoko ständigt utsattes för glåp- och apljud så fort bollen fanns i hans närhet. Denna behandling under matchen hade fått stort uppslag i Sverige men i Spanien nämndes den inte alls, ett tecken på att man gärna sopar denna inflammerande varböld under mattan. Eftersom sådana incidenter inte verkar uppmärksammas av fler än bara några få på arenan kan jag förhålla mig till att detta är vardagsmat i La Liga och även i serierna under.
I Serie A råder samma problem och i en kokande gryta blandat med rasism, nazism, mutor och uppgjorda matcher har Serie A fått ta ett steg tillbaka som den ledande fotbollsligan i världen. Vill Spanien behålla sin plats på toppen är rasismen något som definitivt måste sparkas bort från arenorna. Vad som bör göras åderlåter jag åt de som arbetar med ärendet, men utan att vara något expert kan jag självsäkert säga att det som görs nu inte är tillräckligt. Straffen som klubbarna får på grund av sina främlingsfientliga fans är ett hånskratt värre än Hacke Hackspetts mot de spelare som utsätts för denna ovärdiga behandling.
Krafttag och noll tolerans! Visa att man är beredd att ta till vilka medel som helst för att få bort detta från arenorna. Det är sådant som jag vill se de kommande åren. Spanska polisen i övrigt kan ibland verka hård och väldigt diktatiskt men ordningen i det spanska samhället har blivit acceptabel. Då borde man väl kunna få en acceptabel ordning på läktarplats, för som den är nu får inte accepteras.
Världens bästa fotboll spelas i Spanien, låt inte några rasister få förstöra det.
God jul och gott nytt år på er!
