Betis – Alaves 2-2
En osannolik avslutning på matchen tvingade Betis till poängförlust.
Före matchen pratades det mest om Betis dåliga form och frånvaron av en rad nyckelspelare som skulle göra det svårt för dem att vända den negativa trenden. Men liksom Betis kom Alaves med en något sargad trupp men i stort behov av poäng för att dras ned i bottenstriden på allvar. Alaves har hittills i år haft ett ganska så svagt bortafacit vilket gjorde att min vän Michel såg ökade möjligheter för Betis att ta tre poäng och verkligen hänga på topplagen. Hade man tagit de tre välbehövliga poängen hade man faktiskt legat på Champions League-plats vilket verkligen hade smakat päronglass så här i början av omstarten på ligan. Men Alaves ville annorlunda, den första halvleken var inget vidare men Betis hann åtminstone med att göra ett ledningsmål i den fyrtiofemte minuten (så psykologiskt viktigt utropade nog många). Dessförinnan hade Ilie dundrat på inne i straffområdet och tvingat Prats till en riktig fantomräddning. Nåja, halvtidsvila och ledning inte illa med tanke på manskapet man mönstrade. Men kanske ville bänknötarna verkligen visa att man dög till och pressade sig att nå ytterliggare en nivå.
Alaves kom dock att kvittera genom Magno i den andra halvleken, efter en klar hands enligt spansk media, och det var utjämnat. Betis skapade en del riktigt fina chanser men varken Casas eller Fernando kunde utnyttja lägena som de serverades av mittfältet. Det krävdes att Joaquín klev in som avslutare för att man i den nittioförsta minuten återigen skulle kunna ta ledningen. 2-1 och avgjort trodde nog de flesta på Ruiz de Lopera. Men icke, Turiel kunde återigen utjämna. Matchen var slut och resultatet ganska så rättvist. Skit samma om det var rättvist man släpper inte in ett mål i nittioandra minuten när man en minut tidigare satt den berömda spiken i kistan. Så fantastiskt onödigt och ingen i laget kan vara nöjda med sin prestation. Nåja jag skall inte vara för hård, Joaquín var helt magnifik och låg bakom de båda målen, förhoppningsvis har hans lilla svacka försvunnit och är på väg tillbaka i den skoningslösa form vi sett honom i förut. Men man har problem, Casas och Joao Tomás har nu spelat 729 minuter och lyckats prestera ett enda mål tillsammans. Detta är ett klart tecken på att man behöver värva en målskytt för den statistiken är bara för genomusel. Assuncao var åtminstone tillbaka från sin avstängning vilket jag före matchen trodde skulle göra stor skillnad på lagets agerande och det verkar han även ha gjort. Man spelade 4-4-2 som vi inte sett laget göra så ofta denna säsong, ibland får jag känslan av att Alfonso är (när han inte är skadad) lite för ensam på topp och kanske borde tillämpa denna uppställning lite oftare när han är med (helst tillsammans med Fernando enligt min mening).
Tacksamt var det hur som helst att lagen bakom Betis också tappade poäng vilket gör att man fortfarande har god kontakt med toppen. Men visst hade det varit fint att kunna konstatera att man legat bland topp fyra, även om det återstår en del av säsongen!
Betis: Prats, Varela, Juanito, Rivas, Mingo (César 40), Joaquín, Arzu, Assuncao, Luis Fernández, Fernando, Joao Tomás (Casas 72).
Alavés: Dutruel, Abelardo, Karmona, Téllez, Llorens (Geli 56), Magno (Turiel 71), Helguera, Edu Alonso, Ibón Begoña, Ilie, Rubén Navarro (Jordi Cruyff 56).
Mål: 1-0: Fernando (45). 1-1: Magno (57). 2-1: Joaquín (91). 2-2: Turiel (92).
Domare: Alfonso Pérez Burrull
Plats: Manuel Ruiz de Lopera, cirka 35.000 åskådare.
Källor: Marca, AS
