Robert Johansson bloggar om Spansk Fotboll: Mänsklig värme
Vi lever i en kall, kall värld. Inte bara klimatmässigt. Åtminstone så gjorde vi det. Fram till nyligen. För något har hänt sedan 2011 tog vid en kall vinterkväll när december blev januari. Visserligen har det i sedvanlig ordning förekommit oroshärdar i världen men det stöd som folket i Tunisien, Egypten och Libyen fått samt nu senast folket i Japan vittnar om att det någonstans finns en mänsklig värme och omtanke om varandra.
Även fotbollen har fått sin beskärda del. Den spanska fotbollen har tidigare slutit upp tillsammans för spelarna med hjärtfel. Både de som tragiskt omkommit men också de som klarade livhanken. Och nu alltså de med tumörer. Betis Roque bröt ihop när han meddelade sin sjukdomsstatus och igår blev det känt att Eric Abidal måste opereras för sin tumör. Både Roque och Abidal har fått massivt stöd från lagkamrater och privatpersoner men också av konkurrerande klubbar och spelare.
I Sverige kom Anton Hysén ut som den förste öppet homosexuelle (elit)spelaren sedan Fashanu i England på 90-talet. Hysén har efter det fått uppmärksamhet från hela världen och istället för glåpord och utfrysning som drabbade Fashanu så har Anton hyllats av en enig värld.
Avslutningsvis gör Henok Goitom inte bara succé i la liga eller på Twitter. Hans Kista Galaxy vill inte bara avancera i seriesystemet utan vill också hjälpa ungdomar i utsatta områden. En otroligt osjälvisk sak som kan få bra mycket större konsekvenser än vad folk tror om fotbollen nu verkligen lyckas hålla kidsen från gatan.
Vad vill jag då säga med allt detta? Jo det känns skönt att se mänsklig värme som verkligen betyder något i en värld där vi ofta annars dunkar varandra i ryggen för att stärka våra egna personliga varumärken och för att få komma före i kön på krogen eller synas mer i rampljuset. Det krävs så lite för att märka vad som egentligen betyder så mycket.
Hang in there Roque och Abidal. Bra jobbat Hysén och Goitom!
