Lysande försäsong, dyra nyförvärv och redan en titel
Allt borde vara frid och fröjd i Deportivoläget inför säsongsstarten, men matchen mot Betis pekade på vissa problem som Irureta måste lösa.
Sedan Deportivo La Coruna kvalificerade sig för spel i La Liga 1991 har vi ständigt befunnit oss bland de tre bästa, med ligatiteln 2000 som naturlig höjdpunkt. Genom segern i supercupen mot Valencia nyligen har klubben tagit sex titlar sedan 1995, vilket gör oss till bäst i Spanien. Det är tydligt att ambitionen och kunnandet finns, vilket också visade sig förra säsongen som får anses som framgångsrik genom cupsegern, kvartsfinalplatsen i Champions League, och andraplatsen i ligan. Tidigt gjordes också klart med intressanta nyförvärv. Paraguays VM-spelare “Toro” Acuna hämtades från Zaragoza tillsammans med rutinerade målvakten Juanmi, samt den talangfulle mittbacken Jorge Andrade från Porto. Dessutom innebär Manuel Pablos tillfrisknande efter sitt benbrott att han i princip kan anses vara ett nyförvärv – om han lyckas ta tillbaka platsen som högerback efter Scalonis storspel under förra säsongen. Den enda spelarförlusten att tala om är Emersons övergång till Atletico de Madrid, även om Diego Tristan var rykternas man under hela sommaren. Efter en imponerande försäsong som kröntes med en överlägsén seger i Supercupen mot Valencia med sammanlagt 4-0, samt ytterligare förstärkning i form av nykomlingen Alberto Luque från Mallorca, borde allt peka mot en framgångsrik säsong för Galiciens stolthet. Efter smällen mot Betis hemma måste dock mina förhoppningar revideras något, och ett antal frågetecken har tillkommit som Irureta måste räta ut för att lyckas behålla klubbens stolta svit.
Offensivt håller Deportivo i år mycket hög klass, genom inköpet av ytterligare en så eminent avslutare som Luque. Att en spelare som Djalminha kan lånas ut är ett styrkebesked, och stärker förmodligen dessutom lagmoralen eftersom hans beteende under de senaste åren mot medspelare och tränare varit mycket tveksamt. Den spanska pressens gamla fråga om när Irureta vågar spela med “de båda” – Diego Tristan och Makaay - får nu ytterligare en dimension med Luque i ekvationen. Den sistnämnda är en sylvass straffområdesspelare som faktiskt ersatte Tristan när han försvann från Mallorca för några år sedan. Troligtvis innebär köpet att Makaay kommer att få spendera allt mer tid på bänken vilket holländaren tidigare öppet visat sitt missnöje med om inte Irureta ändrar sitt spelsystem. Mest utfrusen bland toppforwards verkar dock den långe Uruguayanske VM-spelaren Abreu vara, som återigen verkar gå en säsong som utlånad till mötes.
De offensiva alternativen på mittfältet är många även utan Djalminha, om Valeron, Victor och Amavisca kan visa upp den form de hade under den gångna säsongen. Gamle galiciern Fran kommer att slå in sina precisa inlägg från vänster ännu ett år, och förhoppningsvis kommer Sergio fortsätta med sina löpningar på djupet. Nye “Toro” Acuna kommer – när han avtjänat sina fem matchers avstängning – bidra med bra passningsspel och livsfarliga frisparkar. Defensivt verkar det mera tveksamt. Det kan visa sig att saknaden efter Mauro Silvas parhäst Emerson blir större än man anat. Acuna är nog så hård men har en tendens att dra på sig väl många kort och tvingas man använda hetsporren Duscher alltför mycket ligger motståndarnas hälsenor illa till. Mauro Silva kommer som alltid att vara nyttig med sin rutin och spelförståelse, men han blir inte snabbare med åren…
På backsidan är problemen liknande de som finns på mittfältet. Jag är inte säker på att Irureta håller med om detta men jag anser att en stor del av en backs uppgifter ligger i defensiven. När två av de offensivt lagda Scaloni, Manuel Pablo, Romero och Capdevila belägger ytterbacksplatserna så skapar Deportivo förvisso ett stort tryck, men i matcher mot högklassiga motståndare (som Betis’ Joaquin och Denilson) hamnar de ohjälpligt fel i det defensiva arbetet. Då ställs oerhörda krav på innerbackarna som i princip hamnar i en två-mot-fyra-situation i försvarsarbetet. Jag jublade därför över inköpet av Jorge Andrade som jag tror är ett utmärkt komplement till Naybet i mitten. Han är längre och spelskickligare än grinige Djorovic, snabbare än vårdslöse Cesar, och yngre, större, och snabbare än legendaren Donato. Som bekräftelse på att dessa är i stort sett avskrivna har Irureta meddelat att ersättaren för Andrade under hans skadeperiod blir ett annat nyförvärv, blott 24-årige Pablo Amo som kom från Sporting Gijon. Han är tyvärr inte anmäld till Champions League-spelet varför Deportivo där kommer att tvingas experimentera med laguppställningen. Trots allt är Andrade bara borta I två månader vilket gör att laget förhoppningsvis kan kompensera bristen på snabbhet i defensiven genom taktiska medel, vilket inte pekar mot att Irureta skulle våga bryta sitt 4-5-1-spel.
Slutligen, vad som kanske i slutändan kommer att visa sig vara den bästa värvningen Deportivo gjort under året. Gratissigningen av Juanmi på målvaktssidan ger Molina nyttig konkurrens. Som vi alla vet kan Molina vissa dagar vara Spaniens bästa målvakt, men ibland hålla knapp korpklass. 31-årige Juanmi har under ett antal år varit en starkt bidragande orsak till att medelmåttiga Zaragoza inte har hamnat i La Segunda och ibland till och med besegrat storlag. Nu får han till slut äntligen chansen att spela med ett av de stora lagen, och kommer därför att acceptera en plats på bänken. Molina – å andra sidan – känner förhoppningsvis av pressen och låter bli att bjuda motståndet på några mål.
Bara en match spelad och jag är redan så negativ till möjligheterna för årets säsong. Nej, inte alls men jag vill påpeka att det finns brister i laget vilket visades under den period förra vintern när laget förlorade sex av sju raka bortamatcher. Det positiva är att Irureta under sina fyra år i klubben nu har lyckats lära ut sin spelstil till spelarna och skapa ett lag snarare än en samling av stjärnor. Ett lag vars kännetecken är det fina passningsspelet och mittfältets uppoffrande arbete både offensivt och defensivt. Jag drömmer naturligtvis också om en stor titel i år, gärna en ligaseger men hellre en Champions League-triumf, eftersom det skulle reta Barcelona- och Valencia-anhängare oerhört mycket. Realistiskt sett så hoppas jag dock bara på ett avancemang (minst) till det andra gruppspelet av Champions League, en topp fyra-plats i ligan och åtminstone kvartsfinal i cupen. När vi väl kommit dit, då kan allting hända…
Håller du med om min analys? Är Deportivos försvar ålderstiget och långsamt? Kommer Makaay att bli bänkad? Kommer Djalminha att saknas mer än Emerson? Är jag för försiktig om lagets chanser? Diskutera på Deportivo La Corunas forum!