Inför Real Betis - Valladolid
Betis vill vända den dåliga trenden och avsluta säsongen på ett värdigt sätt. Lever månne hoppet om europaspel, eller är det för sent?
För ett halvår sedan skulle jag ha skrivit att en hemmamatch mot Valladolid var en så kallad måste-match. En match där los verdiblancos bara skulle vara tvugna att gå in och göra jobbet. Allt annat än tre poäng i en sådan enkel match hade varit riktigt pinsamt...
Så skulle jag inte ens drömma om att skriva i dag. Så otroligt mycket har hänt under de senaste månaderna att jag knappt kan komma ihåg känslan av att förnedra Barcelona hemma och vinna borta mot Deportivo. På senare tid har vi béticos fått vänja oss vid att laget i vårt hjärta har fölorat mot Osasuna och, i förra mötet, morgondagens motståndare Real Valladolid. Allt detta har faktiskt hänt denna säsong, hur det nu är möjligt.
Vi har alltså en säsong bakom oss som bjudit på både fantastiska såväl som usla resultat. Samma sak gäller själva spelet. Det konstiga är att inget speciellt har hänt! Visst, Betis har haft en skadefylld säsong, inget snack om det. Men de viktigaste spelarna var med redan när det började vända till det sämre - Alfonso undantaget. Kanske är det sant det som Atléticos tränare, Luis Aragonés, sa inför ett möte med just Betis; "Betis har ett mycket bra lag, men man har den taktik som är enklast att identifiera". Om det är sant eller inte lägger jag mig inte i, men troligen är det så. Taktiken, som den uppmärksamme svenskafansbesökaren läst minst ett 30-tal gånger, har hela säsongen varit att via Assuncão eller Capi snabbt spela ut bollen på kanterna där firma Joaquín/Denilson regerat. Sedan har man litat på att just de två har levererat antingen en passning som "min mormor kunnat göra mål på" eller att de gjort mål själva. Gör man då som Atlético och stänger kanterna, hela tiden med en man på varje kant som markerar yttrarna och som har understöd i ryggen, så blir Betis blekt i anfallsspelet. Det tycks de flesta lag ha förstått vid det här laget.
Men Betis ska naturligtvis vara bättre än de har varit den senaste tiden - oavsett taktiskt upplägg! Men skador och avstängningar har avslöjat att den trupp som Victor Fernández förfogar över är alldeles för tunn. Dessutom har formen från perioden september-december inte kunnat bibehållas.
Nu väntar Valladolid på hemmaplan, ett lag som Betis fick duktigt med stryk av senast lagen möttes. 3-0 slutade matchen då. Det har dock ingen betydelse nu. Nu hadlar det om att gå in och göra skitjobbet, att kämpa och åter kämpa. Just det har det varit alltför lite av den senaste tiden. Men marginalerna är små - där Betis fick med sig tre poäng i början av säsongen får man nu åka med sänkta huvuden hem... Därför gäller det att ta nya tag och glömma den senaste tidens dåliga resultat. Lättare sagt än gjort kanske, men så är det!
Det råder lite frågetecken vad anbelangar startelvan. Casas är avstängd för det röda kortet senast. Marca spekulerar i att unge Maldonado ska få spela på topp från start. Möjligt, men jag tror att det blir Alfonso som får förtroendet. Så här tror och hoppas jag...
Preliminära laguppställningar:
Betis: Prats - Varela, Juanito, Filipescu, Luis Fernández - Assuncão, Arzu - Joaquín, Fernando, Capi - Alfonso.
Real Valladolid: Bizzarri - Torres Gómez, Peña, Caminero, Jonathan, Marcos - Sales, Colsa, Antonio López - Ciric, Aganzo.
Domare: Muñiz Fernández
Plats: Manuel Ruiz de Lopera, Sevilla.
Låt oss hoppas på en avslutning av säsongen värdig ett fint lag som Real Betis! Hoppet om UEFA-cupen nästa säsong är dött, om ni frågar mig. Detta är dock inte hela världen, som man säger. "Viva er Beti, manque pierda" är det som betyder något i längden!
Källa: marca.es
