Tankar efter el Clasico # 3
Varför förlorade Real Madrid? Var det domare Stark, UEFA eller Unicef, alla tre samtidigt eller finns det andra förklaringar? Ett försök att reda ut begreppen.
Det här var alltså det vi trissat, haussat och levt för under år, månader, dagar och timmar. Detta var matchernas match på arenornas arena med spelarnas spelare kryddat med historia, maximal prestige, regionalt hat och en enorm mediebevakning med ständiga uttalanden och påhopp. Vi skulle få se tredje ronden av en historisk fyrstegsraket mellan världens två största och bästa fotbollslag. Frågan är om förväntningarna och alla tänkbara element som vi använder för att bygga upp fotbollsmatcher någonsin varit större och mer mångfasetterade än vad dem var igår klockan 20:45. Vad fick vi tillbaka? Sammantaget måste den här bataljen, eller om ni så vill, det här seklets största fotbollsmatch hittills, beskrivas som ett gigantisk antiklimax. Med antiklimax åsyftar jag inte den resultatmässiga utgången av matchen utan hela matchen som sådan var kort och gott dålig och framförallt inte någon fin manifestation för sporten fotboll.
Jag ska inte sticka under stol med att jag var upprörd, arg och förbannad när Pepe visades ut vilket fick en ofrånkomlig inverkan på matchutvecklingen och sedermera även resultatet. Med elva spelare tror jag de flesta är överens om att matchen kunde (inte skulle) fått en annan utveckling där ett fortsatt högre presspel kombinerat med ett eller två offensiva byten från Madrid kunde (inte skulle) ha gett utdelning i form av mål för Real Madrid, eller för Barcelona, även om det mest sannolika hade varit ett 0-0 resultat vilket båda sidor kunnat köpa och som gett matchen fortsatt liv inför returen. Allt det här är såklart rena spekulationer.
En dag som denna är man ledsen och nedstämd, finalplatsen och drömmen om La Decima känns avlägsen. Nedstämdheten bottnar dock inte enbart i Real Madrids förlust. Precis som många andra redan berört känner jag en gnagande oro och irritation över det faktum att domslut och icke fotbollsrelaterade ändamål får stå i fokus ännu en gång och då menar jag inte enskilda situationer á la Pepes utvisning utan en generell utveckling toppfotbollen haft de senaste åren. Angel di María, Dani Alves, Cristiano Ronaldo och Sergio Busqueets går i bräschen som symboler för den här hysteriska furbo-mentaliteten. "Furbo" har tidigare accepterats som en del av fotbollen när det handlar om att dra fördelar till laget på ett smart sätt men i mina ögon har detta eskalerat till sjukliga nivåer. Filmningar, förstärkningar, psykningar, domarattacker på och utanför planen i syfte att påverka åt ena eller andra hållet står konstant i fokus och i El Clásico nås epicentrum för dessa beteenden.
Om man skulle få för sig att räkna 2005-2015 så är Barcelona tveklöst det pågående decenniets bästa fotbollslag där man sedan Ronaldinhos glansdagar varit världsledande och med vissa kortare undantag varit laget med den högsta högstanivån av alla. Jag har aldrig haft svårt att lyfta på hatten inför den spelmässiga överlägsenhet som Barcelona många gånger under de senaste fem, sex åren visat upp. Jag har aldrig haft problem att hylla spelare som Ronaldinho, Messi eller Iniesta. Klubben har haft en fotbollsmässig guldålder samtidigt som Real Madrid genomgått en ökenvandring både strukturellt och fotbollsmässigt. Den bilden kan nog många fotbollstyckare skriva under på. Fotbollsmässigt är Barcelona vansinnigt bra. Alla dem som signerar ovanstående rader har i de flesta fall väldigt enkelt att även se den andra, mörkare och alltmer vedertagna sidan av Barcelona. Nu har det redan uppmärksammats av en bred publik under en lång tid, opinionen har till och med börjat svänga en aning (även om utgångspunkten fortsatt är att Madrid är dem onda och Barcelona dem goda). Det handlar givetvis om hyckleriet, den falska ödmjukheten, mediegullandet och det skapade normaltillståndet där en person närmast betraktas som onormal om personen ifråga inte håller på Barcelona eller för den delen argumenterar för Kataloniens självständighet. Det är vad som till viss del, och från vissa personer (inte alla), händer utanför planen. På planen händer det också ett och annat som på olika sätt gör att diagnosen schizofreni ibland känns väldigt nära till hands om man väljer att ha ett mer kritiskt förhållningssätt till klubben och laget Barcelona. Sitter förresten fortfarande och klurar på om Busquets har lyckats bestämma sig var han fick ont igår efter ännu ett pinsamt försök att vinna fördel. Men nog om det.
Under de senaste 21-22 månaderna har Real Madrid ätit ikapp stora delar av det försprång Barcelona hade sommaren 2009 och vid cupfinalen på Mestalla fick världen se att Real Madrid kan hålla jämna steg och även vara bättre än Barcelona. Det går däremot inte att snacka bort att det varit Barcelona som setts som referenspunkten när vi mäter Real Madrids utveckling, att Barca har varit favoriter inför var och en av de här tre mötena som vi nu har bakom oss. Barcelona har varit den färdiga produkten, Real Madrid under uppbyggnad och mognad. Uppbyggnad och mognad till trots så spelar form och andra fotbollsmässiga aspekter mindre roll när det kommer till "el Clásico" som alltid drivs av känslor och prestige.
