Calgary - Arizona2 - 1
Espanyol-Valencia 0-2: Kung Zigic
Vi bjöds på en till att börja med ganska avslagen och viljefattig match som tack och lov ändrade karaktär i andra halvlek då dagens konung, Villas ersättare Zigic klev fram och på egen hand avgjorde tillställningen.
Emery hade ställt upp med en ganska ordinarie startelva, precis som man hade önskat med tanke på det spelarmaterial han förfogade över. Ingen Dealbert i backlinjen samtidigt som Miguel var tillbaka gjorde att försvaret såg ut som så att Miguel fick spela på höger, Maduro och Marchena i mitten och det unga stjärnskottet Jordi Alba på vänster. Till en början var backlinjen den svagaste länken i kedjan, och alla förutom Alba började väldigt darrigt, för att sedan spela upp sig ju längre matchen gick.
I mitten hade vi som vanligt Albelda och Banega, båda två dock rätt anonyma matchen igenom, tillsammans med hårt arbetande Fernandes, men när Silva saknades så syntes det väldigt mycket att mittfältet inte fungerade som vi är vana. De snabba kantbytena existerade inte och uppbyggnaden av anfall avstannade. Visst jobbade Manuel mycket bra, men han har inte riktigt de offensiva kvalitéer Silva besitter.
På höger- respektive vänsterkanterna hade vi två väldigt pigga spelare med spring i benen, Joaquin och Vicente. Den sistnämnde blev bättre och bättre ju längre matchen gick, och i andra halvlek var han nästintill fenomenal, samtidigt som Ximo var bra under hela matchen, med sina vackra finter och tempoökningar, men tyvärr inte alltid så lyckade passningar.
På topp fanns David Villa plikttroget, men tyvärr så fick vår målmaskin inte mycket gjort denna kväll.
Det var hemmalaget Espanyol, som framburna av sin högljudda publik började bäst. Luis Garcia stod för matchens finaste dragningar och de blåvita hade ett flertal halvfarliga chanser, fler än Valencia som inte förmådde göra särskilt mycket. Tur med Cesar i målet som var muren själv, som vanligt det vill säga.
Sakta men säkert försvann även Barcelona-lagets chanser, och Valencia började spela mer och mer offensivt, men målen uteblev helt i första halvlek.
Andra halvlek började precis som första hade gjort, med ett Espanyol som tog initiativ och spelade bäst, dock inte tillräckligt bra för att på allvar hota att spräcka nollan.
I 59:e minuten kom då det bästa bytet Emery gjort det här året. Något man inte kunde tro när man såg siffrorna som lös på tavlan: 7 ut, 9 in. David Villa ersattes av Zigic, förmodligen p.g.a. sin axelskada.
Men ack så förlorat det kändes, trots att El Guaje inte fått mycket uträttat, för vi vet alla hur han kan blixtra till ibland och avgöra matcher.
Det mest fantastiska med det här bytet är att det skulle komma att bli just Zigic som var skillnaden mellan lagen.
Knappt 3 minuter efter sitt inhopp gjorde han en underbar löpning mot straffpunkten samtidigt som Vicente snabbt avancerade på vänsterflanken. Ett lågt inlägg kom i samma ögonblick som serben vek in till vänster och bara behövde sätta foten till för att trycka in ledningsmålet. Fantastiskt!
Men som vi alla vet kunde vi inte luta oss tillbaka då, för vid 0-1 kan vad som helst fortfarande hända, speciellt när det handlar om just Valencia.
Turligt nog verkade hemmalaget ha glömt viljan hemma på träningsanläggningen, för något svar kom inte. Istället utbröt frustration, vilket Roncaglia fick betala för i och med sin extremt fula armbåge rakt på Albas hals. Otroligt nog klarade han sig undan med bara en varning, men jag skulle bli ytterst förvånad om inte åtgärder vidtas efter matchen i form av avstängning, då det var ett mycket fult tilltag.
Detta fick inte Los Ché ur balans, för minuten efteråt var det återigen dags för Nikola Zigic att glänsa. Han tog emot en skarv från vänster, till höger om målet, lade över bollen på högerfoten och sköt distinkt in sitt andra mål för kvällen förbi en chanslös Kameni.
Kungen med nummer 9 på ryggen hade ensam klivit in och avgjort matchen med sina två mål, som egentligen borde ha varit tre, men den retur han fick rakt på huvudet vinkades felaktigt av för offside. Ett hattrick hade inte suttit fel, och han hade verkligen förtjänat det, för idag gjorde han just det Villa inte lyckades med, mål.
Vi ska vara otroligt stolta över att ha denna långa anfallare i vårt lag, för även om han ofta står för bleka insatser så är han extremt värdefull många gånger. Det är inte första gången Zigic avgör matcher för Valencia nästan på egen hand, och jag vågar nästan påstå att utan hans inhopp hade Marchenas grabbar fått åka hem med max 1 poäng i bagaget.
Hela Valencia verkade få ny energi när han kom in, och efter första målet stod det ett helt nytt lag på El Prat. Plötsligt började chans efter chans uppenbara sig, och möjligheter vi tidigare inte sett spår av uppstod ur ingenting. Att allt detta beror på att Nikola äntrade gräset kan man inte påstå, men tittar man på hur matchen utvecklade sig så kan man inte låta bli att tänka i dom banorna.
Efter dagens seger ligger Los Ché nio poäng framför Mallorca, med en match mer spelad. Läget ser väldigt ljust ut, och Champions League-platsen ser mer och mer realistisk ut, nästan så att man vågar tro på att det är sant att vi ligger på en tredjeplats.
Vi får nu hoppas att Mallorca och Sevilla, som båda har tuffa matcher denna omgång, tappar poäng så vi kan pusta ut och endast fokusera på våra kvarvarande tre matcher, mot Xerez, Villareal och Tenerife. Nio poäng står på spel, varav sex av dom borde vara ganska klara, så ja, vi kan blicka framåt mot en ljus framtid i Europa.
Amunt!
