Casa Blanca – en titt på Real Madrid inför avgörandets stund.
Senast i Casa Blanca synade redaktionen Reals sviktande form i ligan och lagets chanser att komma långt i cup-turneringarna. Nu har Real lyckats ta sig igenom hindren på vägen och nått semin i Champions League och en finalplats i Copa del Rey. Men hur har det sett ut fram till idag och hur är läget i laget just nu?
Både jag och Sladjan Osmanagic var ju lite tveksamma inför dom avgörande skeeden i cup-turneringarna, skall villigt erkänna att med den formen Real hade i vintras inte trodde att laget skulle lyckas gå så långt de gjort i Copa eller i Champions. Men precis som Mourinho så reste sig övriga laget på nio och har börjat prestera efter sin förmåga, äntligen!
Men som den sanne pessimisten jag är så finns det fortfarande saker som jag kan bli förbannad på när det gäller lagets spel eller vissa nyckel-spelares prestationer. Samtidigt så finns det vissa spelare som oväntat visat sin styrka när andra sviktat.
Lagets form denna vinter/vår (sedan mitten på februari då vi senast skrev Casa Blanca):
8 vinster, 2 oavgjorda och 1 förlust.
11 matcher som innehållit viktiga prestationer i framförallt Champions League och i Copan.
Under dessa matcher lyckades laget slå ut både Barcelona och Manchester United – skalper som varit viktiga moraliskt för laget. Enda plumpen i facit är den något ”bekväma” prestationen på Ali Sami Yen, när Real kände sig säkra på avancemang och slappnade av lite för mycket under 10 minuter.
Man kan med glädje konstatera att Real Madrid till slut hittade den form och stabilitet man efterfrågat hela säsongen. Jag måste dock hålla med Mourinho när det gäller hans kommentar kring den redan avgjorda ligan.
Mourinho och spelarna
”Tyvärr lät vi ligan glida hos ur händerna alltför tidigt”.
Portugisen uttryckte sitt missnöje om detta faktum för några veckor sedan. Men vems fel är det isåfall, Jose?
Det slår mig hur pass zombie-aktiga vår trupp såg ut på plan under hela hösten och halva vintern. Minns ni dom här plattmatcherna?
2-1 mot Getafe borta, vår första skitmatch redan den 26 augusti förra året!
1-0 mot Sevilla borta, vår andra skitmatch bara tre veckor senare.
mot Betis borta den 24 november, Sevilla är en stad som inte passade oss alls denna säsong.
3-2 mot Malaga borta, all heder åt Pellegrinis lag – men det är skillnad i kvalitet på Real och Malaga!
1-0 mot Granada borta. Den berömda spiken i kistan och lagets sämsta insats sen 5-0 förlusten på Camp Nou 2010.
Förutom Betis så ligger idag samtliga av dessa lag utanför Europa plats och Granada så långt ner som 16:e plats!
Var finns förklaringen till vårt usla bortaspel?
15 bortkastade poäng – 15 poäng som hade placerat oss 2 poäng före Barcelona i tabellen.
Jag kan inte läsa folks tankar – jag har ingen aning hur Mourinho tänkt, men jag anar att portugisen tidigt insåg att laget inte hade den motivation och/eller form att utmana på alla fronter. Han valde att koncentrera sig på Champions League helt enkelt. Det är bara det att Mourinho är inställd för, med kungligt betalt dessutom, att hantera situationer som denna och motivera sitt lag till att utmana på alla fronter. Jag köper liksom inte riktigt resonemanget att han valt bort ligan för att satsa mer på Champions och Copa del Rey. Jag kan tycka att våra antagonister Barcelona har ännu tunnare trupp än vår, ändå så är de framme och hotar i Champions League semin och har i stort sett avgjort ligan för att vi var veka nog att ge bort den alldeles för tidigt!
Mourinho ska föreställa den bäste på att motivera sina spelare – ändock så fortsätter spelare som Benzema, Higuain, Di Maria och Özil att underprestera var och varannan match. Min åsikt är att deras skitform än den största anledningen till att vi inte orkade hänga på Barcelona i ligan. Samtidigt så är det spelare som Essien, Modric, Varane och, som alltid, Cristiano som gett oss hoppet om La Decima. Ska man tolka det som att det isåfall är ovan nämnda spelares brist på disciplin som kostat oss ligan och Mou’s skicklighet som tränare som gett oss en semifinalplats i CL? Den frågan är helt öppen för debatt – var går gränsen för en tränares skicklighet och var tar spelarnas individuella förmågor vid?
Däremot, något som var väldigt oväntat, valet att ta hem Diego Lopez och ge honom förtroende mellan stolparna trots att Casillas nu faktiskt kan spela – kan komma att bli ett genialiskt drag av Mourinho! Jag älskar Iker över allt annat – men den höga nivå som Lopez visat så tror jag det vore ödesdigert att bara kasta bort. Skall vi ha en realistisk chans att vinna dubbeln så är det viktigt att Lopez får fortsatt förtroende i mål, hur det här angenäma problemet kan komma att lösas i framtiden vet jag däremot inte och kommer inte ens att försöka gissa mig till.
