Temperaturhöjare inför Real Betis - Sevilla, del 1
På söndag är det dags för "El Derbi". Här får du en krönika över den rivalitet som råder mellan lagen. Del 1 av 2.
På söndag kväll är det dags för ett derby. Och inte vilket derby som helst, utan "El Derbi", Europas kanske hetaste derby, kanske till och med hela världens hetaste derby. Real Betis Balompié möter alltså den eviga rivalen Sevilla Fútbol Club.
Utan att ha varit på detta derby, så har jag läst spaltmetrar om det och hört hundratals berättelser om det. Och en sak är säker; El Derbi lämnar ingen i Spanien, än mindre i Sevilla, oberörd!
För det finns en enormt stor och mycket svårgripbar rivalitet mellan klubbarna och mellan dess supportrar. Denna rivalitet stammar naturligtvis från den intensiva kärleken till den egna klubben, men också från det lika naturliga hatet till motståndarlaget. Ända sedan de bägge klubbarna föddes har denna rivalitet funnits och det är också i historien som vi kan spåra ursprunget till denna rivalitet.
Rivaliteten föddes samtidigt som de båda lagen gjorde det; I början på 1900-talet. De som tog fotbollen till Andalusien och Sevilla tillhörde vid den här tidpunkten medel- och överklassen. När en arbetare inte tilläts spela i laget just på grund av sin klasstillhörighet, så bröt sig några ur fotbollsklubben Sevilla och bildade Betis. Det var alltså en socio-politisk konflikt från början. Så skulle det vara ett bra tag framöver, eftersom Sevilla var den rika överklassklubben och Betis den fattige arbetarklubben. Fler och fler rika aristokrater kom att stödja Sevilla, medan de fattiga och mindre inflytelserika, "folket" som betissupportrarna säger, kom att stödja Betis.
Även på planen var Betis lillebror till Sevilla. Det första derbyt, 1915, slutade 4-3 till Sevilla, och av de tio första mötena slutade sju med Sevilla-seger. Rivaliteten klubbarna emellan kom alltså ur en social, politisk och ekonomisk jätteklyfta. Ja, och den sportsliga klyftan, som än så länge kom i sista hand.
Men Betis och Sevilla skulle snart finna sig i en mer jämställd situation. 1935, som blev ett stort år för samtliga sevillabor, spelade de bägge lagen i den spanska högstadivisionen, La Primera División. Det året vann Betis ligan och Sevilla vann cupen.
1936 kom så det spanska inbördeskriget. Sevilla var en av de första städerna som intogs av Francos arméer och överklassen gav tidigt Franco sitt stöd. Sevillas president, Ramón Sánchez Pizjuán, var en av dem. Följaktligen gick det ganska bra för hans Sevilla de nästföljande åren; laget kom tvåa i ligan och vann cupen 1939. För Betis gick det sämre; laget tappade många spelare och åkte så småningom ner i division tre. Dessvärre spelade man dessutom väldigt dåligt, men man behöll sina supportrar och under denna svåra tid föddes det berömda Betis-uttrycket; "Viva er Beti, manque pierda" (Leve Betis, även om de förlorar). Det finns fans som påstår att Betis varken kunde eller ville spela bra så länge som Franco var vid livet. Beviset är att efter Francos död 1975 så vann Betis direkt den spanska cupen, Copa del Rey, som spelades först efter att diktatorn dött.
Idag är inte Betis den fattiga lillebrodern längre. Och lagets supportrar kommer inte längre bara från det lägre samhällsskiktet, utan både rika och fattiga stödjer Sevilla respektive Betis. Men rivaliteten är ändå alltjämt bestående. Just nu är den kanske större än någonsin, vilket är fullt naturligt, eftersom fotbollen blir allt viktigare i samhället. Men rivaliteten står inte längre på sociala eller politiska grunder, utan på något som kallas "morbo".
Det finns ingen riktig översättning till svenska för vad morbo är, men ordet beskriver kärleken till den egna klubben och rivaliteten, hatet till andra klubbar. Phil Ball, som är expert på spansk fotboll, beskriver ordet så här; Lagen och dess supportrar inte bara hatar varandra med en intensitet som kan chocka utomstående, utan varje möte dem emellan har alltid en ny ingrediens. Detta är grundläggande i morbo. Det föder sig självt och växer tills det blir en självreglerande och bestående organism.
Fortsättning
Källa: Sportmagasinet och soccernet.com
