Atlético Madrid - Mallorca 2-1
Atlético Madrid lyckades med en ytterligare seger trots oron kring fängelsedomarna kring Jesús Gil y Gil.
Det var en gång en klubb full av personligheter. Från presidenten Jesús Gil, till målvakten "Mono" (apa) Burgos. Det var en gång en klubb som gick från fall till fall och som för det mesta, kunde resa sig upp igen, och börja gå. Det var en gång en klubb där anhängare med dåliga eller svaga hjärtan inte var tillåtna. Ty, de riskerade ju att dö p.g.a. så många missöden.
Det sista kom förra veckan. Jesús Gil erkändes skyldig, än en gång, till att ha stulit pengar från klubben för eget bruk. Sant, inte sant? Det återstår fortfarande att se eftersom han tänker överklaga domen till Högsta Domstolen.
Men det var inte presidentens öde som oroade oss "Atléticos" idag. Vi minns med tunga hjärtan fortfarande senaste gången klubben befann sig i en sådan situation. Det kostade klubben 9.000 miljoner pesetas, d.v.s. 450 miljoner kronor. Det var pengarna som Atlético Madrid förlorade när de tillbringade två år i andra divisionens helvete (el infierno de Segunda). Då kunde spelarnas psyke inte komma ifrån de problemen som klubben gick igenom. Det slutade med att de åkte ner från Primera División. Det var därför många kände sig oroliga idag. Skulle spelarna klara det den här gången?
Men anhängarna, de som lider och gläds med klubben varje söndag, de fanns på plats idag. 50000 sammanlagt när matchen mot R. Mallorca skulle börja. Och vilken start. Alla som fanns på plats glömde sina bekymmer och njöt. Njöt av bollar som fördes fram av Atlético spelarna på båda kanterna av spelplanen och som, för det mesta, hamnade i straffområdet och skapade målchanser. På planen fanns det en man, Movilla, som idag hade en svårare dag än andra spelare. Han var inte bara tvungen att glömma bort alla veckans händelser, utan han skulle dessutom ersätta Emerson, brassen, en given spelare i Aragonés startelva. Men Movilla gömde sig inte, och inte blev han nervös heller. Istället visade han att han är kapabel att stå där när laget behöver honom. Det var i den fjortonde minuten Albertini la en frispark som Movilla fick tag i och förvandlade till Atléticos första mål.
Detta var dock en vändpunkt. Mallorcas spelare som liksom sömngångare inte verkade ha märkt att de spelade en match i första division, vaknade till liv, och Atléticos välspelade inledning var slut. Mallorcas anfallare tog fram all kvalitet de bär inom sig och i den 21 minuten kvitterade de genom Álvaro Novo som hade fått bollen från Ibagaza.
Mallorcaspelarna kunde andas igen. De låg inte längre under. Men..., det fanns en spelare vid namn Harold Lozano, som måste ha missat målet och som kanske inte hade fått reda på att hans lag hade kvitterat. Han fortsatte att spela med samma iver och nerv, iver och nerv som gick till överdrift i den 32 minuten när han tacklade Torres väldigt hårt och väldigt fult. Det tyckte domaren förtjänade en kall dusch, så han skickades direkt till omklädningsrummet där han, förhoppningsvis, fick ordning på nerverna och ivern. Som tur var kunde Torres fortsätta spela utan större svårigheter.
Matchen kunde inte bli bättre för At. Madrid. Nu var de elva. De andra tio. Så fortsatte spelet till den 59 minuten, när Luis García gjorde Atléticos andra mål som skulle bli matchens sista.
Även om Mallorcaspelarna kämpade in i det sista så kunde de inte göra något för att ändra på slutresultatet, tvärtom hade Atlético ett par tillfällen då de skulle ha kunnat göra flera mål. Men så blev det inte.
Efter en veckas oro, dikterade Atléticos spelarna sin domslut idag. De vann på planen. Vi är glada. Men, kan vi sluta att vara oroliga? Jag vet inte om ni minns, men jag gör det. 1999, söndagen efter det första domslutet där Jesús Gil fanns skyldig spelade Atlético Madrid mot Real Oviedo. Antic var då tränare för Atlético Madrid, och Luis Aragonés för Real Oviedo. Atlético Madrid vann då också och med många, många, många mål. Sedan gick det som det gick. Hur blir det i år?
Vi kan inte veta, bara vänta... tills nästa söndag.
Till dess säger jag bara "Aupa Atleti, Aupa Atléticos" var ni än är.
Matchens namn och siffror:
At. Madrid: Esteban, Contra, Coloccini, Hibic, Sergi, Jose Mari (Dani 51 minuten), Albertini, Movilla, Luis García (Jorge 63 minuten), Fernando Torres (Correa 74 minuten), Javi Moreno.
R. Mallorca: Leo Franco, Cortés, Niño, Lussenhoff, Soler, Novo (Carlos 84 minuten), Lozano, Marcos, Ibagaza (Campano 77 minuten), Eto´o, Pandiani.
Domare. José Iturralde González.
Publik: 50000.
Av: Antonio Gallego
