Mörk vår, berg&dalbana i höst
Betis 2008 har varit ungefär som man kan förvänta sig. Blanda fruktansvärda insatser med riktiga höjdare som segrar mot Barca och Real Madrid. Men den bestående känslan är att Betis -08 har varit väldigt mycket ner, så mycket ner att det nu känns som vi varit nere och vänt.
Ett nytt år, nya katastrofer
Betis lämnar ett fullkomligt makalöst dåligt 2007 bakom sig med idel tränarbyten och en allt svagare ekonimi då truppen är för bred och spetskompetens saknas totalt. Ny tränare för Betis blir Chaparro som ju också gästspelat som huvudtränare under våren 2007 och räddat Betis kvar i Primeran i den sista omgången. Chaparro tar över permanent igen i slutet av 2007 efter Cuper som totalt misslyckats i Betis.
Klubben är så sargad vid det här laget att ingen tränare i världen kan göra något ritkigt bra av materialet som finns tillgängligt. Dock vittnar Chaparros inträde som tränare, ur-Betico som han är, om lite stabilitet. En bra och nödvändig början!
Årets första match är inget annat än "bortaderby" mot ett hypat Sevilla... En ordentlig förlust med 3-0 och med all möjlig tydlighet ser vi våra nya hjältar, Sobis, Pavone, Vogel, Mark Gonzalez vika ner sig. Dessa värvningar som lovat så mycket men presterat så lite.
Ny match i mars, Bilbao hemma. Betis har börjat visa en gryende form men ser ut att gå på en ordentlig nit mot ett smart Athletic. En upprörd gubbe på läktaren vidtar kraftiga åtgärder. Motståndarens målvakt ska dö!!! Armando Ribeiro träffas av en flaska och faller till marken. Med lite distans till händelsen kan man som här, skoja lite om det. Situationen är på något sätt humoristisk. En arg gubbe traskar längst ner på läktaren från sin sittplats, så nära planen han kan komma. En kamera som filmar Ribeiro visar gubben stå där, själv, siktar med sin flaska, kastar. Fullträff. Han skriker några grejer och sedan vänder han uppåt igen, mot sin plats, innan han blir nedbrottad.
I en intervju efter matchen säger han att han var upprörd... Jaa, jag kan inte säga annat än att det är aningen lustigt. Absurt.
Edu och Juanito
Sedan lunkar ligan vidare. Chaparros effekt är inte direkt men det syns att han prioriterar kontinuitet. Många spelare ställs långt utanför laget medan vissa får spela varje vecka, ett fullkomligt självklart sätt att coacha ett lag med 35 medelmåttor.
Ett fåtal spelare sticker ut ur mängden
-Edu är den enda som tar för sig och som vågar göra mål. Fullkomligt överlägsen då Sobis och Pavone är bleka medan Mark och Odonkor är mycket skadade.
-Som kapten och trotjänare och en mycket skicklig spelare är Juanito den viktigaste spelaren i Betis. Han fortsätter dessutom att utvecklas även på äldre dagar. Hans ledarförmåga och blick för spelet blir avsevärt bättre och han konkurrerar om en plats i europas bästa landslag.
-Ricardo är många stunder under våren 2008 helt avgörande för Betis då han gör makalösa räddningar då Betis försvar inte förmår stå upp.
Betis slutar på undre halval säsongen 07/08. Det är en förbättring mot åren innan men det är långt ifrån bra. Främst känns det tungt för att alla våra värvningar är så fruktansvärt dåliga.
Sommaren
Jag har tidigare skrivit om den turbulenta tiden under sommaren där Betis faktiskt värvar ett antal riktigt vassa spelare som kommer att förändra laget till hösten -08. Man vädrar morgonluft.
Aurelio, Emana och Sergio Garcia
Höstsäsongen -08 börjar riktigt illa med förlust mot Recre hemma och sedan ett kryss mot Getafe borta. När sedan Sevilla, Barca, Real Madrid och Villarreal står på tur känns det hopplöst. Kanske kan det "nya" Betis vara betydligt mycket bättre än de gamla upplagorna men med en så tuff start på säsongen 08/09 trodde i alla fall inte jag att vi skulle återhämta oss. Mycket riktigt förlorade Betis alla dessa matcher utom mot Sevilla, ändå var det med rak rygg vi lämnade dessa 4 matcher bakom oss.
Tidiga underlägen mot både Barcelona och Real Madrid vändes till lika resultat och vi var en man mera på banan (samma sak hände ju på Mestalla mot Valencia). Att vi sedan lyckas förlora matcherna visar på total frånvaro av matchvinnare men ändå att moralen i laget är god. Det är en moral och laganda vi inte sett på mycket länge i Betis och dessutom trillar vi riktigt fin boll, först och främst anförda av våra eminenta nyförvärv Mehmet Aurelio, Achille Emana och Sergio Garcia.
Aurelio står för lugnet, Emana står för kraften och Garcia står för tekniken. Tillsammans funkar de riktigt bra, speciellt om vi har en Juanito i backlinjen som styr och ställer. Då alla dessa 4 spelare är på planen samtidigt är Betis riktigt vassa, men saknas bara någon så tappar vi nästan hela spelet. Under ett antal matcher i mitten av säsongen visade sig laget från sin allra bästa sida. Målen kom från spelare som Damia, Monzon, Sergio Garcia, Aurelio, Juanito och inte minst Emana och segrarna tickade in i en takt som jag aldrig tidigare skådat i Betis.
Dåligt slut på året
Men året slutar illa. De många skadorna i truppen börjar tillslut ta ut sin rätt. Under hösten har vi knappt sett susen av Edu, Mark Gonzalez eller Odonkor. Åtminstone Edu och Mark skulle tillföra massor i offensiven där vi hela våren sett spelare som Damia, Juanma, José Mari och Juande. Alla har gjort det bra men är långt ifrån klassiskt skolade yttrar som Edu och Gonzalez.
Framförallt sista matchen mot Bilbao är en tragisk uppvisning i hur fruktansvärt usla Betis kan vara. Det var en obahaglig känsla av att vi var tillbaks i det katastrofala 2007 där spelarna verkar helt förvirrade och det inte är helt ovanligt att vi inte skapar en enda chans på en hel match. Till saken hör att varken Emana eller Aurelio fick spela matchen p.g.a. avstängning, så ett mittfält med Rivera, Juande och Arzu ger kusliga vibbar av en förgången, fruktansvärd tid... Må den aldrig komma åter!
MUSHO BETI!!!
