Real Madrid - Real Betis 4-1
Betis numret för litet på Bernabéu...
Det känns nästan fånigt att fokusera på Real Betis efter lördagkvällens uppvisning som motståndarna Real Madrid stod för. Inte för att los verdiblancos var dåliga. Eller inte kämpade. Nej, anledningen är att Real Madrid var så otroligt bra. Jag måste, även om det gör ont, erkänna det. Real Madrid var otroligt bra!
Då ska vi ändå komma ihåg att los beticos spelade mycket bra, åtminstone i den första halvleken. Dessutom tycker jag att Denilson var bäst på planen. När en betismatch har varit bra och firma Denilson-Joaquín har haft lekstuga, så brukar resultattavlan avkunna en mycket hård dom mot Betis motståndare; Betis vinner oftast sådana matcher. Nu var man visserligen i närheten av vinst under ett par minuter, i och med att man under en kort period ledde matchen. Ändå vann hemmalaget med stora siffror och visade hur fotboll faktiskt ska spelas. Det säger nästan allt om den gångna lördagens toppmatch.
I den första halvleken var det roligast att vara betisfan. Då hade laget nämligen mest boll och skapade en hel del fina målchanser. Utsökt spel av Denilson, framför alla, Joaquín och Capi bäddade för detta trevliga faktum. Redan i den 8:e matchinuten kunde Joaquín glida förbi Roberto Carlos och slå en hård diagonalpassning mellan målvakten och hemmaförsvaret som Denilson vräkte sig fram på och mötte med vänster vrist. Bollen tog dessvärre stenhårt i Casillas högra stolpe.
Real Madrid hade ett par halvchanser, men varken Raúl eller Ronaldo förmådde att helt skaka av sig motståndarmarkeringen. Farligast var det i stället när Figo hade bollen. Men Betis var det lag som tog ledningen i matchen; Efter ett madridanfall kunde Betis snabbt vända på spelet. Bollen gick ut till Denilson som på vänsterkanten visade vem som har de snabbaste överstegsfinterna i La Primera. Miñambres, som för kvällen vikarierade för avstängde Salgado, kunde inte hindra att Denilson tog sig förbi och slog den snett-inåt-bakåt-passning som Fernando, via Helguera, kunde stöta förbi Casillas. Ett vackert mål, som rättvist gav Betis ledningen i matchen.
Men bara sju minuter senare, i matchen 44:e minut, kvitterade Real Madrid. Raúl tog emot en passning i straffområdet, något till vänster om Prats. Skicklige Raúl vände "på en femöring" som det heter, och sköt in kvitteringen med vänsterfoten, i bortre hörnet. Kvitteringen var rättvis. Faktum är att Madrid borde ha gjort mål tidigare. Inte minst Cambiasso hade ett gyllene läge, men Prats gjorde matchen räddning på Cambiassos närskott. 1-1 i halvtid och, kvitteringen till trots, jag väntade mig en jämn, hård och chansrik andra halvlek.
Men de förväntningarna gick snabbt om intet; Real Madrid satte full fart från början, medan Betis fortfarande såg ut att gräma sig över det lite onödigt insläppta målet. Tyvärr fick hemmalaget utdelning direkt. Cañas stoppade Roberto Carlos med ojusta metoder i straffområdet och domaren kunde inte annat än blåsa straff. Straffen rullade Figo iskallt in bakom en chanslös Prats.
Det var nu som huvudstadslaget visade exakt hur bra man är. Betis spelade inte alls dåligt, utan tvärtom. Men Madrid var bara så otroligt mycket bättre. 2-1 hade snart blivit 3-1, efter det att Zinedine Zidane hade väggspelat med Ronaldo och enkelt avslutat med en bredsida till höger om Prats. Real Madrid kontrollerade matchen till fullo.
4-1 gjorde Ronaldo. Han kom fri med Prats som inte kunde komma åt något annat än brassens fötter och därmed hade hemmalaget fått sin andra straff. Straffen från Ronaldo räddade Prats, men han hade inte mer tur än att Ronaldo kom först på returen, en gratischans han retfullt enkelt utnyttjade och 4-1 var ett faktum.
Det konstiga med betisförlusten är att det bara finns en sak man kan säga, nu när man ska analysera; Betis var bra, men Madrid var bättre! Vi har ju en hyggligt stark förstaelva, men bänken är just nu mycket svag. Jag brukar kritisera Victor Fernández för att han, när matchbilden måste förändras, gör byten för sent. Så även i den här matchen. Det ursäktas naturligtvis av att han egentligen inte har något att sätta in. Det man saknar allra mest är, utan tvekan, en vass anfallare. Fernando gjorde visserligen mål, men han var blek i övrigt. Dessutom tycker jag inte att Cañas hängde med på innermittfältet, men eftersom Arzu behövdes i mittförsvaret, så var Cañas det enda alternativet. Tyvärr föll detta taktiska drag inte väl ut. Men det var, som sagt, inte Betis som förlorade - det var Madrid som vann!
Hemmalaget förtjänade segern och samtliga spelare ska berömmas, inte minst Cambiasso, Figo, Zidane och hemmalagets bäste - Raúl. I Betis imponerade både Joaquín, Varela och Capi, men ingen kom upp i Denilsons klass. Hade han gjort mål så hade han fått fem andalusiska hattar, nu blir det "bara" fyra...
Betis spelade en mycket fin, teknisk och fartfylld fotboll, men kunde ändå inte dra det längsta strået. Det måste det vara detta som betisfansen syftar på med den gamla devisen "Viva er Beti, manque pierda"!
