Mejor qué mal - 28/12
Under juluppehållet kommer ni på SvenskaFans-Spanien kunna följa en ny artikelserie där vi hyllar och sågar spelare och element inom den spanska fotbollen.
Jag skulle vilja passa på att hylla en region och en mentalitet som inte lämnar någon oberörd. Det handlar förstås om Andalusien. Nu när diverse andalusiska lag börjat hävda sig på den europeiska scenen rör man inte bara om på nationell nivå utan också över hela världen.
Två tydliga exempel är de två riktigt stora possitiva överraskningar i årets serie. Huelva som, som nykomlingar, just nu parkerar på en finfin sjundeplats i serien. Den andra överraskningen med Andalusisk anknytning kräver ingen vidare kommentar. Hypen kring det laget har redan pikat och kommer förhoppningsvis snart att svalna av något.
Hur kan den Andalusiska fotbollens framgångssaga förklaras? Låt mig först poängtera att det inte är någon tarditionell framgångssaga vi pratar om, en framgångssaga där det råder en harmoni kring framgången och där alla är glada. För det första vet jag inte om vi ens kan prata om någon traditionell framgång i den bemärkelsen att fotbollen i Andalusien är så mycket bättre nu än förut. Jag skulle snarare vilja peka på en framgångssaga i den bemärkelsen att mentaliteten och passionen kring fotbollen som lever i Andalusien fångar nya fans, åtminstone i Europa.
Bara en sådan grej som att på Svenskafans finns fyra lag representerade. Betis, Cadiz, Malaga och Sevilla. Finns det någon bra förklaring? Tja, jag skulle vilja hänvisa till just passionen. Vem minns inte ett kokande Ramón de Carranza i Cadiz från förra säsongen?! Ett gult hav som förde ett herrans oväsen. Vem blev inte smygförälskad? Vem går oberörd från TV-soffan efter ett el derbi (de fåtalet gånger matchen ens sänds)?! Jag säger inte att det är bra, det som händer under dessa matcher, jag säger bara att det rör upp känslor och att man antingen börjar älska eller hata.
Men vi ska inte sticka under stolen med att det egentligen inte rör sig om någon stor fotbollsmässig framgång. Betis har gått från topplag till bottenlag, Malaga och Cadiz spelar numera i segundan och är knappast med i toppen. Man kan självklart visa på en ganska tydlig framgång för de Andalusiska lagen de senaste 4-5 (10?!) åren och jag tror eran kommer hålla i sig ett bra tag till. Se bara vilka talanger området producerat de senaste åren. Min hyllning riktar sig dock främst till fansen och mentaliteten till fotboll i Andalusien!
-------------------------------------------------------------------------
Antingen riktar man sin sågning till den spanska domarkåren eller så gör man det till spelarna som gör allt dom kan för att bedra domarna och fuska och luras. Jag väljer att fokusera på det senare.
Jag skulle vilja påstå att spansk fotboll stormat om italiensk (på klubblagsnivå) vad gäller oärligt spel på i princip alla plan. De stora talangerna och förebilderna för de unga kidsen där ute är idag de som för filmningar och annan smyg-fusk vidare till nya nivåer. Italiensk fotboll charmade en hel värld under -80 och -90 talen och ungdomarna såg upp till de stora stjärnorna. Då var det dessa stjärnor som var värst på att bete sig illa.
Idag måste jag slå ett slag för att spanska ligan är den bättre och många av de unga spelarna visar en kreativitet inom "filmningar" och annat fusk som skulle få Inzaghi och Maradona att bli inponerade. Vem minns inte Sergio Agüero vackra handboll? Vem älskar inte Navas och Alves sätt att fixa frisparkar? Eller Danis egenhet att falla så fort han springer innanför den kritade linjen som kallas straffområdeslinjen?
Filmningar förekommer inom fotbollen, så är det bara. I viss mån kan jag köpa det. Domare blåser sällan ens frispark om man försöker stå på benen trots att förseelsen är helt vedervärdig. Domarna själva genererar en viss legetimitet för filmningar på detta sättet men de första stegen mot att bli av med de värsta filmningarna är det förstås spelarna som måste ta och som det ser ut idag går spansk fotboll åt helt fel håll.
