Tre poäng men ingen glädje - del 2
forts.
I andra halvlek fortsatte det dåliga, temposvaga spelet från Sverige. En viss förbättring började dock skönjas en bit in i halvleken, beroende på att Schwarz och Linderoth turades om att börja stöta högre upp i banan. Sverige kunde då bryta de makedonska uppspelen betydligt tidigare och anfalla med lite fart, vilket gav en del halvchanser. I detta läge byttes först Linderoth ut mot Daniel Andersson, sedan strax därefter Anders Svensson mot Håkan Mild, pga en lättare skada som Anders ådrog sig i samband med målet. Mild inledde piggt och bra, men efter ett par minuter kom Sveriges nyfunna fart av sig igen och harvandet tog vid. Tror dock inte detta var Milds fel (även om han i mina ögon inte är någon offensiv mittfältare) utan snarare att de defensiva mittfältarna upphörde med sitt högre checkande. Dels verkade Schwarz trött, dels var Daniel Andersson inte bra.
Sista kvarten började så Makedonien ta över matchen. Det blir lätt så mot slutet när man bara leder med ett mål, man blir själv lite försiktig medan motståndaren börjar bli desperat. Inte mycket att säga om det, sådana situationer undviks enklast genom att göra fler mål redan tidigare. Ett mål är aldrig en betryggande ledning, oavsett hur mycket man dominerar en match.
Hur som helst, andan var i halsgropen några gånger på slutet men riktigt farligt blev det aldrig. Sverige höll undan och tog de tre poäng som tillsammans med målet var de enda egentliga ljusglimtarna i en dålig match.
Spelarkritik:
Målvakten Magnus Hedman hade mycket lite att göra. Han såg dock lugn och trygg ut i det han gjorde. Möjligen med undantag för spelet med fötterna, det blev några skeva rensningar på bakåtpassningar.
Innerbackarna Andersson och Matovac sattes inte heller på några större prov, men spelade stabilt. Dock ganska dåligt passningsspel bitvis från båda dessa herrar.
Ytterbackarna vågade inte gå framåt så mycket som hade behövts. Dock svårt att vara riktigt kritisk över det, de har trots allt viktiga defensiva uppgifter också. Dessa skötte de bra, med lite extra plus för Mellberg som verkligen är bra i defensiven.
De defensiva mittfältarna gjorde vad de skulle defensivt, men man kan begära betydligt mer vad gäller delaktighet i de svenska uppspelen, forechecking högre upp i banan och utgörande av andravåg i anfallen.
De offensiva mittfältarna har vi nämnt. De är individuellt skickliga och gjorde på den punkten bra insatser alla tre. Bra också med den inbördes rörligheten, att Yksel och Freddie ofta byter plats med varandra. Extra plus givetvis för det mycket vackra målet. Men de låg helt fel i positionsspelet, de måste dels ligga lite längre bak och vara tillgängliga för uppspel, dels måste yttermittfältarna längre ut mot kanterna och söka ytor.
Anfallaren Henrik Larsson hade en jobbig eftermiddag. Men vad skall stackarn göra när fyra svenskar och kanske sex makedonier samlas på den lilla yta som borde vara bara hans? Dock kunde man kanske ändå begära lite större rörlighet och ansträngning att göra sig spelbar från hans sida.
Inhopparna: Daniel Andersson var inget vidare. När han kom in avstannade den begynnande svenska höga forecheckingen igen. Dessutom drällde han farligt med bollen några gånger. Håkan Mild var pigg första minuterna av sitt inhopp. Och en kille som springer mycket och gärna har också alla förutsättningar att göra intryck i en match med så lågt tempo. Men efter en stund föll han in i lunken och syntes inte så mycket längre. När han, efter att Schwarz gått ut, spelade på defensivt mittfält gjorde han hyggligt ifrån sig. Stefan Selakovic var bra under sina tio minuter och var inblandad i det mesta som hände offensivt. Ett inhopp med mersmak!
Sammanfattningsvis en tråkig, dålig match, men med goda intentioner i laguttagningen. Det finns rikligt med slutsatser att dra efter detta. Om det görs kan det bli betydligt bättre nästa gång! Hur som helst fick vi med oss de helt livsnödvändiga tre poängen, även om jag kanske vill skilja mig lite från mängden och säga att det inte är huvudsaken. Landslagsfotbollen har förlorad mark att ta igen i sitt anseende, och på längre sikt är det det som är det viktigaste. Dagens match hjälpte inte till med detta, men det var inte för att man inte försökte. Intentionerna var goda, ge Lars-Tommy och laget lite tid så blir resultatet det också!
*****
PS 1: Det var mycket befriande att höra den totalt omaskerade besvikelsen från spelare och ledare över det dåliga spelet, både i halvtid och efteråt. Inga Turkiet-floskler längre, det är redan ett stort steg framåt.
*****
PS 2: Att framföra nationalsångerna med kör är en mycket god idé. Sverige är en stor körnation, ta vara på det! Har tyvärr glömt vad kören i fråga hette, men de var riktigt bra. För övrigt är vad som helst bättre än det sliskiga amerikaniserade konceptet att släppa ut någon liten parvel för att sjunga sångerna, helt ensam och oackompanjerad, som t ex på Ryavallen i fredagens U21-match. Brrr...
*****
PS 3: Matchen inbjöd inte till någon större entusiasm från läktarplats. Det mesta i den vägen kom från en färgglad ganska manstark "makedonsk falang" med snygga flaggor, koskällor och annat. Några försök gjordes dock från svenskt håll att stödja sitt lag. Tyvärr stupade det alltid på samma problem. "Sverige klapp-klapp-klapp" funkar inte, av den enkla anledningen att ljudet bara färdas i 340 meter i sekunden. Om en sektion stämmer upp och nästa stämmer in så låter det för den första sektionen som om den andra var helt i otakt, med resultat att de kommer av sig. Det måste till en ramsa utan handklapp, där takten inte är så viktig. Varför inte helt enkelt "Sverige-ee", med sista "ee" två tonsteg lägre; en klassiker! Något att tänka på för de läktarhjältar som drar igång ramsor...