Genom den uppkomna situationen, där ett jagande, hungrigt och revanschsuget Madrid bärandes på vetskapen att Barcelona är examensprovet för varje enskild titelchans ställs mot ett självsäkert Barcelona som inte missar någon chans att strö salt i dem små sår som fortfarande finns kvar på Madrids kropp, har vi nått över alla potentiella kokpunkter gällande relationer mellan klubbarna, spelarna och fansen. I många avseenden är det fantastiskt hur fotboll kan driva upp den här hysterin hos människor men som alltid finns det en baksida av myntet. Baksidan, det vill säga det tvättäkta hatet, dem enfärgade analyserna, kommer alltid att finnas närvarande oavsett tid och plats. Frågan man behöver ställa sig är vad det leder till? Vad får man ut av att hata domare Stark? Vad blir effekten av att korruptionsanklaga UEFA? Vad ger det en att totalt tillintetförklara Barcelonas nutida och historiska framgångar? När känslorna styr är den typen av argumentation lätt att ta till och även en orsak till att skadeglädjen tråkigt nog är större än glädjen hos vinnande supporters. Men när man låtit känslorna gå några varv, när aggressionen lagt sig så är det ett måste att tänka större, ge utrymme för självkritik och överge destruktiva tankegångar.
Så om vi avslutningsvis ska försöka lyfta blicken lite, är det enbart domare Starks förtjänst att Real Madrid förlorade igår eller finns det andra komponenter som spelade in? Jag har redan redogjort för mina åsikter kring Real Madrid taktiska disposition i dem här matcherna vilket man skulle kunna sammanfatta som "skeptisk acceptans". Jag skulle vilja påstå att såväl cupfinalen som gårdagens match ger mina funderingar ganska rätt, d.v.s. ultralågt försvarsspel kan fungera om man har tur och gör en prickfri insats men i längden är det ingen hållbar taktik, åtminstone inte om man är Real Madrid, har en offensiv identitet och vill vara bäst i världen. Det går att argumentera för att Mourinho valde rätt, att Barca inte heller igår skapade speciellt många farligheter i 11-11 (det spelar dock ingen roll enligt Xavi Hernandez då Barca även igår hade massor med rund boll att bolla med i eget försvar...), att Madrid hade en hyfsad positiv utveckling i den andra halvleken som eventuellt hade kunnat byggas på vid inhopp från Kaka, Benzema eller Higuaín. Men samtidigt, Real Madrid spelar sin första semifinal i Champions League på åtta år och man spelar på hemmaplan inför ett magiskt publikstöd på Bernabeu, nog fan går det att "gå för det" mer än vad Real Madrid gjorde under den här matchen? I cupfinalen visade laget att man trots en defensiv balans kunde spela ett aggressivt försvarsspel högre upp i planen som gav mer bollvinster och mer eget spel där man frekvent hotade Barca, av detta såg vi väldigt lite igår. Real Madrid har ett för bra lag för att långsiktigt kunna leva på anti-fotboll och jag hoppas innerligt att vi slipper se ett så monotomt och initiativlöst Madrid fler gånger, framförallt inte på hemmaplan, Bernabeu förtjänar bättre.
Tittar vi framåt så är det en hyfsad uppförsbacke att klättra förbi om fem dagar när 0-2 ska vändas på Camp Nou. Ett Real Madrid som öppnar sig och satsar helhjärtat på att attackera från första minut löper utan tvekan risken att bli totalt överkörda ännu en gång där det snabbt kan bli obehagligt höga siffror. Men vad har Real Madrid att välja på, man åker knappast till Katalonien för att hålla siffrorna nere. Det ska tveklöst vara allt eller inget, det finns liksom inget att förlora. Oavsett utgång så är matchen en möjlighet att på allvar testa sin förmåga att vara bättre än Barca, det vill säga att själva våga spela och försöka ta initiativet. Risken är överväldigande stor att det går åt skogen med en sådan taktik, chansen att det går vägen är minimal (inte minst utan Pepe och Ramos) men oavsett så skulle vi få den sista informationen om vilka delar i Real Madrids spel som brister för att utmana Barca utan att anpassa sig efter dem.
Kollektivt och taktiskt har vi fått ganska tydliga besked som bekräftar hypotesen om att det inte finns någon färdig Barca-medicin att ta till för att vinna varje match. Snarare krävs det förmodligen att man blandar och gör ett hopkok av olika idéer för att maximera möjligheterna att på egen skicklighet vinna matcherna. Det handlar i korta drag om ett varierat försvarsspel med en övergripande målsättning att äga så mycket boll som möjligt vilket kräver ett högre presspel som sedan behöver varvas med lägre uppställt försvar i perioder av matcherna då Barca även i fortsättningen kommer ha ett passningsspel av yppersta världsklass och man kommer även i fortsättningen ha Lionel Messi i sitt lag. Det hela kommer sedan ner till de elva individerna som ska göra det här jobbet på planen och det där är en analys som varken har plats eller lämpar sig i den här texten. Sammantaget är det hela mycket enkelt, laget behöver bra fotbollsspelare på varje position vilket man rent namnmässigt redan har. Det handlar snarare om att ha fler spelare med bredare register i det offensiva spelet vilket främst inkluderar kvickare bollbehandling, större spelförståelse och bättre passningsspel. Det där är dock frågor att behandla längre fram, först ska Real Madrid göra allt i sin makt för att vända på den här steken. Det är inte över än.
