Total förvirring – men det funkade…
För precis ett år sedan upplevde jag, och troligen många med mig, en av de tyngsta perioderna som Betissupporter. Cuper fick sparken i december 2007 och det blev klart att Paco Chaparro skulle ta över som huvudtränare. Varenda värvning vi gjort de senaste 2-3 åren var ordentliga floppar, eller för att uttrycka sig lite mer nyanserat, ingen värvning vi gjort under denna tidsperiod var ens värda en plats i startelvan. Men sedan hände... äähhmm... något....
Situationen kändes så intensivt tung att alla utspel och cirkusen kring vår kära ”president” Lopera försvann rakt ner i ett stort svart hål av misslyckande den mannen utstrålade. I en ”skenmanöver” (?) att få behålla så mycket makt som möjligt i klubben säljer (?) han sina andelar i klubben till ett företag (oklart vilket). Anledningen till alla dessa citationstecken och frågetecken är att varken jag eller någon annan verkar veta vad det var som egentligen hände, eller om det överhuvudtaget hände.
Men det funkade…
Alla som hänger med hyfsat i Liga BBVA (Primeran med andra ord) och sett en del TV-matcher under hösten (där Betis faktiskt varit frekvent förekommande) har sett ett totalt personlighetsförändrat Betis. Självförtroende, vackert spel och en stabilitet som vi inte ens såg under tränare Serra Ferrers dagar.
Hela cirkusen började med att Betis värvar Johan Elmanders gamla vapendragare från tiden i Frankrike, Achille Emaná. I Toulouse var han det perfekta komplementet till den snabba svensken, med sin aviga och kraftfulla men ändå tekniska spelstil. Dessutom gjorde han en hel de mål. Det kändes direkt som en riktigt bra värvning.
Betis vågade för första gången köpa en riktigt kvalitativ offensiv mittfältare som inte är den typiska ”argentinske” mittfältaren, den lilla kvicka ultratekniska mittfältaren. Teknisk fotboll i all ära men jag tycker man går miste om en dimension i spelet om man helt struntar i kraft och styrka i anfallsspelet. Kreativitet är inte bara att göra sin gubbe eller att hitta dom vassaste passningarna in bakom motståndarens backlinje, kreativitet kan också vara att ta löpningen rakt mot mål och hoppas på ett tidigt inlägg. Emaná har väl egentligen allt det där, om än i en något slö och tung förpackning.
I samma veva lägger Betis vantarna på den mycket skicklige turk-brassen Mehmet Aurelio från Fener. Dock blir i alla fall inte jag lika entusiastisk över denna värvning eftersom truppen redan var fullproppad med defensiva mittfältare. En mittback skulle i alla fall jag önska mig. Varför behöver vi Arzu, Capi, Aurelio, Rivera, Fernando, Somoza, Angel som ska slåss om samma två (eventuellt tre) platser?
Svaret har vi sett idag. Den nödvändiga utrensningen av spelare gick på ett smidigt sätt under sommaren tillskillnad från när tillexempel Assuncao lämnade klubben under mycket olyckliga förhållanden då man mer eller mindre vägrade Assun en plats i truppen mot hans egen vilja. Men nu lämnade Fernando, Somoza, Angel, Nano, Caffa, Maldonado klubben i ett huj för att försöka få fart på karriären i lite mindre klubbar. Denna mycket nödvändiga utrensning misstänker jag tränare Chaparro är delvis ansvarig för. Ingen känner klubben och spelarna bättre än han och han vet vilka som inte kan tillföra något till laget.
Också Chaparro är precis rätt man att se talanger i spelarna som andra tränare kanske inte är medvetna om. Som Arzus transformation från defensiv innermittfältare till mittback. Chaparros del i Betis transformation är så pass viktig att den kräver ett eget kapitel, troligen i form av en framtida artikel.
Annars var ju den sommarens största snackis Sobis ”succé” i OS och tilltänkta övergång till Emiraten. Sobis tid i Betis var kantad av problem och han kom aldrig upp i någon direkt hög standard alls. Betis beslut att släppa brassen måste trots allt ses som en viktig, om än liten, del i att Betis blommat ut under senare delen av 2008. Från att ha haft spelare som Joaquin som tagit ett enormt ansvar för det offensiva spelet vecka in och vecka ut så fick man istället en Sobis att bygga sitt offensiva spel kring. När detta visar sig inte funka så lamslås hela spelet. Att ha ickefungerande, stora stjärnor är kanske det värsta som kan hända en lite mindre klubb som Betis.
Sobis sorti gav inte bara lite mer harmoni i truppen, det gav också tillräckligt med pengar för att finansiera det sista stora köpet för sommaren. Under transferfönstrets sista skälvande minuter signade Betis Zaragozas kelgris Sergio Garcia. Det pratades annars om att Betis behövde en striker vilket även jag var helt övertygad om att Betis behövde. Således inget direkt jubel när den ultratekniska Sergio anlände till truppen. Frågan jag ställde mig var vem som skulle göra målen?!
Tillskillnad från andra tekniker vi köpt in, säg Denilson och Sobis, så funkar Garcia i ett lag. Det är en stor individuell spelare men verkar ha betydligt mindre problem att passa in i ett lag. En stor arbetskapacitet och en lagkänsla tror jag är de främsta faktorerna till detta. Dessutom gör sig Sergio bra på mängder av platser. Allting offensivt är väl egentligen Sergios plats, vilket lämnar stort spelrum till Chaparro och övriga spelare.
Under sommaren värvade Betis också ytterbackarna Nelson och Monzon. Nelson värvades från Benfica och är en underbart offensiv ytterback med en kvickhet vi inte sett i försvaret på millennier. Monzon är en mer traditionell stabil ytterback med goda kvalitéer både defensivt och offensivt. Av dessa båda herrar har Nelson gjort det större intrycket och det känns mycket bra att ha knutit spelaren till klubben under 5 år, troligen de bästa 5 åren under spelares fotbollskarriär, mellan 25 och 30 år.
Nu vill jag inte mena att allt är frid och fröjd i Betis. Vi ligger på en ganska blygsam 11:e plats i ligan och har enorma problem att ta poäng av mer namnkunniga lag än vårt eget. Detta tror jag främst beror på att vi byggt ett eget stabilt grundspel som samtliga spelare verkar känna sig tillfreds med. På det sättet anpassar vi inte spelet till våra motståndare utan det är nästan samma spel vi spelade mot Barca borta som Racing hemma. Detta betyder (förstås) att vi inte riktigt räcker till mot de stora lagen än men att vi kan dra det längre strået mot mindre lag.
Mer om lagbygget, om tränare Chaparro och de tidiga skadeproblem Betis hamnade i under julhelgen. Där kan det också vara på sin plats att betygsätta spelarna. Håll till godo!
MUSHO BETI!!!