Deportivo - Juventus 2-2
Fyra vackra mål och en otrolig match var vad vi som såg på Deportivo mot Juventus bjöds på.
Juventus är ett av Europas absolut bästa lag och personligen trodde jag inte att Deportivo skulle ha en chans mot Del Piero, Nedved, Thuram, Buffon och alla andra världsstjärnor. Mot Bologna i helgen valde Lippi att vila sina bästa spelare som var slitna sedan veckans Champions Leauge-spel. Då fick man bara 1-1 och det rådde ingen som helst tvekan om att Lippi skulle ställa upp med bästa möjliga lag mot de regerande spanska cupmästarna från La Coruña.
Sagt och gjort, det lag Juve ställde på benen höll absoluta världsklass och det kändes inte direkt som att det skulle spela någon roll om Trezeguet, Tudor eller Conte hade varit med eller ej, detta skulle bli en mycket svår match för Depor.
Matchen började bra i mycket högt tempo och med målchanser för båda lagen, något som känns igen från tidigare matcher denna säsong. Det var dock Deportivo som såg vassast ut och Buffon fick jobba betydligt mer än hans kollega Juanmi i Deportivomålet. Efter bara nio minuter kunde Tristán nicka in 1-0 efter ett känsligt inlägg från Capdevila, den mycket offensive ytterbacken.
Knappt hade Juventusspelarna hunnit hämta sig innan det var dags igen. Fran och Capdevila spelade sig igenom italienarnas vänsterkant och Capdevilas låga inlägg nådde Makaay som kunde tåa in bollen bakom en övergiven Buffon i den elfte minuten.
Riazor verkade närmast chockat efter de två snabba målen och Juventus såg ut som ett ett slaget lag.
De regerande italienska mästarna är dock inte sämre än att de kan ta sig i kragen, och det var det de gjorde, rejält dessutom. Laget började spela och lagets starkaste lagdel, mittfältet, kom igång bra och såg till att skapa målchanser.
Målchanser, ja. I vanliga fall brukar jag gå igenom de hetaste, men det kommer inte fungera. Den genomgången skulle ta evigheter att läsa. Detta var en fenomenal match, målchanserna avlöste varandra och skotten haglade över målvakterna. Det dröjde dock till den 38:e minuten innan ett till gick in.
Allesandro Birindelli drev bollen inåt i banan från högerkanten och avlossade en kanon som jag utan tvekan kan säga var den mäktigaste som någonsin avlossats på Riazor. Bollen gick i en perfekt båge över Juanmi och tog i kryssribban innan den trillade in i mål. Ett mer perfekt skott får man leta efter och om denna säsongs Champions Leauge uppvisar ett vackrare mål kommer jag äta upp min brorsas Leksandshalsduk!
Efter Birindellis mål mattades matchen av en aning och efter halvtidsvilan sänktes tempot i matchen betänkligt. Även målchanserna blev mindre heta och det kändes som att Buffon och Juanmi inte skulle behöva hämta ut bollen ur nätet igen under matchen. Men fel hade jag. Efter ett fint Juventusanfall i den 57:e minuten sköt Nedved in 2-2 med ett långt och hårt skott.
Nu tog Juve över matchen mer och mer och det var uppenbart att de var ute efter ett vinstmål. Trots att Deportivo pressades bakåt lyckades man åstadkomma ett par hyfsade målchanser mot matchens slutskede och Víctor och Luque gjorde pigga inhopp. Något vinstmål blev det inte för något av lagen, men ett oavgjort resultat var rättvist i en av årets absolut bästa fotbollsmatcher.
I och för sig var bara ett poäng på hemmaplan inte optimalt för Deportivo, men just nu är jag så lyrisk över den skyhöga kvalitén på matchen att jag inte bryr mig så mycket.
En extra eloge till domaren som trots usla assistenter på linjerna gjorde en mycket bra match.
Nu ser jag fram emot mötena med Manchester United som förhoppningsvis håller samma höga klass som de förra säsongen. Champions Leauge är riktigt kul!