Oavsett Mous taktiska och mentala spel så kan man inte annat än att le åt den rara historien om en mexikan som fick uppleva sitt livs ögonblick tillsammans med Mourinho på Old Trafford där han fick träffa Ferguson, Chicarito och bo på spelarhotellet med Reals trupp. Mourinho - den hjärtlige filantropen, vem hade trott detta om denne tuffing?
Från hyllad till ifrågasatt till närmast arbetslös (enligt Marca iaf) och till hyllad igen. Oavsett så verkar media redan bestämt sig om att Mourinho inte har någon framtid kvar I Real efter säsongen.
” Jag och Perez kommer att sätta oss ner när säsongen är över och ha ett vänskapligt samtal över min framtid”.
Själv är jag ganska splittrad ifråga om Mourinhos framtid i laget. För stabiliteten vill jag se honom leda laget till 2015, men samtidigt så kan jag ifrågasätta den attityd som han ingjuter hos våra spelare. Behöver jag ens ta upp hur många utvisningar laget haft denna säsong? Bara under loppet av två månader så blev SJU spelare utvisade!
Missförstå mig inte – ingen skulle bli gladare än mig om Real rodde hem dubbeln iår! Men är detta verkligen det ända sättet att kamma hem vinster? Brist på disciplin och grisigt spel? Tyvärr så tror jag att Mou’s alltför hetsiga temperament sätter djupa spår hos spelarna, de uppträder även därefter istället för att hålla huvudet kallt.
Å andra sidan jag kanske är alldeles för gammaldags romantiker som hellre lockas av gentlemannamässig uppförande och att låta Reals vackra spel snacka istället för onödiga tacklingar, kommentarer och efterspel.
Vad säger spåkulan om framtiden?
Vi har följande 8 matcher att spela i ligan:
*Ath. Bilbao borta i helgen.
*Betis hemma den 20/4
*Madrid-derby mot Atletico borta den 27/4
*Real hemma mot Valladolid den 4/5
*Espanyol borta den 11 eller 12/5
Våra tre avslutande ligamatcher Real Madrid hemma mot Malaga, Real Sociedad – Real Madrid och Real Madrid – Osasuna är matcher där datum ej bestämts.
Vi ska inte kunna misslyckas med att säkra vår andraplats i ligan väl, eller? Nu när äntligen majoriteten av spelarna hittat formen så tror jag att vi håller avståndet mot Atletico, som dessutom verkar ha gått in i en mindre svacka på sistone. Håller vi huvudet kallt och inte drar på oss fler röda kort så kan vi nog hålla undan utan att pressa truppen fysiskt till den yttersta.
Däremellan har vi två tuffa matcher mot bekanta Dortmund den 24:e april borta och den 30:e april hemma.
Finalen mot Atletico i Copa del Rey äger rum den 17e Maj.
Utifrån den form laget har just nu så är det inte omöjligt att vi kan gå segrande ur matcherna mot Dortmund och kamma hem Copa-finalen.
Real presterar alltid bra mot Atletico och har en psykologisk tung plus-statistik på dem.
Dortmund övertygade mig inte riktigt i matcherna mot Malaga, där jag faktiskt tyckte att Pellegrinis lag gjort sig förtjänta av en semi-plats. Däremot vet jag mycket väl hur traditionens makt kan spela en avgörande lag mot Reals moral och inställning – Real har historiskt svårt att prestera på tysk mark. Men det faktum att vi har avgörandet på hemmaplan (där vi ännu inte förlorat en match denna säsong) ger mig en positiv vibb. I en eventuell final vågar jag mig däremot inte på några gissningar, oavsett vilka vi möter.
Jag har hela tiden varit övertygad om att laget har tillräckligt med skicklighet att prestera på den höga nivå man gjort senaste månaderna – däremot var jag desto osäkrare på Joses förmåga att motivera spelarna när det gäller som mest. Jag erkänner gladeligen att jag hade fel som tvivlade på Mourinhos förmåga!
Med tanke på att vi spelat med två anfallare kort och utan vår mittfältskreatör under stora delar av säsongen (Benzema, Higuain och Özil har varit icke-existerande på plan sett till samtliga prestationer) så är jag mer en nöjd att andra spelare man inte hade så mycket förväntningar på stigit fram och tagit plats, jag tänker på tidigare nämnda Essien och Varane, till viss del även Modric på slutet.
Men om Real verkligen skall ta hem dubbeln iår så måste ALLA spelare hitta formen nu – det räcker inte med att 9 spelare gör sitt yttersta om 2 förstör det övriga laget byggt upp. Nu är det dags för alla att visa vad de går för – Real har inte plats för några möss på plan.
