Skicka ner Betis några divisioner!
Vi är så jävla dåliga förlorare så skicka oss nånstans där vi inte förlorar lika mycket.
Efter att ha funderat igenom alternativen man står inför i en situation som denna kommer man fram till ganska frustrerande och chokerande slutsatser. Som till exempel att Betis inte borde spela i högsta serien och få stryk hela tiden. Det verkar nämligen innabära att att våra fans blir så himla arga att de kastar in saker på motståndarna i syfte att skada.
En fotbollsspelare ska inte behöva vara rädd för sin egen fysiska hälsa då han kliver på en fotbollsplan för att spela ett parti fotboll mot ett annat lag. Rädd för att gå ut och slå en hörna eller för att slå en inspark. En tränare ska inte vara rätt att stå vid sidlinjen och coacha sina mannar. Sådana saker får ses som ganska grundläggande då man pratar om fotboll på alla nivåer. Man skulle nog kunna gå så långt som att säga att spelarnas fysiska hälsa borde vara garanterad från publikt inflytande.
Om publiken beter sig som en arg mobb som vill störta motståndarens spelare under en fotbollsmatch får man väl antingen se till att förflytta publiken från platsen för att garantera spelarnas säkerhet, eller så kan den arga mobben vara så arg den vill men stå inburade i en liten bur med höga stängsel, allt för att säkra spelarnas fysiska hälsa.
Men fotboll handlar inte om matcher med tomma läktare. Och fotboll handlar inte heller om kravallstaket. Inget av detta är premisser jag gått med på, då jag accepterat att "älska"* Betis. Skulle Betis, klubben jag tycker sjukt mycket om, spela sina matcher inför tomma läktare skulle jag troligen inte kunna stå vid dess sida. En av de viktigaste grundpelarna för fotboll (och alla sport) är publikens närvara och engagemang. Den enorma energi en publik kan generera är i stort sätt det mäktigaste som kan hända i ett fredligt väst-land som Sverige, Spanien eller något annat land där allt annat engagemang gått förlorat. Det finns ingen möjlighet att jag skulle kunna stötta ett lag med kroniskt tomma läktare.
Inte heller skulle jag acceptera att klubben Betis väljer att behålla sin arga mobb vid sidan av planen men väljer istället att bura in den för att garantera spelarnas säkerhet. Det ger frukansvärt motsägelsefulla signaler. Man ska kunna gå på fotboll för att kunna se det lag man "älskar" men måste buras in så att man inte ska skada någon, likt en isbjörn eller krokodil (eller nåt annat farligt som måste buras in på ett zoo).
Jaha, vafan ska vi göra då för att förändra vår situation? Några inte helt seriösa förslag är att skicka alla passionerade och Betisfans på ilske-terapi i syfte att ta hand om sina mörka känslor. Alternativt kan vi börja vinna så att alla fans kan bli glada igen. För det första är vi för dåliga för att vinna matcher, för det andra är det en del av spelet att förlora och ha tunga perioder.
Men det här sista förslaget är ändå det som tilltalar mest om man får göra en liten justering. Om vi tvångsnedflyttar oss själva ett par tre divisioner kanske vi kan vinna lite oftare, vilket skulle göra folk som går på matcherna gladare, vilket i sin tur skulle leda till att motståndare troligen inte skulle behöva sätta sin fyfiska hälsa på spel då de entrar världens farligaste arena, Stadio Manuel Luis de Lopera.
Hur seriös är jag med detta förslag? Jag ser oss hellre i Segunda B än att se fler skadade personer på vår arena. Jag ser oss abslout mycket hellre i korpen än se publiktomma matcher. Ska folk sitta som väldrillade hundar som i England? Hmmm... svår fråga! Kanske inte ritkigt hör hit men jag är glad om jag slipper det också. Men förstås, mycket hellre än att folk skadas på vår arena.
*Definiera kärlek någon
MUSHO BETI!!!
